View tracker

Julkalender 2016

Gårdagens lucka innehöll ett lip balm i lukten "frosted berries". Den luktar supergott, och jag testade denna igår, läpparna blev riktigt mjuka av den. Jag är riktigt nöjd!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Personligt

Ni har fått en riktig insikt i mitt liv, både ur mitt tonårsliv men även hur jag lever mitt liv just nu. I framtida inlägg vill jag mest bara berätta om dagliga tankar, vad jag hittar på för något under dagarna och kanske något recept eller två nu när det närmar sig jul. Jag har varit i god tid nu till jul, mina julkort är klar, lussebullarna är bakade och julpyntet uppsatt. Jag är redo att starta december och invänta julafton. Något jag tänkte publicera dagligen under julafton är vad jag fått i min The Body Shop adventskalender, dock en dag i efterhand ifall att någon annan har samma kalender och inte hunnit öppna just den tiden.

Efter juletiden är över får jag se vad jag sysslar med, men tanken med min blogg är att mina kompisar och släkt kan kika in och se vad jag håller på med. Då den mesta delen av både mina vänner samt släkt bor uppe Kiruna.

Kom gärna med förslag vad ni vill läsa om.

Likes

Comments

Personligt

De som finns i min omgivning vet mycket väl att när jag har kommit på något jag vill ha då ger jag mig inte. Jag är en riktigt envis person, och jag kämpar ännu hårdare när någon säger att jag inte kommer klara något. När jag började gymnasiet var jag fast bestämd om att bli arkitekt, då mitt intresse för design och form var väldigt stort. När jag sedan började kolla lite djupare i arkitektutbildningen insåg jag att det inte var något för mig. Jag älskar fortfarande design och form, det finns fortfarande hos mig, men just arkitekt var nog inte just det jag tänkt.

Mitt nästa drömjobb blev lärare efter att jag jobbat på Högalidskolan som jag skrivit om tidigare, jag sökte in till skola och kom in, men blev väldigt osäker... Jag älskar att jobba med barn, men att ha så stort ansvar, och ha många som tycker och tänker på mitt sätt att utbilda var något som fick mig att avstå skolan. Press är något jag inte riktigt är kompis med, självklart till en gräns, men jag känner mig själv, och tillslut sätter jag för mycket press på mig. Det livet vill inte jag leva.

Nu dock har jag kommit fram till det bästa yrket för mig. Det är sjukgymnast. Dels är det ett hyfsat rörligt arbete, men man får också vara väldigt social. Jag vet att jag vill jobba med människor, och inte på något kontor där jag knappt får träffa någon annan än ens kollegor. Då jag själv är väldigt intresserad kring kroppen, hälsa och sjukdomar så tycker jag att det passar mig superbra. Jag hoppas bara på att komma in på min utbildning inom en snar framtid så jag får starta loppet mot mitt drömyrke. Sjukgymnast är något jag alltid haft i baktanke under flera år, men har väl inte riktigt satt in mig så mycket kring yrket.

Det är en sjuk stress kring detta yrkesval när man är så pass ung. Du ska ju egentligen veta vad du vill när du redan är 15/16 år när du väljer linje till gymnasiet, vilket är helt sjukt. Jag känner ändå att jag lyckades välja rätt linje, natur, och har ändå kunnat ändra mig fram och tillbaka med hur jag vill göra i mitt liv. Det känns skönt att jag nu vet vad jag vill göra, vad jag vill utbilda mig till.

Likes

Comments

Personligt

Nu ska ni få höra historien om hur jag blev störtkär i killen här ovan...

När jag började 1:an på gymnasiet så var jag lite virrig, visste knappt vem som gick samma linje som jag. I 2:an såg mina ögon en riktig go'bit gå förbi, jag visste inte vem han var, vilken linje han gick eller någonting. Senare kom det fram att han hette Jesper och gick i 3:an på natur. Alltså samma linje som jag, fast 1 år äldre. Jag var väl fortfarande inne i min period att jag tyckte det mesta var pinsamt, så jag kunde ju inte lägga till honom på snapchat, eller skriva till honom eller så. Det hade ju blivit alldeles för pinsamt i skolan dagen efter. Jag fick helt enkelt nöja mig med att smygspana på honom i korridoren så länge.

En händelse som jag skrattar åt än idag är att Jesper faktiskt kom fram till mig och min killkompis en gång och frågade något, men jag var alldeles för fnissig för att svara, så Emil fick sköta snacket. Jag hade alltså min chans att börja prata med honom, men jag var alldeles för blyg. Tiden gick och han tog studenten, och då passade jag på att lägga till honom på snapchat, för ny skulle vi ju inte träffas mer i skolan = det skulle inte bli pinsamt.

Vi snapade lite grann, men först i december frågade han om jag ville följa med och åka bil en kväll. Det var 12 december, och vi hade haft luciafirande i skolan på dagen, så jag hade sminkat mig lite extra och tagit på mig finkläder. Dock skulle vi åka ut till hans stuga och göra något, fick jag veta, så jag fick panik och var tvungen att byta om, för jag kunde ju inte åka ut i skogen iklädd i kjol. Ville inte att han skulle tycka att jag var konstig. Så jag bytte om, och blev upphämtad. Jag hade en superrolig kväll med Jesper, och efter det började vi umgås mer och mer.

Vi hade vår första kyss innan nyår, och jag kommer aldrig glömma den. Det var inget speciellt egentligen, men känslan kommer jag alltid komma ihåg. På nyår bjöd han mig på middag hemma hos sig, sedan gick vi skilda vägar för att gå på fest hos våra kompisar. Vi träffades igen på krogen och kysste varandra på 12-slaget. (Bilden nere i vänster hörn) Vi har valt att ha nyår som våran årsdag. (Som resten av alla par har, typ)

Efter detta har vi hängt ihop varje dag i stort sett. Han är min stöttepelare i livet. Vi har gått på min studentbal tillsammans, firat ännu ett nyår tillsammans och haft allmänt roligt ihop. Idag bor vi sambos nere i Göteborg i en 3:a. Jag kunde inte ha fått en bättre sambo, han tar verkligen hand om mig i vått och torrt. Jag älskar honom med hela mitt hjärta!

Det tog mig ett par år att fånga hans intresse, men nu har jag äntligen fått min drömprins.

Likes

Comments

Personligt

Vi fortsätter mot ljusare tider, i alla fall till en början. När jag tagit studenten väntade det en jobbsommar på Radiotjänst, som också ledde till förlängning. Jobbet gick finfint tills min rygg kom på att jag inte skulle stanna där så mycket längre. I oktober 2015 fick jag min första tid till läkaren för att kolla upp vad som hade hänt, för det var en sån fruktansvärd smärta i nedre delen av ryggen. Ni vet sån där smärta när man verkligen inte vet vart man ska ta vägen. Fast innan jag fick komma till läkaren blev jag skickad till sjukgymnasten, även fast jag själv visste att de inte kunde göra något. Jag hade testat alla olika övningar, mamma fick försöka "massera" bort smärtan, men inget hjälpte.

Efter mycket om och men så fick jag en tid till läkaren. Han visste inte heller vad det var för fel på min rygg, men jag fick utskrivet muskelavslappnande. Det var himlen kan jag säga. Allt var frid och fröjd. Fick i alla fall svar på att det var i musklerna allt satt. All den smärtan bara för att jag BARA satt vid datorn på mitt jobb. Jag var sjukskriven i ca 1 månad från jobbet. Jag gick hos sjukgymnasten och försökte med alla sorters behandlingar, övningar ja allt. Jag hade turen att få världens godaste sjukgymnast. Hon var så himla hjälpsam, bestämd, men samtidigt som hon såg hur mycket detta plågade mig så förstod hon mig. Det hjälpte lite grann när jag började få upp muskulaturen i min rygg, det kändes som att jag kunde slappna av lite mer. Jag försökte gå tillbaka till jobbet, men det gick verkligen inte. Min läkare ville få mig att byta jobb, för han sa helt ärligt till mig att jag troligtvis inte kommer kunna ha ett arbete på ett kontor, där det är väldigt stillastående. I december slutade jag på Radiotjänst, och blev arbetslös. Här började en ännu värre tid.

Nu var jag arbetslös, och fortfarande ont i ryggen. Jag hade en sån sjuk stress över att behöva hitta ett nytt jobb. I början av februari fick jag äntligen ett erbjudande om att börja jobba på Clas Ohlson i Kiruna. Samtidigt som jag precis skulle börja min inskolning på Classe, så fick jag ett till jobb på Högalidskolan som pedagogisk resurs i årskurs 1-3. Jag lyckades få ihop ett schema så jag kunde jobba på båda jobben, och det var hur kul som helst på båda jobben. Inget av jobben var stillasittande och det var hur skönt som helst, min rygg kom tillbaka till liv kändes det som.

Jobbet på Högalidskolan var verkligen skratt varje dag, men samtidigt en utmaning. Jag hade aldrig arbetat med barn tidigare, men jag måste säga att barn är ju det härligaste som finns. Jag trivdes så himla bra, och det kändes som att jag alltid jobbat där. Så himla välkomnande personal! Samma på Classe, jag hade alltid hur kul som helst på jobbet, och världens härligaste kollegor. Till sommaren tog min tid på Högalidskolan slut, och jag grät kan jag säga. Fy så tråkigt det var att lämna alla där. Här är en bild på en del av personalen som jag arbetade med:

Lånade bilden från Angelica.

Under sommaren 2016 fortsatte jag jobba på Classe, men samtidigt under sommaren började stressen om jag skulle flytta till Göteborg till hösten. Min nuvarande sambo hade sökt skola i Göteborg och kom han in då skulle vi självklart flytta. Jag började söka nya jobb i söder, och det tog emot lite då jag trivdes så himla bra på mitt arbete. Jag fick inga napp på hela sommaren, och han kom in på skolan. Vi började då söka lägenhet, även fast vi inte visste med säkerhet att jag kunde komma ner till Göteborg.

I slutet av augusti fick jag 2 samtal av 2 företag som ville att jag skulle komma på intervju. Jag bokade en flygbiljett ner, gick på intervju hos båda företagen, och jag fick mitt nuvarande jobb som jag har på Clas Ohlson i Bäckebol i Göteborg. Jag var helt överlycklig över mitt nya jobb, dock blev det en snabb flytt för mig. Jag åkte hem till Kiruna igen, och på endast 2 veckor var jag "färdigjobbad" på Classe i Kiruna, färdigpackad och sagt hej då till alla mina kompisar. Jag skulle nu få flytta ifrån staden som fått mig att må dåligt, jag skulle få släppa mitt dåvarande vardagsliv och starta ett nytt vardagsliv med min pojkvän Jesper i stora Göteborg. Jag visste inte vad jag flyttade till, hur allt skulle gå, men jag kan säga att jag är så sjukt lycklig att vi flyttat hit. Göteborg är definitivt staden för mig, jag trivs som fisken i vattnet i både staden och på jobbet.

Det kommer stunder när jag känner att jag hade vilja ha mina kompisar här, och inte bara i telefonen. Självklart kan jag prata om saker med Jesper, men vissa saker vill man bara prata med sin kompis. Jag har i alla fall tur att min mamma vill prata med mig varje dag i telefon. Överlag så har jag inte haft någon hemlängtan alls faktiskt, alltså inte hem till staden Kiruna. Jag kopplar bara Kiruna med ångest just nu, för jag mår så bra när jag inte bor där...

Likes

Comments

Personligt

Tycker vi börjar i tonåren, det är ju den perioden när man går från barn till vuxen enligt mig, och jag kan säga att jag inte var det värsta barnet man kan ha men jag var inte rolig att göra med heller. Mina föräldrar fick uppleva mycket under min tonår. När jag tittar på det nu i efterhand så tycker jag mest synd om mina föräldrar då de försökte få mig att se hur jag betedde mig, men jag tyckte väl bara att de var jobbiga.

När jag gick i slutet på högstadiet gick det bara utför när man ser på det i efterhand. Jag bytte kompiskrets, och vi alla vet väl hur det brukar sluta... Mitt intresse just då var killar, och bara killar. Dock skötte jag skolan galant, och det är jag så glad för. Men mitt intresse var i alla fall killar, jag umgicks med många olika killar under denna tid. En kille som jag är glad att jag träffade var Fredrik, han är jag kompis med än idag, 5 år senare.

Jag har alltid känt en bättre connection till killar, jag vet inte varför men jag har alltid kunnat vara avslappnad när jag är med killar, så är det än idag. Jag antar att jag inte är så mycket för drama och tankeläsning. Det ska vara pang på rödbetan om man säger så.

När jag umgicks i den kompiskrets jag var, så var jag långt ifrån mig själv. Jag var så osäker på vad som var okej, hur man skulle vara och säga. Mitt mående var inte heller bra under den tiden. Jag blev väldigt påverkad av andra människor och kände nästan samma mående som de. Under denna tid var jag nog längst nere på botten. Det är jobbigt än idag att tänka tillbaka på hur jag mådde då, jag blir tårögd när jag tänker på att jag låtit mig själv må såhär dåligt. Man ska verkligen säga hejdå till dessa människor, för man förtjänar inte att må dåligt på grund av andra.

Jag kom tillbaka till mina gamla vänner igen i mitten av gymnasiet och det var väl då jag hittade den rätta jag om man säger så. Förut var jag väldigt osäker, lät folk trampa över mig, men när jag sedan blev väldigt tight med Emil så hittade jag mig själv igen. Jag insåg vem jag ville vara, och det måste jag tacka Emil för också. För han är en äkta människa.

Under gymnasiet insåg jag väl också med tiden att jag mer var en förhållande-tjej än en som är singel. Jag trivdes bra i ett förhållande, att ha ett tryggt kort som man alltid kan lita på. Jag hann med 3 förhållanden under min 3-åriga gymnasieutbildning. Det senaste förhållandet håller än idag, men mer om det senare. Ett sidospår - jag hade en kompis förut som sa till mig att jag aldrig någonsin kommer ha ett förhållande, för det var ingen som skulle vilja ha mig. Tillägg - vi är såklart inte kompisar idag.

Under gymnasiet "rensade" jag bland mina kompisar. Sa hejdå till de som fick mig att må dåligt och inte tillförde något i mitt liv, och höjde istället de kompisar som gjorde mig till en bättre människa. Här kan jag säga att mina föräldrar blev glada, äntligen hade deras dotter insett vem hon var och kunde stå upp för sig själv. Tro mig, jag var minst lika glad. Vissa människor klarar inte av såna som mig, men det skiter jag i fullständigt. Jag vill må bra i mig själv och om det innebär att ta lite skit, ja då får det vara så.

Jag klarade av skolan och tog studenten juni 2015 i Kiruna...

Likes

Comments