Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

willy 1 år

När vart denna lilla bebis så stor? Vad hände med tiden, flög den förbi medans jag bytte blöja på min nyfödda bebis.
Det är helt sjukt, vem kunde ana att dom som sa: ta vara på tiden för det går för fort. Vem hade kunnat ana att dom hade rätt trots att jag kände att det var en evighet dom pratade om. Nu är det i alla fall i alla fall 1 år och snart 3 månader sen denna jäntonge tittade ut och fångade min kärlek. En mycket bestämd liten dam, med så mycket GO i så sig och lyckan som hon förmedlar är något alldeles otroligt. Att se Willy utvecklas mer och mer för varje dag, det är så roligt att följa utvecklingen. Nu har hon i alla fall börjat på dagis och där trivs hon superbra. Dom första två veckorna var det mycket gråt vid lämningarna och hon fick feber direkt, det var även i samband med att hörntänderna både uppe och nere dök fram. Samma visa som alltid, två åt gången. Nu går det i alla fall jättebra vid lämningarna och vi börjar få till rutinerna, det är så skönt att veta att hon inte är ledsen när man gått. Sedan när vi hämtar henne så blir hon så lycklig!
Mamma och pappa är två ord vi får höra ofta, även babba diddi kaka och kisse. Hon säger även fler ord men det är dom hon använder oftast. Jag ser så mycket fram emot våra äventyr tillsammans och att få följa med på hennes färd. ÄLSKADE JÄNTONGE, du gör mig så lycklig. du är världens bästa tjej!

Likes

Comments

willy 1 år

Vi har en rolig period framför fötterna och jag antar att det här är bara början. Igår kom febern smygandes till Wilma och när kvällen var kommen så hade vi passerat det här stadiet när ingenting hjälper, hon bara gallskrek.

Efter mycket om och men så fick jag hon till att somna men hon vaknade igen efter drygt en timma och det var samma visa igen, febern var uppe i 39 den här gången. Hon fick komma upp, babygel smörjdes på och hon fick mängder med kärlek sen kunde mammas somna om.

Vad jobbigt det är när dom har så ont, man är maktlös och kan bara stå å se på i stort sett, man får överlåta makten till alvedonet å gelet.

Det värsta är att hon får alltid dubbletter, så det är två påväg upp och det är dom som är innan hörntänderna.
Dock är inte hörnisarna långt ifrån dom heller för man känner hur dom ligger å lurar under svullnaden.

Mitt i allt elände så finns det en ljusglimt! Sara var hit förut och lillan fick en sån fin jacka av hon, den var ruskigt fin och jag älskar den. Jag längtar till hon ska få inviga den!! Sara är verkligen den bästa, på alla fronter. Jag är så lycklig över att ha henne i mitt liv och att Wilma också har fått den turen 💞

Likes

Comments

willy 1 år

Far & dotter, ren kärlek.

Ett försök till att hitta någon motivation för att skriva igen, men det går trögt. Inga idéer och det slutar alltid på samma vis, halvklara inlägg blir utkast. Det är så tråkigt för jag vill så gärna skriva någonting, men vad?

• Vi har iallafall haft en fantastisk jul och ett lika fantastiskt nyår.
• Vi har firat våran helt underbara, roliga & kärleksfulla dotter som ger så mycket energi och glädje. Jag skulle ljuga om jag inte sa att hon även ger mig gråa hårstrån lite vääääl i förtid för hon har SÅ mycket bus för sig och hua, vilket temperament denna unge har. Jag undrar vem hon ärvt det av. Haha!
• Vi har firat min älskade man och jag fick även fira min bästa vän i år, på samma dag. Vi hade även inflyttningsfest på samma veva, så himla roligt!
• Jag har varit på Södra berget & spat tillsammans med två av mina kusiner och haft Babyshower för den ena.
• Jag har tagit ett ordentligt tag i min mage och begärt mängder av hjälp så nu håller vi tummar, tår och vi ber även.
• Nästa månad skolar jag in min lilla tjej på dagis, på Solgården där hennes far och farbror även har gått, spännande men skrämmande.

Ni fick en liten lista på lite som hänt under den senaste tiden, livet rullar på och jag njuter av varje sekund, trots att det kommer många små dipper, men dom är få i jämförelse mot vad många positiva tripper livet ger.
Än en gång, jag vet att det börjar bli tjatigt men jag är så rädd om livet och om alla mina närmaste.
Jag har dom finaste vännerna och den bästa familjen/släkten man kan ha!
Tusen tack för att ni alla finns i mitt liv.

Tack även till er som kommentera, det betyder mycket.

Likes

Comments

spyr galla över livet

Jag ber om ursäkt redan nu. Detta blir ett gnällinlägg.

Jag är så förbannat trött på att leva i smärta och rädsla.
Jag är trött på att låssas att jag inte har ont. Jag har dessutom ingen energi kvar för att orka med det här nå mer. Men vad ska jag göra? Bryta ihop och sluta kämpa? Nej, det är inget alternativ. Hade jag inte haft Wilma så hade jag redan gjort det, var så säker. För jag är säker på de!

Jag är så ledsen, och jag blir påmind varje dag om att denna operation jag gjorde har gått snett, inte för att jag ser det fläskiga ärret utan för att jag gråter när jag sitter på toaletten, om jag ens kan sitta där. Jag är så förstoppad så jag har börjat kräkas upp allt för att det inte får plats. Dock skäms jag så förbannat över detta så egentligen vill jag inte ens skriva ut det här men jag måste få ventilera mig lite. Jag har hållt mig länge nog. Men det är enklare att klistra på ett leende ovh låssas att allt är bra, för jag vet att det finns dom som har det värre så jag borde inte ens få klaga.

Det värsta är att jag känner mig så hemsk när jag får sätta mitt barn i hennes säng, i all vänlighet för att hon inte ska göra sig illa medan jag får gå å sätta mig på toaletten för att försöka bli av med smärtorna samtidigt som jag bryter ihop och bara gråter. Får det ens gå till såhär?

Det dåliga samvetet säger att jag inte får be Jesper om att sjukskriva sig, för jag måste ju klara av att ta hand om mitt eget barn för vilken dålig mamma är inte jag om jag inte klarar av det?
När Wilma är så ledsen för att hon får sitta själv så ger jag upp för att hämta henne så vi kan leka istället, samtidigt har jag en hund som vill gå ut och jag kan knappt röra mig så där kommer det dåliga samvetet fram igen, men hon måste ju få gå ut så det finns inget annat än att ta med hon ut.

Såhär har min vardag sett ut ständigt dom senaste 5 månaderna, näst intill varje dag. Men nu har det blivit värre. För nu kan ni plussa på dessa kräkningar och att ingenting hjälper i läkemedelsväg. Nu är jag dessutom så svag i både kropp och knopp. För nu tar det hårdare när jag blir dålig.

Det finns dock ljus i detta mörker, för jag tycker att det går rätt bra nästan jämt men ibland tryter orken och då faller jag pladask. Som nu, men det är bara att bryta ihop och komma igen. För nu vaknar dottern från sin förmiddagslur, hon vill ha mat och jag måste hitta energi för att ta mig upp ur soffan. Hur det än är så ska ju allt annat gå runt också, hushåll barn förhållande och allt annat som hör till. Så vem har tid att bryta ihop egentligen?

Tacksam är jag iallafall över mitt fina hus som jag bor i tillsammans med min fina underbara familj, som jag älskar högst av allt. Sanna mina ord. För så är det verkligen, och är det något jag har lärt mig under denna tid så är det att familjen och vänner är det viktigaste man har. Så ta vara på dom och kom ihåg att berätta för dom att du uppskattar dom. Jag är också så tacksam för all hjälp jag och Jesper fått genom det här året med allt. Vi kommer aldrig kunna sätta ord på hur mycket det faktiskt är som ni hjälpt oss med.

Likes

Comments

W 11

Min tjej är så oerhört vacker.
Hon är nu 11 månader och snart ett helt år, vart tar tiden vägen? Så mycket vi har upplevt tillsammans och så mycket denna lilla tjej lär sig var eviga dag, och snabbt svänger det. Jisses vilka framsteg. Just nu är det talet som det övas extremt mycket på, så fort jag eller Jesper säger något så ska hon försöka säga samma sak. Kisse är något som verkligen har fastnat och det får vi höra ett antal gånger per dag. Sedan så springer hon fram nu i en hejdundrande fart och balansen har också blivit mycket bättre! Och dessa tänder, när ska det ge med sig? Det är den 9 och 10onde i ordningen som jäklas fortfarande. Djur är det bästa som finns om ni frågor donnan själv, så fort hon ser ett djur så kutar hon dit i full fart och hon är så snäll med dom, det värmer i mamma hjärtat!! Sen att hon har ett sjuhelsikes humör och en vilja som inte går av för hackor, det hör till hennes charm. Dessutom så har hon lärt sig att flörta mot mamma å pappa, och hur lätt är det då att vara arg?
Ja var eviga dag är ett nytt äventyr och jag är lyckligt lottad!

Mammas lilla prinsessa som alltid är så glad och snäll.
Helt fantastisk!! Det är så mäktigt att få vara mamma åt denna lilla tös 💞

Likes

Comments

Att säga till mitt försvar...? Pausen har blivit lång och väldigt välbehövlig, den pågår fortfarande men jag tänkte bara kika in och berätta varför jag inte skriver. Kort och gott så har jag inte så mycket att skriva om. Eller där ljög jag, för jag har massor att berätta och det händer oerhört mycket just nu! Jisses Amalia vad fort allt ska gå. Men... det var ju just det, jag vet inte vad jag skriva eller hur jag ska skriva. Tro mig, jag har försökt skriva ett antal gånger men det jag skriver suddar jag ut lika snabbt och så får de vara ett tag framöver nu. Jag återkommer troligtvis, jag hoppas då de iallafall.
Men tills dess, ha det bra!

Likes

Comments