Hejsan. Idag var jag och Linnea inne i stan för att kolla lite kläder, saker inför skolstarten, och för en lunch. Vi gick runt ett bra tag och hann även med en mysig promenad till stadshuset bland annat.
Hoppas ni haft en trevlig dag.
Kram Emilia!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Resor

Om ni inte har besökt Köpenhamn tycker jag verkligen att ni borde göra det. Sjukt rolig och mysig stad!

Likes

Comments

Gårdagens festligheter vart enormt kul. Vi var hos en killkompis som hade en fett lyckad fest men mycket härliga människor och massa glädje. Natten slutade senare med ambulans till SöS med Evelina, vilket i säg Var en upplevelse, aldrig träffat så mycket skumma människor på ett och samma ställe. Allt som allt var kvällen ändå lyckad, sjukt kul och konstig kväll.
Kram

Likes

Comments

Vardag

Hejsan. Idag har jag spenderat min dag ute vid Hagaparken/Brunnsviken och paddlat. Det var väldigt mysigt och vädret var som tur på våran sida. Det är faktiskt väldigt roligt att vara ute och paddla, speciellt om man har lite bra musik och är med härliga människor.
Ha en trevlig dag.
KRAAM

  • Vardag

Likes

Comments

Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid känt mig annorlunda. Inte riktigt varit som alla andra.

När jag var runt 12-13 bestämde jag och mina föräldrar oss för att göra en utredning. Jag fick då diagnosen ADHD.

För mig var det en sjukt stor lättnad, jag kunde äntligen förstå varför jag var som jag var. Det jobbigaste med min ADHD har absolut varit skolan. Skolan har varit ett rent HELVETE för mig. Jag har fällt så många tårar, kastat så många saker i golvet, och varit så arg. I skolan har jag kommit i så många konflikter med mina lärare pågrund av att jag alltid känt mig missförstådd och IBLAND orättvist behandlad. För mig har det känts som att dom vuxna i skolan bara vill medicinera en så att man kan sitta still vara tyst och passa inom ramen som alla andra. Jag har aldrig passat in i den ramen. Jag kan inte sitta still i en timme som alla andra och bara lyssna på vad läraren säger för att efter 10 minuter har dom tappat mig helt. Jag har alltid fått höra "Men försök bara, du försöker inte ens" om folk bara visste. Innan jag fick min DIAGNOS på papper har skolan inte lyft många fingrar för att hjälpa mig vilket jag personligen tycker är väldigt sjukt, att man ska va tvungen att ha på papper att man har en diagnos för att få den hjälp och anpassning man behöver. Skolan måste inse att alla är OLIKA och att alla inte klarar av samma grejer. Tyvvär fick jag inte dom anpassningarna jag behövde förens sista året i grundskolan (det vill säga i 9:an) Jag är så tacksam för hur mycket mina föräldrar har krigat för mig och mina rättigheter, för utan dom hade jag aldrig klarat av att gå ut skolan då det varit så jobbigt för mig.

Under min högstadietid har jag testat i princip alla mediciner du kan, för att försöka underlätta så mycket det bara går. Jag har mått dåligt av exakt ALLA. Jag har slutat äta, gått ner i vikt,mått illa,blivit extremt nedstämd, fått obehagligt hög puls, skakningar, hjärtklappning och allt vad man nu kan tänka sig. Det har varit som att välja mellan PEST ELLER KOLERA antingen inte kunna koncentrera dig alls, eller må fruktansvärt dåligt, vad skulle man välja?

Mina betyg i skolan har absolut påverkats mycket av detta, då jag varit frånvarande mycket från skolan eftersom det varit så extremt tufft för mig att ens vara där. Att söka in till gymnasiet har varit något extremt ångestladdat för mig eftersom att jag vet att jag inte kommer in på dom skolor jag egentligen vill och borde komma in på. Om jag hade fått annan anpassning från början tror jag att min skolgång hade sätt helt annorlunda ut för mig nu.

Jag är dock extremt tacksam för mina SPEC lärare jag haft som verkligen har gjort allt för att jag ska lyckas, dom har helt klart räddat mig,

Mina vänner har också varit en stor räddning för mig, dom har alltid stöttat mig och peppat mig. Dom har alltid trott på mig och fått mig att faktiskt gå till skolan. Dom har fått mig att se det positiva med ADHD, man glömmer lätt bort att det är en SUPERKRAFT.

Man har ju också fått höra en del elaka kommentarer under åren som tagit väldigt hårt på en och satt sina spår. TEX "du kommer aldrig bli något" "Sluta lalla så J*vla mycket* osv. Jag har alltid försökt skita i dom, för det viktigaste för mig har alltid varit att göra mig själv stolt och då har jag MOTBEVISAT alla som inte trodde på mig.


Min ADHD i mitt sociala liv är underbart, jag älskar hur driven jag kan bli till saker som kanske inte andra skulle bli. Jag älskar att jag kan göra 100 saker samtidigt utan att ens tänka på det.

Ibland far mina tankar iväg och jag tänka på något helt annat än det jag gör vilket kan vara extremt jobbigt. Jag kan sitta och prata med någon om något med helt plötsligt tänka på något annat och tappa bort mig direkt. Det är inte det att jag inte är intresserad av vad personen pratar om, jag kan bara inte rå för det. Precis som att jag kan byta samtalsämne helt plötsligt för att jag har så mycket att säga och helt inte tänker på att det blir konstigt.

Jag är extremt tacksam för dom vänner och den familj jag har, dom har verkligen hjälpt mig igenom dom jobbigaste tiderna och jag vet att dom alltid kommer hjälpa mig att fortsätta kriga.

För att avsluta detta är jag EXTREMT stolt över mig själv, att jag klarat att gå ut grundskolan med hyfsade betyg,huvudet högt, trots all skit. Jag har lärt mig att älska min "särbegåvning" jag är stolt att jag har ADHD jag är stolt att jag inte är som alla andra. Med det dåliga kommer alltid något bra.

KRAM <3



Likes

Comments