När allt rullar på och man lever sitt liv till fullo glädje, så stannar man till. Tänker tillbaka till folk man så gärna vill ringa eller åka till för att kunna berätta allt! Men dem finns inte kvar..

Man tar så mycket och så många människor för givet. Tänker att dem finns alltid där och att vissa saker inte spelar roll just för tillfället.

Men sen sitter man där och känner sig så iskallt ensam. Du har ingen makt att kunna bestämma att "idag ska jag ringa/ köra till han" för han finns inte kvar. Det enda han lämna var all kärlek, glädje och minnen hos en.. Inget nytt att bygga, utan bilder i ens huvud att ha sparat.

Det gör så ont i en, den hjälplösa tanken att det inte finns något mer att göra än att bara acceptera situationen. Att inte kunna få spola tillbaka tiden och få mer av den. Det är så sorget allt med döden och livet efter dödsfall...

Hur man ska leva vidare. Försöka tänka i nya banor. Acceptera och sluta fälla tårar varje gång man tänker på dem. Gå igenom alla dem korkade stegen för att komma vidare o bla bla bla... Blir aldrig klok på sån skit... det är fan inte lätt! Man måste väll få känna sig lite ledsen med?

Man vet också innerst inne att dem aldrig skulle vilja se en ledsen eller ensam utan ville fylla en med glädje. Och då får man skuldkänslor för det istället.



Glädjas åt ens framsteg i livet och skratta sig lyckliga! Det var så mina bästa vänner värderade, andras lycka och framgång!

Dem kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta och en stor saknad liggandes.

Vill hedra en helg som denna mina två bästa vänner❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Våran lille kille växer så det knakar!
Finns mycket mer att lära känna nu då massa nya känslor och tankar kommer fram.
Han har t.o.m. fått upp ögonen för nya färger som förut var tråkiga.

Han har blivit riktigt bra på att visa vad han tycker om och vill ha när vi är ute och handlar. Blir så otroligt mycket roligare att köpa kläder och leksaker då! :D
Dock har han också hittat rösten så vi är alltid dem som hörs och syns när vi är ute då han sjunger sina sånger och slänger sig. Och han älskar det! Haha....

Han har nu fått två tänder som växte ut utan någon speciell värk eller feber. Men nu efter några veckor är det som i filmen "HERKULES" där Rasmus är Hades och vi är Skrik&Panik.
Han kan kolla på en och vara helt nöjd med livet och man känner hur underbart familjelivet är.
Sen från ingenstans så blir det arga miner med slående armar och man börjar nästan springa i cirklar och letar efter den "jäkla nappen!" eller "bitleksaken som alltid försvinner när man behöver den"...

Lite glad ibland att man bor på landet så ingen ser hur man springer som fån och dinglar med massa leksaker helt galna....

TIPS!!
Ett bra tips till alla som ska köpa leksaker och annat till barnen/sig själva. Kolla i affärerna på saker ni vill ha, men dubbelkolla på hemsidor med pris först.
Kollade på en leksak till lillen och den kosta över 200kr så valde att vänta. Sen gick jag in på "jollyroom.se" och hitta den för 99kr!
Så dem höjer ibland lite väl i butikerna tyvärr..
Finns massa sidor med allt möjligt :)

Likes

Comments


Vi tas in på vårt rum där Rasmus får en överstor sovskjorta och bedövningsplåster på fötterna som dem lindade in med hans favoritfärg röd, vilket var otroligt uppskattat!
Han börjar visa lite hunger då vi nu igentligen skulle matat honom i normala fall. Att inte få äta 4timmar innan operation var lite tråkigt enligt han men funka.

Första lugnandet i medicinform som dem ger är analt. Vilket inte märktes av Rasmus och han svarade inom mindre än 5min på dosen. Vilket för mig som förälder fick mig att slappna av lite angående det hela.

Sedan sitter man där i uppvaknanderummet och väntar på att sköterskan skall hämta oss. Rasmus fann snabbt en otroligt söt och glad liten flicka som också skulle genomgå sin första operation med sina två fantastiska föräldrar.

Sköterskan kommer med förkläden till oss som vi skall ha på oss till operationsrummet. Ser inte kloka ut i dem! Liknar något från en UFO-film, fattas bara att Tom Cruise går förbi och slänger upp kardan!

Väl inne i rummet så behöver dem sticka i Rasmus fot med en större typ av nål för att få in ett plaströr med (som medicinerna skall ges i).
Det var inte populärt då dem höll lätt fast hans fot då han ville göra annat. Men snabbt var allt på plats!
Narkosläkaren kommer in och det är dags för att säga godnatt till vårt lilla vackra underverk.

Jag stryker hans kind och kramar hans lilla hand. Man vill på något vis bara trösta och krama om honom trots att han inte är ledsen. Det känns som att han behöver plåstras om pga. hela situationen. Som tur är förstår han inget mer än att vi är på ett ställe med roliga och otroligt glada människor som konstant slåss om hans uppmärksamhet.

Dem skjuter in sömnmedlet i foten samtidigt som narkosläkaren drar över Rasmus masken. Handen som nyss kramade min hand så hårt och piggt, rycker nu smått mindre och mindre.
Man ser hur hela han sjunker ner i den varma luftmadrassen och andetagen blir djupa och långa.

Sen blir det av mot väntrummet i en lång och jobbig väntan...

Likes

Comments

Är helt såld i dessa underbara haklappar från Kappahl. Dem flesta med knappar så man slipper det otäcka ljudet av kardborrebanden som slits isär.
Mycket mer vänligare mot dem smä öronen.

Och köpte ett par grå skor i storlek 13/14 som var ett perfekt val av "första skor" då han har lite att fylla. Plus att dem är mjuka och sköna för fötterna.

Tröjan är ett typiskt båtmans tema, dekorerade med söta små träknappar. Ett tema jag älskar.

Solglasögonen blev ett roligt köp då vi var nyfikna hur Rasmus skulle reagera.
RESULTAT= Skrattade sig lycklig💙

En helt perfekt shopping för vårt lilla hjärta och bra märke som #newbie

Likes

Comments

Nu när vår lilla kille åkte på sin första rejäla förkylning så fick vi rekomenderat av våran Bvc att köpa alvedonen som ska in i rumpan.
Men då sa hon att vi bör ta den trubbiga sidan först, annars så kommer det inte att gå.
Vi åkte och köpte denna för förebyggande syfte att ifall han mådde mycket sämre så skulle detta finnas till hands.

Mycket riktigt så blev han sämre och det ville inte ge sig. Så vi tog fram paketet. Men då vill man inte riktigt ta den trubbiga.
För alltså... det känns ju som att det kan vara oerhört obehagligt?
Försökte hitta på olika forum på vad andra tyckte och tänkte. Men det var nästa lika många för och emot den trubbiga änden.
Så det var bara att chansa.
Vi kände funkar det så funkar det oavsett vilken ände.
Den spetsiga funkade hur bra somhelst.
Åkte inte ut och han blev förbättrad.

Så jag kommer fortsätta köra det som känns bäst för oss. Får man det att funka så funkar det ju!😊

YES till den spetsiga sidan!👍

Likes

Comments

Man har ju hört skräckhistorier när en tjej gått på mammaledighet och så under tiden hon är hemma och tar hand om sitt barn så har cheferna kommit för sig att dem ska byta ut henne.

Ge henne en tjänst hon inte alls är ämnad för, som dem vet sannerligen kommer få henne att vilja sluta. Och sedan stå där helt oskyldig med något liknande som;
"jah, om du inte trivs med detta så kan du alltid byta jobb"

Som en jäkla oskyldig hint. Men vet du vad? Den sänder ett jäkligt tydligt budskap!!

Trodde detta bara skulle kunna vara ett exempel man läser om men tack jo! Så blev jag en av dem....

Vissa män har ingen förståelse om hur mycket en kvinna påverkas av sin graviditet och speciellt som förstföderska. Och speciellt med dem foglossningar jag utsattes för som fick mig att knappt kunna ta bilen.
(Vilket också hänvisades som strunt!)

Sedan att lära sig allt nytt och komma in i rutin med ens barn.
Allt är kaos!

Såklart passar högsatta på att utnyttja situationen!
"Hon har mycket endå, hon kommer bara säga upp sig när vi ger henne skitjobb som vi vet hon inte heller klarar av!"

Och när man försöker diskutera om att få tillbaka sina gamla arbetsuppgifter eller annnat med djur så blir det bara att "gilla läget eller dra"..

Varför är det en så otroligt liten förståelse för mammor på föräldrarledigt? Uppskattade inte dem att deras mammor fanns där för dem?

Så mycket obesvarade frågor och tankar för människor som påstås bry sig om en..

Likes

Comments

Är utsidan alltid en spegelbild av insidan?

Bara för att du ler, betyder det alltid att du är glad?
Bara för att du inte vill höja rösten angående oensade diskussioner, betyder det då att man inte har en röst?
Bara för att du inte vill bråka, betyder det att du är svag?

Varför har folk fått för sig en rätt att gå över dem som inte säger emot?
Vad ger det för tillfredsställande att se en människa backa undan och tystna?
Du vinner ju i princip inget i en sådan debatt, bara att du gjorde den människan mindre.
Är det verkligen något att vara stolt över?

Kan man inte ha dispyter, bråk, heta diskussioner och i slutändan av allt bara medge att det kommer aldrig bli samma utgång för båda.
Vad är fel på det?
Det fantastiska med människan är att vi är olika.
Vi formas av vår omgivning, familj, vänner, erfarenheter och mycket mer.
Vi formas och anpassar oss för att överleva.
Och det vi kan och vet hjälper en som fortfarnde funderar.

Finns ingen annledning att göra dem svaga/rädda illa.
För i slutändan så vill man själv få tröst då något skulle gå fel.

"Så man själv vill bli behandlad skall man behandla en annan"

Och likt karma...

"Det du gör kommer att komma tillbaka mot dig"

Så varför inte stötta varandra istället och hjälpa när det behövs som mest.
Bygga upp ett samhälle tillsammans där man har välfärd i fokus.
Ett samhälle där man vet är bra för ett barn att växa upp i.
Där dem som är skadade får en chans att läka/anpassa sig.

Kärlek och medkänsla är något som tar så lite att ge men som kan vara livsavgörande för en annan att få❤

Likes

Comments

Nu den senaste veckan har vår lille Rasmus fått krångel med magen.
Vi försöker allt!
Vi badar, vi masserar, vi gör ALLT!

Det här med barns behov börjar likna Tango.
Först börjar kärlek och passion.
Vi kramas,myser och busar för fullt!
Sen blir det en tvärvändning och det blir ilska och gråt.
Man försöker desperat med alla sina knep, men inget biter.
Det eldas på med mer och mer skrik och tårar.
Händer och fötter kommer farandes!
Men sen så tystnar det plötsligt och ett himmelskt leende formas på ens vackra barns läppar.
Tiden stannar och ett regn av värme sköljs över en.
Man har aldrig känt sig lyckligare.
Sen faller dessa läppar ner och skrik och gråt tar igång igen.

Och så håller det på.
Om och om igen...
Men det är det allt värt i slutändan.
Bara jag får se mitt barn lycklig❤

Likes

Comments