Det kändes som om det aldrig skulle hända...

Jag var så säker på att bebisen skulle komma tidigare.
Iallafall ungefär som sin syster 2 dagar innan bf.
Men nej.

Men så, klockan 7 en söndagmorgon sent i oktober. Närmre bestämt, den 29/10 på min systers födelsedag, så började dagen med lite lite molvärk långt ner i magen. Jag misstänkte att jag hade haft förvärkar under natten men eftersom jag har sån foglossning så var det svårt att avgöra.
Ganska snart blev det en regelbunden värk och jag fattade direkt att idag är dagen!
Mormor och Alice höll på med frukosten och jag höll mig inne i sovrummet och sa till Adde att idag blir det nog. Han ville inte helt tro på det, haha. Inte så konstigt eftersom jag pratat om det och hoppats på det varje dag sen v.38 haha
Men jag kände att det kändes annorlunda nu.
Hämtade lite juice i köket och sa till min mor att jag har ont och att det kan nog vara nära nu.

Klockan halv 10 så ringde jag förlossningen och meddelade att jag tror att förlossningen har startat och jag vill bara påanmäla det för att kolla att det finns plats och så.
Nån gång här fick jag intyga till farsan nere i Motala att det faktiskt hade startat och att han skulle börja förbereda sig för att åka upp.

Mellan kl10 och 11 på fm så höll Alice och mormor på med pyssel och jag och Adde var i sovrummet och klockade värkar.
Alice sprang in till mig då och då och ville prata och visa pyssel och busa. Jag kände ganska snart att jag behöver lite lugn och ro om jag ska hantera detta när det blir värre. Inte så lätt i en 2:a hahah

Vi bestämde oss för att åka bort till patienthotellets restaurang och äta och promenera lite.
Vid det här laget hade jag TENS-apparaten på mig och höjde styrkan varje värk.
Det kändes skönt att "ge igen" på smärtan när den kom. Jag höjde TENSen tills den var starkare än värken.

Vi var vid hotellet 11.40 och de öppnade inte restaurangen förrän 12.00. Vi bestämde oss för att ta en promenad men det var så sjukt kallt och blåsigt och den första snön föll!!

Vi bestämde oss för att promenera inne på sjukhuset istället. Ganska snart hamnade vi framför en av sjukhusets matställen och bestämde oss för att äta där istället.

Jag hade värkar hela tiden. Oftare när jag var uppe och gick och lite glesare när vi satt och åt.
Smärtan var ganska intensiv men jag körde på med TENSen och tyckte att det gav god effekt.

Vi åt varsin hamburgare med pommes. Den lite större varianten, typ en texasburgare fast inte lika god.
Men den dög gott som laddning inför förlossningen. 😂

Sen bestämde vi oss för att gå mot bilen igen och hämta våra saker och sen gå upp till förlossningen. Jag visste att det kunde gå fort när det väl blev dags eftersom Alice kom ut efter endast 10 minuter med krystvärkar som annars brukar vara i 45min-1,5h som vanligast.

Jag hann bara gå några steg så körde värkarna igång ordentligt och mer frekvent än innan vi stannade på matstället. Medan vi gick så kände jag att det kanske är bättre att vi går upp till förlossningen och gör en koll och hämtar sakerna efter, om de nu bedömer att det inte har hänt så mycket. Man vet ju aldrig.

I hissen fick vi sällskap av ett annat par. Den kvinnan hade rätt jobbiga värkar och man hörde hur hon fick jobba sig igenom dem i hissen. Då kände jag att sådär långt är ju inte jag. Jag kanske borde vända. Men nu hade vi redan ringt på klockan på dörren till förlossningsavdelningen så nu var det ju bara att gå in. Det andra paret blev hämtade direkt och vi blev liksom ståendes i entrén.

Vi tittade på varandra lite frågande.
Men så kom det nån och frågade om vi ville ha hjälp eller vad det var vi ville.
Vi blev såklart lite ställda. Vi var vid ganska gott humör också, så det märktes kanske inte att jag hade så ont. Men mitt i samtalet fick jag en värk och då började det klarna lite för dem att vi var där pga värkar. hahah Så tokigt det blev. Det är visst ovanligt med spontana besök, utan att man ringer först. Men vi var ju ändå i huset, så jag tänkte att det är väl bara att gå förbi och rådgöra lite.

Vi fick iaf en barnmorskestudent som tog in oss i rum 007 på förlossningen BBStockholm.
Klockan var 12.54
En undersökning skulle nu göras för att bedöma vart i förlossningen vi befann oss.
Rummet var mysigt, ombonat med gardiner, gröna väggar, hörnsoffa i skinn och dov belysning. Som ett hotellrum med en konstig säng.

Man bedömer att jag är öppen 3 cm och att huvudet fortfarande är ruckbart.
Jag får ligga med CTG och bebisen har 145 slag/min och jag har 2-3 värkar per 10 min.
Dom bedömer att jag är i latensfas. Det kan ta tid, så dem skojar med mig och frågar vad jag tror själv, om jag har nära till födseln?

Jag svarar direkt att vi kan gå på en promenad. Dom tycker att det är en bra idé och det gör vi också.
Dom vill att jag ska vara tillbaka senast om 2 timmar för en ny kontroll.
Innan vi går ska vi få träffa kvällsskiftet som kommer att vara ansvarig personal när vi kommer tillbaka.
När jag hoppat upp på fötter igen och klätt på mig så kommer värkarna tätt igen.
Jag hinner få flera värkar när vi pratar med den nya personalen.
Det var 3 trevliga tjejer. En barnmorskestudent, en barnmorska och en uska.
Dom säger att jag inte behöver gå på den där promenaden om jag inte vill eftersom värkarna kommer så pass tätt nu, men jag tänkte att det kan ju vara trevligt att ha nått annat att göra än att ligga här och ha ont, så vi klädde på oss och gick.

Vi hann ner med hissen och ut på förlossningsparkeringen och där började värkarna tillta i smärta ordentligt. Jag höjde TENSen väldigt mycket men den gav inte längre lika bra effekt. Jag stod mot Andreas och tog värkar hängandes på honom.
En kvinna kom ut från ett av husen med tossorna kvar på fötterna och mötte min blick och vi fick oss ett skratt. Hon menade att det kanske iaf gav distraktion för mig.😝
Jag ska gå över ett övergångsställe, men får en värk mitt på, och garvar.

Jag kom lite mer än halvvägs till bilen, sen sa jag till Adde att han lika gärna kan gå sista biten själv och hämta väskorna, för annars kommer vi inte fram i år. haha.
Han går, och jag ser honom hela tiden.
Han passar på att ringa och uppdatera de sina.
När han är tillbaka vid mig så vänder vi och går mot förlossningen igen.

Jag får åter igen en värk mitt på samma övergångsställe och utbrister, det där jävla övergångsstället!
Vi skrattar och går vidare några steg i taget.
Det är riktigt kallt ute och tårarna rinner av kylan, och säkert av smärtan också.

Tar en värk mot staketet utanför ögonkliniken. Nu är det bara några steg kvar till entrén och hissarna. Jag tycker redan att smärtan är riktigt hög och inser att det kommer att bli så mycket värre än detta, vilket får mig att känna modfälldhet.
Men det känns skönt att prata med Adde, han peppar.

Vi kommer in och möts upp av Barnmorskestudenten.
Jag berättar att TENSen börjar fungera dåligt som smärtlindring och ber om ett bad.
Här börjar allt rulla på ganska snabbt.

Dom konkar in en stor uppblåsbar pool som de blåser upp och sen får in i det lilla duschrummet på rummet.
De börjar fylla på och det tar lite tid. Under tiden går BM igenom min journal och förlossningsbrevet och sen säger hon att jag kan hoppa i plurret. Klockan var väl 3på eftermiddagen nu ungefär.

Det var så skönt att liga där och skvalpa. Värkarna kom lite långsammare och värmen var underbar mot smärtan.
Efter en stund börjar det göra riktigt ont. BM guidar verbalt hur jag ska slappna av. Adde hjälper mig att slappna av med massage och han sätter på lugn musik på bluetooth-högtalaren som vi hade med oss.
Jag gör mitt absolut bästa för att utöva floating där i poolen. Jag bara ligger och flyter, helt avslappnad. Fram till nu har jag ändå varit talbar mellan värkarna men nu orkar jag inte öppna ögonen emellan. Nu är värkarna så onda att jag behöver återhämta mig emellan.
Jag minns hur smärtan blev riktigt vass, och nu orkade jag inte slappna av längre. Hela kroppen sa ifrån och nu kände jag bara att jag inte vill mer. Fy för bövelen vad ont!
Jag säger att nu har jag svårt att hantera det här.
BM undrar hur jag vill gå vidare. Jag har svårt att ens tänka vad jag vill för att det gör så ont.
Hon föreslår gas, och att de kan rulla in en mobil gas.
Vi väntar på den, och en undersökning görs.
Jag är fullt öppen och ganska snart känner jag krystimpulser. De han aldrig komma med den rullande gasen.

BM rekommenderar istället att jag kommer upp till sängen där det finns gas. Nu är klockan 16.20.
Här blir jag ju luddig i skallen av gasen och tidsuppfattningen försvann helt.
Värkarna gör så fruktansvärt ont. BM vill att jag står med överkroppen lutad mot den uppfällda huvuddelen, på knä i sängen. Jag hör henne säga att vi har bebis inom en timme, men jag kan knappt ta in den informationen. Adde stod vid huvudänden och peppade och gav mig stöd.
Efter något som kändes som en evighet, och många skrik om att det inte går och att hon borde vara ute nu, och en hel del uppgivenhet så födde jag fram vår dotter med fantastiskt stöd av Andreas och sköterskorna.
16.45 är hon född.

Jag var inte så sugen på att krysta ut den där j-la moderkakan också så det tog ett tag, lite övertalning och lite mer gas innan den också kom. Det var inte superkul att bli undersökt efter heller...
Men utöver det så gick förlossningen snabbt och bra. Inte en skråma!
Jag kunde hoppa upp och duscha ganska snart och jag var både förvånad och lycklig över hur bra jag mådde.

Hon vägdes, och mättes.
52.5cm lång och 4396g.

Därefter fick vi flytta över till patienthotellet.

Smärtan går ju inte att komma ifrån, men utöver den så var det en drömförlossning kan man säga haha, trodde ALDRIG att jag skulle använda dem orden i samma mening. Jag blev typ förbannad efter förra förlossningen är jag läste om Blondinbellas drömförlossning bara några dagar efter min egen. Jag tyckte hon var helt bombad i skallen efter ett sånt uttalande, när hela min tillvaro stavades smärta.
Men den här gången var det så.
Det var snabbt in på förlossningen och snabbt ut.
Om det ens är möjligt, så älskar jag nog Andreas ännu mer efter det här. Vilken kille.





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Äntligen, på bf +12 dagar dvs i söndags så startade förlossningen med  värkar.
Ska ta och knåpa ihop hela berättelsen vid ett senare tillfälle men just nu passar jag på att annonsera om nedkomsten 😄

Elsa kom till oss den 29/10 kl 16.45
Hon vägde 4396g och var 52,5cm lång

Likes

Comments

Familjen, Gravidvecka
1 vecka över tiden.

Idag har Alice börjat simskolan! Min lilla stora tjej! Hon tyckte såklart att det var fantastiskt roligt, och det gör även vi!

Idag var det besök hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Sf måttet hade gått upp denna gång efter att ha stått stilla de senaste 2 besöken. Hon hade dessvärre åkt upp igen och är fullt rörlig, men hon ligger iaf åt rätt håll.

Efter barnmorskan så ver det raka vägen ner till ultragyn för ultraljudsundersökning.
Normalstor bebis med goda värden.
Jag fick godkänt för att delta i swepistudien som avser att förbättra kunskapen om induktion av förlossningar i v.41 resp v.42 och om jag skulle lottas till A gruppen skulle jag bli igångsatt omedelbart och om jag skulle hamna i B gruppen så skulle jag sättas igång v.42
Hon skrev in alla mina uppgifter i lottningsprogrammet på datorn som först inte ville vara med då uppkopplingen försvann, men sen klickade hon igen och då stod den och tuggade... spänningen steg..

BAM! du hamnade i v.42 gruppen.


SÅ JÄVLA BESVIKEN....

Asså fyfaaaaan... den senaste tiden har vi varit otursförföljda.. det är grej på grej på grej nu.

Lunchintag på hotellet och sen en tur till Mörby centrum där morsan mötte upp för att fika på Thelins.
Idag var väl fikat lite bättre. Tog en månadens bulle och en kaffe latte.
Sen gick vi till leksaksaffären och kollade lite. Jag hittade några saker till Alice födelsedag.
Bäst när jag stod där och slog in grejerna så försvann strömmen i hela centrum. Det blev kolmörkt i leksaksaffären men som tur var kom det in lite dagsljus genom taket på affärsgatan.

Först blev man ju lite rädd. Vad hände nu? Bombdåd? Rån? men ganska snart märkte vi att det var lugna gatan och folk började röra sig ut och affärerna slog igen.
Det var en kuslig tystnad trots att gallerian var full av människor.

Utanför regnade det ordentligt och vi skyndade oss till bilen.

Lite senare bestämde vi oss för att hämta upp Alice och åka till häggvik för att köpa en ny telefon till morsan. Hon har ju äntligen kommit på att hon vill ha en smartphone!
Det blev en samsung galaxy j5 2017 års modell. Ni kan ju gissa vad hon gör ikväll ;)

Men dessförinnan fixade hon middag åt oss ifrån linas matkasse.

Jag bestämde mig för att skaffa en pilatesboll att studsa runt på... Jag tänkte använda mig av gravitationen för att få ut ungen nån gång hahaa. I skrivande stund sitter jag och studsar på den!

Men saken är att jag mår väldigt bra i graviditeten just nu. Det är dumt att klaga.

Ungen mår bra. Jag mår bra. win win.
Men om förlossningen kunde starta spontant istället för att behöva drivas igång av läkemedel så vill jag ju tro att det är bättre.


Nu ska vi avsluta kvällen med att hjälpa morsan igång med sin nya telefon och sen blir det ett avsnitt prisonbrake.

Skönt att gubben hann bli bättre från sin förkylning innan förlossningen. Han var riktigt däven här ett tag.


Fridens!





Likes

Comments

Allmänt, Familjen
I helgen ägnade vi oss åt ett besök i livrustkammaren på det kungliga slottet i Stockholm.

Vi tog bilen för både bekvämlighetens och säkerhets skull! Det gäller ju att kunna sticka fort om förlossningen startar, haha.


Det känns skönt med lite snabb-sightseeing i bilen. Man ser alla fina byggnader men kan sitta varmt och bekvämt i bilen. Det var lite kyligt och blåsigt ute även om solen sken vackert.

Vi hittade parkering på skeppsbron, alldeles vid slottet. Det gick väl på en sådär 170 spänn för den stunden vi var där, men det var ju gratis att gå på utställningen.

Väl på plats gäller det att titta på de arkeologiska fynden och klenoderna snabbt! Alice är snabbt redo att kuta vidare till nästa monter hela tiden och hon släpar fram mormor i jackärmen.
Det är lätt att tappa bort henne bland människorna i mörkret där inne.

En trappa upp hittar vi ett barnanpassat rum med utklädningsrum och lekrum. Där kunde hon minsann dröja sig kvar en stund, haha.

Det var spännande att se lite svensk historia. Det var häftigt att se vilka rustningar som bars av både män och hästar. Man fick även se leksaker, klänningar och barnkläder efter forna kungligheter.

Jag kan rekommendera ett besök dit. Där finns något för alla åldrar.

Efter besöket på kammaren så gick vi längs drottninggatan mot stan för att hitta någonstans att äta, vilket alltid blir mitt största misstag! DET finns inget bra ställe att käka på längs den förbaskade gatan. Man går och går och går tills man svimmar av hunger innan man hittar något bra. Gravid, kissnödig och hungrig med en grinig snart 4åring i släptåg så insåg jag snart mitt misstag... ungefär vid rosenbad. Vi vek av och hittade in i gallerian, och direkt innanför dörren fanns både restaurang och toalett! Storvinst!

Efter lite grillad kyckling och pasta så var det dags att röra sig hemåt.

Vi var ändå alla nöjda med dagen och jag tror att alla tyckte att det var en trevlig upplevelse.
Till middag åt vi rester efter fredagstaccosen medan mormor var på egna äventyr och träffade en väninna.

Lördagen avslutades med lite lördagsgodis och några avsnitt prisonbreak.


På söndagen kom vi på att vi kunde besöka Bögs gård som jag hört talas om och till vår glädje skulle de ha familjedag med guidade turer och häst och vagn!

Vi gjorde oss i ordning och handlade lite brunch och kom dit mellan 11 och 12.
Det skulle bli en tur vid 12 från blå traktorn, så vi passade på att titta lite på djuren närmast och sen var det snart dags att följa bonden Bea.
Alice fick lära sig om fåren och följa med in och klappa dem.

Sen fick hon träffa grisarna
Sen var det dags att få hänga med in och klappa geten Rickard
Därefter gick vi in i stallet och träffade kalvarna som fick välling
Sist på turen var kaninerna som hade kommit dit genom att någon övergivit dem på parkeringen.


Efter det var det dags för lite fika i kafét som var stort och rymligt och gav skydd från det råa vädret en stund.

Vi avslutade dagen med att Alice fick en tur efter russet Musse.

Till middag blev det Fajitas och på kvällen kollade vi på ett avsnitt från den nya säsongen av Ack värmland, SÅ BRA!

Vi fick hem Linas matkasse med en veckas meny. Känns skönt att slippa tänka på det.

Vi avslutade som vanligt med några avsnitt prisonbreak.

Ja, det var helgen det!

Fridens!


Likes

Comments

Familjen, Gravidvecka

Japp!

Idag har vi bf, men ännu inga signaler om att det skulle vara på gång.

Snacka om blåsning.

Sen vecka 18 har jag gått och trott att hon kommer att komma tidigt, jag har så mycket känningar, jag kommer aaaaldrig att gå över. Well... tji fick jag, och rätt fick alla dem som uppmanade mig att hellre ställa in mig på sen ankomst för att inte få upp förhoppningarna för mycket.

Hade jag haft en lika bra graviditet som med Alice så hade det inte alls stört mig så mycket att vara gravid länge, men den här gången har graviditeten varit en riktig pina.

Man börjar nästan känna sig desperat och önskar att det faktiskt fanns naturliga sätt att starta förlossningen på.
Men sanningen är hård. Barn kommer när de är färdigbakade eller när doktorn konstaterar att de är överburna och moderkakan börjar tappa sin funktion. (förutom vid komplikationer förstås)

Meeeeeen.... det skadar ju aldrig att testa, och så har man nått att ägna sig åt på köpet, istället för att bara vänta hahahah.

Jag har faktiskt skickat efter hallobladste som enligt gamla sägner kan starta en förlossning genom att den innehåller oxytocin som är ett kroppseget hormon som har samband med förlossning och amning. Det är som kroppens lugn och ro hormon som skapar en trivsam känsla, så att vi mödrar orkar sitta och amma mest hela tiden första tiden i barnens liv XD
Enligt forskning finns det inga kända fall där man lyckats starta en förlossning med hallonbladste, men det har kända fördelar för gravida och nyförlösta kvinnor då det innehåller vitaminer och mineraler som är bra och minskar blödning osv... det finns hur mycket som helst att läsa... googla det bara så slipper jag uppfinna hjulet en gång till.
Det ska iaf vara 100% hallonblad och inte massa annat skit i. Man kan göra eget på bladen från hallonplantor, men nu är det ju inte säsong, så jag har alltså skickat efter.

Andra saker som man kan ägna sig åt är:

Promenera sägs vara bra men eftersom jag har sån sjuhelsikes foglossning så är det ingen idé.
Käka basilikablad har jag testat men det var bara äckligt och hade ingen effekt på mig iaf.

Ananas kan man äta i ofantliga mängder, men det ger nog bara en stressad mage.
Ricinolja känns alldeles för riskabelt att testa. Det gör ju att man får som magsjuka och vem vill starta en förlossning helt tömd på energi och vätska när man behöver det som mest? näe,.. pass!

Om man nu känner att lusten faller på så finns det alltid färdknäppen att ta till då mannens spermier innehåller prostaglandiner som är samma typ av verksamt ämne som används vid igångsättningar av förlossningar, men det är så otroligt lite jämförelsevis så det är tveksamt om effekten påverkar något nämnvärt. Sen kan jag tänka mig att själva retningen och pulshöjningen i sig visst kan dra igång något, för att inte tala om orgasmer som får livmodern att dra ihop sig och skulle kunna leda till nått.

Stimulering av bröstvårtor frigör oxytocin som jag redan nämnt en del om.

Listan kan göras lång med saker man kan återfinna i forum och i artiklar...

Det bästa man kan göra är nog att fylla sin tid med sånt man mår bra av och blir glad av.
Man kan försöka komma på saker att göra som inte är lika lätt sen med barnvagn och bebis.
Man kan träffa vänner, shoppa ännu lite till XD, ge snart 4 åringen extra mycket tid och mys.

En av de jobbiga sakerna är ju alla runtomkring som väntar och undrar när det ska bli...
Jag menar, som om det inte var tufft nog att vara den som burit bebisen i 9 månader, spytt, fått åderbrock, svullna ben, halsbränna, lock för örat, humörsvängningar, foglossning som gjort att man inte ens kan gå vissa dagar, kännt oro varje dag om barnet lever, konkat på en himla massa extra kilon, längtat och längtat, drömt om framtiden med all kärlek, förundrats över bulor som sticker upp från magen... JA .. då ska man ta att andra undrar och längtar. Man vill ju bara skrika, och vad fan tror du jag gör? I ren preggo-frustration... men sen behärskar man sig, för att man vet att alla runtomkring gör det av kärlek och nyfikenhet och visst skulle det kännas sorgligt om ingen frågade? eller brydde sig? ja.. det skulle kännas hemskt.


Det finns nog ingen som riktigt vet hur man ska förhålla sig till en gravid kvinna, för det finns ingen logik. Man känner som man känner för att man är frustrerad på alla sätt och man har svårare att behärska sig.

Och när man äntligen får som man vill, och ungen kommer med dunder och brak, ja då är det nya utmaningar som kommer med uppgiften.

Jag längtar ihjäl mig efter bebisen, men jag längtar inte efter att ligga naken framför vita rockar, smärtan, att blöda, att få ont i brösten, att inte kunna sitta, kissa eller skita. Att inte få sova eller kunna vända mig i sängen mm mm
Jag känner heller inte att jag längtar efter den ensamheten det innebär för mig att vara hemma och ta hand om en spädis. Men det finns fördelar och nackdelar med allt här i livet. Thats life.

Om jag verkar kall så kanske det bara framgår så i textform. Jag kan inte nog understryka den kärlek och värme jag känner inför att få bli mamma till ett barn till.

några tankar...


Fridens!




Likes

Comments

Allmänt, Familjen, Husdrömmen

Här byggs vårt hus för fullt.

I väntan på bebis så tog vi en liten dagstur igår till Håbo och spanade in vårt kommande boende.
Vi kollade på den nybyggda konstgräsplanen, lekparken, utegymmet och parken som sträcker sig ända ner till vattnet.
Jag fantiserade om hur jag bara behöver knata över en liten gata med vagnen för att komma till den fina lekparken med bebis och Alice sen. Hur vi kommer att promenera längs den fina promenadstigen några hundra meter, ner till vattnet, och bada i den fina viken med grillplatser. Som jag längtar!

Andreas är redan sugen på båtliv nu när vi har mälaren så nära och kanske är det lite lättare att få tag i en båtplats där än vad det är här i Danderyd. (8års kö)

Visserligen flyttar vi in mitt i vintern, så uteaktiviteterna blir nog lite annat fram till vår och sommar, men jag längtar till vårt nya hem, och allt vad det innebär ;D


Det var verkligen perfekt väder för ändamålet.

Efter utflykten blev det lunch på närmsta pizzeria och sen blev det ett stopp på dollarstore innan vi slutligen rullade hemåt.

Hemma blev det lite fika innan middagsbestyren.
Alice hostade väldigt mycket så vi bestämde att hon skulle vara hemma idag och krya på sig.


Likes

Comments

Allmänt, Familjen, Gravidvecka

Vaknade flera gånger inatt av att Alice hostade och hade svårt att andas. Ibland var det långa uppehåll och det lät som hon skulle kräkas. Riktigt jobbig slemhosta. Dessutom var hon kokhet.

Klockan 4 eller 5 så var jag uppe och öppnade fönstret för att få in kall luft och hämtade hostmedicin i köket och efter det sov hon bättre även om hon snarkade för att hon var tjock i svaljet. På dagen idag har hon varit pigg och nästan symtomfri. Ingen feber, inget snor, och full fart!
Jag har verkligen inte energin att underhålla henne. Jag orkar gå runt å fixa med saker en stund, men sen sjunker jag ihop till en pöl i soffan och bönar och ber till kulan att det är dags för vräkning snart.

Jag lät henne klicka runt på bolibompasajten efter lunch en stund, men jag får så dåligt samvete när hon sitter där.
Efter en stund så bestämde vi oss istället för att baka.
Hon har ju hört på bullerbysagan hur tjejerna bakar sockerkaka och så fick det bli.
Det blev en fantastiskt god sockerkaka faktiskt och en trevlig stund för oss båda.

Efter det blev det lite humör och bråk förstås. Vi var väl båda trötta och rastlösa, men det redde vi ut och så började det dra ihop sig till att ordna med middagen tills Adde kom hem. matkase med färdigt recept igen, och jag tror att det blir skönt nu när bebisen kommer att slippa tänka på att handla och bära och konka.

Försökte ha maten klar när Adde kom, men det slutade med att jag skar mig i fingret på en konservburk och brände vid risonin, så det tog en halvtimme till innan maten stod på bordet.
Svanken värkte av den tunga magen av att stå vid spisen så länge.

Under middagen började Alice att balla ur. Hon kunde inte sitta still och äta utan hoppade iväg hela tiden på äventyr. Jag gissar att hon var övertrött. Förkylningssymtomen började komma tillbaka igen, så innan läggning fick hon en dos hostmedicin och nässpray.
Vi får se hur natten blir. Jag skulle så gärna vilja sova, men det är väl lika bra att vänja sig. SNart är det nattamning var 3-4 timme.

Tvätten är hängd och ungen sover så nu återstår att krypa ner i soffan med en kopp The och kolla PB med gubben.


Likes

Comments

Familjen, Inredning, Allmänt

Tisdag och visningarna är över. Nu väntar vi med spänning på besked från mäklaren.

Nu känner jag att man kan pusta ut lite och förbereda sig ordentligt för bebisens ankomst.
Det doftar blommor i hela lägenheten av alla söta buketter. Jag njuter av att det är rent och fint och har inte gjort någonting idag mer än att jag tagit en lång skön dusch. Nu ska jag bara njuta och vila upp mig inför den kommande förlossningen.

Igår var Alice hemma hela dagen för att jag tyckte att hon lät väldigt snorig och hes på morgonen. Det släppte efter nån timme och sen var hon som en studsboll och ville ha saker att göra, medans jag var mer som en strandad valross med min foglossning och ville helst sitta still.

Efter lunch tog vi oss iaf ut och gick upp till lilla skogen och byggde en koja. Efter en stund började det regna så då gick vi in igen. Det blev rätt mycket häng framför datorn för att försöka hålla lägenheten städad inför gårdagens visning. Ni som har barn fattar vad jag menar ^^
Annars brukar hon sällan få spela. Bara vid speciella tillfällen. Vi ser hellre att hon leker, pysslar eller så är vi ute vid endurospåren och då kan man alltid öva på att cykla eller leka med det som lockar.

Det gick bra hos barnmorskan. Adde fick vara hemma med Alice och förbereda inför visningen.
Barnmorskan meddelade att hon fortfarande ligger högt upp och rörligt, så det verkar vara ett tag kvar, men det är inget som säger att det inte kommer att starta snart heller. Hon gissade på att det blir ungefär som förra gången. Alice kom 2 dagar innan bf, så det skulle väl innebära att hon kommer på söndag då! ;)
Äch, det börjar bli så tjatigt. Hon kommer väl när hon kommer även om jag verkligen önskar att jag kunde röra mig lite smidigare igen och kunna gosa bebis på utsidan och inte bara klappa på konstiga bulor på magen , haha.


Det känns härligt att blogga igen nu när vi har fått hem ett så fint skrivbord.
Den bärbara datorn gick ju sönder och så skaffade vi en macmini med en tv som skärm på väggen, men sen stannade det av och vi skaffade aldrig något bord. Men nu så!

Nu har även gubben satt ihop den nya fina fåtöljen som ska bli Amningsplatsen här hemma- Att halvligga i en soffa och amma funkar sådär bra, så jag fick hjälp av mor min att hitta en bra fåtölj som hon och farsan kom hit med.
Det första som hände innan sittdynan kom på var ju att ena katten försökte vässa klorna på den, så på bilden ser ni hur vi lagt ut klovässare runt fåtöljen för att förtydliga för katterna vart sånt ska ske, följt av shyssande om de ens tittar på fåtöljen XD

Hur gör ni andra för att rädda era ägodelar från kattmarodörerna! Dom är på allt! Blommor, sängen, gardiner, soffan... Man sliter sitt hår!
Men sen vi skaffade överdrivet många klovässare så föredrar de dem faktiskt.

Det blir nog lugnare när katterna kan gå ute efter flytten.



Likes

Comments

Familjen

Idag var då dagen med stort D.

Det hade blivit dags för visning.

Helt ovetande om det skulle bli bäbis före, efter eller mitt i så var det bara att se till att ha lägenheten i visningsskick. Det svåra är bara att hinna ut innan Alice börjar plocka fram leksaker och sånt igen haha Men det gick bra.

Från början skulle vi åkt på stubbrace, eller öppet spår efter stubbrace var det väl egentligen, men det blev inställt på grund av regnet. Vi skulle ta plan B istället och åka till ett lekland i Enebyberg. När vi kom dit så hade dom lagt ner permanent! Så den idén var ju bara att glömma.

Istället blev det thaimat till lunch och sen åkte vi till centrum och fikade på Thelins. Jag köpte en juice som var svinäcklig. Det skulle vara färskpressad apelsinjuice men den måste ha varit jäst. Den smakade som nån hade spetsat den. Jag frågade om den var färsk och den skulle vara gjord igår sa hon. Den var inte datummärkt eller så heller, så svårt att veta.
Näe, Thelins får ris denna gång då även resten av fikat var hårt och tåkigt.

Därefter hängde vi i lekrummet tills vi hörde från mäklaren.
Det kom en del folk trots det usla vädret.


Därefter har vi pysslat med att måla löv och sen fortsatte vi att måla på underlägget.
Vi lade pussel och sen åt vi tomtegröt till middag.

Nu sover ongen och jag och Adde ska nog fortsätta kolla på Prison brake som är vår nyfunna *aldrigsedda* serie.

Sen är det ny vecka, och en dag närmre bebis ankomst.
Många falsklarm har det varit och jag har varit så säker på att hon skulle komma tidigt, men nu har jag börjat ställa in mig på att hon kanske till och med stannar på övertid!
Imorgon ska jag träffa barnmorskan och Adde ska hänga med.

Med 9 dagar kvar till BF säger jag hejpa, och laddar för ännu en visning imorgon kväll!
Fridens!


Likes

Comments

Allt slit gav resultat och annonsen ligger äntligen uppe!
Vi hade aldrig fått till det så bra utan Angelicas hjälp. Jag är så tacksam att hon styrde upp det hela.

Här kommer några bilder som jag själv tog innan den proffsiga fotografen kom och fotade till annonsen.

Bilderna i annonsen är såklart mycket ljusare och bättre vinklar haha men det är kul att se hur fint det kan vara här när det är minimalt med saker och inte leksaker överallt 😆😂

bjuder också på en gravidbild i v.34 som ni ser.
Imorgon går jag in i v.36 🤣 helt sjukt men ändå inte. Ganska trött på att vara gravid faktiskt.
Blir en update i preggolivet lite senare ^^
Tjingeling

Likes

Comments