Nu börjar tiden rinna ut för mig här i Thailand. Har valt att åka hem tidigare. Den totala upplevelsen har varit bra. Har träffat många härliga människor som jag jobbat med och umgåtts med på fritiden. Som jag skrivit om så har fritiden fyllts med några resor men för det mesta har man solat och badat här på stranden men även åkt till närliggande stränder för att variera sig. Ätit på olika restauranger tillsammans, druckit goda drinkar och varit på rockklubb. Shoppat på marknader eller på köpcenter. Livet här är så enkelt. Fritiden är den minsta tiden här precis som hemma så det har varit viktigt att fylla den.

Jobbet är tungt med mest nätter och tyvärr väldigt tråkigt. Det är inget jobb som passar mig. Visserligen har jag haft telefonjobb tidigare men då har det handlat om tidningar eller telefonnummer. Nu handlar det om människor som vill ha råd om hur de ska göra när det gäller det de besväras av, ska de söka akuten eller hur länge kan man ha hög feber? osv. Även om det är råd vi ger så tar de det som absolut. Det är lite läskigt speciellt när man har en tidspress, att samtalet inte får ta för lång tid för att jag ska hinna ta så många samtal som möjligt. Detta för att företaget ska tjäna pengar och att vi inte ska ha kö. Jag är rädd att jag ska tolka samtalet fel och ge fel råd. En människa drabbas då. De ringer så mycket och mest på helgerna eftersom det inte finns några läkartider på vårdcentralerna på vardagen. De vill inte åka till sjukhus för där får man vänta så länge. De litar på det vi råder och blir arga när de blir hänvisade att kontakta vårdcentralen till veckan. Man har haft tur som inte behövt vården så mycket. Den är verkligen inte tillgänglig och det verkar som om personalen inte har tid att lyssna på patienten så de känner sig hörda och undersökta. 

Livet här är enkelt speciellt som vi lever. Vi jobbar, sover, äter och umgås. Mitt hushållsarbete sträcker sig till att göra frukost och diska upp det (i badrummet) lämna in och hämta tvätten och se till att jag har mat och dryck, alltså handla. Man lever i en bubbla och det är inte det verkliga livet. Hemma i Sverige där pågår det verkliga livet som man missar. Jag har en känsla av att man kommer vara lite off när man kommer hem och umgås med nära, kära och vänner.

Detta har varit något jag velat prova på sen några år tillbaka och nu har jag gjort det och jag ångrar mig inte. Däremot har det fått mig att inse vad bra man har det hemma och kommer uppskatta det mer. Viktig är familjen som jag har saknat. Jag har ett roligt jobb med fantastiska kollegor. Fint hus i fin miljö. Sängen, ja sängen den saknar min kropp .

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Även om man är i ett land som Thailand är man beroende av att vädret ska vara fint. Som här om veckan när jag och en kollega hade bokat in en resa till ön Koh Talu med två övernattningar. Dygnet innan vi skulle åka började det dåliga vädret. Men man lever ju på hoppet. På morgonen när vi skulle åka spöregnande det. Jag hade jobbat natten och hade sovit i ca 1,5 timme men planen var att sova på bussen i tre timmar. Bussen var sen så chauffören hade gasen i botten trots regnet så jag kunde inte slappna av. Här i Thailand kör man i princip i vilken bil som helst oavsett kondition på den. Men vi kom fram i alla fall. Väl där båten skulle avgå ifrån fortsatte det regna samt att det blåste hårt. Tiden för båtens avgång sköts på framtiden hela tiden eftersom det regnade så hårt ute på ön. Vi frågade om vi kunde avboka vår resa och det gick bra. Sagt och gjort så hoppade vi in i bussen igen för att åka hem. Tråkigt!

Jag var jättetrött så vi var tvungna att hitta på något...vi shoppade naturligtvis. En riskokare blev det så man kan koka ris och gröt på rummet. Vi behövde även trösta oss och vad passar bättre än en kall cappuccino och några chokladpraliner. De var syndigt goda.

Vi hade ju långledigt och på semester skulle vi så då fick det bli Bangkok. Vi googlade på hotell och bokade oss på ett riktigt fint hotell och transporten dit bestämde vi skulle bli med en minivan. Ett mycket billigt transportmedel. Resan dit gick bra men tog lite tid framförallt när man kommit in i Bangkok med alla dessa bilar. Trafiken står mer eller mindre still. Det smartaste transportmedlet i Bangkok är skytrain så det åkte vi mycket.

Efter incheckning på hotellet tog vi oss till floden för en liten rundtur på 1 timme. Det var en kontrasternas resa med både vackra och stora byggnader och andra byggnader. Vädret var inte så bra men det har mindre betydelse i en stad. Efter resan på floden behövde vi kaffe och vart passar det bäst om inte på hotell Oriental. Vilken service. De drog ut stolen och sköt in den igen och la servetten i knät. Ett glas med vatten kom omedelbart fram. Sen beställde jag en kall caffe latte och makarons, 4 st. Har aldrig ätit makarons tidigare och vilken smakupplevelse...De var FANTASTISKT goda! De formligen smälte i munnen.

Sen strosade vi till hotellet för att dricka vår välkomstdrink i baren innan dusch inför kvällens middag. Kvällen avslutade vi på en bar belägen uppe på ett tak på 49:e våningen. Jag är inte höjdrädd egentligen men det var lite otäckt att vara så högt upp. Synd att de inte hade lika goda drinkar som utsikten var mäktig. Nöjda och trötta gick vi sen hem och sov.

Vi avslutade vistelsen men att gå i ett shoppingcenter uppbyggt som om ma skulle vara på en flygplats och att våningsplanen var indelade i olika städer/länder.

Hemresan i minivanen var hemsk. Det kändes som om vi åkte med livet som insats. Han körde så fort och ryckigt och pendlade mellan alla filerna. Och ibland small det någonstans under bilen. Och det var som att åka med mjölkbilen,  han stannade ideligen på olika ställen. Andra gången på tre dagar var jag livrädd i en bil.. Men vi kom hem i alla fall och denna gång gick det fort.

Några smakprov från Bangkok

Likes

Comments

Har ju varit här i nästan två månader och det kändes som om det var dags att klippa håret. Det blir rätt slitet och tråkigt av solen, vattnet och vinden. Vi hade blivit rekommenderad en frissa av en kollega så den tänkte vi prova. Det finns drivvis av salonger här i Hua Hin, överallt och man vet ju inte om de som förestår dessa har utbildning men denna såg professionell ut. Sagt och gjort stegade vi in på salongen och de hade tid för oss båda. Jag säger vi för det var jag och min kollega, damen ni ser till höger i bilden.

Först fick vi håret schamponerat av en kvinna. Stolen man satt i var mjuk, man satt på en skön kudde och hade även en bakom ryggen. Dock var sätet så djupt så mina korta ben spretade rakt ut...Sen hade de ett slags skydd för kanten på handfatet som också var mjukt. Mycket skönt för jag tycker det är hårt åt nacken i Sverige när man får håret tvättat. Nackdelen med detta skydd var för att komma åt håret där bak fick man lyfta på huvudet emellanåt. Men det kompenserades av att men fick massage av hårbotten.

När håret var tvättat kom frisören. Jag fick en man. Han var duktig och noggrann. Det jag var mest orolig för var att man inte skulle lyssna på hur mycket man ville ha klippt men det gjorde han. När han klippt klart föreslog han att jag skulle ta en behandling för det var torrt. Som ni kan se av bilden tog jag en sån. När inpackningen applicerades var de två stycken. Detta utfördes inte rakt upp och ner utan det jobbades verkligen in manuellt, av snabba och effektiva fingrar. Sen fick man sitta i värme.

Slutligen skulle håret torkas. Fick frågan om jag ville ha det rakt eller med lockar så lockar fick det bli. Trodde att det går väl snabbt, föna lite först och sen en tång av något slag. Fön använde hon och blåste det lite lagom torrt. Sen tog hon den minsta rundborsten och började borsta och föna samtidigt och med en fantastisk teknik som resulterade i lockar på topparna. Hon hade sammanlagt 3 borstar i håret samtidigt. Svårt att beskriva men jag blev imponerad.

Fick visitkort så jag kan få samma frisör nästa gång....

Likes

Comments

Sista dagen på denna fina ö spenderade vi på moppe. Jag hade redan jag åkte till Thailand bestämt mig för att jag inte skulle köra moppe och det höll jag fast vid. Carina däremot har kört nästan hela hennes vistelse här så hon fick köra med mig bakpå. Man kände sig väldigt snygg i denna störtkruka som satt lite på trekvart. Inte världens bästa passform men någon nytta kanske den skulle göra. Hur som helst. Målet med dagen var att kika runt på ön och dess olika stränder. Ön är inte stor men väldigt kuperad med slingrande, krokiga och branta vägar. Vissa var så branta och hemska så jag fick mycket motion och brännande rumpmuskler när jag fick gå vissa sträckor för att inte riskera att vi gick omkull.

Man får se diverse när man ser sig omkring. Till vänster ser man hur turismen påverkar stränder och bara ett stenakt därifrån en idyll som på den högra bilden.

Vägen för att komma till denna strand var strapatsfylld. Vi fick parkera moppen en bit från stranden och betala för parkering och för att komma till stranden. När vi var på väg ner till stranden såg vi en skylt om en utsiktsplats och den blev vi sugna på men de ville ha betalt så då struntade vi i det. Mannen som satt för att ta betalt frågade då om vi ville till stranden och ja det ville vi. Glad i hågen begav vi oss iväg åt det håll han visade. Det var en liten smal stig som inte verkade ha använts på ett tag och den ledde oss genom buskar, stenar och snår men den gick åt rätt håll. Vi kom fram till en strand men inte den som ses ovan. Vi orkade inte gå tillbaka och till höger såg vi stranden vi skulle till. Det var bara en massa stenar mellan oss och målet så vi tänkte att det är väl bara att vad längs kanten. Till en början gick det bra men så blev det djupare och vi hade väskor med kläder och mobiler i. Vi fick tänka om och den nya strategin blev att vi helt enkelt fick klättra upp på stenarna för att försöka komma till andra sidan om stenformationen. Vi fick mixtra och stöka lite och vi lyckades till slut dock med lite skärsår på ben och fötter. Men det var mödan värt.

Den sista stranden vi besökte var den mest idylliska och finaste, precis som man tänker sig att det ska vara i Thailand. Men vägen dit var den krokigaste och brantaste. Vi avslutade dagen med att besöka en utsiktsplats som hette Love view point och det var mycket riktigt mest kärlekspar som var där och fikade och fotade. Utsikten var fantastisk och stranden man ser var den sista vi besökte. Nu var vi nöjda och såg fram emot lite öl, mat och en fantastisk solnedgång så det bar snabbt hemåt.

Likes

Comments

Andra dagen på Koh Tao hade vi bokat in oss på en båttur med snorkling. Lite nervös var jag eftersom jag inte snorklat sen jag var till Thailand med Tant Ewa samma år som Towa föddes, typ 17 år sen. Hade lånat en utrustning av en kollega. Turen gick runt hela ön. Vi stannade till i 4 vikar och och sista stoppet var vid Nangyuan Island Resort, en mycket populär ö dit alla åker som är i närheten. Snorklingen var rolig, utrustningen var riktigt bra. Man glömde bort tiden när man simmade omkring och tittade på alla färggranna fiskar. Vid ett tillfälle kom ett helt stim och några av fiskarna var modiga och smakade på mig. Det var häftigt när man bara låg och stimmet simmade runt mig, helt plötsligt dök de bara upp underifrån. Tyvärr var korallreven döda och grå. Man såg endast några enstaka klarblå, orangefärgade eller gröna växter.




Sista stoppet var på den populära ön som jag nämnde ovan. För att komma in på ön fick man betala en avgift och fick en inträdesbiljett som man fick lämna till en vakt. Det stod även en man och kollade våra väskor och plockade av oss alla vatten flaskor och liknande. De är verkligen rädd om denna ö. Det fanns skyltar som med påbud om att inte ligga på handdukar på stranden eftersom stranden höll på urholkas på sand genom att sanden följde med handdukarna hem. Ön är egentligen två öar som sammanbinds av en strandremsa som syns då det är ebb. Ingen fin botten i badvattnet var det, för mycket vassa koraller....Vi provade snorkla här men hittade inget att se men vi var nog på fel ställe. Endast massor av äckliga sjögurkor..ofarliga men mjuka och äckliga!

På den största ön finns det en utsiktspunkt som man bara måste till för att ta kort, ett kort som figurerar på alla byråer som gör reklam för att åka till ön. Dit var vi också tvungna att gå till. Det var jättebranta trappor upp som slutade vid stora stenbumlingar. Där blev det kö av alla turister som skulle fota. Hur varmt som helst var det att stå där och vänta bland alla soluppvärmda stenblock. Ibland blir man brydd på människor som är helt omedvetna om att det är en lång kö som väntar på att fota utsikten. Man står länge och poserar och tar om och håller på. MYCKET irriterande. Men men..vi fick fota även vi till slut. Om det var svårt att komma upp på stenblocken så var det svårare att komma ner. Det var tur det fanns trevliga, hjälpsamma unga män som var villiga att hjälpa två damer i nöd. Vi klarade oss undan med endast några små blessyrer.

Likes

Comments

Så var vi framme på Koh Tao, en backpacker-ö. Vi åkte ca 5 timmar nattbuss. Det var riktigt som charter. Vi fick checka in på resebyrån innan avfärd och fick då biljetter och ett klistermärke att fästa på tröjan samt att ryggsäcken fick en tagg precis som på flyget. Bussen var en dubbeldeckare och vi hamnade vid aircon som lät som ett helt flygplan. Det var jättekallt och vi fick inte mycket sömn. Men vi fick en filt av chauffören som tur var. Väl framme där båten skulle gå ifrån, en katamaran, var vi tvungna att checka in igen. Båtturen tog ca 2 timmar. Inför båtresan tog vi åksjukepiller men det var inte så stor sjögång som tur var. Väl framme vid Koh Tao möttes vi av en hord av skrikande taxichaufförer, helt hysteriskt var det. Nåväl, en trevlig kille skjutsade oss till hotellet som låg vid huvudgatan. Otroligt nog var det som en oas i allt liv. Tyst och skönt. Vi gick till stranden som inte var så fin. Det syntes att det hade varit översvämningar tidigare i år både på stranden och på vägen dit. Men de höll på och reparerade överallt. Även i vårt rum märkets det , det luktade fukt och lera men var fint. Vi sov mest i solen denna dag. Dagen avslutade vi på en strandrestaurang och såg på solnedgången, vackert.

Likes

Comments

Ikväll ska jag och en kollega åka iväg på en minisemester, till en ö som heter Koh Tao. Vi ska åka buss några timmar och sen båt ett par. Ska bli kul.
Jag vakade av i morse så jag sov halva dagen. Lite seg kände jag mig så jag har tagit det lugnt. Men en sväng ut på stan måste jag. En taxi skulle bokas och inköp av åksjukepiller.
Det känns konstigt att kunna slappna av en hel dag utan massa måsten. Lite nu och då kommer tanken, nu kan jag inte ligga här längre..men det är just det att det kan jag faktiskt. 
Men nu måste jag ta mig i kragen och gå ut för magen kurrar. Man har stora bekymmer.

Likes

Comments

Det här landet är fantastiskt när det gäller byråkrati. För att få jobba här behövs arbetsvisum och arbetstillstånd. Visumet ordnades i Sverige via Ambassaden innan jag for. När jag väl har kommit hit måste man visa upp sig på Immigrationen för att få arbetstillstånd. Alla papper är förberedda så man åker till Immigration och blir fotad och de tittar i mitt pass som redan fanns där. Sen fick jag signera några fotostatkopior på mitt pass och visum sen var det klart. Tog inte många minuter. Passet lämnades kvar......senare på jobbet fick jag signera ytterligare kopior på passet, försäkring mm.

I veckan fick jag min lön. Den första lönen får man kontant. Innan jag fick pengarna skulle de räkans tillsammans med överlämnande personal och då det stämde fick jag signera.....

Nästa lön ska in på ett konto som man måste öppna. Det är den lila banken man ska gå till. Sagt och gjort så gick jag till den lila banken med mitt pass, en arbetsbok (fick arbetstillstånd) och ett dokument på Thai. Dörren öppnas av en vakt. Jag möts av en kvinna som frågar vad jag har för ärende. Hon trycker på rätt knapp så jag får mitt könummer. Sätter mig att vänta. Först får jag träffa en kvinna som ber mig om mobilnummer, min hemadress och att fylla i ett frågeformulär där hon uppmanar mig att svara nej på alla frågor samt att skriva under. Hon granskar mitt pass ingående och min arbetsbok. Därefter drar hon kopior på allt och dessa får jag signera....Sen skriver hon in alla uppgifter som finns framför henne in i datorn. Betala för kortet måste jag samt sätta in 500 Bath på kontot. När detta är gjort får jag sitta ner i väntrummet igen.

Blir uppropad av en annan kvinna som ska ge mig mitt kort. Återigen får jag signera många dokument och hon knappar i datorn. Sist får jag välja kod och sen är det klart.. Ca 45 minuter tog det, puh! Det är så många onödiga arbetsmoment och dubbelarbete....

Jag vet inte hur många lika dokument som jag har signerat sen jag kom hit,....

Det finns så mycket personal överallt på alla arbetsplatser. De har inte alltid det mest stimulerade jobbet och de har inte alltid så mycket att göra men de har ett jobb. Ingen utländsk får jobba om en thailändare kan utföra jobbet. Det verkar som om de flesta har något att göra och det kan jag tycka är en bra byråkrati men man undrar ju hur allt går runt...

Likes

Comments

Efter att ha jobbat fem nätter och två kvällar på fem dagar känns det skönt att få vara ledig. Denna dag hade jag planerat att gå till stranden för att sola. Om jag skulle fara hem nu efter drygt två veckor skulle ingen tro att jag hade spenderat dessa i veckor i Thaliand där solen alltid skiner. Så här skulle det solas. Men först frukost på favoritstället.


För att komma till stranden måste två trefiliga vägar korsas. Det är inte det lättaste att göra för det finns så otroligt många bilar och jag tror alla är ute och kör jämt. Det finns ett bevakat övergångsställe med signal för röd och grön gubbe, men det är inte alltid att det fungerar och jag tror att de sätter det ur funktion vissa tider..På väg dit passerar men sjukhuset med dess ambulanser. Detta sjukhus har kollegor besökt för olika anledningar. Sjuksköterskorna som jobbar där har figursydda klänningar som knappt når nedanför rumpan och små söta mössor . Vid ett tillfälle som en kollega var där ville hon ta ett kort på en sköterska. Det skulle gå bra men hon bad henne vänta en liten stund så hon skulle hinna bättra på läppstiftet först... jag säger då det....

På ena bilden ser man vägen upp mot där jag bor och den andra den väg som leder ner mot havet.

Man måste ha sysselsättning på stranden. Ligger på sanden så man får ligga lite ifred och har möjligheten att få lite skugga under något träd. Åt båda riktningarna kan man gå och få tag i solsängar men då får man ligga som sardiner i burk bokstavligen.

Likes

Comments

Vardagen börjar forma sig med jobb och fritid. Fortfarande håller jag på och försöker göra min "bostad" lite mer hemtrevlig. Inte långt från där jag bor finns en typ ÖB som kallas plastmarknaden. Det är ett stort öppet magasin med hyllrader fullt med allt man kan tänka sig till hemmet, mycket i plast och i storpack. Det står inga priser så det blir en GLAD överraskning i kassan. Det kostar lite och ingenting. Dock har jag inte lyckats hitta blommor men det hinner jag.

Jag bor efter en gata som heter Soi 94. Det är en bit från centrum av Huahin men den har i princip allt man kan önska sig, massor med bra restauranger, laundries, caféer, en seven/eleven mm. Man hittar även drivvis med massage-ställen. I slutet av gatan vid stora genomfartsleden finns nedgången till stranden ( en av 2 eller 3) så det är praktiskt. Eftersom jag inte tänker köra moppe så är jag glad att jag kan gå till det mesta och det tar max 15 minuter beroende på vart jag ska.

Market Village är ett shoppingställe inte heller långt från mig som jag har kikat runt lite på. Senaste tillfället upptäckte jag nedervåningen och det är en guldgruva....Där skall det shoppas bara lönen kommer. Där finns allt..och till hyfsade priser. De övriga våningarna (3) håller mer normalpriser. Men där finns även mataffären, banker bl a som man kan behöva besöka. Denna vecka verkar de ha djurtema på Market Village. De har diverse djur mitt i hjärtat av centret. Där kan man se hästar, hundvalpar, får, getter, ekorrar, kaniner, marsvin, möss, ormar, ugglor och andra rovfåglar, papegojor samt ormar mm. Har nog glömt hälften av de djur de visar. Naturligtvis massor med stånd som säljer tillbehör till djuren

Frukost äter jag ibland på rummet men är jag ledig eller när det passar äter jag frukost på ett Bakery, ett litet mysigt ställe på Soi 94,med röd/vit rutiga dukar. De har hemgjord yoghurt och bakar sitt eget bröd och skapligt kaffe. Har varit där många gånger nu så det hälsar alltid när man går förbi, trevligt. Middagen försöker man äta tillsammans med kollegor ifall det passar. Vi har en messengergrupp och en grupp på FB där man kollar av. Vi jobbar ju mest natt och så olika tider så man kan nästan inte bestämma annars. Men det fungerar så det är bra.

Just nu har jag vaknat upp efter min andra arbetade natt. Frukost på rummet blir det. Sen ska jag simma några längder i hotellets bassäng. Tyvärr mycket kallt vatten eftersom den ligger på skuggsidan än så länge. Men det är skönt eftersom jag tänker försöka göra simningen till min träning, nära och bra. Efter det tänker jag gena tvärs över gatan för att få mig lite pedikyr med fotmassage. Fick lite oljemassage på hela kroppen igår, skönt.

Nattens middag tog jag hem så det blir min middag innan taxin hämtar mig för ett nytt nattpass. Jobbet börjar känns något bättre. Man hankar sig fram och frågar mentorn nästan varje samtal. Jag vill inte att det skall bli fel. Natten går skapligt snabbt illa fall. Men ni kan inte föreställa er vad folk ringer om.....man blir förbluffad åtminstone en gång per pass. Jag tar samtal från Stockholm än så länge.....

Litet axplock ur min dag.........



Kontraster mellan frukost och middag

Likes

Comments