View tracker

I torsdags för snart tre veckor sedan började vi vår vandring upp för Mount Kenya som är Afrikas näst högsta berg efter Kilimanjaro som ligger i grannlandet Tanzania. Vårt mål var point lenana som är den tredje högsta toppen på 4985 meter över havet eftersom de andra högre topparna är mycket svårare att bestiga. Den första dagen gick bra, dock märkte vi snabbt att maten inte var någon höjdare och att tältandet skulle bli extremt trångt. Men det gick bra utan allt för mycket klagande. Den andra dagen blev väldigt lång, vi gick i princip hela tiden tills det blev mörkt. Det var också då vi gick som mest på höjden vilket gjorde att jag och väldigt många andra blev höjdsjuka. Jag fick extrem huvudvärk och mådde riktigt illa hela kvällen och morgonen efter. Dock släppte det efter en liten promenad, men de jag tältade med, Oscar och Magne, fick blåsa upp min luftmadrass innan vi skulle sova inför den andra natten. Det var dessutom vårt sista läger som låg på cirka 4300 m.ö.h. Det var under den tredje natten sedan som vi gjorde den sista bestigningen till toppen. Det skulle ta ungefär 4 timmar men för mig kom höjdsjukan tillbaka och det slutade med att jag däckade i toppstugan när det var 45 minuter kvar till toppen. Jag är såklart lite sur över att jag inte lyckades hela vägen men jag är ändå väldigt nöjd över det jag fick vara med om. Men något så jobbigt har jag förmodligen aldrig gjort förut.

När vi kom hem på måndagen var det bara att packa om inför Diani som ligger på Kenyas kust. Vi var där till söndagen och det var riktigt roligt men också sjukt intensivt eftersom vi festade varje dag. Allt gick bra utan problem och vi lärde oss ganska snabbt att man inte kunde köra på hur hårt som helst. Men när vi kom hem på söndagen var vi väldigt trötta.

Då var det samma procedur igen, packa om, men den här gången inför fältstudieveckan till Ol Pejeta som är ett conservancy som ligger precis i närheten av Mount Kenya. Där fick vi se tre av de fem sista av northern white rhino, en noshörningsart som håller på att utrotas. Vi kom extremt nära vilket var riktigt häftigt. Vi besökte också en park för chimpanser som kom från Burundi, landet hade inga möjligheter att ta hand om dem själv och då erbjöd sig Kenya att bevara dem. Det var också vältigt coolt, helt otroligt hur smarta de är. Under veckan besökte vi också en skola och jag och fyra andra höll i en lektion för barn som var 12-13 år. Vi åkte också på en gamedrive på natten vilket var väldigt spännande. Vi såg massor av lejon och en noshörning.

Nu är vi alla hemma igen och är riktigt trötta och ska vila upp oss under helgen inför de vanliga rutinerna som börjar på måndag. Jag har skapat ett nytt instagramkonto som är öppet för alla där jag lägger upp nice bilder som jag tar. Det heter douglascrib.

Bilder från Mount Kenya.

Från Diani.

Från Ol Pejeta

Den till höger är en northern white rhino. Man ser det på öronen, dock tydligare på nästa bild.

Den sista hanen av northern white rhino som förhoppningsvis ska kunna rädda sin art.

Lejon på nattsafarit.

Fotboll med barnen.

Lektionen som vi höll i.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det här jullovet har varit ett av de bästa någonsin. Det började med att mamma kom hit och vi åkte i princip direkt på safari i Masai mara under fem dagar vilket blev väldigt lyckat. Efter det drog vi vidare till kusten till Diani där vi bara tog det lugnt. Nyår där blev hur kul som helst, det var flera från internatet som också var där så vi kunde fira alla tillsammans. Mamma åkte hem den 3:e januari och samma dag kom min brorsa Niclas. Vi hade också en grym tid tillsammans och vi gjorde saker hela tiden. Han var bara här i en vecka men vi hann till och med med en snabbis till Masai mara där vi lyckades se leopard vilket jag aldrig hade sett förut. Det var också riktigt roligt att träffa alla kompisar igen, alla känns väldigt glada att vara tillbaka och taggade på nästa termin vilket jag definitivt också är. Vi håller på med jättemycket förberedelser nu inför Mount Kenya som vi ska bestiga om typ tre veckor. Efter det blir det Diani igen med massa kompisar vilket kommer bli grymt. Veckan efter det ska vi naturare åka på safari, kommer vara borta under hela veckan ungefär vilket kommer bli grymt kul! Men än så länge tar vi det bara lugnt här på internatet och njuter av att vara tillsammans igen.

Likes

Comments

View tracker

Den här veckan har varit riktigt bra, helt oslagbar faktiskt. Det började i onsdags med Nobellmiddagen som jag, Rebecca, Vendla, Hanna och klara fixade. Skolan hade satsat hårt på den med inhyrda bord och stolar med vita beklädnader, partytält plus trerätters och bordsplacering vilket gjorde det hur bra som helst. Vi delade ut de sex nobelpriserna med en liten twist, tex att kemipriset gick till två av våra kärlekspar och att ekonomipriset gick till ett UF-företag. Det var väldigt bra stämning och några av oss satt kvar långt in på kvällen.

På torsdagen firade vi lucia två dagar för tidigt, vet inte direkt varför men det kan vara för att många av oss var borta i helgen. Det ägde rum på ambassadörens residens där flera hundra svenskar var samlade. De bjöd på glögg och hur mycket lussebullar och pepparkakor som helst så stämningen kunde inte bli bättre. Luciatåget var också riktigt bra speciellt med ett solo, en duo och en trio som fick en att rysa. På kvällen sen blev det dock läggdags tidigt eftersom vi skulle åka på åsnesafari klockan sex dagen efter.

De sa att det skulle ta max sex timmar till safarit men det blev nio på grund av att vi åkte fel. Dessutom fastnade vi i leran så alla fixk putta upp bussen igen. Men det gjorde egentligen ingenting för vi hann till vår campingplats i alla fall. Den låg i en jättestor dal som var hur fin som helst och på kvällen gjorde vi en brasa och gick och la oss tidigt. Dagen efter gick vi upp till soluppgången och hela dalen var fylld med dimma.guiderna packade våra åsnor och sen började vi gå igen. Vi gick hela dagen och målet var ett vattenfall som vi dock inte hann till på grund av att åsnorna var för överpackade och långsamma. Men det gjorde ingenting för allting var hur häftigt som helst ändå. Vi hade en cool masai med oss längst fram som inte kunde engelska som helst plötsligt stannade mitt i djungeln för att han hade sett en leopard, ingen av oss såg den tyvärr men senare på kvällen hörde vi hur massor av babianer började skrika och skälla och i samma stund hörde vi ett kattfräs och direkt då sa guiderna att det var en leopard. De berättade att de hade hört flera under natten efteråt också. Djungeln var riktigt tät och jag kan lätt säga att man inte hade gått in där själv. Vi såg flera spår av bufflar, både som fotspår och som riktigt stora färska högar av avföring och i slutet av dagen höll vi på att möta dem men våra guider skrämde iväg dem. Måste tillägga att det är ett av de djur i Afrika som dödar flest människor. Det närmaste vi kom vattenfallet var floden som låg 50 meter nedanför oss vid ett stup där vi lutade oss ner, kan lova att alla kände sig som Tarzan den dagen. Kvällen avslutades med en riktigt mysig middag vid brasan med spökhistorier och gåtor. Men det absolut bästa som jag aldrig kommer att glömma var ett välförtjänt och desperat toabesök under en av de mest sjärnklara himlar jag sett med tre av de schystaste kompisarna. Efter det kunde man sova hur bra som helst och morgonen efter drog vi lika tidigt som dagen innan tillbaka till bussen där vi började vårt äventyr. Shit vad jag älskar det här.

Nobelmiddagen

Lucia

Jag blev anförtrodd av en masai att bära hans spjut!

Likes

Comments

I Helgen gjorde vi vår första förberedelse inför Mount Kenya som var Ngong Hills som ligger i utkanten av Nairobi. Det är ett litet berg som består av flera kullar som inte alls ser höga ut, dock var de betydligt högre än vad man trodde och utsikten var riktigt grym! Dock hade vi gått upp tidigt och varit ute kvällen innan så det gjorde det ganska jobbigt, men det var ändå väldigt skönt att komma ut lite. På Kvällen sen så firade vi en kompis och drog ut igen. Det var riktigt kul och vi käkade på en Italiensk restaurang som var väldigt mysig och bra.

Nu börjar plugget lugna ner sig så nu är det mycket träning och gymmande som gäller och i veckan har vi en liten finare nobelmiddag att se fram emot och i helgen ska vi på safari igen, den här gången med åsnor som bär ens packning och tältande mitt i vildmarken, vilket kommer bli riktigt kul!

Ngong Hills

Likes

Comments

Sorry för att jag har varit dålig på att uppdatera mig, har dock varit väldigt mycket i skolan och annat som har hänt så jag har bara inte haft tid eller ork att skriva någonting. Men nu ska jag försöka sammanfatta allt det som vi har gjort den senaste tiden.

En vecka efter att vi kom hem från Diani åkte vi på lördagen till Nakuru med fotbollslaget där vi hade varit en gång innan och spelat. Den här gången var det dock cup som vi spelade riktigt bra i och tills slut vann. Det var riktigt roligt, vi var det minst tippade laget att vinna i hela slutspelet och vi vann både semin och finalen på straffar. Den kvällen var det dessutom halloween vilket blev riktigt lyckat och efter det gick vi ut och tog pokalen med oss.

På söndagen åkte vår klass till Nairobi national park vilket var väldigt coolt att se efter som den bara ligger en kvart med bil härifrån, dock var vi helt slut efter gårdagen men vi såg noshörningar för första gången vilket var riktigt häftigt.

Helgen efter det åkte jag och ett gäng andra till ett ställe som heter Savage Wilderness där vi river-raftade, klättrade, cyklade och hoppade bungee jump. Dock vågade jag tyvärr inte hoppa men det är ändå inget jag ångrar. Det som var r0ligast av det jag gjorde var lätt river-raftingen.

Förra helgen åkte några av oss tillbaka till Hells Gate där vi hade varit en av de första helgerna. Det var riktigt härligt, vi fick cykla omkring där hela dagen och efter det åkte vi till vår standardcamping i Naivasha som är hur fin och härlig som helst. Där åt vi riktigt gott på kvällen och dagen efter tog vi det bara lugnt där och kollade på flodhästar och spelade pingis.

Vi har extremt mycket i skolan nu men det funkar ändå. Vårt seriespel i fotbollen är över och vi kom ungefär i mitten, men vi fortsätter med träningarna som vanligt varje torsdag. Nu är det dessutom väldigt många, både killar och tjejer, som gymmar vilket också är riktigt kul. Om ett par veckor är det jullov vilket kommer bli riktigt skönt. Då kommer mamma hit, som jag faktiskt saknar en hel del nu, och det roligaste kommer bli att få visa henne hur allt är här. Jag skulle vilja visa mina bröder allt här också och jag ska försöka få dem att komma hit med. Det har hänt en orolig sak i norra Kenya då Al Shabaab stoppade en buss och dödade alla som inte var muslimer. Det var 27 personer som dog. Dock är det väldigt långt härifrån och läget för oss är det samma förutom att det är ett uteställe som vi inte får gå till nu på ett tag, tyvärr ett av de bästa. Annars har vi det väldigt bra, igår var vi på bio och såg Interstellar som var riktigt häftig och som jag verkligen rekommenderar att se. Nu i helgen ska jag bara ta det lugnt och ta igen det som jag behöver inför alla prov och inlämningar nästa vecka.

Cupvinst i Nakuru, Martin Bentley cup på Greensteds School.

Vår boardingvärd Tilan, en av de skönaste.

Nairobi national park med noshörningarna

http://vimeo.com/111515030

Video från bungee-jumpingen i Savage Wilderness av Therese


http://vimeo.com/110292142#t=0s

http://vimeo.com/110927203

Här är två videos från Diani. Den första är av Therese och den andra av Corinne, Jossan och Elsa.










Likes

Comments

Det är ungefär 50 mil från Nairobi till Diani vilket kanske inte låter så mycket. Och det är det i och för sig inte, men för att ta sig dit med buss är det ganska långt. Vi började åka klockan sju på lördagen för lite mer än en vecka sedan. De flesta satt väldigt trångt i våra vanliga skolbussar men den som jag åkte med hade flera tomma platser så för oss var det ändå helt okej. Men vi kom inte fram förr än halv nio på kvällen och då var vi helt slut. Dock fick vi lite mat och efter det kunde vi kolla in stället lite mer. Rummen som vi bodde i var ganska fina, inget speciellt om man åker på en vanlig charterresa men för oss var det hur grymt som helst i jämförelse med hemma i Nairobi. Jag och de flesta andra bodde tre och tre vilket funkade helt perfekt. Vi hade all inclusive vilket var väldigt skönt och det fanns biljardbord och pingis som vi spelade väldigt mycket. Den första kvällen gjorde vi inte så mycket eftersom det redan var mörkt, vi hann kolla in stranden lite grann och spela lite biljard.

Dagen efter fick vi göra i princip vad vi ville, men det blev mest att vi låg vid stranden eller poolen och bara tog det lugnt. Jag hade egentligen inga specifika förväntningar på kusten men jag blev faktiskt väldigt förvånad över hur fint och härligt det var. Till skillnad från Nairobi var det extremt varmt och fuktigt, lite som ett varmare Thailand och det kändes lite som om vi faktiskt hade kommit till ett annat land. På stranden följdes vi konstant av försäljare de första dagarna som inte heller gav sig för ett nej. Som tur var följde de aldrig efter en i vattnet eller upp på hotellet vilket kanske var ens räddning ibland. Men i slutet av veckan förstod de att vi inte var deras bästa kunder vilket fick dem att sluta.

Dagarna gick och några valde att bara ligga vid stranden hela dagarna och andra hittade på saker var eller varannan dag. Det var ett gäng som tog dykarcertifikat, flera åkte vattenskoter, med delfiner dessutom, och några andra kite-surfade. Jag som redan har dykarcert dök med två killar två av dagarna. Det var riktigt härligt att vara under vattnet igen fastän det inte var det bästa stället jag har dykt på. Jag tror att jag passerade mitt femtionde dyk i veckan vilket är kul eftersom man då får göra lite mer avancerade saker. Vi besökte också en ö som heter Wasini island där det finns ett enormt grottsystem där araberna förvarade tusentals slavar under slavhandeln.

Jag tror att livet där nere blev lite som terapi för oss. Man tog det bara lugnt på dagarna och hade extremt kul på kvällarna och nätterna. Internatvärdarna skjutsade oss varje kväll till en liten klubb på stranden som hette 40 thieves som var riktigt härlig där vi både softade och festade hårt. Det var bra för oss att komma iväg från internatet ett tag och få andas ut och bara göra det man känner för. Det gjorde sammanhållningen ännu lite bättre och nu känns det faktiskt väldigt bra att vara tillbaka på skolan igen.

För en gångs skull orkade jag inte vara den som springer runt och fotar hysteriskt, så jag har inte så jättemånga egna bilder, men några har jag tagit av andra. 

Alex och Aron.

Poolen.

Våra bungalows.

Gamla koraller som blivit till en ö. 

Början till grottan.

En av dykdagarna.



Kalle och Indra.

Jag och Corinne.

Fett stor tusenfoting.

Röksugen Johan på bussen.

Likes

Comments

Vi gick upp halv sex i lördags morse, åt en snabb frukost och körde iväg direkt. Jag och ungefär tio andra på skolan plus några lärare och deras vänner skulle vara med i ett stafettlopp som gick från utkanten av Nairobi till Naivasha där vi hade varit och ridit förra helgen. Sträckan dit är lite mer än 8 mil och med nio personer i laget skulle vi turas om att ta oss igenom den. Eftersom vi var 18 stycken delade vi upp oss i ett lag för de vuxna och ett för oss andra. Hela sträckan var uppdelad i 17 mindre banor som var omkring 5 kilometer långa vilket betydde att man inte sprang hela sin totala sträcka på en gång utan att de var utspridda under hela dagen. Sträckorna var inte heller jämnt fördelade mellan oss utan en kille, Jonathan, fick springa tre gånger och totalt 1.8 mil och några andra sprang bara en sträcka på 4 km så det funkade för alla. Jag sprang 9.5 km vilket var precis lagom för mig.

Vägen vi sprang på var i princip totalt öde under hela loppet och den låg långt ifrån den vanliga asfalterade vägen. Alla åkte i små minibussar eller jeepar eftersom vägen var extremt dålig på vissa ställen. Loppet gick till så att varje lag släppte av sin tävlande vid varje sträcka, körde vidare till målet för den och väntade där tills personen hade kommit i mål. Det var inte en stafett med handklapp utan vid målet väntade man på att alla tävlande hade kommit in för att sedan åka vidare innan nästa gäng startade. Det började klockan 7 med att Jonathan från vårt lag och Herman, min samhällskunskapslärare stack iväg på sina 6.3 km. Så sent som på sjunde sträckan var det min tur att springa för första gången. Jag fick upp ett riktigt skönt och bra tempo vid starten som jag höll under hela loppet. Trots den extrema värmen kom jag i mål som två vilket jag var väldigt nöjd över. Dock hade jag inte ett så svårt motstånd, den som vann över mig var en otroligt snabb kenyan som stack iväg direkt utan att jag kunde följa honom på hela turen. Fastän det var riktigt jobbigt att springa var det så himla häftigt. Vi började vid kanten av ett berg och fortsatte ner på savannen med en otrolig utsikt var man än tittade. Och så var det för nästan alla. Några fick springa högt uppe i bergen med världens utsikt och en annan passerade några zebror när hon sprang.

Någonting som var väldigt konstigt med loppet var att några av de kenyanska lagen var konstant fulla hela tiden. De drack extremt mycket öl, till och med när de skulle springa. Det var en kille som kollapsade av uttorkning så att han blev medvetslös, däremot hade han inte druckit men i den hettan är det helt sjukt att man vågar dricka bärs innan man ska springa en mil. Vi blev också tillfrågade om vi ville dricka med dem men det skulle vi aldrig ha klarat av.

Det är faktiskt helt otroligt hur bra man kan vara på att springa. De allra snabbaste kom till och med ikapp bilarna när vi åkte i förväg. Visst, vägen var jättedålig men med deras tempo skulle de kunna springa en mil på under en halvtimme. Andra gången jag sprang fick jag jättemycket håll, förmodligen på grund av allt vatten jag druckit under dagen. Men jag kom ändå in som trea efter en spurt på slutet mot en annan tävlande. Efter det var jag helt slut. Men allt var så himla fantastiskt, hela kombinationen med att vara totalt utmattad, vara på en av jordens vackraste platser, möta nytt folk och en ny kultur var bara helt otroligt. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det.

När vi körde sista biten till lägret där vi skulle sova hade det redan blivit mörkt eftersom vi var försenade. Vi hade konstigt nog kört vilse mitt på savannen. Dock var det extremt dammigt på vägen eftersom det blåste en hel del. Men sista biten i bilen blev som ett nattsafari. Det stod zebror på massor av ställen vid vägkanten, vi körde förbi flera gigantiska giraffer, en hyena sprang över vägen mitt framför oss, några såg ett vårtsvin också men det allra häftigaste var när vi trodde vi såg i syne när en enorm flodhäst stod och betade en meter från vägen vid en korsning. Dagen avslutades också med middag på samma ställe som förra helgen. Jag åt en riktigt saftig och välförtjänt hamburgare. Vi körde lite pingis och efter det somnade vi till en film.

Jag sov riktigt bra den natten, hade sovit dåligt natten innan eftersom vi var ute och firade en kille som heter Max. Då hade vi varit och ätit på samma ställe där vi hade firat Hampus när han fyllde år. Det stället asså, herregud vad bra det är med alla olika typer av kött, och den friterade bananen. Jag testade krokodil för första gången också, tyckte dock inte det var så jättegott. Tror inte att det heller är så bra att göra det ifall de håller på att bli utrotningshotade.

Nu är jag så himla glad över att jag åkte hit, över allt jag får uppleva. Det här kommer jag att bära med mig resten av livet. Idag är det två månader sedan jag kom hit, och snart är det bara sju månader kvar tills jag åker hem, men jag har fortfarande så mycket kvar att göra.





Här är en liten filmsnutt som Robin som var med och sprang fixade:

http://www.youtube.com/watch?v=nuNt3voCH-g&feature...

Likes

Comments

Här i Nairobi rullar allt på som det ska. Allting funkar hur bra som helst och alla verkar trivas riktigt mycket. Som våra boardingvärdar förutspådde så var det efter den första månaden som folk skulle börja irritera sig på varandra. Det verkar faktiskt stämma lite men det gör också att vi kommer närmare varandra och får en djupare respekt för alla. De senaste veckorna har det varit mycket fotboll. Förra helgen var vi med i en cup på en skola. Det gick bra, vi vann gruppen men förlorade i kvartsfinal. I fredags hade vi match i Nakuru som ligger en bit norr från Nairobi så det tog ungefär 3 timmar att åka dit. Vi åkte direkt efter första lektionen på morgonen och kom tillbaka sent på kvällen. Det var första seriematchen vi inte vann, det blev 1-1 men motståndet var riktigt bra. Vi hade match idag med och den vann vi enkelt med 3-0. Den var dessutom på hemmaplan och många i skolan kom och tittade vilket var riktigt roligt. 

I helgen åkte jag och några andra till ett ställe som heter Naivasha för att rida. Vi var ungefär 20 stycken och det var första gången för många av oss. Det var faktiskt riktigt häftigt och vi red bland gnuer, zebror, giraffer och antiloper. Det gick dessutom väldigt bra men det var mer som att "åka" häst än att rida eftersom vi var nybörjare och gick på ett led hela tiden. Vi sov där från fredag till lördag och campingplatsen var riktigt fin. Den låg precis vid lake Naivasha och naturen var väldigt rik på liv. Massor av fåglar fanns runt omkring oss, apor hoppade i grenarna över våra huvuden och vandrande pinnar hittade vi på marken där vi tältade. Men det som slog allting var flodhästarna som kom upp på land och betade på natten. Det fanns ett litet elstängsel, ungefär en halvmeter högt, som skyddade oss från dem. Man fattar inte hur farliga de kan vara eftersom de ser så harmlösa ut men, Tilan internatvärden som var med oss, berättade massor av historier om folk som hade blivit dödade. En man hade försökt vara rolig och hoppat över stängslet och slagit en flodhäst på rumpan. Hela hans bröst hade blivit ett stort hål och han hade dött innan han kom till sjukhuset.

Helgen blev riktigt mysig, tror att det var bra att vi var så få. Vi åt middag på ett bra ställe där man kunde köra pingis och sedan satt vi uppe länge vid brasan och pratade och lekte lekar. Dagen efter tog vi en båttur och kollade på fler flodhästar. Tiden går väldigt fort här och om två veckor drar vi till kusten på höstlovet. Det kommer bli riktigt roligt! 

 

På vägen hem från Nakuru.

 

Riktigt bra ridning!

Coolaste apan jag sett!

Vandrande pinne.

Världens farligaste häst.



En av flodhästarna som kom upp på land på natten! (Sjukt svårt att fota)

Likes

Comments

I helgen var jag på mitt livs första safari. Det var riktigt riktigt häftigt. Vi var så himla nära en natur där man inte kan veta säkert om man kommer att leva nästa dag. Masai Mara ligger 27 mil från Nairobi men det tog 7 timmar för oss att åka dit med buss och sista biten var vägen så dålig att man kastades av sätet om man inte hade bälte på sig. Men det var riktigt kul, faktiskt en av de roligaste bussresorna jag varit med men det hade det förmodligen inte varit om vi inte hade haft musik. Vi åkte klockan åtta på lördag morgon och kom fram på eftermiddagen. När vi kom dit åkte vi direkt på en "game drive" genom reservatet, vilket betyder att man åker runt i typ tre timmar och kollar på djur. Det var lite synd att vi var så himla många för vi åkte hela tiden runt i de stora lastbilarna som de hade gjort om till safaribussar. Man fick absolut inte gå ur bussen så utkiksplatsen var inte den bästa, men egentligen gjorde det ingenting. 

När vi åkte förbi gränsen till Masai Mara märkte man direkt en stor skillnad. Masaierna som bor ute på landet får inte gå in i reservatet, och överallt på utsidan har de brett ut sig och låter sin boskap beta. Men inne var det inte en enda utan där fanns istället massvis med vilda djur. Under den här tiden, från juli till oktober är det som allra flest hjordar av gnuer, zebror, antiloper och gazeller eftersom de hela tiden vandrar runt i ett enormt område som sträcker sig enda ner till norra Tanzania i sökande efter bättre betesmarker. I början tyckte alla att det var hur coolt som helst att se en gnu men när vi kom längre in i reservatet behövde man inte anstränga sig det minsta för att få syn på en. De var överallt, de täckte varenda liten plätt och man räknar med att en miljon gnuer just nu befinner sig i den kenyanska delen av området. Efter att vi har åkt ett tag och tittat på alla dessa ofantliga mängder med djur märker vi att en stor grupp gnuer får panik och börjar springa ifrån någonting. Alla zoomar med sina kameror eftersom de förstår vad som håller på att hända. Och långt borta ser vi en ensam lejonhona försöka jaga. Det skedde utan lycka men vi åkte fort dit och såg att flera små safaribilar hade parkerat tätt lite längre bort för att titta på någonting. Vi fortsatte och såg att det låg flera lejon på två olika ställen och vi kom riktigt nära trots att vi var extremt klumpiga med de stora bussarna. Där stannade vi länge och tog riktigt många bilder. Och det häftiga skulle inte sluta där utan när vi fortsatte så åkte vi förbi ett buskage och helt plötsligt ligger en gepard precis bredvid och vilar. Och efter det ser vi flera hyenor, strutsar, elefanter och giraffer. Det var en riktigt bra dag. 

Lägret där vi bodde låg precis vid utkanten av vildmarken, vi hade bara en flod som gräns mellan oss. Vi sov i tält men arrangörerna hade lagt dit madrasser och kuddar vilket var jätteskönt så alla sov hur bra som helst. Nästa dag gick vi upp halv fem för att åka på en game drive klockan sex. Då såg vi massor av lejon igen men också flodhästar. Det var riktigt coolt för det är svårt att tänka sig hur farliga de egentligen är när man står så nära dem. Mitt på dagen åkte vi till en masaiby vilket också var väldigt intressant. Vi fick reda på jättemycket om deras kultur och värderingar och de visade oss hur de bodde och hur de dansade. Vi fick till och med vara med och hoppa när de dansade. Att hoppa är något väldigt centralt inom deras levnadssätt. Det är männen som gör det för att mäta sig med varandra för att sedan få välja kvinna, och den som hoppar högst får såklart välja först. Jag och Alex var de som hoppade högst bland oss svenskar så de skojade att vi då skulle få en masaikvinna av dem. Hela känslan av att träffa masaierna var helt obeskrivlig. De lever så nära naturen så att träffa ett lejon eller att bli jagad av elefanter och bufflar är en del av deras vardag. De berättade att deras kompis hade blivit dödad av en elefant för bara några år sedan.

Efter vår andra game drive samma dag gick vi och lade oss ganska tidigt. När vi vaknade på måndag morgon berättade vår lärare Martin att det hade varit elefanter bara några meter från tälten under natten. Masaierna som vakade över oss hade hållit på hur länge som helst med att mota bort dem. Man såg dessutom flera spår av dem, bland annat fotavtryck och bajs. Under den sista game driven var alla väldigt trötta, men det var kul ändå. Vi såg några lejon på långt håll och en av våra lastbilar fastnade i leran ett bra tag. Det var väldigt intressant för när de väl hade kommit loss körde en annan av bussarna efter samma väg i full fart och lyckades precis. Men under tiden vi stod still och hjälpte den buss som hade fastnat att komma loss blev flera av oss väldigt kissnödiga. Vi frågade kenyanerna om vi fick gå ut och kissa precis vid bussen men det fick vi absolut inte. Men det gick verkligen inte att hålla sig och vi tänkte inte på att något kunde hända. Det såg dessutom väldigt öde ut runt omkring oss. Men när vi sen kom tillbaka till campingen sa läraren Martin att kenyanerna hade varit väldigt oroliga eftersom de visste att lejon hade varit riktigt nära oss hela tiden. Och de hade också haft rätt för bara två hundra meter därifrån såg vi lejon ligga bakom buskarna. Eftersom kenyanerna är så vana vid att vara ute i reservatet hade de förstått att lejonen hade varit nära för det fanns inte en enda gnu eller annan växtätare i just det området. Och det ser man dessutom på bilden som jag tog när bussen fastnade i leran. 

Här är några bilder, det var hur svårt som helst att ta eftersom alla knuffades när det var något häftigt att se och eftersom bussen gungade hela tiden.

Gnuer.

De första lejonen vi såg på nära håll.

Simba.

Gepard.

Hyena.

Soluppgången klockan sex.

Man kan åka luftballong över Masai Mara om man vill. Då börjar man väldigt tidigt på morgonen till soluppgången.

Struts

Lejon som vaktar sitt offer. 

Flodhästarna.

Masaiernas hus. Man kan åka dit och bo där i två veckor tillsammans med masaierna om man vill.

De hoppar sjukt högt.

Vi hoppade med dem.

När den andra bussen fastnade i leran. 

Likes

Comments

Idag har jag varit här i Kenya i en månad plus en dag. Än saknar jag faktiskt inte Sverige särskilt mycket och förutom att det har varit sjukt coolt och roligt med allting här så känns det också ganska häftigt eftersom det här är ett steg närmare att leva och ta hand om sig själv. Jag kommer förmodligen att bo några år hemma med mamma när jag kommer hem igen men nu vet man verkligen att man faktiskt är mer redo än man tror att möta världen ensam. På internatet är allting väldigt lugnt. Nu har man definitivt funnit sina rutiner och det är mycket sport och träning, ganska mycket plugg men också mycket umgänge. Det finns alltid någon att hänga med oavsett om i stort sett alla har prov dagen efter. Någonting som jag känner är väldigt bekvämlig är måltiderna. Maten funkar perfekt, skulle till och med säga att den är rätt så mycket bättre än i Sverige. Den enda nackdelen med dem är att de är helt fästa vid vissa tider vilket gör att man inte kan äta när man vill, men att man inte behöver anstränga sig det minsta för att få en bra tillagad rätt väger upp det riktigt mycket. Allt annat funkar också riktigt bra, tvätten, städandet och bara att bo med en annan person i samma lilla rum har jag också vant mig vid nu. Jag tycker dessutom att det funkar väldigt bra mellan oss och trots att han har flickvän är de så schyssta att de inte har fått mig att känna mig obekväm någon gång. 

Det börjar närma sig höstlovet nu vilket alla är väldigt taggade på då vi åker till kusten där det ska vara riktigt fint och där vi också kommer att dyka. Det ser jag extremt mycket fram emot eftersom jag har dykt förut och har tagit dykarcertifikat och dessutom extrakursen "advanced". Tror att jag har ungefär 50 dyk hittills så det ska bli riktigt kul att fortsätta. Men det är trots allt fyra veckor kvar tills dess och den största aktiviteten vi väntar på är Masai Mara nu i helgen. Det är ett nationalreservat i Kenya som är en liten del av Serengeti nationalpark som ligger i Tanzania. Vi kommer att vara där i två nätter och kolla på alla djur, det finns bland annat lejon, gnuer, geparder och flodhästar där, vilket kommer bli riktigt häftigt. Vi kommer förmodligen besöka en masaiby vilket också verkar väldigt intressant. Lovar att uppdatera när jag kommer hem nästa vecka. 

Annars är det inte så jättemycket mer att berätta. Vi vann i och för sig vår andra match förra veckan vilket var riktigt kul. Vi är nu redan bättre än förra årets lag som bara vann en match på hela året. Det var extra roligt eftersom vi låg under med 2-0 i början men vände till 2-3 precis som förra gången. Nu kan vi dessutom satsa på att försöka vinna vår serie vilket också är väldigt kul! Vi har börjat åka väldigt mycket till en nattklubb på helgerna som heter Casablanca som är riktigt bra med en grym DJ och softa lokaler. I helgen som var besökte vi ett elefantbarnhem och ett giraffcenter. Det var väldigt intressant och kul med elefanterna, man fick höra mycket om vad som hade gjort att de hade blivit föräldralösa och mest var det på grund av att deras mamma hade blivit skjuten. De var också kul att se eftersom de var så fulla av liv när vi kom dit och de såg när de blev matade med mjölk. Giraffcentret var dock inte jättekul, man fick inte veta så mycket om girafferna och fastän man kunde röra dem hur mycket man ville bara man matade dem samtidig så märkte man att det egentligen inte var så de betedde sig i vanliga fall om de hade varit vilda.

Några bilder från helgen.

Likes

Comments