View tracker

Lite så känns det just nu. Är fullt medveten om att jag har tenta imorgon och för några veckor var jag alldeles för stressad för att det någonsin ska vara bra men nu? Nu känns det som att tentan ligger flera veckor bort och att jag har all tid i världen på mig att plugga... Skulle inte tro det va. Och för att göra det hela ännu bättre så kändes och känns det som att jag har koll på läget trots att jag vet att jag när jag kollar på gamla tentafrågor inte har en blekaste aning om vad jag ska svara...

Har en känsla av att detta kan vara dels ett resultat av det faktum att jag är ganska mycket en allt eller inget person men även för att jag har förlikat mig med tanken på att jag har tre omtentor i början av juni och har beslutat att jag ska göra läsa på inför dem istället för att plugga på nästa kurs.. Jag kommer fortfarande gå på alla föreläsningar och ta anteckningar men jag tänker inte sitta efteråt eller på mina "lediga" dagar och läsa på det utan då kommer fokus att ligga på omtentorna så att jag vet att jag får klart dem.

Detta gör ju så klart att jag kommer få skriva omtenta i augusti också och alltså måste plugga under sommaren samtidigt som jag ska jobba. Dock känns det mycket bättre då jag vill få omtentorna avklarade så snart som möjligt för att inte behöva tänka på dem nästa år utan att då kunna fokusera fullt ut på de kurserna då. Vore det inte för allt detta, och för att jag när jag klarat omtentorna i juni har tillräckligt med poäng för att få bidrag nästa termin, så skulle jag stressa en massa nu men det känns helt okej om jag måste studera inför två omtentor under sommaren. Mycket på grund utav att jag tycker mikrobiologi är ett väldigt kul område

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det tänker då iaf jag göra för just nu är jag så j*vla stolt över mig själv! Mina fötter gör visserligen ont bara jag tar ett steg med skorna på och kroppen är allmänt trött. Igår var det ju alldeles underbart väder så vad gjorde jag då? Jo jag gick på långpromenad. Det började med att jag tänkte gå samma sträcka som jag brukar (~4 km) men jag bestämde mig istället för att ta en sväng runt elljusspåret (2,5 km) där jag blandade promenad med jogg vilket jag inte gjort på jättelänga och jag trodde verkligen inte att jag skulle orka så mycket som jag gjorde.

Visst 2,5 km är inte speciellt långt men det blir ytterligare 2,5 km när jag ska ta mig dit och hem också så då blev det 5 km på 50 min men det slutade inte där heller utan jag skulle dessutom handla så gick hem och hämtade ryggsäcken och fortsatte sedan till ICA. Vägen dit är inte det minsta jobbig, det är ju bara nedförsbacke hela vägen, men att sedan gå samma väg hem igen är inte lika enkelt... Inte nog med att det är enbart uppförsbacke på hemvägen så väger ryggsäcken ungefär 8 kg. Kan meddela att det var enbart ren viljestyrka som gjorde att jag tog mig hem för mina ben kändes som att de skulle ge vika under min kropp.

Men jag gjorde det, jag tog mig hela vägen hem utan att kollapsa efter vägen. Detta om något är en stor seger i sig men det faktum att jag gick 9 km på 1 h 25 min gör mig otroligt stolt över mig själv då det nog är det längsta jag någonsin gått på en sådan tid. Och gissa vad? om jag klarar av att hålla det tempot hela halvmaran så kanske jag till och med klarar den på drygt tre timmar!

Detta gör inte att jag kommer ändra mitt mål, man vet aldrig hur dagsformen ser ut eller hur jobbiga backar som ska övervinnas efter vägen, men jag tror att jag äntligen börjar inse att jag faktiskt kommer klara det här! Till och med mamma sade igår att om jag fortsätter så här så kommer det gå galant. Fattar ni? Mamma som tidigare enbart har sagt att jag satt ett för högt mål. Så trots att jag är helt slut i kroppen idag så är riktigt nöjd och glad, jag älskar verkligen känslan man får efter ett träningspass!

Likes

Comments

View tracker

Tror att jag har hamnat i en nedåtgående spiral igen. Antalet serieavsnitt har ökat kraftigt denna vecka, mängden social interaktion har minskat, jag har stannat hemma från biblioteket två av tre "lediga" dagar, har på två dagar klämt en hel kladdkaka, humöret är kört i botten på en konstant grå nivå, kreativiteten bubblar och vill ut på ett sätt som bara inträffar när jag är på väg nedåt, känslan av hemlängan är stark och oförmågan att orka bry mig om hur stökigt det är i lägenheten är värre än normalt samtidigt som jag återigen har börjat pilla i ansiktet.

Jag måste verkligen göra någonting åt det här nu innan det blir värre. Imorgon är det jag som går och sätter mig på biblioteket efter att jag har tvättat för om jag bara kan klara mig genom den kommande veckan och få godkänt på tentan så börjar nästa kurs sen vilket innebär fler föreläsningar och mer umgänge med klasskamraterna.

Om jag bara kan komma iväg till universitetet på dagarna så hoppas jag att allting ska bli iaf lite bättre än vad det är nu. Jag vill verkligen inte tillbaka nu när jag äntligen började må bra på riktigt igen. Jag tycker inte om den tomma grå känslan som jag har just nu.

Ska väl försöka plugga lite nu och sen ska jag tillåta mig själv att kolla på lite mera serier innan läggdags.

Alea iacta est – Tärningen är kastad

Likes

Comments

Ikväll tänkte jag att jag ska ta och testa någonting nytt när det gäller matväg. Fick för någon vecka sedan hem Icas buffé tidning där de hade ett recept på amerikanska bönpannkakor vilket jag tyckte lät väldigt intressant så någon gång måste jag göra testa dem. Ikväll blir det dock att göra en variant på detta. De amerikanska bönpannkakorna är tjocka och söta vilket jag inte riktigt tycker passar till en riktig måltid utan jag tänker göra en tunnare, mindre söt variant och göra Crêpes av dessa. Ser fram emot att se hur det blir men risken finns att de tar väldigt lång tid att göra så får nog äta dem först till lunch imorgon. Måste dessutom äta upp lasagnen jag har i kylskåpet.

Alea iacta est – Tärningen är kastad

Likes

Comments

Kom fram till universitetet lite senare än planerat så tänkte att jag skulle börja direkt men när jag plockar fram allt jag behöver kommer jag på att laddaren sitter kvar i vägguttaget hemma och datorn hade inte mer än 9 % batteri. Så för att överhuvudtaget kunna få någonting gjort idag så var det ju bara att gå hem igen och hämta laddaren. Ja men det blev ju iaf lite smygträning att gå fram och tillbaka för att hämta den.

Likes

Comments

Ja men det var ju ett jävligt bra stöd jag har från min familj nu när jag bestämt mig för att börja träna.

​Jag har så länge jag kan minnas fått höra att jag måste börja träna och att jag måste gå ned i vikt för att "Det kommer underlätta för din astma". Vaddå tycker du att jag haft stora besvär utav den eller vad då?? För det tycker helt ärligt inte jag. Inte konstigt att jag länge har haft svårt att acceptera min kropp för det den är och ska jag vara helt ärlig så är jag inte så jävla överviktig. Det finns inte en enda människa förutom min mamma som har sagt (rakt ut) att jag måste gå ner i vikt! De flesta verkar nästan chockade när jag säger att jag har 16 kg övervikt (sett till vad jag "borde" väga om man kollar BMI).

Hur jävla svårt ska det vara att vara stöttande och positiv över att jag gjort ett aktivt val att faktiskt förbättra min hälsa och göra det jag blivit tillsagd i alla dessa år? Det är ju inte som att jag har sagt att jag ska SPRINGA hela halvmaran utan målet är att jag ska klara mig på under fyra timmar. Och vet ni vad? Jag har läst på flera träningsinriktade sidor att till och med en helt otränad person kan klara av ett halvmaraton. Så hur kan det då vara så svårt att tro att jag inte kommer klara det? Jag har ju faktiskt hela 94 dagar på mig. 94 dagar det är 13.4 veckor vilket är detsamma som 3 månader.

Tre månader! Jag har tre månader på mig innan halvmaran och visst jag är inte i jättebra fysik just nu men jag kommer inte heller vara helt otränad när det väl är dags. Jag hoppas verkligen att denna negativitet inte påverkar mig allt för mycket för jag vill verkligen motbevisa dem och låta dem se att jag faktiskt klarar det bara jag vill!

Kan ju dessutom tillägga att jag fick förslaget om jag ändå inte borde börja med att springa på asfalt där det ändå är plant... Du skojar med mig va? Skulle jag börja med att springa på asfalt? Har du någon aning om hur många gånger jag har försökt att göra det eller? Jo varje gång jag gjort ett nytt försök att börja träna och varje gång har jag kommit till samma slutsats. Det är mycket bekvämare med mjukt underlag ute i skogen, jag är fullständigt omgiven av naturen ute i skogen och det är så mycket roligare att springa på kuperad mark (gärna utanför löparspåret på småstigar) än vad det någonsin kommer vara att springa på asfalt!

Alea iacta est – Tärningen är kastad​

Likes

Comments

Dansshowerna är över så nu försvinner sminket och jag återgår från livet som showare till livet som student!

Tanken var väl att jag skulle lägga ut det där igår kväll när jag kom hem men var verkligen alldeles för trött för att fixa med det då! Idag skulle jag (precis som alla andra dagar) ha satt mig på biblioteket efter föreläsningen men eftersom min energi inte riktigt var på topp så blev det att krypa ned i sängen och se på några avsnitt Criminal minds innan promenad ut i skogen och matlagning och disk (så tråkigt... Borde anställa någon att göra disken åt mig 😜). Men nu blir det väl sova igen för att orka upp på Hjärt & Lungfysiologi labb imorgon och sedan göra ett nytt försök till plugg

Alea iacta est – Tärningen är kastad

Likes

Comments

Please be QUIET! I´m trying to survive till the end of this class...

Dansa i helgen var jättekul men 3h väntetid/show i en överbefolkad sal med småbarn som inte kan vara tysta har gjort att mina sociala energidepåer är körda i botten. Att sitta på föreläsning går ändå ganska bra bra så länge ingen annan än föreläsaren pratar . Det går ju jättebra på rasterna... Inte ens hörlurarna fungerar till att stänga ute allt ljud.

Blir alltså inget biblioteksplugg idag utan det blir att gå hem och "slappa" i några timmar och sedan kanske ut i skogen och fylla på energinivåerna.


Likes

Comments

Ja men visst är det väl helt underbart att en ynka liten kommentar kan få en att överanalysera allting så till den grad att det som egentligen förtjänar ens uppmärksamhet glöms bort...

Alea iacta est – Tärningen är kastad

Likes

Comments

Ska jag, som inte ens klarar av att springa 1 km,​ springa en halvmara i sommar? Ja det ser då så ut! Funderade på att anmäla mig redan förra året men så blev det inte och tur var väl ändå det så anmälan är bindande och mina klasskompisar smittade ned mig under studenten så att jag ändå inte kunnat vara med, sen var jag ju ungefär lika vältränad då som nu..

Så med tanke på att jag redan hade övervägt att vara med på denna halvmara så kan jag ju meddela att jag inte var vidare svårövertalad när T frågade om jag ville springa med henne. Okej jag kommer nog inte klara av att hänga med henne hela tiden då hon är så mycket mer vältränad än vad jag är i dagsläget men att ha någon som peppar en till att träna och som motiverar en till att faktiskt komma iväg dit när det är dags är mer än jag någonsin hoppats på! Så nu har jag ett konkret mål med vårens träning! Jag ska klara halvmaran på under fyra timmar och jag vet att om jag bara tar mig hela sträckan (även om jag inte skulle klara fyra timmar) så kommer jag vara så otroligt stolt över mig själv ändå.

Hoppas verkligen att jag får någon mer än T som hjälper till att peppa mig och motivera mig för det kan jag behöva.. Men som det ser ut just nu är den enda motivation jag kan vänta mig från människorna i min närhet skepticism och tvivel på att jag över huvud taget inser vad det är jag givit mig in på. Det ger visserligen lite motivation att motbevisa dem men jag vet av erfarenhet att jag svarar bättre på positiva kommentarer än på tvivel och negativitet.

Alea iacta est – Tärningen är kastad!

Likes

Comments