View tracker

Vi får faktiskt ta och prata om något ingen någonsin har nämnt för mig. Jag förmodar att detta då antingen inte nämns eller så är det en självklarhet. Men för mig som aldrig opererats eller ens varit inlagd på sjukhus så hade jag ingen jävla aning och det kom som en jävla surprise från ingenstans.

Tydligen blir man helt jävla känslomässigt fucked up av narkos osv. Igår började jag hysteriskt gråta från ingenstans. Jag grät om allt. Jag hade gjort mina naglar och gjorde en annorlunda form än vad jag brukar, det grät jag också över. Jag satt och tänkte typ vad i helvete har jag gjort? Varför gjorde jag denna operationen? Vad har jag gett mig in på?

Tydligen är detta fullt normalt och detta är något som ofta kommer efter en operation. Jag menar, jag hade uppskattat om att iallafall få en förvarning.

Jag bestämde mig för att inte ta varken morfin eller alvedon eller något mer efter igår. Det har gått bra, har ingen direkt smärta mer än den här jävla gasen. Nu måste jag bara få igång bajseriet och ta av häftstiften från min kropp också sen borde jag vara good to go.

Innan alla börjar böla så bajsar tjejer visst då och fiser och denna tjejen just nu längtar efter att få bajsa ska jah säga er! Då vet ni...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår opererades jag! Asså snälla ni, vilka jävla känslor kring detta. Jag hade bestämt mig för att åka själv då jag opeas i en annan stad så tyckte jag att det va olönt för min mamma att stirra i en vägg.

Kl 7 skulle jag vara på sjukhuset för inskrivning, klockan 4 ringde jag min mamma i panik, så hon fick trots allt följa med!

Väl på plats grät jag ihjäl mig när mamma inte fick följa med in till narkosen men sköterskorna där va så rara och lugnande så det gick bra ändå tro det eller ej! Där va en speciell sköterska som påminde mig om min kompis mamma Carol, asså så varm och mjuk och omhändertagande, dem hade så lika röst också så det kändes tryggt!

Jag pratade med Dr Adrian Sava och Dr Sven, så sa jag så grabbar då gör ni den bästa operationen någonsin, kapish? Så sa Sven vet du, vi gör en helt vanlig bypass som vi alltid gör och vi ger dig en manual. Adrian fyllde i med lyssna, vi ger dig nycklar till en bil, sen om du vill köra en Kia eller Ferrari det är upp till dig.

När jag vaknade upp från narkos gick det jättebra då också, jag drack och kissade direkt. Fick i mig fem glas vatten igår och kissade typ 4 gånger vilket tydligen är jätte imponerade. Sen promenixa jag hela tiden så jag fick en guldstjärna.

Jag hade besök igår av P och C, kändes jätte skönt stt få krama någon och se någon man faktiskt känner. Asså dem är jätteeeeee rara och bra här, speciellt Ulrika! Henne älskar jag, hon kallar mig för tjejen med det vackra håret! Hahah! Men hur snälla dem än är så va det skönt att ha någon ur sin familj här!

Nu vet ni ungefär allt, återkommer senare med ytterligare update. Ska fortsätta och briljera här i sjukhuskorridorerna.



Likes

Comments

View tracker

Imorgon kan jag liksom säga "OMG, imorgon är det dags". Det är så nära nu! Självklart har jag 10.000 tankar som går omkring i min hjärna. Här är några få

- Är detta rätt beslut? (Vilket jag vet att det är, men ni vet typ resefeber)
- Tänk så blir det inte av, av någon anledning i världen?
- Tänk så vaknar jag icke upp från narkosen?
- Tänk så blir det absolut inte alls som jag tänkt mig att det ska bli?

Som ni märker är tankarna många. Jag har såklart som allting annat alltid svar på tal, även vad gäller mina egna frågor. Ja, tänk om.... men vad i helvete. Det är väl bara att köra på så ser vi var vi hamnar helt enkelt.
Tänk så blir det inte som jag tänkt mig? Nähä, det kanske blir ännu bättre? Tänk så vaknar jag inte upp, nä men då lär jag inte få reda på det heller.... Blir det inte av alls? Nä, men då får det väl va så. Jag vet inte.

I Söndags hade jag ett major nervsammanbrott. Jag ska få min mens också (anteckna, viktig information) så mina känslor är sådär 30.000 gånger starkare än vad dem brukar vara. Känner ni mig så vet ni även att jag inte har svårt för att överdramatisera alla situationer i allämhet. Lägg då på ingen mat plus mens så har ni Katzilla till ert befogande.

Ja, vi får se, håll tummarna för mig. Be. Be. Be.

Så ses vi väl på andra sidan? Ni vet, minimageland som dem så fint kallar det för!









Likes

Comments

Jag älskar att vara ledig, men vem gör inte det egentligen? Bara glida runt i morgonrock med en knopp på huvudet hela dagen. Jag brukar njuta till fullo, fixa iordning en härlig frukost/brunch beroende på när jag vaknar och bara avnjuta mitt kaffe till något dåligt program på tv eller med skön musik i bakgrunden. Idag var jag extra excited då jag äntligen har köpt en skärbräda i marmor. Älskar ta mig fan marmor!
Jag är mycket för att saker och ting ska se fint ut också, för min egna skull - allt känns så jävla lyxigt då! Idag fick det bli en omelett! Hur brukar ni spendera er lediga morgnar?

  • 825 readers

Likes

Comments

I Lördags tog jag med min systerson för att se Marvel Universe Live på Malmö Arena. Det var en rolig upplevelse minst sagt! Han var jättenöjd och jag är glad över att vi gick! Här kommer lite bilder från dagen!

Likes

Comments

Jag har tänkt skitlänge på om jag ska ta upp detta eller inte. Men jag har tydligen då bestämt mig för att göra det. Ni som inte känner mig vet kanske inte att jag har kämpat med övervikt i forever. Jag har bland annat varit med i Biggest Loser och Du är vad du äter. Det har gått bra, det har faktiskt gått jättebra. Men jag kommer inte längre än där jag är idag, jag kämpar och kämpar men jag kommer ta mig fan ingenstans.

Jag vet exakt vad jag ska äta och hur jag ska träna. Om ni tror att jag är någon som trycker i mig pizzor och godis dagarna i ända så har ni jävligt fel. Det är väl förmodligen den förutfattade meningen dem flesta har när vi snackar om övervikt, men det är ett helt annat inlägg.

Jag har som sagt inte problem med vad jag äter, mitt problem är att jag har inget stopp. Absolut inget stopp. Jag behöver hjälp och det har tagit mig jävligt lång tid att komma fram till detta. Då jag är serb ligger det i mina gener att vara jävligt stolt och aldrig be om hjälp. "Kan själv" är något som ligger mig starkt om hjärtat. Jag menar, jag kan tom byta säkringar och glödlampor själv, ni förstår ju. Jag är halvt allsmäktig.

Men jag har efter jävligt många om och men tagit mig i kragen och tagit ett beslut. Jag ska göra en GBP, den 30/11 närmre bestämt på Landskrona Lasarett. Jag är så jävla glad, taggad och stolt över mitt beslut.

Jag är den första som skrek högt och hade jävligt starka åsikter om denna operation, negativa åsikter för att tala klarspråk. Men jag har läst på och snackat med så många människor om detta nu. Så jag har faktiskt ändrat min uppfattning.

Jag tänker inte snacka siffror, jag gör inte detta för att göra någon annan glad och helt ärligt zero fucks was given om vad folk ska tycka eller tycker om detta. Detta är ett beslut jag tagit för mig själv, för att jag ska må bra och det är faktiskt det enda jag bryr mig om.

Har ni erfarenheter så mottages tips gärna, svammel och neggodiler - get the fuck out of here.

  • 1117 readers

Likes

Comments

När man har bloggat i tusen år och haft 10.000 olika bloggar så börjar "Välkommen till mina nya blogg" inlägget kännas lite like a broken record. Man förväntas skriva vad bloggen kommer handla om, lite sätta den i en kategori. Men helt ärligt, jag har ingen jävla aning vad det kommer handla om. Jag vet bara att jag svär jättemycket och att citatet 'Some people think I'm too much. They're absolutely right' beskriver mig jävligt bra.



Likes

Comments