Lov är något som för de flesta förknippas med något bra men för oss, här på SSN, betyder jullovet att vi skiljs åt. En del åker hem till Sverige, andra reser runt i Kenya eller andra länder med familj eller vänner och att det skulle vara så tungt att säga hejdå var det nog få som var beredda på. Vi ska vara utan varandra i tre veckor och för oss, som faktiskt aldrig varit utan varandra längre än två dagar sedan vi träffades för första gången, är tre veckor en riktigt lång period. Det kommer troligen att bli tufft men vi behöver en paus från allt för att nästa år kunna ta nya tag.

Jag vill inte tänka på hur det kommer att kännas när vi alla tvingas säga hejdå till varandra i sommar. Då, när allt faktiskt kommer att vara slut kommer vi troligen att gråta floder.

Likes

Comments

Hej, mycket har hänt här nere på senaste tiden. Bland annat har vi haft Lucia på den svenske ambassadören i Nairobis residens. Utöver uppträdande med luciatåget innebar kvällen att jag träffade massa folk, drack glögg samt åt lussebullar och pepparkakor. Med tanke på att lussebullar och pepparkakor inte är så vanligt i detta land var det väldigt lyxigt att få äta något som ger julkänsla.


Likes

Comments

Några bilder från kusten som Lovisa tog en kväll :))

Likes

Comments

Hade sällskap av en kameleont idag på lunchen, riktigt häftigt djur måste jag säga!

Likes

Comments

Jag tror inte ni anar hur glad jag blev när Anna kom springandes och sa orden "Astrid du har fått brev!". Varje dag kommer postleverans och det är alltid några som får ett vykort eller paket av något slag. Jag skyndade till mitt postfack och där låg mycket riktigt ett brev adresserat till mig. Brevet var från Petronella, Linnea, Bianca och Sofia och innehöll både ett brev samt ett USB med en hälsning i videoformat. TACK SNÄLLA NI!!!

Jag saknar er supermycket och skulle vilja ha er här! Om 217 dagar är jag hemma i Sverige och får äntligen krama er igen. Tack för allt tjejer, ni är bäst.

Likes

Comments

View tracker

Höstlov!! Mitt höstlov har spenderats vid Indiska Oceanen. I söndags morse åkte vi iväg till flygplatsen och efter en kort flygtur och en lång busstur var vi framme vid vårt hotell. Där blev det att snabbt slänga i sig lunch från buffén för att sedan dra på sig våtdräkt och tuber. Under veckan har jag tagit dykarcertifikat och vår första "lektion" var i poolen där vi fick lära oss hur man ska göra om man till exempel tappar cyklopet eller får slut på luft. Utöver denna "lektion" hade vi en teorilektion, fyra dyk i havet samt ett provtillfälle. Ungefär halva tiden vi varit vid kusten har jag alltså spenderat på dykning och andra halvan har jag badat, gått strandpromenader, ätit massa mat och tagit det lugnt. Jag har faktiskt inte fotat så mycket, jag vet inte riktigt varför men har inte haft lust. Istället har jag varit närvarande och njutit där och då.

Under veckan blev det många tidiga morgnar och sena kvällar så nu är jag riktigt trött. Nu är mitt höstlov snart över. Det har varit ett väldigt roligt lov men också väldigt påfrestande då man varit med människor ännu mer intensivt än på internatet. Resan blev riktigt bra och jag är jättenöjd! Idag är det exakt två månader tills familjen samt mormor och morfar kommer och jag längtar!

Likes

Comments

När barn knappt vågar le. När barn har så litet självförtroende att de viskande svarar på tilltal. När barn inte får vara barn. Då är något fel. Igår gjorde jag en utav de mest givande sakerna än så länge i Kenya, troligen också det viktigaste. Jag var på ett barnhem.

Jag var inte på ett sponsrat barnhem. Jag var inte på ett av de barnhem skolan vanligtvis tar oss till, barnhem där barnen självklart har det svårt men där själva organisationen åtminstone är sponsrad och får in pengar till mat osv. Jag var på ett barnhem som går runt tack vare medmänskliga, fantastiska grannar som betalar pengar när de har råd.

Förra veckan när min farbror var här lämnade han pengar som mina fina kusiner hemma i Sverige samlat ihop samt kläder och leksaker. Pengarna överlämnade vi till en tjej som heter Imma för att hon skulle kunna köpa mat och hygienartiklar till människor som behöver dem. Igår var det dags att lämna sakerna så Alexandra, vår boardingmentor Marie, Imma, Isiah och jag åkte till barnhemmet för att lämna över det vi hade med oss. Att se barn som haft otur i livets lotteri, barn som fötts på "fel" ställe eller vid "fel" tillfälle var jobbigt men det kändes bra att få lätta upp deras livssituation, åtminstone för ett tag. Efter att ha lämnat kläder, lakan, tandkräm, skoborstar, tvål, tandborstar, toapapper, lök, socker och pengar till en flickas skolavgift åkte vi hemåt. Dagen blev bra.

Jag har nu insett att bra dag inte nödvändighetsvis måste vara rolig. För mig måste en bra dag vara givande och fredagen var sannerligen givande. Tänk om alla barn bara hade kunnat få vara barn. 

Hit ska jag tillbaka. Jag vill få dessa barn att våga le!

Likes

Comments

Fjärde oktober = Kanelbullens dag. Idag har jag sett många bilder på kanelbullar, i princip alla vänner har ätit dem där hemma och här sitter jag, i Kenya. Hur ska jag få tag på kanelbullar? Tack och lov hade några tjejer på internatet tänkt igenom detta och har bakat kanelbullar till ALLA på internatet. Så himla, himla snällt av dem!

Likes

Comments

Jag kan inte danska, jag förstår inte danska. Trots dessa faktum spenderade jag hela fredagen tillsammans med två danskar. Varför? Jo, denna veckan har min farbror från Sverige varit här nere för att jobba och vi passade på att umgås lite i tisdags samt i fredags. Igår åkte vi till Nairobi Nationalpark och hans två danska kollegor följde med. Det var en jättemysig utflykt och det har varit jättekul att träffa någon hemifrån. Tack vare denna utflykt har jag varit på safari fyra av de sju senaste dagarna - sånt händer knappast i Sverige.

Likes

Comments

I natt vaknade jag - precis som ungefär halva internatets elever - av magkramper, illamående, kräkningar och orolig mage. Det visade sig att vi blivit matförgiftade. Tyvärr var timingen inte den bästa då vi imorgon ska åka till Masai Mara för att tälta i två nätter. Resan dit tar drygt 7 timmar och vägen sägs vara riktigt dålig, att många mår illa redan innan vi börjar resan är därför lite oroväckande men vi får göra så gott vi kan. Imorgon bitti blir vi hämtade av ombyggda lastbilar och börjar sedan vår resa till den kenyanska sidan av Serengeti. Jag hoppas att vi får se mycket djur och att vi alla blir friska till imorgon. Det här blir vår andra safari, förra gången var vi i Hell's gate. I Hell's gate såg vi inte så många olika djur och jag hoppas att få se lite fler djur denna helgen. Här kommer lite blandade bilder från vår förra safari. Hoppas allt allt är väl med er!

Likes

Comments