Jag är trött. Det är inte ens roligt längre. Det gör ont, som den största eldsvåda i bröstet. Finns dock endast en glödande veke kvar. Jag skriker. Och skriker. Och skriker. Får aldrig något svar. Aldrig någonsin. Jag har provat alla sätt som går, men inget hjälper. För ett otränat öra kan detta låta patetiskt, pessimistiskt, fjantigt, "kåt på uppmärksamhet". Men inte för någon som vet hur det är att omslutas av ett konstant mörker. Ett mörker där ingen hör dig eller ser dig. Ett mörker som suger ut alla förmågor, färdigheter, lusten, konsten att leva. Allt kastas ut i havet och blir fiskmat.

Det var dagens gnäll.
Tack å hej, veganpastej

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Varför gör jag saker jag blir ledsen över? Hoppas jag på någon slags frälsning eller bekräftelse på att trots all smärta, så kommer det vara värt det?
Att jag aldrig lär mig...
Jag river i hjärtat, söker gemenskap och tillhörighet, utan att få det. Jag gör det för att få se dig, minnas dig, vara hos dig igen.
Men det är inte värt det. Jag är inte värd det. Ändå fortsätter jag. Tokigt va?
Det blir så när man är kär i vänskap. En vänskap som en gång var stark, men som har vissnat. Nu finns den inte mer. Inte du heller.
Får det vara grovsalt eller finsalt i såren idag? Hur många gånger önskas det idag?
När man vet hur det är att vara nere på djupet, kan man bli alltför bekväm. Det kan göra sådär skönt-ont, precis som träningsvärk.
Saltet svider bara. Det gör inte ens skönt-ont längre.

Jag ber, rätt ut i luften. I natten. I månljuset som inte längre reflekteras i snön, för att den är svart. Jag ber, är det någon som känner igen sig, som kan ana vad jag pratar om, snälla låt mig veta.

Likes

Comments

Dagarna innan igår har varit jobbiga. Igår var det en bra dag. Allt kändes bra, jag skrattade och kände en lättnad jag inte känt på länge.

Idag är det en jobbig dag. Självföraktet kommer ikapp mig och fångar in mig i ett lasso. Jag vill så gärna duga. Bli använd. Vara någons allra bästa och närmaste. Jag är stum idag. Men inte min hjärna. Tankarna simmar omkring som fiskar i ett trångt akvarium. Hoppar mot väggen. Vill ut. Jag vill ut. Jag vill omfamnas av världens största armar, i ett grepp som inte släpper. Inte förrän jag säger att det är nog.

Kort inlägg idag. Ibland får det vara så. De rader jag har fyllt mest är de rader man inte ser.

Likes

Comments

Fastän det brinner. I bröstet och ögonen.
Alla ögon och lampor pekar på mig.
Musiken dånar. Alkoholen värmer.
En låt spelas. Din låt.
Vi brukade lyssna på den, du och jag.
Jag trotsar mina rädslor, mina svidande ögon och min gråt som inte vill lämna halsgropen.
Och jag dansar.
Jag dansar för dig, för jag vet att du tittar ner på mig.
Jag dansar för dina barn, för våra minnen och våra skratt.
Jag dansar samma kväll som jag har fått reda på att du fattas jordelivet.
Fastän det brinner. I bröstet och ögonen.

Den här är till dig. Man behöver inte ha vingar för att vara en ängel.
https://www.youtube.com/watch?v=FbYExvuFwuw

Likes

Comments

Jag har alltså aldrig bloggat förut, i hela mitt liv. Från början var det mest tänkt som en tillflyktsort, där jag kunde få ventilera, gnälla, vara lite ledsen och arg, för så gör nämligen människor ibland.
Detta är en blogg utan mur. Det är en plats där alla känslor är tillåtna, där jag inte följer Jantelagens recept på hur man ska må dåligt utan att visa det. Det här är mitt recept. Mitt liv. Min tillflyktsort, där jag kan få vara lite ledsen och arg, men också lite glad och upprymd. Och det är okej. Det kallas att "leva" och "vara mänsklig". Jag tror det är viktigt att vi vågar börja prata om hur vi mår. För som Skäringer säger, den här fasaden tar död på oss. Jag är beredd att hålla med henne.
Första inlägget nästan avklarat, känner mig faktiskt lite stolt. Jag ville nog egentligen bara berätta vad jag kommer skriva om. Jag kommer skriva om allt. Men det har ni nog redan förstått.
Nu ska jag somna med en liten tax som värmer mina ben.
(Skriver man "ha det så bra!" eller "hejdå!"? Jag tycker det ser lite konstigt ut, haha.)

Likes

Comments