När man hör ordet vinter så tänker förmodligen alla på olika saker. Både positiva och negativa.
Jag har blandade känslor för vintern, det beror på flera olika saker som spelar en roll i känslorna.

När jag var yngre gillade jag vintern, precis som de flesta barn gör. När jag var liten var det fortfarande riktiga ordentliga vintrar och inte alls som vintern är nu, med lite snö här och där med plusgrader fortfarande i december.
Jag hade ingenting emot vintern tills jag blev relativt gammal. Men det som nu gjort vintern lite jobbigare är ändå den tragiska händelsen som hände flera år sen med att en fantastiskt person valde ta sitt liv.
Det påverkar såklart!

Men om vi återgår till vad jag förknippar vintern med är några tillexempel
Positiva saker - gemenskap, glädje, närhet, omtänksamhet, snön lyser upp mörkret, tända ljus, brasor, mat.
Negativa saker - kallt, mörkt, snön blir till slask, byta till vinterdäck, skotta snön. Baciller!!!!

Dessa baciller, man blir tokig. Jag är nu inne på min tredje vecka som sjuk! Såklart spelar mitt jobb in på denna punkt en hel del. Förmodligen är det egentligen jobbet som är den stora boven här, detta med föräldrar som ska hålla sina barn hemma från förskola/skola när det är sjuka.. väldigt svårt för vissa, sen finns det som som är fantastiska!
Men snälla ni, man kan vara sjuk UTAN att ha feber! Ser ni och hör ni att era barn hostar ur sig lungorna eller knappt kan andas pga en täppt näsa, kanske är det en bra idé att överväga ha en mysig dag hemma för att få stopp på bacillerna. Vara en dag på förskola/skola med symptom på sjukdom är förmodligen betydligt mer ansträngande än att vara hemma då vi har olika aktiviteter som ska göras. Man måste gå på allmäntillståndet och Oavsett hur man ser på saken så är förskola/skola en pedagogisk verksamhet och ingen barnpassning.

Men däremot något som jag varje år är negativ till är snön och allt det, men när man väl är ett gäng släktingar eller vänner som bestämmer sig för att bege sig ut i pulkabacken och återuppleva barndomen har man hur kul som helst! Det är allt konstigt, men man blir nog aldrig för gammal för att ta fram sitt barnasinne.
Man får ändå erkänna att det är kul att ge sig ut i backen på pulka/snowracer och sen grilla korv och dricka varm choklad vid en brasa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tisdagskväll och jag ligger nerbäddad i sängen sen en tid tillbaka.
Det maler med tankar och funderingar i huvudet, det gör det svårt att sova. Slappna av ordentligt verkar även det vara en svår sak för mig att göra senaste tiden, speciellt kvällstid.
Jag har såklart mina funderingar vad det kan bero på, men det är som det är.

Ny säng är beställd, den kommer i början på nya året - jag längtar! Ska bli fruktansvärt skönt, den är beställd från Mio. Hoppas den ska hjälpa mig komma ner i djupsömn ordentligt så man inte är lika trött som när man gick och la sig kvällen innan.

Världens sötnos har kommit till världen, nya kusinbarnet! Var där idag efter jobbet och kärade ner mig totalt, underbart hur det där funkar med dom små underverken som helt plötsligt blir till och kommer till oss och ger folk sån lycka, värme och kärlek!

Tänkte skriva ett inlägg för att rensa tankarna lite, men nu när jag började skriva insåg jag att det är så pass rörigt där uppe i huvudet och tankar utspridda på de flesta ämnen så det hade bara blivit ett kaosartat inlägg. Så det får göras en annan dag istället

#bebis #baby #children #barn #photo #bilder #inredning #möbler #mio

Likes

Comments

Ni vet den där känslan man kan få när man tar studenten? Den där känslan som säger ”nu är du vuxen. Nu börjar livet på riktigt!”.

Jag hade den känslan, på sätt och vis. Absolut, det var dags att lämna skolan och inse att det var slut på lov och speciellt sommarlov. Men samtidigt är jag uppväxt på det sättet med att ta ansvar från tidigare ålder.
Man behöver inte bli 18 år och studenten för att inse att livet inte kommer gratis. För att komma någonstans i livet, behöver man studera men även inse att man behöver jobba och kämpa för det man vill ha.

Jag började betala hyra hemma från att jag fyllde 18 år. Jag hade även jobb från dagen efter jag fyllde 18 och innan dess jobbade jag med sådan som fungerade, tex barnvakt. Men från dagen efter min 18 årsdag började jag jobba på ett korttidsboende på helger. Jag jobbade 2-3 helger i veckan samtidigt som jag studerade på gymnasiet.
Det var ingenting jag på något sätt varit tvingad till att göra, utan något jag själv velat!
Jag prioriterade helt enkelt att jobba från start kan man säga, men jag är fruktansvärd nöjd med valet jag gjorde. Det gav mig en bättre chans att inse vad som krävs och få en större förståelse för saker, samt pengars värde. Gav mig även en större förståelse för mina föräldrar som under min uppväxt lärt en att saker kostar. När man är ung är det nog svårt att se och förstå hur mycket ens föräldrar jobbar, sliter och gör för en för man själv som barn ska ha det bra.

Självklart underlättade det att jag hade det ganska lätt för mig under mina tre år på gymnasiet. Med lätt menar jag att jag ändå var intresserad utav de flesta ämnen jag läste och de resulterade i att jag inte behövde studera lika mycket inför tillexempel prov, utan klarade dom ändå.

När dagen med stora ”D” kom - studenten, var det fantastiskt. Äntligen är skolan avklarad och jag kan börja jobba på riktigt.
Innan jag var 19 år jobbade jag fortfarande 2-3 helger i veckan på korttidsboendet och 5 dagar i veckan på en träningssär skola, vilket då innebar 2-4 dagar ledigt i månaden... jag höll på så i ca 3 månader innan jag avslutade jobbet på boendet för att fokusera mer på mitt då ”nya” jobb.
5 år spenderade jag på träningssär skolan. Jag lärde mig fantastiskt mycket under den perioden, både av vissa kollegor men framförallt barnen!
Trots olika diagnoser, fler funktionsnedsättningar, epilepsi, sondmatning osv slutade jag aldrig förvånas över den styrka och den glädje dessa barn visade för livet! Det är någonting jag alltid kommer bära med mig helt klart och än idag kan jag komma på mig själv med att tänka och sakna dom! Men att jobba med den problematiken gjorde dig även oerhört medveten om att livet är skört, dyrbart och kan ta slut väldigt fort.
Det är en konstig känsla att vara så tacksam för något, samtidigt som man är medveten om att det lika fort kan ta slut.
Nu sen 2 år tillbaka är jag på mitt ”nya” jobb. Där jag jobbar med förskoleålder. Fortfarande med inriktning, men nu inom autismspektrat i fokus men utefter läroplanen självklart. Det är en utmaning minst sagt, man får vara påhittig som bara den. Men som utbildad barnskötare borde barnasinnet finnas kvar och påhittigheten också! Men vem älskar inte en ordentlig utmaning, jag vet att jag gör det.

Men efter 8 år i ”vuxen” livet kan jag med gott samvete säga att man blir inte vuxen av att ta studenten. Det sker inte per automatik. Det krävs bl.a. en förståelse för omvärlden, ett moget beteende, en gemensam utveckling kring personerna runt omkring dig, lyhördhet, envishet, ansvarstagande och ett jävlaranama!

#tankar #thoughts #vuxenlivet #grownups #studenten #jobb #work #words #ord #funderingar #wondering #life #livet

Likes

Comments

Today's blog posts will be about that time in 2014, as a lonely girl, I decided to go abroad with three guys. a week in turkey with three guys how would this go? It went so well! had fun, definitely memories for life.
I've always been that kind of girl who worked better with guys than with girls. why? I have no idea. I guess I'm having trouble with all the drama that usually comes with socializing with girls. I am very straightforward, honest and I always say what I think. Which is usually not so popular among girls. There are of course girls who are just like me, when it comes to this.
but back to the subject. I shared the apartment with one of the friends, the other two had another apartment a few floors up in the hotel.

The biggest difference with going abroad with boys instead of girls is still the way the day is planned. When you go with girls it is usually - sunbathing at the pool or the beach. have lunch, shower and get ready to go out and have dinner. Then go and have some drinks before you probably go out and party or go back to the hotel.
With the boys there was - sunbathing at the pool and eating breakfast, continuing to sunbathe and swim, lunch, shower, clothes on, go and have dinner, then go back to the hotel to get ready. Then party in the apartment and after that go out again to party at the nightclubs. I can say I did not want to party. so I did not go out every night, but went to bed when they went to the nightclubs.
The standard was to wake up to someone trying to sneak into the apartment but always waking up to "guess what the time is" and "guess what we ate" or that they knocked on the door early in the morning for any fluid replacement. Some night there was someone who blew nose blood on my side of the bed, thank you for it!
It was a wonderful week with friends, allot of memories and fun moments i Will bring with me!
Would i do it again? Yes, but not with anyone. I think its a good idé if your use to the people your going with. This was some of my best friends and that i guess, is why it workt out so good!

#friends #vänner #resa #resemål #holiday #semester #minnen #memories #fun #turkey #turkiet #vänskap

Likes

Comments

Måndag och den bjuder på tankar. Inte direkta tankar om nutid, utan mer om dåtid. Men en dåtid som har förföljt en under flera år, som en vålnad eller som ett mörker.

När man är ung är det nog lätt att tänka att man har bra koll på människor man träffar. Man tycker man har varit med om mycket och man kan avgöra vad människor är för några.. Exakt såhär var det för mig, jag tyckte jag var en god människokännare och absolut. Det var jag, oftast. Men oavsett så finns det människor som lyckas krypa sig in på ens liv och exakt det hände mig. Kanske berodde det på att jag inte var beredd? Tyckte jag var vuxen som tagit studenten? Kanske var det därför som jag inte brydde när någon gav varningar?

Jag träffade nämligen en kille en kväll när jag var ute. Han var chauffören för kvällen. Det hela slutade i att vi blev tillsammans några veckor senare. Ni vet i början när det är sådär bra, så man är i sin egna värld och allt glittrar och bara är sådär härligt? Så var det, relativt länge. Minst ett halvår, men sen började det komma lite tecken. Tänkte inte så mycket på det.
Låt oss säg såhär, det tog slut inom ett år och nu när man är äldre kan man tänka - tack för det! Men i stunden klandrade man sig själv, hade massor av frågor, det där vanliga.
Jag gav såklart flera chanser, jag var ung och av någon anledning ”kär”. Det visade sig vara ett stort misstag. Vara där för någon på ett sätt som inte är positivt på något sätt för en själv, det kommer efter en tid förändra en om man låter det.
Jag har turen att alltid varit en envis tjej med en relativt klar bild på vem jag är och vad jag vill. Har alltid sagt vad jag tycker och tänker och aldrig låtit mig tryckas ner!

Men vara i ett förhållande där man får ta glåpord, känna sig mindre värd och ta saker som är riktat mot andra, se saker som enbart är för att såra och bryta ner en själv. Aldrig!

När jag sa upp kontakten tillslut kan man väll säga att det var tyst och lugnt i något år. Sen kom smset med de konstigt innehållet - Självmordsförsöket. Än idag kan man tänka - tänk om man inte reagerat? Inte orkat brytt sig? Hur hade mitt liv varit då senaste åren?
Men nu reagerade jag, ambulans hann dit. Psyket - tiden där innebar för mig ihållande telefonterror genom sms och samtal.
Sa upp kontakten åter igen och sen dess har jag inte hört av mig, blockat personen på samtliga medier. Man kan tycka när en person stänger ut en från ens liv på detta viset, att man då förstår att den inte vill ha något med en att göra?
Men uppenbarligen inte. Under dessa år från 2012 har det fortsatt komma vanliga sms, konstiga sms, kärleksförklaringar på sms, telefonsamtal, nya facebookprofiler, instagram, Snapchat - you name it! Det har försökt. Det har varit på den nivån att jag inte ens adressändrat.
De senaste jag hörde var midsommar, vaknade till ett sånt konstigt och obehagligt meddelande att jag kände - nej, nu jävlar får det fan vara nog! Jag antar att man når sin gräns där man inser att även tystnad inte ens kommer få personen att sluta.
Så vad gjorde jag? - jag kontaktade systern. Skrev som det var och skickade även saker som jag fått skickat till mig. Det resulterade i vad jag fått höra att hon och deras pappa hade ett samtal med herrn i fråga, sen dess är det faktiskt tyst!! Det har bara gått några ynka månader så jag ropar inte woho än, men skulle vara fantastiskt!
Jag delar inte med mig om allt för specifika händelser och situationer, för det skulle ta alldeles för lång. Men tror ändå ni förstår vart man vill komma med det som skrivs.

Det man undrar är egentligen hur någon kan ”fastna” så mycket på detta sätt, fortsätta terra en person under så många år trots att man inte hört någonting tillbaka?
Hur tänker man? Vart får man ens behovet ifrån? Varför vill man göra de? Vad vinner personen i fråga på det?
Hur kan man inte förstå att det är lönlöst? Att man framstår som en ”stalker”?

Glöm inte tjejer och killar - ni bestämmer hur ni vill bli behandlade. Inte de personer ni umgås med
💋

#thoughts #words #life #memories #metoo #livet #minnen #livserfarenheter #erfarenhet

Likes

Comments

Så var stunden inne, det första riktiga inlägget. Vad ska det handla om? Följ med nedan så ska jag berätta.

Under några års tid har jag haft en problematik som jag inte velat prata om. Inte för att jag själv sett det som en problematik hela tiden, utan det är en bild som ändrats till problematik senaste året skulle jag säga och definitivt sedan sommaren.

Denna problematik, även kallad magen. Har påverkat mitt liv på flera olika sätt. Vilka?
Skulle säga att de största grupperna är
- kost
- socialt

Pga denna problematik kan jag inte äta vad som helst, när som helst och var som helst. Den har även resulterat i en viktnedgång på 6,5kg sen jag var hos en läkare i september.
Vad funkar att äta? Åh, om jag visste. Det variera drastiskt och man vet aldrig när det ska ”slå” till. Men jag har plockat bort laktos och gluten för att se om det blir någon skillnad.
När det kommer till socialt liv, så ärligt talat. Det är svårt. Detta är en sak som jag inte kan bestämma över, problematiken vill säga.
Det gör de svårt att riktigt ”våga” lämna hemmet eller ställen jag känner mig bekväm vid. Oftast hos folk som ändå varit med nu under denna period och förstår problematiken, men det är inte alla som gör. Jag vill ha nära hem. Äta ute, gå på bio, vandra runt i köpcentrum, gå ut på nattklubb/krogen - det är en utmaning. Just nu en utmaning jag inte känner mig bekväm med.

Så nu undrar ni kanske vad är det som är fel? Inte ens jag kan svara på den frågan. Men jag har varit i kontakt med flera läkare. Varit med om läkare som tittat på en med den där ”ung tjej som försöker slippa jobbet” blicken allt för många gånger, känslan av att vara där. Prata med någon, som man inte känner och blotta sig själv på det sättet för.. de är inte roligt när man bemöts av en människa som har de som yrke att hjälp folk men redan dömt ut en innan man ens börjat prata. Varför bli läkare om man gör så?
Men vet ni. En dag hittade jag den där läkaren som såg mig rakt i ögonen, lyssnade och gav mig en känsla av hopp. En känsla av att vilja hjälpa!
Så efter att ha skickat mig på blodprovstagning, skickade han även en remiss för undersökning. Den är gjord och nu väntar jag på svar från proverna det tog under denna mindre trevliga undersökning.
Mina tankar jag går runt med nu som dyker upp under dagarna är - Vad kommer proverna visa? Kommer dom visa något? Om dom visar det dom misstänker, vad kommer ske då? Om de inte visar något, vad är det då som är fel med mig?

Som ni ser, en ovisshet. Med tiden får jag svar, hoppas jag. Tills dess fortsätter jag försöka hitta ett sätt som fungerar för mig.

Likes

Comments

Precis som rubriken säger så har jag nu haft en paus ifrån att blogga i över två år. Den gamla bloggen man startade när man var yngre är borttagen.
Dags att börja på en ny, en mer anpassad blogg för det livet jag lever idag.

Så denna blogg kommer innehålla mina bilder, mina ord, mitt liv och mina tankar/funderingar som jag stöter på i min vardag.

Ni som vill får följa med💋

Likes

Comments