View tracker

Är utsidan alltid en spegelbild av insidan?

Bara för att du ler, betyder det alltid att du är glad?
Bara för att du inte vill höja rösten angående oensade diskussioner, betyder det då att man inte har en röst?
Bara för att du inte vill bråka, betyder det att du är svag?

Varför har folk fått för sig en rätt att gå över dem som inte säger emot?
Vad ger det för tillfredsställande att se en människa backa undan och tystna?
Du vinner ju i princip inget i en sådan debatt, bara att du gjorde den människan mindre.
Är det verkligen något att vara stolt över?

Kan man inte ha dispyter, bråk, heta diskussioner och i slutändan av allt bara medge att det kommer aldrig bli samma utgång för båda.
Vad är fel på det?
Det fantastiska med människan är att vi är olika.
Vi formas av vår omgivning, familj, vänner, erfarenheter och mycket mer.
Vi formas och anpassar oss för att överleva.
Och det vi kan och vet hjälper en som fortfarnde funderar.

Finns ingen annledning att göra dem svaga/rädda illa.
För i slutändan så vill man själv få tröst då något skulle gå fel.

"Så man själv vill bli behandlad skall man behandla en annan"

Och likt karma...

"Det du gör kommer att komma tillbaka mot dig"

Så varför inte stötta varandra istället och hjälpa när det behövs som mest.
Bygga upp ett samhälle tillsammans där man har välfärd i fokus.
Ett samhälle där man vet är bra för ett barn att växa upp i.
Där dem som är skadade får en chans att läka/anpassa sig.

Kärlek och medkänsla är något som tar så lite att ge men som kan vara livsavgörande för en annan att få❤

Likes

Comments

Nu den senaste veckan har vår lille Rasmus fått krångel med magen.
Vi försöker allt!
Vi badar, vi masserar, vi gör ALLT!

Det här med barns behov börjar likna Tango.
Först börjar kärlek och passion.
Vi kramas,myser och busar för fullt!
Sen blir det en tvärvändning och det blir ilska och gråt.
Man försöker desperat med alla sina knep, men inget biter.
Det eldas på med mer och mer skrik och tårar.
Händer och fötter kommer farandes!
Men sen så tystnar det plötsligt och ett himmelskt leende formas på ens vackra barns läppar.
Tiden stannar och ett regn av värme sköljs över en.
Man har aldrig känt sig lyckligare.
Sen faller dessa läppar ner och skrik och gråt tar igång igen.

Och så håller det på.
Om och om igen...
Men det är det allt värt i slutändan.
Bara jag får se mitt barn lycklig❤

Likes

Comments

Ja, nu börjar det planeras, målsättas och redan ställas krav på det nya året framför oss.

Det är allt ifrån att bli Beach17 redo till att kanske bara bygga klart ett projekt. En sådan enorm stress och början av ett kaos.

Många klarar nog att hålla sina löften men dem som inte gör det får ett himla stort nederlag. Det blir ledsamt och en känsla av misslyckande.


Varför kan man inte bara starta året med öppna armar? Se vad detta året kan erbjuda för härligheter!

Tänk hur mycket ett år kan forma och sätta spår på en människa.

Man växer, utforskar och anpassar sig.


Jag vet att jag inte är samma människa som för ett år sedan.

För över ett år sedan var jag deprimerad, ledsen och instängd.

Jag hade fortfarande inte släppt in någon till mitt hjärta och sinne.

Aldrig vågat ta hjälp av en annan.

Aldrig litat helt ut.

Aldrig kunnat öppna mig helt.

Jag var svag och hade folk nära mig som njöt att göra mig illa.

Jag var för svag för att lämna och gå iväg ensam.


Men så förde det förra året med sig min skolförälskelse (som jag aldrig ens vågat prata med under skoltiden..) Simon.

Som av ödet förde oss på samma plats och tidpunkt.

Så att vi kunde börja vår resa tillsammans.

Han fick mig känna mig sedd och hörd.

Och framförallt älskad för den jag är och inte något folk vill att jag ska vara.

Han blev inte bara kärleken i mitt liv utan min bästa vän.

Han gjorde mig starkare än jag någonsin varit.

Och nu har vi ett barn och jag fick mig en extra-familj som betyder så otroligt mycket för mig!


Mitt nya år har vänt hela mitt liv upp och ner till något jag inte ens skulle vågat drömma om att ha.


Så jag väntar spänt på vad 2017 har att ge!



Likes

Comments

View tracker

Dem ständiga skriken efter saker som man inte riktigt förstår sig på. Och när man väl har lärt sig vad skriken beror på så kommer nya skrik. Man blir inte klok på det!

"Den perkfekta föräldern" måste vara en myt för hur kan man veta precis allt hela tiden?? Dem kommer ju alltid på nya saker att skrika för och nya behov som behöver fyllas..

Jag känner mig som en underbetald butler med ingen egen fritid utan skall alltid finnas där 24-7. Och är jag inte där inom några minuter så blir det ett jäkla liv!

Och dem arga/ledsna skriken skär mitt hjärta rätt itu och man vet inte vart man skall ta vägen. Hjärtat får en adrenalin-kick, man svettas och springer runt som galna höns letandes efter en lösning.

Men när man hittar den där otroligt himmelska lösningen som är svaret på alla hans behov så lägger sig ett svalkande lugn över kroppen och allt blir så vackert och underbart. Och det oskyldiga leendet han ger värmer likt solen en kylig mörk vinter.

Och så börjar allt om igen... Men i slutändan så är allt värt det. Att få umgås och se sitt barn växa är värt all stress, trötta nätter, tårar, nersmutsade klädesplagg och allt därtill!

Att vara "den perfekta föräldern" borde inte handla om att man SKALL veta allt i förväg och alltid göra allt perfekt. "Den perfekta föräldern" borde vara den som gör och ger allt till sitt/sina barn för att dem skall känna sig älskade, uppskattade och beskyddade❤️


Likes

Comments

Pågrund av LKG:n så kan han inte skapa något tryck i sin mun vilket leder till att han varken kan äta eller suga på nappen på egen hand. Utan han kommer att vara beroende av oss framtill operationerna är klara runt 1,5-2 års ålder. 
Som tur är då vi lever i rätt tid så har dem specialflaskor för detta bl.a. Den som är med en längre napp och med ett rum för att trycka på för att få ut maten, flaskan medela. (Den använder vi). 
Men det finns inga nappar för barn med LKG! Inga butiker eller läkare vet om några. Och här hemma har vi en som älskar nappen! Hur ska man göra då?..
Vi letade olika lösningar som kuddar, täcken och nallar vilket funkar ett tag innan han slår undan dem. Men man får en känsla av osäkerhet då man är rädd att han ska få över sig dessa och kvävas.. 
Tillslut hittade vi en lösning! VETEKUDDEN!
Den är såpass stabil och tung så han kan varken dra över sig den och nappen stannar på plats och far inte runt. Så nu kan man somna gott med att veta att han sover säkert!

Nu ska vi bara lösa napp-problemet i bilbarnstolen och på andra ställen där nappen är omtyckt! 😀

Likes

Comments

DAG 3-7

Nu kunde vi äntligen få i han mat då sköterskan upptäckt gomspalten, underbart! Men ingen verkar förstå varför läkarn missat detta då han har gomspalt hela vägen, vilket gör den VÄLDIGT synlig.... Kanske är vården såpass hårt pressad och har så dåligt med sina pass så dem inte kan koncentrera sig helt eller något annat... Väldigt läskigt och jag är så otroligt tacksam att vi inte var snabba med att åka hem. För då hade vi suttit där och varit oförmögna att få i han mat och mått dåligt mot oss själva..

Samma dag som vi upptäckte gomspalten så kom en specialist på det området och vi satt och gick igenom lite bl.a. Hur detta kommer påverka honom, hans framtid, operationer osv. Det kan låta lite illa men jag var glad att det bara var gomspalt för i mitt huvud innan var jag livrädd att det var något större, invärtes problem.. Hon gav oss en sån där specialflaska med längre napp så han kunde matas riktigt. Väldigt tacksam att hon hade den tiden att sitta med mig och förklara❤️

Nu börjar matningen på riktigt!
Men han har ingen kraft att suga eller försöka tillräckligt länge för att få i sig något vidare mycket. Då visar det sig att han har höga nivåer av gulsot, vilket gör honom svagare och tröttare. Så vi kan inte lämna sjukhuset och vi får följa han dagligen med blodprover och vägning. Mitt i allt detta så märker jag hur duktig han är och vilket otroligt lugn han bär på för sköterskorna får göra allt med honom och han bara ligger där lugn och smaskandes😍 En riktig kämpe!

Efter några dagar så lugnar nivåerna ner sig, vikten går upp och han blir piggare på att äta. Allt verkar vända sig mot det bättre. Vi gör en sista läkarundersökning som bara visar bra resultat minus gomspalten och vi får klartecken att åka hem.
Både jag och min sambo blir alldeles till oss av lycka för vi har aldrig varit ifrån varandra mer än två dagar så detta har gett en stor separationsångest och känsla av ensamhet. Som tur hade jag lille killen vid min sida så jag hade det underbart endå men min Sambo fick återvända till vårt hem utan sin tjej och utan sitt barn. Men det kommer vi ta igen på vår ledighet❤️❤️

Nu väntar vi på att kunna åka på möte om gomspalten med ett team i Göteborg för att undersöka och planera framtida operationer osv. Så vi håller tummarna på att detta kommer gå bra☺️👍.



~***~
Och man får inte glömma att uppskatta det man har för det kan så lätt hända saker så man önskar man stannat upp för att glädjas åt allt❤️
~***~

Likes

Comments

Nu är lillen ute och har blivit 13dagar idag, tiden går fort!

Men den har inte varit lätt..

DAG 1 & 2:

När man fått sitt älskvärda & önskvärda barn som lurat där i magen så är känslan fantastisk! Helt obeskrivlig! Känslan av helhet i hjärtat man aldrig kunnat tro att uppleva. Sen kommer alla förväntningar man ställt som att amma, kontakten mellan dig och barnet, din roll som mamma osv. 

Sen när man väl är där så går inget som planerat. Enligt den första läkarundersökningen var han helt felfri och frisk. Men han klarar inte endå att ta bröstet och man ställer sig frågan om man är världens sämsta morsa? Tillslut var jag desperat när första dagen började mot sitt slut och min älskade son hade inte fått i sig någon mat.  Så jag bad om ersättning lite förnedrande då man känner att amma ska ju alla klara av. Samma visa blev det på slutet av dag2, så jag bad ytterligare om ersättning då jag var rädd att han annars skulle bli svag. Blev helt förstörd då jag kände mig så värdelös och vår sons skrik hade blivit alltmer hemskare.. 

Då sköterskan kom tillbaka så hade hon upptäckt att han hade gomspalt! Hela vägen, både den mjuka delen och den hårda i fram. Så pågrund av detta så hade han ingen chans att suga/skapa tryck för att hålla kvar i bröstet, så inte konstigt att det inte funkat!! 

En otrolig lättnad steg upp och ett sövande lugn för hjärtat kom smygandes fram. Då jag nu vet vad som var fel och kan nu få i mitt barn mat i magen❤️


Likes

Comments

Nu har vi varit på specialistmödrarvården och fått reda på att vårat lilla busfrö ligger ännu med rumpan neråt. Men vem säger att allt ska vara lätt?
Han har nu 4 veckor på sig att vända sitt lilla huvud neråt i normal position så att jag förhoppningsvis kan föda naturligt.
Som tur är det såpass tidigt så att det finns tid till att låta honom ta det i sin takt.😊

För en människa som jag med min sprutfobi och äckelmagad för vassa föremål i hud så är inte direkt kejsarsnitt något jag vill ha inom min plan som ett alternativ.
Men man får ta det som är bäst för bebisen för det är ju därför vi genomgår denna processen från början. Och att ha kunskap om bästa alternativet för mitt barn så tvekar man nog aldrig.

Men.... kan fortfarande hålla hårt i tummarna att han löser det lätt!



Katta

Likes

Comments