View tracker

1år av plågor har passerat, trodde att det värsta skulle vara över. Men jag hade fel.. Igår var det exakt 1 år sedan han blev mördad, 1 år jag kommer ihåg precis soch om det vore idag det hade hänt. Kommer ihåg exakta tider, dofter och personer. Kommer ihåg att jag hade precis lagt mig till rätta i sängen med datorn i knät. Jag låg och kollade på serie och kramande om valpen som jag nyligen hade hämtat hem. Sambon satt vid datorn i vardagsrummet. Det ploppar upp ett meddelande på facebook chatten, en grupp chatt där våra gamla klasskamrater var inne. En skriver har ni hört vad som hänt i limhamn? Jag klickar ner rutan och det fortsätter skriva en massa. Läser att en kille från vår klass sedan vi var små hade blivit mördad. Jag fryser liksom till i 1 min eller 2 och tänker vem det kan vara. Kollar runt på facebook och jag fattar vem det handlar om. Michael.. Nicoles Mikael.. jag slänger av mig täcket och springer in i vardagsrummet och berättar för Nicklas vad som hänt.. samtidigt som jag ringer nicole utan svar. Efter 3 gånger svarar hon och skriker i panik. Jag fattar att detta är allvarligt och frågar var hon är. Springer ut i hallen och tar på mig mina flipp flipp och springer mot akuten. Vanligtvis tar det ungefär 10 min att gå dit, det tog mig 4 min. Nicole had e lagt på telefonen. Ser poliser i mängder och i dörren in till mottagningen står en vakt son stoppar mig och tar mig åt sidan. En kvinna kommer ut med sin dotter och försöker prata med mig samtidigt som vakten och jag minns hur jag börjar skrika. Jag berättar för vakten att jag är nära flickvännen och att dom ska släppa in mig. Kvinnan berättar att hon hade berättat för nicole och Michaels mamma vad som hänt att det var sant. Jag knuffar mig fram och in till akuten. Minns hur en läkare kommer ut och ber mig att hålla mig lugn för annars släpper dom inte in mig. Försöker hålla lugnet så länge som möjligt.kommer in i rummet där nicole är och hon reser sig från sängen och går mot mig. Hon faller i hop i mina armar och skriker.. känner hur mitt hjärta dunkar fortare och tårarna kommer. Telefonen ringer och ringer. Orden har börjat sprida sig till alla. Vi sitter i rummet i nån timme och gråter tillsammans, vi försöker få fram vad som hänt och om det verkligen är sant. Ingen pratar med oss. Fler poliser kommer in i rummet och försöker prata med oss, läkare ber oss sluta skrika och gråta. Tiden går och vi ska bege oss hemåt. Nicklas möter upp mig och jag brister ut i gråt i hans armar. Vi står där med fortfarande ingen information förutom att han är död.. borta.. han kommer aldrig mer tillbaka. Dagen efter åker jag till skolgården. Där allt hände. Fullt med blommor och ljus redan. TV och tidningar var där. Intervjuade både mig och Nicoles pappa. Han frågade om jag ville med hem till dom att nicole kunde behöva det. Klart jag följer med. Vi satt där hemma och grät, pratade och sen kom tårarna igen. Varjedag som gick var hemskt. Svårt att sova, svårt att äta, ville bara krympa ihop på marken och dö.. den smärtan, den känslan går inte ens att beskriva. Några dagar efter skapar vi ett allmänt evenemang. Vänner, familj och även främmande är välkomna att delta, visa sitt stöd och sörja med oss. Detta har ju inte bara påverkat oss utan även folk runt om kring. I månader sitter hos nicole och med Michaels mamma. Det närmar sig att planera begravning. Känner hur klumpen i magen bara blir större och aptiten mindre. Vi kämpar från morgon till kväll för att få reda på vad som hände dagen på skolgården, polisen vägrar berätta vem som är anhållna, vem som var där eller vad för föremål. Vi frågar vänners vänner osv. Vi får upp en bild på vad som hänt och vilka som var inblandade. Polisen har inte gett någon information, inte ens att han var borta. Det var kvinnan med sitt barn från akuten som berättade. Vi ville åka till rätta medicinska för att se honom men får bara i svar att dom ska återkomma. Dagar innan begravningen ringer vi dit igen och dom säger att dom hade bett polisen tala om för oss att vi kunde åka ner där när vi ville.. begravnings dagen är här. Vi åker till kyrkan och kollar så allt är färdigt inför ceremonin. Så fort dörrarna öppnas så jag och en nära vän till familjen får gå in känns det som en riktigt dålig mardröm. 10 meter framför mig står kistan med ljus på sidorna och blommor i mängder. För mig är detta inte verkligt och det kändes som ett skämt. Killarna från begravnings byrån frågar om vi är redo och om som ska öppna kistan. Ja.. men egentligen nej.. man är nog aldrig redo för detta steget. Locket öppnas och jag står och blundar. Känner hur paniken inom mig kommer och hur jag börjar tappa balansen. Jag tar några steg bakåt så jag kan luta mig mot bänkarna. Ansiktslyftning lyfts upp och i chock skriker jag rakt ut.. och faller ner till golvet. Jag skriker och gråter och dom stänger igen kistan. Jag minns bara att jag blir ut buren och vi sitter och väntar in dom andra. Alla får gå in och sätta sig och sen började det om på nytt. Kistan skulle öppnas igen och man hör hur alla skriker och brister ut i gråt. Man går fram och lägger sin blomma i kistan en del väntat tills den ska sänkas ner. Det kändes som en evighet. Kistan sänks ner i marken och nu vet du att det är sista gången du får se honom. Fler sömnlösa nätter och om 2 dagar åker jag utomlands. Mardrömmar och oftast samma drömmar hela tiden. Vi tänkte att nu är det värsta över. Men vi hade så fel. Rättegången.. det dröjde så länge, men efter 6 månader börjar det nya helvetet. 3 killar blev anhållna för mordet på 17 åringen på Linné skolan i malmö. 14 år, 16 år och 20 år. Detta var föredra vänner till offret. Hur man kan ha ihjäl en människa och sedan leva normalt kan jag inte förstå. Detta är folk du känner, som du umgås med som kunnat görs en sån här sak. Vi satt på rättegången varjedag, upprepande frågor, bilder visades, förhör och bevis. Ändå nekas det och man var inte på plats när det hände osv. 2 månader senare kommer domen. Vi sitter på tingsrätten när dom kommer ut med pappret. 14 åringen blev LVU placerad, 16 åringen fick 3 års slutenungdomsvård och 20 åringen 1år och 3 månaders fängelse. Sjukt vilket straff du får för att ha mördat en människa när du får livstidsfängelse när du lurar staten på pengar. Vi trodde det värsta skulle bara över nu men helvetet fortsätter. 1 år har gått nu och snart släpps dom fria.




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Känner hur saker och ting nu börjar hända! har tränat i över 4 månader nu och är stolt över mig själv. Man kan iallafall se resultat och det är alltid positivt. har en lång väg kvar men jag ger inte upp halv vägs! har nu varit läsk fri i över 3 veckor samt socker/friterat i 3 dagar. Har dock börjat kallsvettas, skaka och äter hela tiden. hade nog kunnat slå ner någon för lite choklad.. men det försvinner nog snart. ersätter dock det Med frukt och grönsaker istället.


Likes

Comments

View tracker

Nu har jag tränat ca 6 veckor och det kommer positiva resultat hela tiden 😍 Den känslan efter att ha gymmat guuud asså! lite bilder kommer här nu!








Likes

Comments

Haft det så jävla kul i Stockholm! även fast det inte gick så bra denna gången på tmc så var det ändå en fett kul upplevelse, och man lär ju sig bara nya saker hela tiden! vi träffade även layla en skit trevlig tjej och va ute och på 3 olika klubbar/ barer på Stureplan. sturehof fast det var 23 års gräns, wonk nån gay bar var också typ 21 års gräns den nype eller vafan de nu hette. var i alla fall skit trevligt! igår var vi även ute på fridays och käkade och vandrade runt i stan. En 10 timmars buss/tåg resa hem och nu är vi äntligen hemma. köttsår på fötterna efter skorna men det kan jag leva med ;)







Likes

Comments

this post Will be in english so My english friends can reda it ;)

im usually not nervouse but today i can really feel butterflies in My tummy...
im shaky and hungry all the time, cant wait untill im in Stockholm... on saturday il get to know If I can be a real model. in sweden is it Hard to get any where If your short.. I May even get the chance to show My catwalk for the judges. If I make it i think i Will be the luckiest girl in the woooorld! cant wait to show Stockholm what i got! and My outfits! God da*n


night night

Likes

Comments

shiit vad tiden går fort.. 8 dagar kvar sen är jag i Stockholm... Mejlade attitude för att höra ang längd osv till castingen. Dom sa att dom inte bara sökte modeller som va 1.80 och hade storlek 34.. haha över lycklig.. då har man kanske en chans för en gångs skull ;) lilla jag på 1.59 typ fast får alltid ha högre klackar än mina vänner så ;)

nya bilder från George Eyo som togs i London sist ;)


Likes

Comments

Det har varit 3 sjukt jobbiga dagar.. satt hemma hos mig med sanna när hon plötsligt började klaga på kramper i magen. hon slumrade till och när hon vaknade hade hon inte så ont längre. kramperna kom och gick i flera timmar. När vi sedan på kvällen va ute med lilly sista rundan och kommer in. faller hon i hop i sängen :s vi väntade en stund och när vi märkte att det blev värre så ringde jag ambulansen. jag berättar hur hon ligger i fosterställning och svettas och skriker, dom på 112 säger vi skickar en bil från fosie nu utan ljus på. Det gick 20 min och ingen ambulans. jag ringer tillbaks och dom säger att dom fick ett annat larm och tog det först men sätt dom va påväg. går ner och väntar och dom kommer 35 min senare då alltså. Vi kommer upp och dom fokuserar på allt annat än de dom ska. Efter en lång stund och dom säger att dom tror de e magsår och ber mig gå ner på Statoil och köpa somadril till henne inser dom att vi kanske ska åka in med henne. Vi åker in och de tar en himla Tid... får tag på sanna efter en bra stund och i lugn röst säger hon " ja jag ska in på operation" min tanke va wtf.. då var det blindtarmen som skulle ut. kan inte förstå varför i allvarligt läkarna ville vi skulle stanna hemma.. Idag ligger min stackars älskling på sjukhuset fortfarande för hon fått komplikationer..





Likes

Comments

Kan inte förstå att det bara är 12 dagar kvar tills vi åker till Stockholm! gud haha ett himla tjatande om det i knöööw ;) idag har jag varit i stan med lilla sannoush och kollat kläder till attitude och även julklappar :? vill inte vara i sista minuten som sist så;) hittade lite snygga kläder men inte hundra på om det är något man bär på attitude.. får väl se vad det blir!




Likes

Comments

tjenamossboss! sitter och planerar för fullt hur vi ska ta oss till Stockholm den 28-29. flyg för mig är egentligen igen alternativ då jag är riktigt flyg rädd.. jaja får kanske offra mig. bila ner hade varit det bästa och lättaste samt billigaste. the biggest problem är what the hell am i going to whear dom 2 dagarna asså.... panik! beslutsångest! för mig är det viktigt att dress to impress. man kan inte gå klädd där hur som helst. blir att dra ner till stan imorgon och se vad man kan hitta!

Skit roligt i skolan idag med, vi fick köra modellering länge sen sist jag gjorde det ( har ju gått om skolan) kommer bilder på det med ;)

var ju på en fotografering i London i agusti/september igår kom ännu en bild som jag tyckte blev bra! Fler på väg; D





Likes

Comments

15 dagar kvar tills attitude! Gaah imma rock My outfit! inte bestämt vad jag ska ha på mig än.. svårt val har ju trots allt köpt ganska mycket nytt jag inte använt än:/
vit jumpsuit från London
dress by beyonce
paljett tights + korsett
min urringade jumpsuit från nelly
ja asså mycket mer.. Här kommer i alla fall några bilder







Likes

Comments