View tracker

Igår gick jag ut för en promenad sent på kvällen, eller ja sent och sent men iaf jag skulle till ICA vid Vasasparken. Den har öppet till 23 varje dag så jag drog dit, jag hade ett one tree hill maraton för att faktiskt kolla slutet som jag hade dissat i ett års tid för jag var rädd för att se slutet av hela serien. Jag har inte kunnat ätit mat nu på 4-5 dagar pga av tandställningen, han la en tjockare tråd som förstörde allt. Så jag har bara druckit yoghurt drycker och vatten på de senaste dagarna. Jag klarade mig väldigt bra. Iaf när jag såg ett avsnitt av one tree hill påmindes jag av första gången jag såg one tree hill. Det var jag, Jenny,Jonte, Frida. Jonte hade redan sätt en del och jag och jenny låg i mina föräldrars förre dubbelsäng och såg första avsnittet. Ja det var en jävligt bra dag.

Iaf när jag var påväg hem ifrån Ica med min kasse så kom jag tänka på en låt Oscar hade fått mig att lyssna på, det kanske var 1 år sedan jag lyssna på den. Vi hade gått vid Odengatan precis utanför Vasaparken, vi hade hela gatan för oss själva nästan, det var nog kväll. Jag hade inga hörlurar så vi lyssnade på musik tillsammans.

Han sjöng på varje låt som han kunde, jag frågade honom om han inte tyckte det var pinsamt att folk såg han sjunger vilt till någon låt som de inte kan höra?
Oscar gav mig det enklaste och klockaste svaret, "Nej de går bara förbi, tänker på annat och jag kommer aldrig träffa dem igen" Ja tänker så nu också när jag går på stan och nynnar på en låt. Jag kan inte bry mig mindre.


Vi lyssnade på sån musik som jag inte lyssnar på dsv Usher och liknande musik. Sedan sätter han på "Eyes on fire" med Blue Foundation.
Jag var chockad över att han lyssna på den sorts musik. Jag kom på den låten igår ikväll exakt när jag gick där vid Odengatan. Om hur vackra vissa minnen är och hur jag helt hade glömt bort något sånt för jag kommer bara ihåg dåliga från den tiden.

Jag ska börja minnas det bra och glömma bort det dåliga. Jag måste det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag gick ut grundskolan 10/6-2015. Det var min räddning dagarna efter var knasiga och lite funderande med det vill jag säga att jag tänkte vad ska jag göra nu med livet?!
Nu har gått över 1 månad sedan och jag vet exakt, jag ska börja på en ny skola, fortsätta med mina aktiviter och satsa för USA eller full time streamer.
För jag har blivit en gamer, jag älskar dataspel och älskar att spela dator spel. Jag ska gå på alla event i Stockholm som kommer nu i höst. Det var också min räddning, jag släppte mitt gamla jag och hitta något nytt i mig.

Jag har träffat så många nya vänner bara pga av dataspel. Jag bryr mig inte längre om socialt liv för mitt sociala liv finns på twitch.tv/Agnesfame och steam.

Jag älskar mitt nya liv och det kommer jag göra väldigt länge (hoppas jag)
Tjejen som inte orkade leva är borta, tjejen som inte ville träffa nya människor och bara döda alla är borta. Jag har vaknat på nytt. Jag vill leva och jag vill det på bästa sättet jag kan.

Dessutom så kändes det som när jag gick ut 9an att allt tyngd jag hade på axlarna efter David är helt borta. Vi pratar knappt. Jag tog kontakten för jag var skyldig han pengar det är fixat och ska bara skicka iväg allt sen så är jag fri från allt med honom.
Jag svarar inte på hans sms, jag försöker bara bli fri nu.

Jag kommer aldrig riktigt sluta älska han, men det känns som jag faktiskt inte älskar honom mer. Det skriker inte i mitt hjärta längre. Saknaden är inte ens stor. Min värld är komplett utan han. Det trodde inte jag för 3 månader sen att min värld skulle funka utan hans närvaro. Men den funkar bra mer än bara bra perfekt.

Jag behövde gå vidare och det gjorde jag tillslut. Den lyckan <3

Likes

Comments

View tracker

Oj vad längesedan det var jag skrev faktiskt något på denna app. Jag har glömt bort att jag har en blogg ens. Inte direkt för att den används. Säger inte att det ska ändras på för om någon dag kommer jag helt glömma bort allt igen.

Om någon läser detta som har varit med mig från första början så ska jag bara säga att jag klara det. Jag är frisk och har slutat äta medicin för depression. Jag mår bra nu, bättre än någonsin.

Jag tänkte dock skriva lite om mina tankar och ni ska få läsa mitt brev som jag tänker skicka till David som blir typ som "Farväl hoppas du suger mycket kuk i livet"

Just nu ligger jag i min säng och bara vilar. Jag orkar inte ens gå ut längre. Jag njuter bara av musiken i mina öron och skriver detta.

Likes

Comments

Det känns som jag helt har glömt bort bloggen. Kanske för att jag har verkligen pushat iväg allt som påminde mig om allt dåligt. Jag ligger i min säng och känner hur vädret suger och hur ont jag har i huvudet men att allt är helt okej. Jag känner inte sorg eller smärta men jag känner mig inte överlycklig. Jag är neutral. Medan jag skriver detta lyssnar jag på "du hade tid - Lars Winnerbäck" vilket är en riktigt skön låt att lyssna på.

Jag ska idag läsa igenom varje blogg inlägg jag har skrivit och sedan försöka skriva något så mycket bättre och lyckligare. För jag vet att jag har kommit så mycket längre. Men måste bara pusha mig dit då.

Likes

Comments

Jag orkar inte, jag vill inte ens leva längre. Världen suger just nu. Jag orkar inget. Jag vill verkligen bara ligga i min säng och gråta mig till sömns. Tror faktiskt jag kommer ligga i min säng hela sommaren och gråta och inte orka göra något. På något sätt så känns det att jag vill börja skära mig igen.
För smärtan jag känner just nu är faktiskt tillräckligt stor för att jag inte ska orka stå emot längre. Jag kommer svika min mamma och pappa så mycket men jag kan faktiskt inte snart stå emot det längre. Jag vill inte vara frisk längre. Jag orkar inte kämpa emot denna känsla. Kämpa emot den i 3 månader är extremt länge och nu har jag bara mått sämre och sämre. Jag vill skaffa ärr och visa världen att jag inte är redo längre. För mina ärr börjar försvinna och jag känner mig vilsen utan dem. Saknaden är för stor

OBS gammal bild

Likes

Comments

Idag fick jag läsa Davids tal, kommer inte skriva ner det för har inte det. Det var så otroligt vackert och sorgligt det vill säga att jag började gråta efter för de fick mig att tänka. I slutet stod det jag vet att vi kommer ses någon gång efter vi har slutat. Allt jag ville skrika var nej?! För nästa onsdag är sista gången vi kommer se varandra. För vi kommer inte ses efter nästa onsdag. För du kommer aldrig vilja se mig igen.
I slutet stod det också ni ska veta att ni betyder vänligt mycket för mig och har format den jag är idag. Fast vänta här nu. Du har aldrig viljat känna nån av oss förutom killarna och ett få tal tjejer. Och jag räknas till en av dem. Han sa dessutom att det inte var helt sant. David om du läser detta så ska du veta att ingen formade dig till hur du är idag. Det gjorde du, däremot har du format mig till den jag är idag. Det vet du. Jag är helt seriöst den jag är idag pga av David. Både ont och gott. Det talet han hade förstörde hela mig på gott och ont. Förstår faktiskt inte varför jag började gråta men jag visste väl när han hade skrivit ni betyder väldigt mycket för mig att han inte menade mig. Medan om det hade varit jag så hade jag menat honom för han gör det för mig fortfarande. Fast allt är förstört och vi inte har någon kontakt.

Likes

Comments

​Ni vet vad esport är? nehe det gör ni inte, okej det är dataspel där man kan spela i lag och vinna massor av pengar och vara bäst på det. Jag ska också bli en sån person, som kan spela sitt favorit spel och få pengar på det. Hur bra låter inte det? sitta framför datorn och spela hela dagarna?! 

Jag tror verkligen inte att jag kan bli bäst eller så för man har ju fördomar om att tjejer inte kan bli dataproffs och om jag säger att jag spelar så brukar de bara jaha men du måste ha en dålig rank du är ju tjej?! Jag bara nej stop jag är precis lika bra som en kille skulle vara med de timmar som jag har spelat. Självklart jag kan bli bäst men det kommer nog inte hända för jag har så mycket annat för mig. Kolla in twitch och se lite dataspel för det är faktiskt roligt och socialt för jag träffar alltid nya människor. Killarna som spelar esport kan kallas nördar men de är sig själva och det är faktiskt as coolt. 

Likes

Comments

Om ca 8 skoldagar kommer jag aldrig mer se personen som tog 2 år av mitt liv. Han som fick mig att skada mig själv, må som sämst och bäst. Han som skadar mig genom att vara snäll mot mig. Jag har verkligen inte fattat det förrän nu. Jag kommer aldrig mer se honom. Aldrig någonsin. Hur ska jag bara kunna släppa det?! Jag har börjat gått vidare det har jag. Jag gråter inte lika ofta det händer men det är för det hände lite för mkt under en viss tid med betyg och andra grejer. Aldrig han. Problemet är att jag fortfarande bry mig. Jag kommer aldrig mer se personen som formade mig till hur jag är idag. Jag ska bara gå ut genom skoldörrarna och sedan gå vidare med mitt liv?! Det är det jag förväntas göra. Det kommer nog också bli det jag kommer göra men just nu känns det inte så. Jag vill inte förlora minnen och allt som har hänt. Jag orkar inte med det. Jag vet att jag bär på dem för alltid. Även inne i hjärtat men också utanpå (mina ärr) Jag kommer komma ihåg allt. Men känslan att gå ut genom en dörr och sedan glömma bort personen... Nej aldrig. Jag tror inte de flesta förstår eftersom de inte riktigt förstår principen. Jag kommer träffa folk från min klass efter men inte honom. Han kommer inte viljas träffas och jag kommer inte ens fråga. För jag är för rädd för svaret. Så det leder till att jag kommer aldrig träffa han igen. Killen jag har älskat i 2 år har jag 8 dagar kvar med. Det känns som hemskt hejdå att säga sista dagen. Få se han en sista gång och sedan förväntas jag inte sakna honom och inte ha kontakt med han. Det känns redan nu som att sommaren kommer bli lång och jag kommer falla 1000 gånger om.

Men en del av mig hoppas också att jag aldrig mer kommer behöva se honom under sommaren eller längre fram. För då kommer jag aldrig behöva falla igen. Jag kommer undra hur hans liv kommer bli och de kommer jag göra länge. Jag hoppas verkligen jag aldrig mer ser han efter skolavslutningen för då kommer jag försöka kontakta han eller börja sakna han igen. Tyvärr så får det inte hända. Jag får inte träffa han sen. Det suger.

Som ett stort håll har jag i mitt hjärta snart. 

Jag vet att han inte är värd min tid men han fick mig att känna mig levande. Inte död som jag gjorde när jag mådde sämst. För även om jag grät så kände jag något. Jag var inte död eller att mina känslor var helt av. 

Likes

Comments

Så imorgon har jag också fullt upp då jag ska faktiskt gå som caddie med min kusin. Han är golfs spelare och jag ville följa med. Så ska göra det. Det ska bli kul att få uppleva något annorlunda. Jag har faktiskt aldrig gjort det förut.

Just nu sitter jag på en stol i Eriksdalshallen och det är paus. Det står 1-1 i derbyt mot Hammarby. Men våra bästa kommer nu så det är lugnt. Vi kör in Bashir 10 SM guld. Underbart känns det för jag är med det jag älskar får se det också. Jag bloggar mer sen för ska vi se boxare :)

Likes

Comments

Jag ska inte direkt göra något speciellt det menas festa och kröka och sånt. Håller inte på med sånt. Jag ska till söder och kolla på en boxnings turnering vilket ska bli jätteroligt. Jag tvingade med pappa också. Han supportar alltid mig när de gäller boxning så nu ska han få se vad min dröm är. Matcherna börjar runt 19.00 vet inte när de slutar :/ sedan ska jag och pappa åka ut till landet på kvällen/natten.

Vi kommer ha det så mysigt. Ska så klart fota lite och träffa mina boys där.


Likes

Comments