Förbaskade Coffy, i natt skulle han ut två gånger. Första gången kl 3 så kissade han bara, höll precis på att somna om så hoppade han ner från sängen och sprang en trappa ner. Började pipa och trampa runt. Jag blev galen men det vara bara att bita ihop. Hatar verkligen att behöva gå ut på natten, särskilt när det är kolsvart och -20 grader. Måste ta på mig massor av kläder och pannlampa bara för att dumhunden är skitnödig och inte kan skita på normala tider som andra hundar.

När ilskan lagt sig och jag somnade sov jag till kl 7, då tyckte Konrad att matte skulle vakna.

Efter frukosten tog vi tag i det här med städning. Började med övervåningen. När det var klart stoppade vi hundarna i bilen och drog iväg till Njurunda. Vi käkade thailunch på Bommen-grillen och såg strömstarar på isen i Stångån. Fick inte så jätte bra bilder, hittade inget bra ställe att fota ifrån.

Fortsatte sen ut mot Lörudden. Vi trodde att det skulle vara soligt och jätte fint vöder men där hade vi fel. Mulet och grått så hela världen såg svart/vit ut.

Ute vid Lörudden var det lite snö och isen hade inte lagt sig. Havet var öppet, såg grått och otäckt ut.

Vi mötte ett ornitoligpar men de blev nog bortskrämda av Coffys evinnerliga vrålande.

Mycket spännande att lukta på för hundarna men något vidare tålamod har dom inte. Står man stilla för länge sätter Coffy igång och tokskäller så man blir helt matt.

Inte många färger idet gråa vädret.

Vi hade -15 grader hemma när vi åkte, här vid havet var det bara -4 men det kändes dubbelt så kallt.

Öppet hav med kala klippor.

Såg inga spännande fåglar. En flock med gräsänder låg och guppade ute i vattnet.

När de fick syn på oss satte de full fart mot land. Kanske trodde dom att vi skulle bjuda på något gott.

När änderna kom simmande blev det spännande för hundarna.

"Biffen & Bananen, "Rummel & Rabalder" - Killarna har många olika namn. Tänk att två hundar av samma ras kan vara så fruktansvärt olika - både till sätt och till utseende. De är heller inte släkt med varandra.

Vi gick runt och spanade, hoppades få se havsörn men sån tur hade vi inte.

Frös i stället nåt jävulskt om händerna och började känna mig grinig.

​När vi for därifrån hann vi bara komma ungefär till junibodarna så fick jag syn på en stor uggla. Jag skrek att Micke skulle stanna men det var så isigt på vägen att det knappt gick att få stopp på bilen. Vägen var så smal så Micke vågade heller inte stå kvar på vägen ifall det skulle komma någon bil bakom oss. Jag fick kliva ur och skulle precis fota, hann aldrig ens zooma in ugglan så lättade den och flög iväg. Blev nästan grinfärdig att jag missade eftersom det var en stor lappuggla. Bläää så himla surt. Har ju aldrig fått fota lappuggla.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments