Header

Min ångest är som ett stormigt hav med jättestora vågor. Jag får flera gånger varje dag en stark ångest som är mycket svår att bemästra. Jag hatar känslan, det blir en stor klump i bröstet, ett sug i magen och bröstet, blir yr. kall, tårarna bränner och rinner, vill bara skada mig i dessa stunder, får döds-tankar vid dessa vågar. Ibland dröjer sig vågen kvar en alltför lång stund och det är i de stunderna som jag verkligen får kämpa för att stå emot mina impulser.


Idag har vågen kommit två gånger, Igår kom den ca tio gånger. Jag önskar att vågen inte kom alls.

Likes

Comments

Varje morgon vaknar jag med ångest. Varje dag tänker jag att jorden är fel plats att vara på. Jag borde ligga under jorden. Död! Jag har från och till planer på att ta mitt liv. Men skadar mig istället för att ta mitt liv. Men jag vet det kan också gå fel till slut. Så länge jag andas lever jag, men gör jag något dumt som jag inte får för mina tankar i min hjärna då straffar jag mig genom att skada mig. Det är inte hållbart. Inte alls!


Men jag lever i vilket fall, även om jag inte vill det oftast. Kommer det bli bättre någonsin?

Likes

Comments

April 2003 var jag på disco - jag drack mig full och diggade loss till musiken. Det fanns ett öra på väggen som lyste rött hela kvällen. Ljudet var jättehögt och man kunde inte prata med andra människor så det vart alkohol och diggande hela kvällen. När jag kom ut därifrån så hade jag tinnitusljud i öronen. Hade haft det innan efter att man vart ute och festat men ljudet försvann ju alltid så det skulle de ju göra ännu en gång!

Men det slutade inte. Det är 14 år sedan. I början tyckte jag det var fruktansvärt och ångesten som fanns inom mig blev högre och högre för var dag och jag hatade tysta rum. Men det där har ändrats. Det är numer jobbigt att vara där det är mycket folk som pratar samtidigt. Min hjärna blir överhettad av tjutet i öronen. Jag frågar ibland människor om de skulle välja mellan att vara blinda eller döva. Rätt många svarar döva. Jag frågar alltid varför? Alla säger: Men då ser man ju! Jag brukar då berätta att jag också skulle välja att vara döv för då skulle bara min tinnitus finnas i mitt huvud och det känns emellanåt som att det skulle vara skönt att slippa anstränga hjärnan så mycket som jag får göra.

För någon timme sedan kom en riktigt hög och gäll ton i mitt högra öra. Har fått den emellanåt senaste tiden. Men den brukar försvinna efter några sekunder eller minut. Men nu har den tjutit en timme och jag känner mig ångestfylld och vill bara skrika. Tänk om den höga tonen kom för att stanna denna gång.

Likes

Comments

Snart hemma inte vägt mig sedan 22 December!

Min värld är suddig! Jag vill se lägre siffror!
Min crosstrainer skall användas från och med idag!

Likes

Comments

Tre saker jag ska göra 2017

: Sluta äta/dricka allt med socker
: äta regelbundet och nyttigt
: rasa  15 kg med kost och träning

DET FINNS INGA ALTERNATIV! KYLEN SKALL RENSAS! MATEN SKALL PLANERAS OCH TRÄNING ÄR ETT PRIO ETT! SKA SE TILL ATT GÅ EN MORGONPROMENAD SÅ OFTA JAG KAN! DET KOMMER GÅ ÅT HELLER I HJÄRNAN! MEN DETTA ÄR TYVÄRR DET ENDA SOM KAN FÅ MIG ATT ÖVERLEVA ALL ÅNGEST OCH ILSKA! MÅSTE HÅLLA FOKUS! D

Det kommergalant

Likes

Comments

Det kommer ännu ett år. Ett år jag inte ens har en tanke på att överleva. Faktum är att jag för ett år sedan satt och funderade i samma tankar inför detta året som varit. Så kanske tänker jag samma sak om ytterligare ett år. Jag mår inget bra. Livet är hemskt. Jag vill inte vara fast i min kropp, är äcklig, hemsk, ful, fet och vill gå ner i vikt. Jag vill äta och träna rätt och allt...men det är så förbannat svårt.

Jag vill sova. Men är rädd.

Likes

Comments

Jag mår så jävla dåligt!

Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är hemskt. Jag har inte mått såhär dåligt sedan hösten 2014 då jag inte hade varit inlagd på ca två år men nu är det samma känsla inom mig, den känslan jagar efter döden. Men jag tror att det finns en liten liten känsla efter liv och att det kan bli bättre. Har nog alltid funnits en liten liten bit av mig som vill överleva allt jag utsätter min kropp för och de gånger de varit nära har nog den känslan funnits med och jag har fått tag i den till slut. Men nu känns den långt bort igen, den finns kvar det vet jag men den är så långt bort att det blir ett trassligt nät att trassla in sig i varje gång jag försöker stärka den positiva och nätet är stort och svårt att trassla upp - det är en ständig kamp när an väl lyckats trassla upp en bit att då försöka hålla kvar känslan och det positiva är oerhört svårt.

Ångesten gör mig förlamad.

Likes

Comments

Jag sitter i soffan och ser hur det krälar omkring svarta små spindlar, jag tittar ut geno fönstret och ser att huset mitt emot mig har flyttats så att det står max 5 meter från mig och på en balkong ligger "Aragog" (spindeln i Harry Potter) och sover och samtidigt visar han sina huggtänder, jag drog ner rullgardinen och tårar rann på mina kinder.

Min verklighet finns i mitt huvud och jag anar att det inte är andras verklighet. Jag har lust att skära sönder mina armar eller ta en överdos. Jag har tid hos in terapeut. Har ingen plan på att sova. Om jag skär mig blir det säkert en massa stygn, tar jag en överdos blir det för mycket. Jag har lergigan och dosen är kanske dödlig, vet inte, men jag vill inte dö, inte nu, jag vill bara skada mig, lindra min ångest, men vad hjälper det? Ångesten kommer ju tillbaka!

9 timmar har jag sovit den senaste veckan. Fattar ni att min kropp inte orkar mycket mer. Ska göra ett försök att sova strax....


Likes

Comments

Vaken- det går åt fel håll! Två timmar har jag sovit sedan natten mot onsdag!  vart vaken två dygn i sträck! Min hjärna börjar bli slö!

Likes

Comments

Jag kan än idag höra orden från läkaren. "Det får nog bli en bältesläggning fråga om hon går med på det frivilligt och lugnt för det finns inget val vi måste stoppa hennes självskadande" Jag gick aldrig med på det frivilligt. Jag sparkade på personalen för att de inte skulle lyckas. Men de lyckades. Där låg jag med remmar runt fotleder, handleder och midjan och fick en injektion. Faktum är att jag behövde inte ligga där länge. För alla injektioner och mediciner jag fick innan den som jag fick i sängen började ju kicka in när jag inte kunde skada mig och jag kom ju inte loss - med andra ord lugnade jag mig.

Det har hänt många gånger sedan dess. Första gången som överfallslarmet gick när jag mådde dåligt och hade en sladd som jag tänkt strypa mig med då kom det folk från alla avdelningar och bältessängen kom snabbt fram.

Sommaren 2011 glömmer jag aldrig. Men det var också då som jag märkte att jag fick mer panik när personal höll fast mig och därav kändes bältesläggning som ett bättre alternativ. Det tycker jag fortfarande. Att bli fasthållen är hemskt. Att bli bältad är en fruktansvärd upplevelse en den gör att jag blir mer lugn och jag riskerar inte att i min panik skada någon annan människa.

När jag var inlagd förra veckan slapp jag bli bältad med personal höll fast mig hur många gånger som helst. En av gångerna var jag beredd att be dem bälta mig för jag orkade inte kämpa men jag började gråta och skaka och jag fick medicin och sen sov jag ett tag.



Likes

Comments