Header
View tracker

Nu efter att lite ångestladdat ha väntat mig gråhårig har jag fått hem brevet från sjukhuset..
Svart på vitt står de tid för inskrivning och för operation..
O jag vet på riktigt inte vilken fot jag ska stå på.
Ganska lättad över att slippa fylla år på sjukhuset, redan gjort de o så jävla kul va de inte lixom..

Trots att dom bad mig rabbla personnummer va de typ ingen som kom o tänka tanken på o säga grattis, förens senare mot kvällen då en häver ur sig "men åh grattis, hade jag vetat tidigare hade ja fixat en tårtbit o bulle!" Vaart hade hon varit hela dagen?! Ja ville ju ha tårta! 😂

Inte för att födelsedag är något superviktigt för mig (iaf inte min egen) MEN de ska fikas ! O de ska inte vara på sjukhus.. så enkelt är de!

O nu känner jag att ja kanske ska backa bandet för ja vet inte hur mycke jag pratat om detta...?
"Snabb" genomgång:
Sedan tidernas begynnelse har jag fått höra att jag "bara" har migrän o snällt litat på de.
Vintern 2014 drar jag på min första magnetröntgen för o kolla skuldrorna/ryggen efter en incident på jobbet. Då råka dom få med lite av hjärnan o hitta något som inte stämde.
Redan där va ja uppe i några veckor "migrän" som vägra släppa men som ingen tog på allvar.

Slutet på feb 2015 blir ja akut inlagd för huvudvärk, får ny MR där de bekräftas att jag har "chiari malformation", en missbildning/brock i lillhjärnan. Förutom de fick jag även bekräftat, av en ren slump, att jag är överrörlig vilket jag frågat om ja vet inte hur länge. Iaf.. Redan där började de diskuteras om operation men lite senare föll de bort då läkaren ville prova alla andra möjliga (och omöjliga) metoder först.

Gick hos sjukgymnaster o hade mig fram tills sommaren 2016 där sista sjukgymnasten gav upp..
De hjälpte inte ett dyft, utan var oförändrat o ibland sämre..

Slutet på 2016 var jag knappt kapabel till att jobba längre då frånvaron var högre än närvaron pga huvet.
Eller snarare jobbet ville knappt ha mig där längre me tanke på hur dålig jag vart.
Efter återbesöket så gav även läkaren med sig..
"De finns ingen anledning att dra ut på det längre, jag bokar in dig för operation"

Hade planeringen gått som den skulle hade ja fått MR i slutet på nov/början på dec o operation i januari..
Sanningen blev MR 10januari o nu tydligen operation 15februari.
MR såg ut som för ca 2år sen, så de har ju inte blivit värre även om bekymren ändrats och ökat.. o de e ju alltid något!

Så så ligger det till, jävla spring på sjukhus senaste tiden o mer kommer de väl bli.
Tack wifie för sällskapet

O lilla jag vet som sagt inte riktigt vilken fot jag ska stå på.
En del av mig vill skrika kan de inte va 15 så jag får de överstökat?!
En annan del hoppas att den dagen aldrig kommer, för jag är så löjligt jävla rädd för operationer!
O typ största delen av mig känner mig som ett desperat litet barn som vrålar hjärtskärande efter mamma!

För i helvete kvinna! Du ska ju va här! Du har alltid varit här.. Jag vet inte hur man gör sånthär utan dig!! De e fan dags att pallra sig hem nu! 😭
Fan...

Får väl ändå va tacksam att man har en storasyster som kan följa med..
OJ OJ, du har ingen aning om va du gett dig in på, hoppas du älskar mig gränslöst baserat på hur jag varit alla andra gånger! 😅
Skämt o sido, jag älskar dig, du är bäst o du anar inte hur tacksam jag är

Så så ligger läget till just nu kan man väl säga..
Ska väl försöka somna o göra lilleman sällskap i drömmarnas värld 😂

Tjing o hej så länge 😘

Likes

Comments

Jag är en sån person som egentligen gärna läser böcker, om dom är bra!
Samtidigt såndär rastlös person som har svårt att ta mig tid att läsa.
Boken i fråga måste fångat mitt intresse inom första kapitlet för att inte läggas bort på en gång, o måste lyckas hålla kvar det för att den ska bli avslutad.
Ibland blir den bortglömd ändå för att allt annat kommer emellan..

Fredrik Backman har jag följt sen ett tag tillbaka, o till skillnad från dom verklighetsbaserade böckerna som oftast slukar hela mitt intresse med hull o hår, ändå lyckats fånga intresset.
Första boken, en man som heter Ove, plöjde jag på mindre än ett dygn.
Andra boken, lika så fjärde, började jag lika flitigt med..
Men fastnade någonstans i mitten för jag kände inte att jag kunde ge mig tid till att läsa, även om jag egentligen ville.
Allt annat, och orken, bröt sig emellan.
Dom lixom "glömdes" bort..

Efter att några jag följer på youtube tipsat om ljudböcker och jag sugit på karamellen ett tag så fick jag ett ryck att ladda ner appen o prova medan ja va ute o gick för att försöka söva en övertrött lilleman.

Jag har varit skeptisk till ljudböcker, varför vet jag egentligen inte, men har som barn bara älskat att dra igång bandspelaren o lyssna på sagor så jag kunnat pyssla samtidigt.

Jag gjorde iaf en chansning o ladda ner appen o prova..
De bättre besluten jag gjort på länge, faktiskt!

De var så skönt att kunna lyssna på en bok som jag egentligen velat läsa, men inte hittat tid för, samtidigt som man kunde ta i tur me disk o liknande !
Även fast jag kanske egentligen litegrann saknade känslan av att hålla i en bok o bläddra/läsa själv.. men bara lite!

nextory är en given favorit just nu, sen om jag kommer välja att fortsätta efter "prova-på-gratis" tiden är slut eller inte visar sig.
Kan ha hunnit komma ur boksuget igen tills dess, men om så är fallet vet jag var jag ska vända mig om det kommer tillbaka!

Har iaf hittills plöjt tre böcker, påbörjat min fjärde, vilket inte hänt på jag vet inte hur många år.. om ens någonsin?
O utan att direkt sökt efter böcker har jag redan fler som bara ligger o väntar.

Therese Lindgren (bland annat) har gjort en video där hon berättar om appen, hur du skaffar den osv, så låter ljudböcker lockande lämnar jag en länk till det inlägget HÄR !

Detta är vad jag hittills lyssnat igenom och börjat lyssna på, ifall det skulle vara någon som undra 😅

Men som sagt, tummen upp för ljudböcker! Och för Nextory! 😊

Nu ska ja passa på o försöka vila medan lilleman sover!

Tjing o hej 😘

Likes

Comments

Mål o förväntningar känns lite kraftigt..
Löfte är orimligt..
Men om jag fick önska något av 2017 så är det att det blir året jag gör en ordentlig återhämtning och kanske till och med en "comeback"!
Om inte annat förberedelse för "comeback"..

Med andra ord att operationen går bra och jag kan börja jobba med mig på allvar.
Börja träna o göra det jag tycker är kul utan att behöva begränsa mig eller helt avstå för huvudets skull.
Bara en så enkel grej att kunna vakna o känna minsta lilla glädje över att det är en ny dag.
Helst vill ja oxå rensat ut en del hjärnspöken, dåliga vanor o liknande oxå, men allt får gå i sin takt..

Jag vill o önskar att 2017 blir året då jag o min hälsa går hand i hand redo för nya äventyr!

Och ja känner mig duktig taggad på att "se" det hända, trots att jag just precis nu inte är direkt taggad på något alls.
Jag har varit sjuk för länge o de är inte en sits som passar mig, helt ärligt.. Jag BEHÖVER den förändringen, förbättringen.

De blev väldigt tydligt under PTSD-tagen som jag blev utmanad i på fb där man skulle göra armhävningar i 22dagar, då insåg jag hur mycket jag faktiskt saknat att träna men oxå hur lite jag tyvärr pallar i dagsläget..
Men förhoppningsvis så är vändningen på väg..!

Hur är de med dig?
Har du nå drömmar, mål, förväntningar eller något du vill ska ske under kommande året?

Vill avrunda med ett
GOTT NYTT ÅR, god fortsättning o hela det köret!

Ta hand om dig så ses vi snart igen!
Tjing o hej 😘

Likes

Comments

Då var de jul igen, o även den har gått förbi.

Trots att typ vakna me en krypande känsla av "kan vi inte bara få denna dag överstökad" o total avsaknad av julkänsla gåendes hand i hand halva morgonen så vände de ganska fort till det bättre.

Vi vakna väl kanske runt 8-9, o lilleman fick sina tre paket från mej o S lite utspritt under morgonen.
Pappa svängde förbi lite fort o böt paket, o lilleman fick öppna även dom.

Han blev jätte glad för allt o vi lekte en stund med de mesta innan de va dags för ett inte allt för omtyckt bad från lillemans håll..
Sen gick vi bara o trampa o trampa så tog oss vidare hem till mormor istället.

Lilleman somnade i vagnen på vägen dit o sov tills Kalle slutade så han missa de i år igen 😅
Från när vi kom till mormor o de fixades me julmat o familjen börja dyka upp började lite julkänsla även dyka upp.
Efter Kalle gick ja o väckte lilleman så han fick va me o äta o så.
Så pratades de, skrattades o allmänt familjemystes de innan alla bänkades framför tv:n igen för julkalendern som jag lyckats se första o nu sista avsnittet av så ja har helt enkelt missat den helt i år, vilket känns lite dumt då den verkade vara bra 😅
Sen blev de paketöppning!

Vi fick jätte mycket fint allihopa o lilleman fick massa nytt att leka med 😁

Sen avrundades kvällen med lottskrapning, varav tre lottvinster bland alla nitlotter!
Grattis mormor o kusin!
Sen var det dags att röra sig hemåt me en trött lilleman som somnade ganska fort 😂

Tack alla inblandade för en riktigt mysig jul ,
massa gott att äta o dricka o fina klappar!
Ni är bäst!


Nu blir de vågrätt läge o nya tag imorgon 😅

God jul o god fortsättning!
Ta hand om dej!
Tjing o hej 😊

Likes

Comments

Jag har äntligen tagit tag i något ja tänkt göra i över 2års tid!
I alla fall börjat 😅

Redan bär jag var gravid, men framförallt efter lilleman tittat ut o högen av urvuxna kläder börja växa tänkte jag att jag skulle göra en "födelsetavla"..
För kanske ett år sen, om inte längre, köpte jag hem ramar så att jag skulle kunna göra de..
Men sen har det bara legat..

Igår efter jag och mormor fått upp granen, mormor gått hem o ja väntade på att lilleman skulle komma hem passade ja på att ta ta tag i de.
Så jag drog ner i förrådet, hämta upp lådan me kläder o tog fram ramarna.

Hade väl egentligen ingen plan mer än att ja visste att ja har fyra ramar att använda mig av och ett hum om hur jag ville göra med åtminstone en av dom.

Lättare sagt än gjort.. kanske inte helt nöjd som vanligt..
Men de blev helt okej.. dock finns väl "risk" att jag kommer göra om ena någon dag :)

Fick i alla fall ordning två tavlor, vad jag gör med dom andra visar sig :)

Här är i alla fall första, o den jag kanske kommer göra om en smula i framtiden..
Men den duger för nu :)
Helt enkelt bland de första kläder lilleman fick, namn, datum, tid, vikt och längd.
De ja eventuellt tänkt ändra är väl hur post-it lapparna hänger, kanske rent av göra mig av med post-it lapparna helt o skriva på något annat vis.. lite kluven därför får de va såhär för nu! 😅

Fick lite mindre chock över hur små kläderna var o var tvungen att kolla en grej..
Titta på dehär:

KOLLA STORLEKSSKILLNADEN!! 😱
Och den bodyn har han nästan vuxit ur!
Nääär slutade du va så liten? Nääär blev du såhär stor?
Vart tog tiden vägen? Var var jag? Var inte typ 2,5år sen typ igår? 😅


O medan jag ändå var igång så fixade jag ordning en tavla till som S ligger lite bakom.
Jag var ju som sagt redan inne på att göra nå tavla/tavlor med barnkläder inblandade i, S gav förslag på just dessa kläder..

Inte övertygad om bakgrunden, o kanske gör om de oxå någon gång..
Men det är ju den snyggaste tavla lilleman någonsin burit , eller bland dom iaf.. 😉😍


Så med andra ord, sakta men säkert börjar jag få upp saker på väggarna, och jag har fått upp mina första tavlor! O inte bara massa dekorer överallt!
*stolt* 😄

De va dagens pyssel!
Nu blir det sängen..

Tjing o hej 😘

Likes

Comments

Helg, jul som närmar sig med stormsteg, och barnledig ett par timmar framöver..
Vad gör man?
Jo! Medan lilleman o han pappa är o hälsar på kusiner o allt ringer jag mormor o kollar om vi ska ta ett ryck med julgranen.

O jajamän! Så ja käka lite frulle, gick till mormor tog en kopp kaffe o planerade julgranskidnappning innan vi gick tillbaka hit me allt.

Gick ganska smidigt, o vi konstatera gång på gång va fin granen fortfarande är trots sina 40-50år på nacken!

Sen var ju tanken att lilleman skulle vara med o pynta granen, så längre än så kom vi inte just då.
Utan vi prata lite skit o bara va en stund innan mormor gick hem igen.

Nån timme senare kom lilleman o hans pappa hem.
Lilleman: Åh, GRAAAAN!
S: de visste du ju om..
Lilleman: Vaaa?
S: ja visade dig ju bilden mamma skicka o sa att vi har en gran
Lilleman: näääe!
Hahahaha sötkorv!

Så vi pyntade klart granen som blev jättefin,
O sen va de typ dags för sängen :)

En lagom dag helt enkelt, jag fick lite gjort hemma o lilleman hade tydligen kul med kusinerna så alldeles lagom för oss alla :)

Tjing o hej! 😘

Likes

Comments

Så var det dags för årets julbord, i år på Skandic hotell.

Fantastiskt sällskap, mysiga pratstunder o hela kittet.
Riktigt god mat!
MASSA efterrätt!
Trevlig personal..
Toppen med andra ord 😄
Alla tummar upp 👍🏻👍🏻

Spännande oxå dehär med folkmängd..
När vi kom dit var det ganska mycket folk o sen bara medan man gick o hämta fika försvann flera bord..
De blev så tomt o så lugnt på nå vis 😅

Tog sällskap en bit hem me en kollega oxå, jättetrevligt!
Sen blev de snabb vända in på Lidl o handla o lämna av de hemma innan det blev dags att gå o hämta lilleman :)

Tack för skjutsen Emil o Anna, vad gör man utan er? ❤️

En lagom dag idag helt enkelt, vad kvällen har att erbjuda visar sig :)

Tjing o hej så länge!

  • Jag
  • 32 readers

Likes

Comments

Ja är så grymt jävla dålig på att ta mig för att skriva här just nu så man nästan skäms lite..

"De är mycket just nu" känns som en typ lögn, för nä..
Så jävla mycket gör jag inte om dagarna..
Men de är mycket i mitt huvud, om mitt huvud o massa runt i kring..
Så även om de inte är mycket jag gör som tar upp tid, försvinner tiden på nå höger ändå.

Och nu är jag egentligen alldeles för trött för att skriva något vettigt egentligen, så vad jag gör här just nu vet jag inte..
Ville väl kanske "visa att ja lever" o inflika att de antagligen kommer fortsätta vara ganska tomt här nu ett tag,
tills ja börjar få rätsida på iaf en del av kaoset i huvet i alla fall..

Ja har massa idéer o tankar o skit som jag förhoppningsvis gör nå vettigt av, ännu hellre tar mig för att slänga upp här..
Men de får "framtids-jag" ta i tur med 😅
"Nutids-jag" ska önska en trevlig kväll o gå o lägga sig!

Så vi ses !

Ha de bäst så länge!
Tjing o hej 😘

På tal om ingenting har jag bytt hårfärg igen 😂😂
Asså jag orkar inte, vadå onödig info?
Har jag ens nämnt att jag gick o blev lilahårig en period? Tvivlar 😅
GÅ OCH LÄGG DEJ KATTIS!

Jaa, God natt ❤️

Likes

Comments

Och va fan gör jag vaken nu, sittandes i soffan i sällskap av data, oboy o musik?
De kan man ju fråga sig.. De frågar jag mig..
Men de är väl så det blir när alla sover o ångest kommer krypande, greppar ett stadigt tag och får hjärnan att gå på högvarv..
De är väl då man tar vara på "skrivkunskaperna" o bara kräks ut allt va man förmår sig att skriva i guess..

Nej, detta kommer inte va nå "roligt" inlägg..
Ja, de kommer antagligen bli långt..
Känner du inte för o läsa allmänt deppiga luddiga rader i form av "Kattis måste spy ur sig någonstans i världen" inlägg så säger jag redan nu:
Tack för titten, tjing o hej o ses en annan gång, ha de bra!

Jag kommer aldrig förstå varför jag har så svårt att acceptera att läget är som det är..
Att mamma aldrig kommer tillbaka
Att det inte finns någon som henne, att ingen är hon..
MEN att det faktiskt finns folk som finns, som vill, som ställer upp..
Jag är grymt tacksam, jag lovar det betyder så in åt helvete..
MEN jag kommer inte ifrån varken känslan eller tanken "de är inte du"..
Trotts alla tabletter, alla bekymmer, allt va de nu har varit under alla år har det alltid varit du, alltid!
OCH JAG VET att de inte är mitt fel, att du trotts allt (i alla fall förhoppningsvis) har frid i hjärtat nu äntligen..
Men nu, när allt är så jävla svart, kallt o ensamt så griper tankarna fast igen..
Jag skulle gjort si, jag skulle gjort så, tänk om hit, tänk om dit..
Om jag lagt in en extra växel när du bromsa..
Då kanske, bara kanske du hade kunnat stanna kvar..

Men jag vet att man inte kan tänka så, att det inte tjänar något till..
Att de kanske bara dragit ut på det, att "det" hade fått grepp om dig i slutändan i alla fall hur man än vrider på det..
Huvudet begränsade mig, fick mig att prioritera om, antagligen prioritera "rätt"..

Nu har det förresten börja ta fart även där..
Och tomrummet du lämnade efter dig ekar större än någonsin!
HUR I HELVETE SKA JAG KLARA DETHÄR UTAN DIG?!
Du som alltid varit här, som har tampats med min sjukhuspanik, alltid funnits..!
Åter igen de finns fantastiska guldkorn som visar framfötterna nu, vill ställa upp o vara där..
Och jag känner mig så grymt otacksam, fast jag egentligen är så lycklig över att jag har dom i mitt liv, för hur man än vänder på det är ingen fortfarande inte du, kommer aldrig bli, OCH DET GÖR ONT!
Varför kan jag inte bara någonstans acceptera och tacka o ta emot att det faktiskt finns folk runt mig!?
Jag vill ju..!
Jag kommer aldrig förstå hur jag är funtad...

Lika lite kommer jag kunna förklara för andra hur jag mår..
För hur förklarar man en konstant smärta som påverkar så mycket mer än va ja själv ens vill erkänna för mig själv,
utan att upplevas som gnällig, tjatig, you name it..
Utan att mötas av "ta en Alvedon..", "ja har faktiskt oxå ont i huvet", "du överdriver, du hade inte kunnat ... om du hade så ont som du påstår"..

Det tar så in åt helvete på krafterna att knappt kunna sova om nätterna,
att ha ont jämt o ständigt,
att dra upp en fet jävla fasad nu mer framförallt för sig själv o tvinga sig upp o göra saker som man egentligen inte pallar..

så sent som idag möttes jag av ett "du ser pigg o välmående ut" sagt i all välmening!
och tack, då vet jag att fasaden höll idag oxå..
Om jag skulle ge dig sanningen bakom fasaden, den du med största sannolikhet aldrig fullt ut kommer höra mig svara;
att jag sovit kanske 3h/natt,
att jag haft så ont så jag spytt flera dar i rad,
att mina ögon fuckar ur oräkneliga gånger om dagen,
att hela världen snurrar till o från,
att jag lägger många timmar på att försöka undvika att spy pga snurrande,
att de är ett helvete att resa sig, nysa, böja sig, över huvud taget röra sig
att jag dör inombords över att gå o lägga mig o veta att jag ska vakna till samma helvete imorgon igen
för att inte tala om alla humörsvängningar för brist på ork etc..
Skulle du då tro mig?
skulle du tycka att jag gnäller?
att jag är ute efter medlidande?

nej nej nej, är jag ute efter något så är de lite förståelse..

men dehär är mitt helvete!
sorry men jag kommer aldrig kunna förklara, och du kommer aldrig att kunna förstå..
den som möjligtvis kan förstå är den som gått igenom det själv..
närmsta förklaring jag lyckats skapa hittills är väl typ; Har du någon gång haft ett kraftigt migränanfall? tänk dig att det aldrig riktigt släpper och du måste ändå upp o fungera som mamma, som människa.. kan du tänka dej de börjar du närma dig!
svaret på de brukar oftast bli "ja ellerhur, de klarar ingen.."
oh well, då är jag ingen då, för tydligen så gör jag ju de..

sen finns det ju sämre o bättre dar.. men hårdraget är det typ såhär en typisk dag är..
varken bra eller dålig dag, bara standard dag...

*kopppåfyllningspaus!*

De känns lite komiskt.. för en ca 1.5 timme sen va ja helt förstörd, likgiltig, less..
Gav upp att försöka sova, starta datorn som inte kan bete sig, fick igång musik o börja ösa ur mig om egentligen ingenting..
Nu sitter ja här.. har ex antal rader framför mig.. funderar på om de står något vettigt över huvud taget o är lugn, sansad o tom..

Tom.. de är nog ett standardläge hos mig nu..
Är ja inte fylld av en känsla av typ panik o ångest är jag över lag tom..
Få korta stunder är jag glad.. men överhängande tom..
Ingen ork, ingen motivation, inge driv.. bara noll..

Gå och bara vänta på att två brev ska dimpa ner i posten är oxå påfrestande..
MR och OP tiderna..
En del av mig skriker GE MEJ DE NU, FÅ DE ÖVERSTÖKAT
en annan del skriker JAG VILL INTE LÅT MIG SLIPPA!

De ligger sanningar i båda..
JAG VILL INTE på operation,
jag vill inte behöva bli sövd igen på ett sjukhus där jag känner att jag inte litar på en jävel,
vill inte uppleva samma panik igen..
JAG VILL INTE..
JAG VILL INTE MÅ SÅHÄR LÄNGRE!
Hade de hjälpt hade jag hellre medicinerat hela jävla livet än att opereras..
Men är de de som krävs så är de de man får göra helt enkelt..
Och då känns ca 3 månader väldigt långt..
när man VET att de KANSKE kan va över me detta helvete efter de..
Då vill man bara ha de överstökat..
Plus att ja inte vet hur länge ja pallar ångest över att ja ska in på operation igen..
Allt är så äckligt jävla dubbelt!

Omgivningen tar relativt lätt på det, försöker skämta till det, vill väl..
Jag där emot får omvänd effekt..
Jag kan ta att de skämtas, överdrivs, målas upp tokiga scenarion, kanske till o med skämta med en stund..
Sen slår de till, blir omvänd effekt, blir en klump i magen, blir ångest..
Då blir jag liten, ensammast i världen, tillbakadragen o vill bara inte va me längre..
DÅ VILL JAG ÅTER IGEN HA MAMMA..
DÅ GÖR ALLT BARA ONT!

Snabb blick på klockan o inser att att de börjar bli dags att gå upp igen inom några få timmar..
Känner mig inge trött o lite lätt besvikelse över de..
Jag behöver sova, jag vill sova..
men ångesten sitter fortfarande bak på ryggen o klappar lite fint i försök att komma tillbaka in i gripa ett nytt tag..
Men dehär börjar bli vansinnigt långt, o ja tappa kollen på va ja skriver för länge sen.. fingrarna går liksom bara av sig själv..
så egentligen borde jag nog bara försöka avrunda, starta nå film eller nå o försöka somna ändå..

försöka ladda batterierna så jag kanske kan orka va förälder åtminstone..
känns som det är en bristvara just nu..

Mamma älskar dig, jag lovar de ska vända..
DET SKA BLI BÄTTRE!
Mamma ska bli bra, ska göra dig stolt..
DU ÄR VÄRD SÅ VÄLDIGT MYCKET MER ÄN DETHÄR!
Förlåt, ja lovar.. Det SKA bli bra tillslut.
JAG ÄLSKAR DIG ELIAS!

Har du pallat läsa hit så vill ja säga tack för att du tog dig tid,
hoppas att du fann någon form av nytta med detta eller nått..
Ha de bäst så ses vi nästa gång me ett förhoppningsvis roligare inlägg!

Tjing o hej!



Likes

Comments

För "barn"/ungdomar kan det vara en "enkel" grej att skrika ut "jag mår dåligt jag ska skära mig"..
Många gånger kan det bara vara ett uttryck, andra gånger ligger det tyvärr sanning bakom det hela.
Jag vet inte om det är vanligt, men jag vet att det förekommer just att dessa ord yttras både genom att jag hört och fått det berättat för mig..

Sitter man inte i det träsket själv så vet man inte vad det är man skriker ut, själva innebörden av det hela..
Och det är helt naturligt, hur ska man veta något man inte vet lixom?

Här om kvällen fick jag ett samtal som gav så splittrade känslor gällande just detta, ledsen över att denna person ens känt behovet att yttra denna fras..
Men nästan lite kan man säga stolt? över mig själv som omedvetet med hjälp av personens mamma som jag är grymt imponerad av förhoppningsvis gav personen en tankeställare.

Innan det blir för luddigt ska jag ta o berätta.
(Reserverar mig för eventuella fel, minnet är inte det bästa.. men slutpoängen blir den samma)

L ringer mig o berättar en superkul nyhet som inkluderar mammas ena hund, och efter en stund säger hon:
"Juste, Kattis! Dehär måste jag berätta för dig oxå!
Du är så jävla stark, grym o helt fantastisk! Du har gjort något helt otroligt, och du vet antagligen inte ens om det!"
Öh nehe? Va är de jag lyckats göra nu då?
L berättar vidare:

På bröllopsfesten där jag var med och agerade servitör för ett tag sedan var det bland annat en ung person som av någon anledning någon gång yttrat orden "jag mår dåligt och vill skära mig".
Under kvällen får hon syn på mig, eller framförallt min ena arm då jag sprang runt med uppkavlade skjortärmar, vänder sig till sin mamma och frågar varför jag har ärr på armen?
Vilket gav en öppning för personen och dens mamma att tala lite lätt om självskadebeteende.
Mamman bekräftar att det är skärsårsärr och personen frågar något i stil med varför det blir ärr och mamman svarar något så otroligt som jag så önskar att jag kom ihåg ordagrant, för det var den bästa förklaring jag någonsin hört!
I alla fall, mamman svarar ungefär:
"När man har så ont i själen så finns det dom som skär sig för att släppa ut det onda, men det lämnar efter sig spår på huden istället."
Varpå personen svarar "mamma, så ont i själen har nog inte jag så jag behöver inte skära mig"

L: Kattis förstår du vad du har gjort?! Genom att bara varit där just då, öppen med hur din arm ser ut så har du omedvetet gett dom öppningen att prata om det.. Du har visat personen "sanningen" bakom den meningen, gett personen en tankeställare och med tur fått personen att tänka om och inte vilja göra så emot sig själv! Förstår du hur fantastisk du är?!

Och någonstans mitt i berättelsen, innan L kom till poängen hade jag sån lust att be om ursäkt för att jag var så tanklös och inte dolde min arm 😅 Men med facit i hand så var det väl bara tur att jag inte tänkte så långt då.. Kan jag få åtminstone en person att ändra sig kring tanken på att skära sig, då finns de en mening med min "sargade" arm!

Jag lovar, det finns bättre alternativ och annan hjälp att ta till än detta! Jag ångrar detta val dag ut och dag in, men gjort går inte att få ogjort..
Däremot kan sånahär händelser som sagt ge det en mening..

Vill dock tillägga redan här och nu att jag inte gjort något sådant på ca 4år tror jag jag är uppe i nu då det bara var ett "snabbt återfall".

Men dök de upp nå tankar/funderingar kring detta så dela med dig, ställ dom, ös på bara!
Har absolut inga problem att ta en diskussion kring detta ämne!

Ta hand om dig!
Tjing o hej ❤️

Likes

Comments