Danmarks resor.

Hej läsare, beklagar att jag är så dålig på att uppdatera bloggen men det händer mycket
hela tiden så antigen har man ingen tid eller så har man ingen ork till att skriva.

Jag har varit hemma hos mina föräldrar i Danmark i 9 dagar nu, behövde komma hemifrån på grund utav olika saker och här kan jag andas, bearbeta och ta det lugnt. För några dagar sedan blev jag hämtad med ambulans och kördes in till sjukhuset då jag drabbades av svåra bröstsmärtor och andnöd - Jag trodde att jag skulle dö. Det låter kanske dramatiskt och komplicerat men egentligen är det rätt lätt att förklara. Tre dagar innan fick jag tandvärk, en smärta som skulle beskrivas som en av dom värsta. Det var påfrestande. Samtidigt så har jag mått dåligt över en längre period. Jag har haft flera vänner som stått mig oerhört nära och som sedan svikit mig, vänt mig ryggen och betett sig som svin. Jag har gått med en oro då CSN nekat två av mina ansökningar. Jag har fokuserat på att hjälpa andra när jag borde fokuserat på mig själv istället. Det är alltså flera saker som jag gått och grubblat över, tänkt på och händelser/känslor som jag inte kunnat bearbeta. På sjukhuset visade inga prov eller tester något onormalt. Alltså kunde bröstsmärtorna, andnöden och känslan av att jag skulle dö bara förklaras på ett sätt, en grov ångest attack. Faktiskt den största jag någonsin haft för visst har jag varit med om det förr då varken EKG, blodprov och diverse visat något.

Jag satt och tänkte på det igår och allt det som har hänt den senaste tiden. För min egen skull måste jag radera några människor från mitt liv samt fokusera på mig själv, för när det börjar påverka en fysiskt och inte bara psykiskt då är det dags att göra något åt saken. Jag har varit för snäll och hjälpsam mot människor som bara kastat skit tillbaka, det har känts som en fet smäll rakt i ansiktet. Jag förväntar mig mer från människor som inte kan ge mig det jag behöver, människor som inte är värda varken min tid eller tankar.

Det är dags att rensa och börja gå framåt igen, det räcker nu.

Igår följde jag med mamma och min lillasyster för att hälsa på morfar på hans nya boende. Det var ett tag sedan jag träffade honom sist så det var skönt att se honom igen. Min fina morfar, familjens kämpe.

Idag ska jag studera, här om dagen skickade jag in provet som jag var försenad med fem dagar. Jag ville få det gjort så jag slapp tänka på det, ju mindre man har att tänka på desto bättre mår man. Sådan är jag iallafall. Idag påbörjar jag uppdrag två i Vård och Omsorg vid demenssjukdom vilket är en super intressant kurs. Sen ska uppdrag tre göras och sedan avslutas kursen med en examination. För första gången så vet jag att jag klarar examinationen, jag har alltid varit nervös och skeptisk innan men då jag redan arbetat med dementa så vet jag att det ska gå bra.

Nikita, min hund har förresten börjat löpa och mina föräldrar har ju en schäfer hane här hemma så vem vet. Snart kanske jag har lägenheten full med små söta valpar, hahaha. Det är dålig timing men jag önskar ju att Nikita ska få iallafall en kull. Hon är könsmogen nu och verkar redo så nu får vi se. Jag håller tummarna.

Ni får ha en fin måndag allihopa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej läsare, nu har ni inte hört ifrån mig på ett tag - igen.

Jag har haft en väldigt jobbig period nu ett tag. Anledningarna har varit många och jag vill dela med mig av lite av det. Det har gått bra med studerandet och jag har numera bara två kurser kvar innan jag är färdig undersköterska. Det känns skönt, befriande och jag har rent av kunnat känna mig stolt över vad jag åstadkommit. Som jag skrivit i tidigare inlägg så har jag alltid varit väldigt osäker, både på mig själv och allt annat. Jag har aldrig varit den som tagit plats, tagit för mig utan jag höll mig mest i bakgrunden med mitt låga självförtroende i hopp om att ingen skulle uppmärksamma mig. Självförtroendet är fortfarande lågt men att jag kunnat känna mig stolt över mig själv är ett stort framsteg. Aldrig trodde jag att jag skulle klara av att skaffa mig en utbildning men se på mig nu.

Jag har mått dåligt och i en period för inte så länge sedan så ville jag inte lämna sängen. Jag ville bara ligga där och sova bort mitt eländiga liv och när jag inte kunnat sova mer så har jag ändå blundat, för jag ville inte se världen. Fakta är att jag inte ville se min egna värld. Det jag har byggt upp är en fasad inför vänner och familj.

För fyra månaderna sedan kunde jag säga: fyfan vilka toppen vänner jag har! Men tiden gick, vännerna kom och dom gick. Jag har alltid funnits där för andra människor, hjälpt och stöttat dom i hårda situationer men när väl jag behöver mina vänner så finns dom inte där. Jag tänker speciellt på två personer som båda satte spår djupt i mitt hjärta. Den ena bodde jag tillsammans med och den andra bodde längre ner på gatan. Det var vi och vi var starka men något hände och nu finns dom inte kvar längre, åtminstone inte för mig. Jag tog det tungt, fruktansvärt tungt och ärligt talat känner man sig värdelös när människor bara ''dumpar'' en på sånt sätt och slutar höra av sig.. Vad gjorde jag för fel?

Och medans plugget har gått bra så har CSN strulat för mig, alltid har det varit något som fått dom att avvisa min studieansökan. Gång på gång har jag gjort om, gjort rätt, ringt, mejlat och skrivit brev till CSNs huvudkontor men alltid hittade dom något.. Till slut så gick inte ekonomin ihop längre vilket gjorde att jag tappade min motivation. Allting jag byggt upp rasade ner och medans jag försökte hålla upp bitarna så blev jag svagare och mer knäckt för varje dag som gick. Jag gick in i väggen och drog dessutom på mig en rejäl förkylning. Jag kände att botten var nådd och orkade inte längre. Igår körde min mamma från Danmark till Sverige för att hämta mig och jag kan svära på att ju längre bort vi kom från mitt s.k hem ju bättre mådde jag. Jag känner mig hemlös fast jag har en lägenhet, det känns som om att jag inte varit hemma på snart fyra år. Jag är vilse i min egna värld och har inte längre någon aning om hur jag ska kunna greppa situationen och ändra på den.

Här kan jag åtminstone andas.

Nu är jag hemma hos mina föräldrar i Danmark på landet, här kan jag åtminstone andas. Så nu tar jag ett steg i taget, imorgon är det måndag och jag har bestämt mig för att plugga. Jag har inte bestämt mig för när jag ska återvända hem till mitt liv i Sverige, men just nu vill jag faktiskt inte hem.. Jag vet såklart om att jag inte kan fly från problemen men här kan jag bearbeta mina känslor och samla styrka tills jag ska hem igen. Familjen gör mig stark.

Jag kommer fixa detta.

Likes

Comments

Min personliga vardag.

Måndag igen och idag står det plugg på schemat.

Jag vaknade först vid åtta tiden men somnade om igen och sov tills klockan blev halv tio. Därefter blev det en promenad med Nikita, tog hand om disken sedan igår och städade undan i köket samt skickade iväg mitt brev till CSN. Det har ju blivit ändringar då jag byta inriktning så nu hoppas jag på att få svar ifrån dom så snart som möjligt. Nu har hunnit få i mig några koppar kaffe så nu tänkte jag påbörja plugget. Idag ska jag dock bara läsa, det är så mycket man ska kunna och som vanligt är jag jättenervös inför examinationen i Medicin 2.

Det händer så mycket tradigheter hela tiden och känslorna som uppkommer känns ofta svåra att hantera. Jag försöker hela tiden att tänka positivt men ibland går det inte alls. Då blir man som jag varit den senaste tiden.. Tur för mig så är människor i min omgivning så förstående och stödjande. Jag är tacksam. Förr då jag hade en större umgängeskrets så fick jag ta mycket skit när jag mådde dåligt. Men efter att jag hade slängt dem en efter en och bara behöll dom som är bra kändes det mycket bättre. Man måste ta avstånd från negativitet. Nog om det. Ha en fin måndag allihopa.

Likes

Comments

Min personliga vardag.

Hejsan läsare, nu var det ett tag sedan ni hörde från mig.

Alla hjärtans dag var för två dagar sedan och som ni redan vet så är jag singel. Rättare sagt så blev det varken röda rosor eller en ask choklad till mig men det känns ändå helt okej. Jag ville dock inte sitta själv på ''kärlekens'' dag så jag stack hem till min tjejkompis Michelle som också är singel, hon bor bara någon bit ifrån mig så det kändes perfekt. Alltså den tjejen är så jäkla bra så kan inte ens beskriva hur mycket jag uppskattar att hon finns. Vi har alltid så kul tillsammans och kan jäklas och hålla på hur som helst, det finns liksom ingenting som heter bråk, tjafs och oenigheter. Hur som helst, alla hjärtans dag slutade ändå bra och jag hade det bästa sällskapet.

Som ni vet så valde jag nyss inriktningen Sjukvård då jag studerar till undersköterska. Dock så skulle det ingå en praktik på en akutmottagning vilket är rätt svårt att få tag på så igår tog jag beslutet att byta inriktning till Äldreomsorg. Jag tänkte ändå hoppa på sjuksköterska utbildning inom några år. Man tar ett steg i taget och visst blev jag lite frustrerad då jag inte hittade en praktikplats men.. Det är vad det är och visst kan det bara bli bättre och bättre? Igår skulle jag egentligen ha åkt till Danmark för att fira min lillasyster som fyller år men eftersom att saker inte direkt flyter på för min del just nu så valde jag att stanna hemma. Det gör ont i hjärtat för jag saknar min familj så förbaskat mycket och självklart vill jag vara med till att fira min fina lillasyster på hennes tolv årsdag men jag måste fokusera på mitt också, för att kunna komma vidare här i livet. Jag hoppas dock att hon haft en underbar dag och att hon inte känt att hon saknat något. Jag hatar hatar hatar att min familj bor i grannlandet. Det känns så långt bort. Jag vill kunna sätta mig på cykeln eller åtminstone på bussen bara för att dra hem om en sväng men återigen, några saker kan man inte förändra på och det är bara till att acceptera.

Idag vaknade jag runt tio tiden. Jag tog Nikita på morgonrundan, startade kaffe och satte mig sedan för att plugga lite. Smsade lite smått med Michelle och vi bestämde då att det hade varit roligare att plugga tillsammans. Jag stack hem till henne men inte orkade vi med något pluggande då, haha istället har vi pratat, fikat, skrattat och så bjöd hennes fina mamma på tacos. Lotta är fan bäst, believe me people. Micke var så snäll och skjutsade mig hem så nu sitter jag här i soffan med en massa mjuka filtar och Nikita vid min sida. Nu vankas det film och mys innan läggdags.

Likes

Comments

Min personliga vardag.

Lördagen har kommit och det känns som om man har ett lugn inom sig.
En veckodag som bara ska avnjutas, då alla kan slappna av.

Jag vaknade runt elva tiden idag av att Nikita kröp ihop intill mig och slickade nätt på handen. Nikita är och har alltid varit en bortskämd hund och morgonmys är något hon numera alltid kräver. Om inte så börjar hon gny och gnälla. Men det är ingenting som stör mig som bor ensam. En hund är otroligt bra sällskap och Nikita har blivit som en bästavän, en familjemedlem helt enkelt. Hur som helst så steg jag upp, startade kaffe och så gick vi ut på morgonrundan. Solen strålar idag och snön ligger fortfarande kvar så vackert på vår mark. Det är nu man vill vistas utomhus!

Jag hade planer på att åka hem till Michelle idag så att vi kunde hitta på något men har varken skjuts dit eller hem och så kan ingen titta till Nikita någon gång under tiden jag isåfall skulle vara borta men men. Sånna problem vi har som inte har införskaffat sig ett körkort. Det är så j*vla jobbigt att aldrig bara kunna sticka när man får lust för det.. Om inte annat så kan jag ta dagen och kvällen på mig att plugga, jag har ju bara ett uppdrag kvar i denna kursen.

Ha en underbar lördag allihopa,
jag kommer att uppdatera senare igen.

Likes

Comments

Nikita

Som jag skrev igår så har vi fått jättemycket snö här så idag fick min hund Nikita gå en lång promenad sp hon kunde få leka & springa i snön. Det märks att hon älskar det. Hon till och med står och tittar ut genom fönsterna hela tiden, piper litegrann och tittar på mig. Hade hon fått bestämma skulle vi varit ute hela tiden, haha. Det hade varit roligt att åka ut till en sjö eller skog nu medan snön ligger så fint. Man kan ta så mycket vackra bilder och så är det skönt att komma ut i det fria.

Nu har vi iallafall kommit hem så nu värmer vi oss med filtar och dricker kaffe. Martin är på besök så han sitter och spelar lite på min dator medan jag ser ett program på Tv 4 Fakta. Sen ska vi se en film innan Martin ska hem.

Jag vet inte riktigt vad helgen har att bjuda på. Det enda jag har planerat är att jag och Nikita ska besöka en hundtränare som vi träffat när vi varit ute på promenad. Han ska hjälpa mig med att få Nikita att gå fint. Nikita har ju utvecklats åt ett bra håll men hon drar fortfarande i kopplet och är stirrig till tider t.ex dom första tre minuterna jag får besök. Hon blir så glad helt enkelt! Men nu blir Nikita snart två år gammal vilket betyder att hon snart är vuxen. Så jag måste få rätt på det jag behöver hjälp med så det fixar vi nu.

Ha en trevlig fredagskväll allihopa och var rädda om er därute! Jag uppdaterar imorgon igen.

Likes

Comments

Min personliga vardag.

Hej alla fina människor därute och tack för att ni tittar in.

Idag vaknade jag först runt tolv tiden vilket var lite ångest framkallande men men, jag hade svårt att somna igår. Det var bara till att piggna till så Nikita kunde få komma ut på morgonrundan. Hon brukar alltid få gå en sen nattrunda så hon var inte så nödig. Hon ville mest bara leka och busa i snön och ohja vad vi har fått mycket snö! Det är ju helt sjukt vad det har snöat dom senaste dygnen och 24/7 hör man hur dom plogar och kämpar för fullt för att hålla vägarna fria. All heder till dem. Det är ju som rena Winter Wonderland därute!

Under dagen har jag hunnit med att plocka undan lite här hemma samt pluggat ikapp mig sen det jag har missat dom senaste dagarna då jag inte mått särskilt bra. Jag har även haft Martin och Micke på besök, dom kommer hit lite senare igen då jag tänkte bjuda grabbarna på middag. Gick till affären innan för lite inköp av diverse och då träffade jag två bekanta, snackade lite kort med dom innan jag begav mig hem igen. Det kändes skönt att komma ut lite, få frisk luft och se andra ansikten än dom vanliga. När man mår dåligt är det lätt att man isolerar sig och det suger verkligen.

Nu tänkte jag chilla lite. Dricka lite kaffe och gosa med Nikita innan jag påbörjar kvällmaten.
Hoppas att ni alla haft en bra dag och tack återigen för titten, vi hörs imorgon.

Likes

Comments