Header

Vår tid i Kenya börjar lida mot sitt slut för denna gången, på torsdag morgon landar vi i Sverige. Vi vill tacka alla som har läst vår blogg, skrivit peppande kommentarer, donerat och hjälpt oss med insamlingen för rutschkanan.

Idag var vår sista dag på förskolan så vi lagade pasta med grönsaker och ketchup till lunch, gav barnen ballonger, pappersflygplan, lösgodis vi tagit med från Sverige och varsin Kenya Edutrain ryggsäck! Idag tog vi även med rockringarna och sandleksakerna som vi köpte med de donerade pengarna. Det blev en väldigt lyckad och rolig dag på förskolan och barnen var nöjda!

Nu lagar vi middag med Pamela som ett lite avsked. Det blir kyckling och grönsaker med ris. Vi ska sedan få besök av Doreen med familj för att säga hejdå.

Vi har haft en superbra resa och det har varit jättekul att jobba på förskolan! Vi kommer verkligen att sakna Kenya och alla underbara människor.

Tack till er för att ni följt oss här på bloggen under vårt äventyr! /Louise och Sara

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Imorse gick vi upp vid fem för att åka till Nairobi Nationalpark för att gå på safari med Pamela. Vi fick se bland annat lejon, zebror, masaigiraffer, vårtsvin, vita noshörningar och bufflar. Det var jättekul och eftersom att vi åkte så tidigt på morgonen så fick vi möjlighet att komma väldigt nära djuren.

Efter safarin så gick vi hem, drack te och sen gick jag till förskolan. Både Sara och Pamela är sjuka så dom stannade hemma och vilade. På förskolan hjälpte jag till på de äldre barnens lektion. Idag stod först matte och sen kreativitet på schemat. Sedan var det dags för lunch, idag serverades det linser och ris. Största delen av det vi äter är linser med antingen Ugali eller ris.

Efter lunch åkte jag tillsammans med Doreen, Jewel och David för att köpa rockringar för de sista av de donerade pengarna och till Uhuru Park. Uhuru Park är en stor park med statyer som byggdes för att fira Kenyas självständighet från Storbritannien 1963. Det finns två stora statyer i parken, den på bilden är från 1988 då Kenya firade 25 år av självständighet. Vi var i flera affärer för att leta efter rockringarna men tillslut hittade vi dom. Jag passade även på att handla lite mat att ta med hem eftersom att varken Sara eller Pamela mår bra. Nu kom jag precis hem och ska snart gå och köpa vatten tillsammans med Sara innan vi ska äta middag! /Louise

Likes

Comments

Idag är det söndag och dags för kyrkan! Förra veckan gick vi med Doreen, Jewel, David och Anthony och idag gick vi med Pamela till hennes kyrka. Alla är katoliker men går till olika kyrkor och gudstjänsterna skiljer sig åt. Pamelas kyrka var betydligt större och det var väldigt mycket folk. Det var även mycket mer gospel idag än förra veckan då de läste mer böner och sjöng framförallt psalmer. Pamela lämnade oss till två yngre män som var aktiva i kyrkans ungdomsverksamhet därför att hon var tvungen att bli klar med lite arbete i kyrkan. Männen hette George och Nelson och var i 30-års åldern. Båda två var med i kyrkokören så idag var även vi det! Att vara med i kören innebär att man står i grupp på de främre raderna på ena sidan av kyrkan och sjunger och dansar till gospel. Ingen av oss är särskilt religösa men vi tycker helt klart att det var väldigt kul idag!

Efter kyrkan skyndade vi oss hem, bytte om från våra kyrkokläder och skyndade oss iväg till Kibera. Där mötte vi upp Leo och gick till Toi. Det är en stor marknad där man finner allt från massaiskor som är gjorda av däck till kläder och täcken. Vi lämnade Leo hos en av hans vänner och gick runt själva i några timmar innan vi gick och hämtade honom igen. Sedan tog vi varsin motorcykeltaxi till skolan för att hämta nyckeln hos Pamela som satt i möte. Vi svängde förbi och sa hej och åt lite chapati hos Jewel, David och Anthony innan vi gick och handlade mat. Nu kom vi precis hem. Sara sitter och arbetar lite med sitt GA och jag läser en bok jag lånat av Pamela, Tears of the desert av Halima Bashir. Pamela kommer nog hem om en stund och då får vi se vad vi ska göra!

Likes

Comments

Idag var Pamela på möte hela förmiddagen så vi var ensamma hemma. Då passade vi på att städa hela huset eftersom vi känner oss skyldiga till det mesta smutsen. Våra planer för dagen var att köpa de sista leksaker för pengarna som var kvar och ge ut kläder till edutrainbarn. Doreen hjälpte oss att hitta hem till familjerna och även att hitta till affären där vi skulle köpa leksakerna. Vi började hemma hos Andre 17år, Anitha 11år, baby Amani 1år och 3 månader, och mamma Christine. Alla barnen fick var sin påse förutom Amani som fick leksaker. Familjen var väldigt glada över att få kläder. Vi gick sedan bort till den andra familjen vi skulle träffa som bodde 5 minuter där ifrån. Där träffade vi Kyle 12 år, Karl 3 månader och mamma Antonie. Vi hade tyvärr inte med oss några kläder till Kyle då vårt besök där inte var planerat när vi åkte hemifrån Pamela men familjen uppskattade fortfarande att vi kom förbi. När vi hade träffat båda familjerna så åkte vi vidare till affären där vi skulle köpa leksaker. Vi inhandlade olika sorters spel och saker att ha i sandlådan. Allt i Kenya dröjer och tar väldigt lång tid så när vi var klara vid affären och var påväg hem så var klockan redan 19:30, och vi åkte hemifrån 13:30. Det blev en lång men händelserik dag. När vi kom hem hade Pamela lagat linser och ris till middag. Nu ska vi som vanligt bara slappa i soffan med en kopp te innan vi ska sova.

Likes

Comments

Både igår och i förrgår vaknade vi väldigt tidigt - för att vi fått vatten i kranen! Man vet inte när det kommer, de kan lika gärna vara två gånger i veckan som en gång i månaden. Det kom sent i förrgår kväll första gången och imorse började det strax efter fem. Pamela kallar det tierding Christmas, tierding för att man måste vara vaken och Christmas för att man får rinnande vatten.

Annars så har det varit en ganska lugn och väldigt varm dag, runt 35 grader. Vi vaknade som sagt väldigt tidigt av vattnet imorse och sen gick vi tillsammans med Theresa till Nairobi National Park för att boka safari till oss och Pamela. Efter det gick vi till skolan. Vi hjälpte Theresa att laga mat, gick och handlade grönsaker i Kibera och var med lite på lektionerna. Efter lunch var det otroligt varmt så att alla barnen sov en stund.

Vi gick från skolan en timme tidigare än vanligt idag, vid tre, för att åka och handla mat. Första gången vi fick åka utanför området ensamma! Vi tog en matatu till mataffären, handlade och promenerade hem. Idag var det nämligen vi som skulle stå för matlagningen! Middagen blev bananugali, kyckling, grönsaker och ris. Bananugali är en väldigt vanlig maträtt i Uganda som Doreen kommer ifrån så hon lärde oss att laga det. Här är det en lång process att laga mat, jag tror vi stod i köket i över 3 timmar. Till efterrätt bjöd vi på pannkakor med jordgubbssylt vilket var väldigt uppskattat av Jewel och David.

Nu kom vi precis hem och som vanligt så sitter vi och dricker te. Vi är väldigt trötta eftersom att vi knappt sovit och gjort väldigt mycket de senaste dagarna så vi ska nog gå och lägga oss ganska snart. Imorgon har vi inte så mycket planer än, men här går tiden snabbt vad man än gör trots att livsstilen är så långt ifrån stress man kan komma.

Likes

Comments

Idag har varit en ganska lugn dag. Vi vakande runt 7 och åt frukost som vanligt. Idag hade Pamela gjort varm frukost som bestod av sötpotatis och arrow. Efter det så gick vi till skolan. Idag var det föräldramöte så runt 10-tiden så kom ca 15 föräldrar till skolan. Mötet varade i över 2 timmar och Pamela ville bland annat att vi skulle vara med där inne en kort stund för att presentera oss. Pamela nämnde att det var vi som stod bakom att rutschkanan köpts till skolan och alla föräldrar var väldigt glada över det och applåderade.

Vi hade sedan lite egentid med barnen idag och då passade vi på att gunga och att åka rutschkanan. Vi hann också med att göra pappersflygplan till barnen och att läsa böcker. Vi hade med oss Pippi Långstrump och Pettson och Findus från Sverige.

När vi kom hem från skolan så gick vi och handlade saker som behövdes till middagen. Pamela skulle nämligen visa oss hur man gör Mandazi som är som ett slags bröd. Brödet blev lyckat trots vi gjorde det på glutenfritt mjöl som vi tagit med hemifrån. Pamela var lite tveksam till det i början med resultatet blev bra. Nu ska vi bara slappa framför tv och ta en kopp te.

Likes

Comments

Idag har vi hunnit med mycket! Vi var på förskolan vid åtta som vanligt och vi började med att hjälpa till lite på lektioner, fixa lite i klassrummen och sen gick vi till Kibera med Theresa, skolans kock, för att köpa grönsaker.

Sedan åkte vi med Pamela till ett närliggande köpcentrum för gå lite ärenden och köpa en tallriksservis till Doreen som hon kollade på häromdagen för att tacka henne för att hon står ut med oss och följer med oss överallt! Efter det tog vi en matatu tillbaka till förskolan och åt lunch. Idag serverades det Ugali med soyabitar och de spenatliknande grönsakerna. Vi satt länge och pratade med Pamela och Doreen om lite allt möjligt och diskuterade hur vi på bästa sätt kan utveckla verksamheten och hjälpa de sponsrade barnen. Barnen som blir sponsrade av Kenya Edutrain är i varierade åldrar och blir sponsrade pågrund av många olika orsaker.

Runt tre gick vi hem till Shedrick tillsammans med Doreen, och Jewel som mycket hellre ville följa med oss än att vara på lektion. Shedrick är ett av barnen som är sponsrade av Kenya Edutrain. Han bor i Kibera med sin mamma som är ensamstående tillsammans med sin storebror. Tyvärr hade han inte kommit hem från skolan ännu men hans mamma välkomnade oss till deras hem och vi satt och pratade en stund. Vi lämnade även en påse kläder som vi tog med från Sverige innan vi gick tillbaka till förskolan och hem till Doreen. Vi gav henne tallriksservisen och hon blev jätteglad! Vi var där ganska länge innan Hilda kom, en liten sjuårig flicka som också är sponsrad av Kenya Edutrain. Hilda tog med oss hem till henne och vi träffade hennes mamma. Hennes mamma är ensamstående och vi märkte direkt att hon genuint värdesätter hennes dotters utbildning. Vi satt och pratade med dom en stund och vi hade gärna stannat längre men innan vi gick fick vi en tid av Pamela som vi var tvungna att passa. Även Hilda fick en påse kläder och de hälsar att de är otroligt tacksamma för all hjälp de får av Kenya Edutrain!

När vi kom hem så hittade vi Pamela i fullgång med att storstäda huset och tvätta alla golv. Hon sa att det var leriga fotspår i hela huset och att vi skulle tvätta både våra skor och fötter innan vi fick gå in, men det hela slutade med att hon skrattade åt våra försök och gjorde det själv. Hon ser oss nog mer som hennes barn än som gäster, och kallar sig själv vår Mama. När hon säger någonting så gör man som hon säger, det finns inga alternativ, men samtidigt är hon verkligen jättesnäll!

Nu har vi precis lagat middag och sitter och ser på tv. Men det handlar om politik och är på swahili så vi förstår inte jättemycket. Pamela har själv varit lärare i både engelska och swahili så hon vill verkligen lära oss swahili. Vi har lärt oss en del men vi får se hur det går, om en vecka kanske vi är flytande!

Här är lite bilder från de senaste dagarna.

Likes

Comments

Idag började vi dagen med att gå upp och gå till skolan. Vi var båda spända över att få se barnens reaktioner inför det nya inköpet. Första rasten blev en riktig succé och barnen sprang upp och åkte ner från rutschkanan konstant i 30 minuter. Alla var ivriga för att testa den men också gungorna som köpts till skolan dagen innan.

Till frukost i skolan blev vi bjudna på något lättare och idag var det smörgås med smör på samt te. Vi blev också bjuda på lunch och då serverades det ris och grönsaker beståendes mest utav kål.

Vid 14:30 så kom Freddie och Leo, två män som driver kiberatours och hämtade upp oss vid skolan. De tog med oss ner till Kibera som ligger ca en 5 minuters promenad från skolan. Vi blev guidade av Freddie och Leo Runt i Kibera som är ett stort slumområde i ca 2 h. Eftersom det redan gjorts ett inlägg om Kibera här på bloggen så kommer jag till största dels berätta om turen och mina egna intryck och inte fakta om slumorådet

Vi började att gå till Freddies mammas hus för att få en inblick i hur människor bor i Kibera. Huset vi kom till var litet och hade en säng, en soffa, två fåtöljer och ett pyttelitet kök. Freddie berättade att han bodde hos sin mamma med henne och hans familj. Totalt var det sex personer som delade det boendet. Jag skulle uppskatta huset som ca 10 kvm. Efter vi besökt hans hem så gick vi vidare till en benfabrik där det gjordes smycken av ben från djur, mestadels kameler. Vi hade möjligheten att köpa med oss saker då det fanns en liten affär i anslutning där de gör smyckena. Vi gick sedan vidare till ett kvinnocenter där vi fick prata med sekreteraren. Hon berättade att det är 15 kvinnor som driver centret som startade 2004. Alla kvinnorna är hiv-positiva och det är anledningen till att centret startades, för att hitta en gemenskap och hjälpa varandra eftersom de blivit utstötta från samhället. På kvinnocenter hade vi också möjlighet att köpa saker som kläder, väskor, skålar, armband osv som görs på plats av kvinnorna. Efter detta fortsatte vi vår tur genom Kibera och avslutade turen utanför Freddies hus och där ifrån tog vi en motorcykeltaxi hem.

Jag blev väldigt chockad över att det är runt 1 miljon som bor på detta sättet. En misär som jag aldrig har kunna föreställa mig innan jag var där och upplevde det själv. Jag fick uppleva många olika känslor under vår vistelse i Kibera. Bland annat så var det glädjen över vilken kämpaglöden och kreativitet man kunde se hos folket som bor där. Jag uppmärksammade en glädje som fanns hos nästan alla som vi mötte under vårt tur. Nästintill alla barn som vi mötte ropade efter oss och ville hälsa. Det var mycket skratt och lek.

Jag upplevde också ledsamhet över hur dåligt många barn lever där då jag såg en liten pojk runt 10 års åldern skulle jag tro springa runt och leka med en stor kniv. Det är extremt mycket sopor överallt och det framkallar också sjukdomar hos folket. Jag fick en tankeställare över hur dåligt de egentligen lever här och hur bra jag lever och bor i Sverige. Det var första gången för mig att se den extrema orättvisan som finns i världen. Jag uppfattar inte vilka problem folken i Kibera har medan jag är hemma. Jag behövde verkligen komma hit för att få se det med mina egna ögon.

/Sara

Likes

Comments

Superkul att läsa alla era kommentarer, tack så mycket! Vi tycker att känns helt galet att vi har över 400 personer som läser vår blogg!

Hursomhelst, vi har det jättebra och åka hem är verkligen det sista jag vill göra. Pamela, vår African Mama som hon själv kallar sig, är jättesnäll och Doreen är nog en av de mest omtänksamma och gästvänliga människorna jag träffat. Idag är det måndag och tillbaka till skolan. Vi startade dagen med frukost för att sedan skynda oss till skolan. Pamela säger hela tiden att det är "no stress in Africa" och jag tror nog att vi har börjat leva efter det. I skolan hjälpte vi lärarna på lektionerna, gick ärenden och lekte med barnen på rasterna. Vi tog med hopprepen och Twisterspelet som vi hade med oss från Sverige. Vi tar med leksaker lite dag för dag och imorgon blir det böcker och målarsaker. I lördags köpte förskolan två gungor som blev en överraskning för barnen när dom kom till skolan imorse, så idag längtade dom extra mycket till rasten. Till frukost på förskolan åt vi en afrikansk gröt som görs på vatten och ett speciellt mjöl och till lunch serverades det Ugali med linsgryta.

Efter lunch åkte vi och köpte en rutschkana för de donerade pengarna från Sverige. Igår kväll startade vi en liten insamling på Facebook med hopp om att få ihop resterande pengar till en rutschkana utöver de pengar som våra nära och kära redan skickat med oss. Vi tyckte att det kändes bättre långsiktigt att köpa något större och hållbart eftersom att vi redan fått ungefär hälften av pengarna. Det är verkligen stor skillnad på pengarnas värde här jämfört med i Sverige. Någonting som vi anser vara väldigt billigt i Sverige kan vara väldigt dyrt här. När vi går och handlar med Pamela och Doreen så går vi till olika affärer och stånd och jämför priser, och även trots att det ofta bara är några få kronor som skiljer så gör det stor skillnad.

Vi åkte till stället vi skulle köpa rutschkanan på med Anthony som är både son till Pamela och gift med Doreen. Det var otroligt mycket trafik så vi fick byta matatu 3 gånger för att de inte kunde köra samma väg som de brukar. Stället där vi köpte rutschkanan är en lång väg med massa stånd som säljer allt från dörrar och fönster till just rutschkanor och gungor. Gungorna och rutschkanorna tillverkas på plats så vi fick se när hur det gick till när de tillverkas. Efter att vi valt ut en så tog vi en matatu till ett närliggande shoppingcenter för att gå till en bankomat och sedan jämföra priser och utbud på leksaker som vi ska köpa för de resterande donerade pengarna. När vi var klara tog vi motorcykeltaxi tillbaka till förskolan. Jag och Anthony delade på en och Sara fick en egen. Vi åkte genom Kibera och där vinkade vi som hastigast till Freddie och Leo som gick runt med en grupp turister på en Kiberatour. Att åka motorcykeltaxi är verkligen så himla kul men jag skulle inte säga att Pamela är ett väldigt stor fan av det, och speciellt inte när de är vi som sitter på. När vi kom tillbaka till förskolan så hade rutschkanan precis kommit fram så vi bestämde vart den skulle stå och sen låste vi och gick hem tillsammans med Dooren, Jewel, David och Anthony. Sedan gick vi och handlade lite mat innan vi gick till Doreen för att hjälpa till att förbereda middagen. Efter en stund kom även Pamela och gjorde brun Ugali. Vi åt fisk med Ugali och afrikanska spenatlikande grönsaker. Här tillagar man fisken hel och tillsammans med Ugali äter man det med händerna. Jag skulle kanske inte kalla oss några naturbegåvningar, men det var kul!

Nu kom vi precis hem och ska dricka te med Pamela. Imorgon ska vi först till förskolan som vanligt och sedan på en Kiberatour med Freddie och Leo!

Återigen vill vi tacka alla som skänkt pengar, kläder och leksaker! Alla bidrag, stora som små, är viktiga. /Louise

Likes

Comments