View tracker

Vi födda, växer, blir äldre och sårade. Vi är som ett tomt bland som senare blir rivna till tusen bitar, det värsta är att det är andra som river sönder oss. Krossar våra hjärtan, tar allt från våra liv och lever de livet vi förtjäna. Vi gömmer oss i små rum och tittar på när de förstör oss och smått smått tar över de livet som vi egentligen förtjäna och leva. Det är sällan man har en livskamrat som stödjer upp en och hjälper dig att få tillbaka ditt liv som andra har stjält från dig. Det är kanske därför jag inte orkar längre att lita på någon, eftersom de har levt de livet som skulle vara mitt. Krossat mitt hjärta och rivit mig i flera bitar. Det är därför jag kanske väljer att vara egoistisk istället för att ha medkänsla för de som har en gång i tiden fuckat mitt liv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Vad borde man göra när man är så kär, men ändå så mycket sårad?

Mitt hjärta blöder, den dunkar det gör den... Men det svider där det läcker smärta. 

Som idag allt började bra, sen så hände det något han gick ifrån mig utan att säga något han bara försvann. Vad var det som hände? Förmodligen var min kärlek mycket för honom. Men när man tänker noga så började det inte heller så bra... Han var annorlunda, som att han försökte säga något, han var kall, så där ni vet vad jag menar när man kommer fram till en och är jätte glad säger hej och kramar om den så är svarar den andra personen knappast... Han var faktiskt så kall, jag fixade mig för honom, gjorde det finaste sminket, plattade håret två gånger, valde de finaste kläderna, var så glad att jag skulle få se han en gång till, men så kom han och var annorlunda, den där fina killen med varma leendet var borta, han puttade bort mig på något sätt. En dag är han "vanlig" andra dagen är han som en främling. Vad har han på hjärtat egentligen? Nå kanske har inte samma typ av känslor som jag har och kanske skrämmer mina känslor honom. 

Likes

Comments

View tracker

Hur brukar det vara nu igen i de gamla filmerna?

Tjejen har en bunt böcker i sin famn, killen springer och böckerna faller på golvet så möter blickarna varandra.

Min historia börja egentligen på en liknande sätt.. Jag sprang in och han satt där längst fram, själv och bara lyssnade det jag talade om för mina klasskamrater. Sen så vända han sig om och blickarna mötes. Mitt hjärta smälte som ett ljus, tankarna och tiden bara stanna. Jag visste inte vem han var eller vart han kom ifrån. Visste bara att mitt hjärta börja dunka så högt att det kunde höras, när jag insåg att det hördes så mycket blev jag rädd att han skulle höra det. Han blev helt plötsligt centrum för mig. Jag börja gå mer på lektioner, men han kom inte, men jag sluta inte och tro på att jag skulle få träffa honom igen. Efter 6 månader såg jag han igen, därefter såg jag inte honom, trodde jag aldrig mer skulle få se honom heller. Men en dag i skolans korridorer möttes vi igen, men han kände inte igen mig, jag ville bara fram till honom bara stoppa honom, kolla in i hans ögon. Efter en lång period fick jag se honom igen, vi börja prata jag tog all mod och försökte verkligen vara nära honom, han var så söt, han var annorlunda, ha trodde jag iallafall. Vi pratade ett bra tag, han kom fram, jag gick fram till honom på skolan. Trodde det var något, att han kanske också hade samma typ av känslor som jag bar. Men sen så börja han ta avstånd, han blev kall, vass och börja såra mig. Han hade nog förstått att jag faktiskt började bli kär i honom. Eller så var det något annat, kanske var det mitt fel, att sätta honom i centrum till mitt liv.

Vem är han egentligen?

Vad han värt all de fina känslorna jag bar på?

Om du frågar mig nu så, ja han var det men en sak hade han inte rätten till och det var att förvandla mitt liv till ett helvete. All tårar som föll från mina ögon, jag bara grät i flera kvällar, det kanske är lättare att dölja ens tårar under nattens mörker.

Han lärde mig att flyga utan vingar, men att skada mina vingar det kunde ingen annan än han göra.. 

Nu har han tagit både mina vingar och mitt hjärta.. 

Likes

Comments

Likes

Comments

Ibland tror man att man har vänner, familj och andra personer nära sig. Man tror att mam är älskad av alla dessa, är en del av dem... Men vem är vi egentligen för dessa personer? Egentligen så är vi ingen ting för varandra. Folk har svikit utan att tänka på tanken hur ont du kommer att få, bara huggit kniven genom din rygg. Man står där har två alternativ i händerna den ena kommer gynna medan den andra kommer förstöra, men den som kommer att gynna den andra kommer vara en slut för dig. Vad gör man då? Iallafall jag väljer den som kommer att gynna den andra och skiter fullständigt i mitt egna liv tills... Jag insåg att jag faktiskt är ett matrial som de använder mig för att kunna själva må bra. Så nu har jag två alternativ i handen ska jag må bra och låta andra må dåligt eller ska jag fortsätta och må dåligt för att andra ska kunna må bra? Ska jag tillåta andra få krossa mig varje dag eller ska jag krossa dem?

Likes

Comments

https://www.facebook.com/video.php?v=4009700700715...​ 


Hur kan livet vara så orättvis, hur kan små barn bli en del av de idiotiska styrets lek. Små barn som bli av med ben, hjärta och liv. När kommer vi verkligen inse att vi är en del utav fula människornas spel, när ska vi vara gemensamma för att stå emot detta. Tills när ska vi blunda för att förgöra en 13-årig tjejs drömmar.  Vi är med och förstör hennes liv genom att låta en pedofil ta på hennes sårbara hjärta. FUCK KRIG, FUCK MÄNSKLIGHETEN.  

Likes

Comments

​Kanske är det mitt fel, att han aldrig såg mig, att han aldrig förstod vad jag sa, var jag kanske för komplicerad med mina meningar? Vet inte hur jag ska tänka ibland, ibland går det inte ens att tänka, alltid hans namn som snurrar bland mina tankar och får mig att glömma ens vad jag heter. Hans ögon, hans leende, nej allt är bara falskt, men något var äkta och det var mina känslor till honom. MEN nu, idag förstår jag det ingen inte ens den du är kär i förtjänar vara en del av dina finaste drömmar. Nu idag förstår jag att man måste leva för sig själv och inte för andra för att vara lycklig. Så låt oss skåla för att bli en riktigt egoistisk bitch.. 

Likes

Comments

Vad var meningen med att ha ett liv som bara skulle ställa till?

Vi börja gråta redan den sekunden vi grät, som att vi visste om att livet skulle bara såra oss. Vi hade ett hjärta som var lika rent som ett oskrivet papper. För varje dag som gick skrev någon med kniv på pappret, det blanka pappret började bli sliten och oanvändbar. Nu är det bara rivna bitar kvar utav det blanka pappret. Men, men det något som verkligen har fått mig att bli besviken på livet är nog kärleken. När vi var små fick vi lyssna om vår prins som skulle älska oss, den magiska kyssen, första dansen och den fina lilla stugan med rosa gardinerna är försvunna. Vi fick bara lära oss att kärlek skulle göra oss glada och lyckliga. Något vi inte visste var att den skulle förgöra oss. Det är sant han kom, men lekte som att hjärtat inte var av glas utan av plast eller sten.

Vad har vi kvar nu?

Bara smärtor och ett dålig förtroende på andra människor. Så ja vad skulle vi ha ett liv som egentligen bara ställde till för oss?

Likes

Comments