Hej alla jag har tänkt att berätta om hela mitt liv. Jag föddes 6 Oktober 2003 och jag har en tvilling syster som heter Allis. Enda sen jag var liten så kände jag att något var fel. På dagis älskade jag att ha klänning på mig och mina vänner var tjejer. Allt med dagis och sånt gick jätte bra och jag mådde så bra livet lekte liksom. Jag blev ju såklart äldre och började skolan. Första dagen så blev jag mobbad. Jag hade långt hår och alla mina vänner var tjejer. Jag stack alltid ut och var annorlunda. Jag kände att jag var mer som en tjej och inte kille. Åren gick och jag blev äldre jag blev mer mobbad och då började jag även bli slagen. Jag började må så jävla dåligt och pallade inte. Jag visade inte att jag mådde dåligt för att jag skämdes så mycket. Lärarna gjorde inte ett skit dem ljög och svek mig och därför har jag väldigt svårt att lita på folk idag. Jag blev kär och det var i en kille och jag kände mig osäker och rädd. Jag blev äldre och blev intresserad av smink och mode. Jag började sminka mig och skaffade olika modebloggar. Jag började tro att jag va homosexuell och jag blev förvirrad. Jag blev ännu mer mobbad och jag skolkade på nästan alla lektioner. Jag gjorde dumma saker och var elak mot lärarna. Jag fick en assistent som alltid skulle finnas där för mig en som jag skulle kunna lita på. Jag berättade mycket saker för henne som var jävligt personliga men hon svek mig också och anmälde min pappa till soc. Jag blev så jävla arg och ledsen och mådde ännu sämre. Jag fick självmordstankar och började hata mig själv. Tillslut kom jag till den punkten och kände att jag var tjej på riktigt. Jag bestämde mig varje dag att jag skulle berätta för mina föräldrar men jag var så jävla rädd. Sen började puberteten och jag utvecklades mer till en man. Jag fick mer självmordstankar och skolkade mer och struntade i skolan. Jag tog tillslut modet att berätta att jag är transsexuell för mina vänner. Dem tog det bra och dagen efter jag berättade det så visste hela skolan om det. Jag blev mer mobbad och mådde ännu sämre. Jag pratade med en psykolog om mina problem och det kändes bra för stunden. Jag skrev tillslut ett brev till min mamma och berättade allt att jag var transsexuell. Min utrening startade och det kändes skönt. Jag började högstadiet på en ny skola och jag var så jävla nervös för det. Att vara trans och komma till en ny skola är inte lätt. Min bästa vän som jag hade haft i typ 5 år svek mig och ville inte vara vänner längre. Jag grät varje dag och mådde sämre. Men tillslut så fick jag nya vänner och det var så jävla skönt för att vänner betyder allt för mig. Fler började mobba mig och jag fick ångest och grät varje natt. Tiden gick och jag mådde sämre och sämre. Min släkt fick reda på det och det gick jätte bra på mammas sida men på pappas sida gick det inte lika bra. Alla vet inte om det men dem som vet om det tycker att jag är för ung för att veta vad jag vill. Jag hatar alla släktträffar när jag inte kan vara mig själv. Och nu är vi här jag mår fortfarande lika dåligt jag gråter mig till söms samt på dagen. Jag blir mobbad nästan varje dag. Det här var en kort version av mitt liv och det kändes skönt att skriva av sig lite. Vi ses i nästa inlägg hejdå alla <3

Likes

Comments

Hej alla nu tänkte jag börja blogga igen. Förra året så kom jag ut som transsexuell och efter det så startade jag en blogg om min utredning. Jag va tvungen att lägga ner den men nu tänkte jag börja igen. Jag heter Kelly Robertsson och är en transsexuell tjej från ett litet samhälle som heter Malmbäck. Jag bor med min mamma pappa och min syster. Jag går på en skola som heter Parkskolan som ligger i Bodafors. Här tänkte jag blogga om min utredning och mitt liv som trans. Detta blev ett ganska kort inlägg men nästa inlägg kommer så fort som möjligt. Ha det bra alla.

Likes

Comments