Header
View tracker

Ja är så grymt jävla dålig på att ta mig för att skriva här just nu så man nästan skäms lite..

"De är mycket just nu" känns som en typ lögn, för nä..
Så jävla mycket gör jag inte om dagarna..
Men de är mycket i mitt huvud, om mitt huvud o massa runt i kring..
Så även om de inte är mycket jag gör som tar upp tid, försvinner tiden på nå höger ändå.

Och nu är jag egentligen alldeles för trött för att skriva något vettigt egentligen, så vad jag gör här just nu vet jag inte..
Ville väl kanske "visa att ja lever" o inflika att de antagligen kommer fortsätta vara ganska tomt här nu ett tag,
tills ja börjar få rätsida på iaf en del av kaoset i huvet i alla fall..

Ja har massa idéer o tankar o skit som jag förhoppningsvis gör nå vettigt av, ännu hellre tar mig för att slänga upp här..
Men de får "framtids-jag" ta i tur med 😅
"Nutids-jag" ska önska en trevlig kväll o gå o lägga sig!

Så vi ses !

Ha de bäst så länge!
Tjing o hej 😘

På tal om ingenting har jag bytt hårfärg igen 😂😂
Asså jag orkar inte, vadå onödig info?
Har jag ens nämnt att jag gick o blev lilahårig en period? Tvivlar 😅
GÅ OCH LÄGG DEJ KATTIS!

Jaa, God natt ❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Och va fan gör jag vaken nu, sittandes i soffan i sällskap av data, oboy o musik?
De kan man ju fråga sig.. De frågar jag mig..
Men de är väl så det blir när alla sover o ångest kommer krypande, greppar ett stadigt tag och får hjärnan att gå på högvarv..
De är väl då man tar vara på "skrivkunskaperna" o bara kräks ut allt va man förmår sig att skriva i guess..

Nej, detta kommer inte va nå "roligt" inlägg..
Ja, de kommer antagligen bli långt..
Känner du inte för o läsa allmänt deppiga luddiga rader i form av "Kattis måste spy ur sig någonstans i världen" inlägg så säger jag redan nu:
Tack för titten, tjing o hej o ses en annan gång, ha de bra!

Jag kommer aldrig förstå varför jag har så svårt att acceptera att läget är som det är..
Att mamma aldrig kommer tillbaka
Att det inte finns någon som henne, att ingen är hon..
MEN att det faktiskt finns folk som finns, som vill, som ställer upp..
Jag är grymt tacksam, jag lovar det betyder så in åt helvete..
MEN jag kommer inte ifrån varken känslan eller tanken "de är inte du"..
Trotts alla tabletter, alla bekymmer, allt va de nu har varit under alla år har det alltid varit du, alltid!
OCH JAG VET att de inte är mitt fel, att du trotts allt (i alla fall förhoppningsvis) har frid i hjärtat nu äntligen..
Men nu, när allt är så jävla svart, kallt o ensamt så griper tankarna fast igen..
Jag skulle gjort si, jag skulle gjort så, tänk om hit, tänk om dit..
Om jag lagt in en extra växel när du bromsa..
Då kanske, bara kanske du hade kunnat stanna kvar..

Men jag vet att man inte kan tänka så, att det inte tjänar något till..
Att de kanske bara dragit ut på det, att "det" hade fått grepp om dig i slutändan i alla fall hur man än vrider på det..
Huvudet begränsade mig, fick mig att prioritera om, antagligen prioritera "rätt"..

Nu har det förresten börja ta fart även där..
Och tomrummet du lämnade efter dig ekar större än någonsin!
HUR I HELVETE SKA JAG KLARA DETHÄR UTAN DIG?!
Du som alltid varit här, som har tampats med min sjukhuspanik, alltid funnits..!
Åter igen de finns fantastiska guldkorn som visar framfötterna nu, vill ställa upp o vara där..
Och jag känner mig så grymt otacksam, fast jag egentligen är så lycklig över att jag har dom i mitt liv, för hur man än vänder på det är ingen fortfarande inte du, kommer aldrig bli, OCH DET GÖR ONT!
Varför kan jag inte bara någonstans acceptera och tacka o ta emot att det faktiskt finns folk runt mig!?
Jag vill ju..!
Jag kommer aldrig förstå hur jag är funtad...

Lika lite kommer jag kunna förklara för andra hur jag mår..
För hur förklarar man en konstant smärta som påverkar så mycket mer än va ja själv ens vill erkänna för mig själv,
utan att upplevas som gnällig, tjatig, you name it..
Utan att mötas av "ta en Alvedon..", "ja har faktiskt oxå ont i huvet", "du överdriver, du hade inte kunnat ... om du hade så ont som du påstår"..

Det tar så in åt helvete på krafterna att knappt kunna sova om nätterna,
att ha ont jämt o ständigt,
att dra upp en fet jävla fasad nu mer framförallt för sig själv o tvinga sig upp o göra saker som man egentligen inte pallar..

så sent som idag möttes jag av ett "du ser pigg o välmående ut" sagt i all välmening!
och tack, då vet jag att fasaden höll idag oxå..
Om jag skulle ge dig sanningen bakom fasaden, den du med största sannolikhet aldrig fullt ut kommer höra mig svara;
att jag sovit kanske 3h/natt,
att jag haft så ont så jag spytt flera dar i rad,
att mina ögon fuckar ur oräkneliga gånger om dagen,
att hela världen snurrar till o från,
att jag lägger många timmar på att försöka undvika att spy pga snurrande,
att de är ett helvete att resa sig, nysa, böja sig, över huvud taget röra sig
att jag dör inombords över att gå o lägga mig o veta att jag ska vakna till samma helvete imorgon igen
för att inte tala om alla humörsvängningar för brist på ork etc..
Skulle du då tro mig?
skulle du tycka att jag gnäller?
att jag är ute efter medlidande?

nej nej nej, är jag ute efter något så är de lite förståelse..

men dehär är mitt helvete!
sorry men jag kommer aldrig kunna förklara, och du kommer aldrig att kunna förstå..
den som möjligtvis kan förstå är den som gått igenom det själv..
närmsta förklaring jag lyckats skapa hittills är väl typ; Har du någon gång haft ett kraftigt migränanfall? tänk dig att det aldrig riktigt släpper och du måste ändå upp o fungera som mamma, som människa.. kan du tänka dej de börjar du närma dig!
svaret på de brukar oftast bli "ja ellerhur, de klarar ingen.."
oh well, då är jag ingen då, för tydligen så gör jag ju de..

sen finns det ju sämre o bättre dar.. men hårdraget är det typ såhär en typisk dag är..
varken bra eller dålig dag, bara standard dag...

*kopppåfyllningspaus!*

De känns lite komiskt.. för en ca 1.5 timme sen va ja helt förstörd, likgiltig, less..
Gav upp att försöka sova, starta datorn som inte kan bete sig, fick igång musik o börja ösa ur mig om egentligen ingenting..
Nu sitter ja här.. har ex antal rader framför mig.. funderar på om de står något vettigt över huvud taget o är lugn, sansad o tom..

Tom.. de är nog ett standardläge hos mig nu..
Är ja inte fylld av en känsla av typ panik o ångest är jag över lag tom..
Få korta stunder är jag glad.. men överhängande tom..
Ingen ork, ingen motivation, inge driv.. bara noll..

Gå och bara vänta på att två brev ska dimpa ner i posten är oxå påfrestande..
MR och OP tiderna..
En del av mig skriker GE MEJ DE NU, FÅ DE ÖVERSTÖKAT
en annan del skriker JAG VILL INTE LÅT MIG SLIPPA!

De ligger sanningar i båda..
JAG VILL INTE på operation,
jag vill inte behöva bli sövd igen på ett sjukhus där jag känner att jag inte litar på en jävel,
vill inte uppleva samma panik igen..
JAG VILL INTE..
JAG VILL INTE MÅ SÅHÄR LÄNGRE!
Hade de hjälpt hade jag hellre medicinerat hela jävla livet än att opereras..
Men är de de som krävs så är de de man får göra helt enkelt..
Och då känns ca 3 månader väldigt långt..
när man VET att de KANSKE kan va över me detta helvete efter de..
Då vill man bara ha de överstökat..
Plus att ja inte vet hur länge ja pallar ångest över att ja ska in på operation igen..
Allt är så äckligt jävla dubbelt!

Omgivningen tar relativt lätt på det, försöker skämta till det, vill väl..
Jag där emot får omvänd effekt..
Jag kan ta att de skämtas, överdrivs, målas upp tokiga scenarion, kanske till o med skämta med en stund..
Sen slår de till, blir omvänd effekt, blir en klump i magen, blir ångest..
Då blir jag liten, ensammast i världen, tillbakadragen o vill bara inte va me längre..
DÅ VILL JAG ÅTER IGEN HA MAMMA..
DÅ GÖR ALLT BARA ONT!

Snabb blick på klockan o inser att att de börjar bli dags att gå upp igen inom några få timmar..
Känner mig inge trött o lite lätt besvikelse över de..
Jag behöver sova, jag vill sova..
men ångesten sitter fortfarande bak på ryggen o klappar lite fint i försök att komma tillbaka in i gripa ett nytt tag..
Men dehär börjar bli vansinnigt långt, o ja tappa kollen på va ja skriver för länge sen.. fingrarna går liksom bara av sig själv..
så egentligen borde jag nog bara försöka avrunda, starta nå film eller nå o försöka somna ändå..

försöka ladda batterierna så jag kanske kan orka va förälder åtminstone..
känns som det är en bristvara just nu..

Mamma älskar dig, jag lovar de ska vända..
DET SKA BLI BÄTTRE!
Mamma ska bli bra, ska göra dig stolt..
DU ÄR VÄRD SÅ VÄLDIGT MYCKET MER ÄN DETHÄR!
Förlåt, ja lovar.. Det SKA bli bra tillslut.
JAG ÄLSKAR DIG ELIAS!

Har du pallat läsa hit så vill ja säga tack för att du tog dig tid,
hoppas att du fann någon form av nytta med detta eller nått..
Ha de bäst så ses vi nästa gång me ett förhoppningsvis roligare inlägg!

Tjing o hej!



Likes

Comments

View tracker

För "barn"/ungdomar kan det vara en "enkel" grej att skrika ut "jag mår dåligt jag ska skära mig"..
Många gånger kan det bara vara ett uttryck, andra gånger ligger det tyvärr sanning bakom det hela.
Jag vet inte om det är vanligt, men jag vet att det förekommer just att dessa ord yttras både genom att jag hört och fått det berättat för mig..

Sitter man inte i det träsket själv så vet man inte vad det är man skriker ut, själva innebörden av det hela..
Och det är helt naturligt, hur ska man veta något man inte vet lixom?

Här om kvällen fick jag ett samtal som gav så splittrade känslor gällande just detta, ledsen över att denna person ens känt behovet att yttra denna fras..
Men nästan lite kan man säga stolt? över mig själv som omedvetet med hjälp av personens mamma som jag är grymt imponerad av förhoppningsvis gav personen en tankeställare.

Innan det blir för luddigt ska jag ta o berätta.
(Reserverar mig för eventuella fel, minnet är inte det bästa.. men slutpoängen blir den samma)

L ringer mig o berättar en superkul nyhet som inkluderar mammas ena hund, och efter en stund säger hon:
"Juste, Kattis! Dehär måste jag berätta för dig oxå!
Du är så jävla stark, grym o helt fantastisk! Du har gjort något helt otroligt, och du vet antagligen inte ens om det!"
Öh nehe? Va är de jag lyckats göra nu då?
L berättar vidare:

På bröllopsfesten där jag var med och agerade servitör för ett tag sedan var det bland annat en ung person som av någon anledning någon gång yttrat orden "jag mår dåligt och vill skära mig".
Under kvällen får hon syn på mig, eller framförallt min ena arm då jag sprang runt med uppkavlade skjortärmar, vänder sig till sin mamma och frågar varför jag har ärr på armen?
Vilket gav en öppning för personen och dens mamma att tala lite lätt om självskadebeteende.
Mamman bekräftar att det är skärsårsärr och personen frågar något i stil med varför det blir ärr och mamman svarar något så otroligt som jag så önskar att jag kom ihåg ordagrant, för det var den bästa förklaring jag någonsin hört!
I alla fall, mamman svarar ungefär:
"När man har så ont i själen så finns det dom som skär sig för att släppa ut det onda, men det lämnar efter sig spår på huden istället."
Varpå personen svarar "mamma, så ont i själen har nog inte jag så jag behöver inte skära mig"

L: Kattis förstår du vad du har gjort?! Genom att bara varit där just då, öppen med hur din arm ser ut så har du omedvetet gett dom öppningen att prata om det.. Du har visat personen "sanningen" bakom den meningen, gett personen en tankeställare och med tur fått personen att tänka om och inte vilja göra så emot sig själv! Förstår du hur fantastisk du är?!

Och någonstans mitt i berättelsen, innan L kom till poängen hade jag sån lust att be om ursäkt för att jag var så tanklös och inte dolde min arm 😅 Men med facit i hand så var det väl bara tur att jag inte tänkte så långt då.. Kan jag få åtminstone en person att ändra sig kring tanken på att skära sig, då finns de en mening med min "sargade" arm!

Jag lovar, det finns bättre alternativ och annan hjälp att ta till än detta! Jag ångrar detta val dag ut och dag in, men gjort går inte att få ogjort..
Däremot kan sånahär händelser som sagt ge det en mening..

Vill dock tillägga redan här och nu att jag inte gjort något sådant på ca 4år tror jag jag är uppe i nu då det bara var ett "snabbt återfall".

Men dök de upp nå tankar/funderingar kring detta så dela med dig, ställ dom, ös på bara!
Har absolut inga problem att ta en diskussion kring detta ämne!

Ta hand om dig!
Tjing o hej ❤️

Likes

Comments

Så var det dags för årets skolfoto för lilleman o hans kompisar.
Enligt T så var lilleman inte riktigt med på noterna först, men efter gruppfotot gjordes det ett nytt försök o då gick det bättre!
Så väntar med spänning på att få se resultatet 😁
Förra årets foton lyckades ju bli bra trots att han mest ville springa till mig då istället lixom 😅

Snabb återblick på dom:

Dessvärre tar de ju ett par veckor innan man kommer åt dom.. så får försöka agera tålmodig 😅

Annars förutom de har de inte hänt så mkt, städat o flyttat ner grejer i förrådet typ.
Svängde förbi en kompis sen vidare till pappa o hans kärlek en snabbis tidigare idag är väl de enda "spännande" som hänt skulle jag tro 😋
Tack för kaffe o allt idag, ni är guld ❤️

Imorgon blir det läkaren med lilleman..
Men nu blir de sängen för alle man !
Tjing o hej 😘

Likes

Comments

Väl framme i Hedemora blev de lite löv-lek för lilleman o I innan vi hälsa på alla o gick in.

Själva dopet var jättefint!
Lilla M va nöjd o glad hela dopet o alla ungar skötte sig exemplariskt, ganska beundransvärt att ingen ledsna då åldersspannet låg på ett par månader till runt 6år mellan tummen o pekfingret sådär o ingen ledsna på o ta de lugnt.
Prästen var jättehärlig oxå o involverade barnen på ett bra sätt, alla tummar upp för han! 👍🏻
O jag fick rasta kameran oxå vilket alltid e lika kul 😊

Efter blev de bus, prat o gofika innan de va dags att ta sig hem 😋

Grattis på dopdagen, tack för att vi fick dela den med er
O tack alla som var där, var jätte trevligt att ses
Ni är fantastiska allihopa! ❤️

Nu är vi hemma sen en stund tillbaka o ska i princip bara gå o lägga oss typ!
Ha de bra så länge!
Tjing o hej 😘

Likes

Comments

Så var de dags för att våldgästa syster igen, denna gång i samband med dop.

Lilleman drog igång morgonen vid 6, vid 7 var jag vaken nog att dra igång den med honom mer än "zombie-mamma kan slå på Netflix o svara på tilltal o kaaanske fixa välling vaken" som jag var vid 6snåret 😅

Stressad även utan anledning o stressa får jag igång S runt 8, äter frukost o gör oss klara.

Pappa hade sagt att dom skulle hämta oss 10.15-10.30 nångång där, så egentligen massa tid kvar..
Men jag va stressad ändå 😅

Strax innan 10 är vi nästan färdigpackade o påklädda, typ lilleman o bilbarnstol kvar..
Jag till S: asså jag beter mig som att pappa redan ringt, varför är ja så stressad för?!
S: ja de e en jävla bra fråga..
Ca 5 min senare ringer han o säger att han är utanför
Jag till S igen: JAG SA JU DE!!

Så satt vi oss i bilen o började resan mot Hedemora efter att mött upp resterande följe från Uppsala.
Ca halvvägs gjorde vi en bensträckare/kisspaus, och tja nöden kräver ingen lag så ja drar ner mot skogen..
Värdens backe me lössten o hela kittet, varpå jag e på väg o vurpa..
Strax innan vi ska hoppa in i bilen igen inser vi att jag inte gled ner o en hög lera som ja trodde..
SKIT-KUL! 😪
Aja sånt som händer, kunde vart värre..
Tack uppfinnaren av våtservetter o va de nu va för rengöringsmedel pappa hade i bilen 😂😅
Lite roligt blev de i alla fall mitt upp i allt ..

Så nu fortsätter bilresan mot dopet 😊

Tjing o hej så länge !

Likes

Comments

Stå ut med mitt tvivlande, PÅ ALLT
Med all jävla värk
Med all oflyt med läkare o dyrligt
Med allt jag förgäves försöker fly ifrån
Med känslan av att jag går och håller andan
Med känslan av konstant stress
Med mitt stadiga dilemma att skjuta bort folk som jag vill ha nära
Med att vara så jävla envis
Med att vara så upptagen med att försöka hålla en fasad som nu har sprickor i grunden
Med att lyckas hålla mig på fötterna
Ibland vet jag inte hur jag, eller någon egentligen, står ut med mig..
Jag vet bara inte hur man gör!

Det är då den värsta saknaden för dig tränger sig på
Griper ett krampaktigt tag om en, stirrar en strängt i ögonen o säger "skärp dej, de är över!"
Det är då allt gör så väldigt mycket ondare
Världen blir så väldigt mycket gråare
Och allt blir så väldigt mycket svårare..

För hur du än har mått, har du alltid varit där
Det har inte spelat någon roll vad de handlat om
DU HAR BARA FUNNITS DÄR
När jag själv inte kunnat sätta ord på saker är de du som kunnat säga "jag förstår" och menat de
De spelar ingen roll hur man mått, du har aldrig behövt en förklaring, du har bara varit
Om de så är sitta o prata av sig om allt o inget timme ut o timme in eller sitta o spela kort tills fingrarna domnat så var det alltid du
Du är den som varit allt..

Jag känner mig så liten, så bortkommen, så tom..
För ingen är du
Ingen kommer någonsin vara du
Och du är inte här..

Du vet att jag älskar dig va, mamma?

Likes

Comments

Ja det är en bra fråga..
Jag la mig sjuk, tappa allt o helt enkelt la ner när de va tre dagar kvar 😪

Aja sånt som händer!

Summan av kardemumman = jag kände mig piggare, iaf fram tills ja la mig förkyld (kanske inte så konstigt att man inte e på topp då? 😅). Dock även när jag var hängig kände jag mig relativt pigg ändå i kroppen iaf, så jag utgår från att aloveran hjälpte lite på traven 😋
Hann även förbi mormor innan ja blev dålig o hon tyckte att jag såg jätte pigg ut!
Så jag vågar nog hävda att c9 fungerade för mig gällande biten att sparka igång kroppen o dra på sig lite extra energi 🙂



Är det någon annan som känner för att ge c9 en chans, eller är sugen på någon annan produkt så tveka inte att säga till 😉

Tjing o hej !

Likes

Comments

Jag söker en positiv, målmedveten och driven person med intresse för hälsa, skönhet och träning!
Vill du ha en extra inkomst, möjlighet att bestämma egna arbetstider och jobba hemifrån?
Låter tanken att jobba i samarbete med ett gäng positiva själar och chansen att coacha likasinnade lockande?

Då kan du vara personen jag söker som lagkamrat i mitt team!

Inga förkunskaper krävs, du får utbildning på vägen!
Du kan vara föräldraledig, jobba hel-, halv- eller deltid, studera eller vara helt utan anställning!

Låter detta lockande för dig eller kanske någon du känner?
Lämna en kommentar här nedanför eller maila mig på KattisLundborg@hotmail.com så berättar jag mer!

Ha det bäst ! ❤️

Likes

Comments

Nästan lika mosig i huvet idag, även fast det blev bättre under eftermiddagen!

Jag tog beslutet igår kväll att stanna hemma med lilleman idag oxå då ja inte ville slunga iväg honom till dagis förtidigt kände jag och även fast S skulle kunna tagit honom kände jag att jag ville ta en dag hemma o se om jag kunde få lite bukt på förkylningen INNAN de blir en riktig förkylning oxå..

Idag har de inte heller riktigt gått på rutin..
Vette 17 va som hänt!
Men trots mitt mosiga huvud så har jag ändå kroppsligt känns mig ganska pigg ändå! 😁

Blir väl lättare att se imorgon när de är tillbaka till riktiga rutiner o så antar jag 😉

Har inte så mycket att säga idag heller helt enkelt mer än att de va typ en repris på igår gällande c9 😅

Nu ska jag göra som lilleman o sova så vi kommer upp till dagis o jobb imorgon 😋

Tjing o hej så länge
Så hörs vi mer i morgon 😘

Likes

Comments