Header

Jag brukar alltid vara pepp på nytt år, och detta är inget undantag. 2018 kommer att bli ett bra år. 2017 började som ett ganska jobbigt år, och det var nog det ett bra tag. Men det hände ändå bra saker under året och det avslutades mycket bättre än det började. Jag ser bara att det kommer fortsätta att gå bättre även under detta år.

2017 började som ett väldigt tungt år med mycket psykisk terror och fysiska våldsamheter, ångest, stress, sjukskrivning, och fattigdom. Hemsk sommar. Jag får lite ångest när jag tänker på det. Jag bodde i en lägenhet på ett ställe där det låg "pundare" i trappuppgången, luktade kiss i hissen, och kom ut kryp från väggen vars tapeter började lossna. Men sen flyttade jag till en lägenhet som inte bara är i bättre skick och har högre standard, även grannarna mår bättre här då de säger god morgon när man möter dem i trappen, och de ligger inte och sover utanför någons dörr... haha. Jag startade ett helt nytt företag istället för att försöka vara en del av samhällshjulet (det är jag i och för sig fortfarande men nu bestämmer jag i alla fall själv hur fort hjulet ska snurra). Och det går bra! Jag fixar det här. Det är en fin känsla att klara av saker och att klara sig själv. Men det bästa under 2017 var nog ändå att en inom familjen äntligen fick vård och behandling efter många år enbart på mina axlar. Och så vann jag en lång segdragen tvist som har stulit mycket energi och nattsömn av mig under de senaste åren. Så året slutade definitivt bättre än det började. Och nu tänker jag fortsätta på det spåret.

Under 2018 tänker jag utveckla mina företag lite till. Jag ska utbilda mig inom mina områden och bredda min kompetens. Personligen tänker jag gå över helt till den vegetariska kosthållningen nu. Nu när jag mår tillräckligt bra för att bry mig. Jag ska även springa ett lopp tillsammans med min äldsta dotter i år, vilket jag ser jättemycket fram emot. Det bestämdes på nyårsafton när vi körde "nyårsburken". Det innebär att man skriver lappar med typ uppgifter eller utmaningar på (två lappar för varje uppgift), och sen skickas burken runt och så får alla ta lappar, och så vips så har man en massa saker att göra under året, och man ska göra saken tillsammans med den som har dragit en lapp med samma uppgift/utmaning på, eftersom det var två lappar av varje. Mycket uppskattat av alla.

Jag har alltså planer/mål för mig själv, personligen, men även för företagen, att uppnå i år. Jag älskar verkligen att sätta mål och planera, problemet brukar vara att jag skenar iväg och att allt blir orimligt. Men jag tror att det är på en ganska stabil nivå i år faktiskt.

Jag brukar skriva delmål också, till exempel hur långt jag ska ha kommit på min årsplan under första kvartalet i år, och så gör jag en uppföljning i slutet av mars där jag stämmer av och eventuellt korrigerar målet. Beroende på vad det gäller så kan jag ha antingen kvartal eller halvårs- uppföljning.

Hoppas att ni alla har haft ett bra nyår, och god fortsättning!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vintertröttheten jag brukar lida av har slagit till med full kraft. Att sova 13 - 14 timmar per dygn är inga som helst problem för mig så här års. Och av facebooks minnesfunktion att döma så har det varit på det sättet, under den här tiden på året, de senaste åren. Det är bra att Facebook har minnen att dela med sig av då mitt eget fullständigt brister. Och inte bara minnet. Jag satt på ett möte i skolan tidigare idag och utbrast högt att

"Ja, men det är ju vårtermin nu till och med, ja just det ja!"

"Nähä?"

"Nä, just det ja, det har inte varit jul ännu, okej!"

Alltså jag är som en guldfisk. Vet knappt vad det är för dag och vet tydligen inte ens vilken månad det är. Men det finns ju kalendrar och klockor att titta på så slipper man ha sådant i huvudet. Jag brukar ofta känna mig desorienterad under dagen på så sätt att jag inte vet om det är morgon eller kväll, men att hela årscykeln bara plötsligt försvann, det var lite nytt. Oftast gör jag även de här överläggningarna med mig själv tyst i huvudet, innan jag högt svarar vilken veckodag eller vad det nu gällde, men idag kom det ut högt. Ingen verkade dock förvånad.

Jag kan föreställa mig hur ett löv känner sig under hösten, då det har släppt taget om sitt träd och bara virvlar runt i blåsten utan att veta vare sig vad som är upp eller ner. Lite den känslan har jag ganska ofta, innan jag får tag på ett minne som kan hjälpa mig att komma på vilken dag, vecka, klockslag eller månad det är.

Jag ber om ursäkt till alla guldfiskar som eventuellt blev kränkta av min text, jag vet inget om er minnesfunktion. Jag ber också om ursäkt till slöjstjärten på bilden som får agera "guldfisk".

Likes

Comments

Foto: pixabay.com

Allt för många barn växer upp utan (biologiska eller närvarande) föräldrar, och allt för många föräldrar lever utan sina barn. Hemska vårdnadstvister mellan egoistiska föräldrar är en bidragande orsak.

Att få barn är ingen rättighet som alla människor har, det är ett privilegium som missbrukas av de flesta. Ofta handlar att "skaffa barn" om någon sorts självuppfyllelse istället för att vilja göra världen lite bättre.

När jag förlorade vardagen tillsammans med min äldsta dotter i en vidrig vårdnadstvist kändes det som det värsta som kunde hända mig. Att vara mamma var det enda jag kände att jag var bra på, och det var också den enda identiteten jag hade haft som vuxen, då jag lämnade tonårslivet som gravid på min 20-årsdag. Bearbetningen av detta har tagit sig olika uttryck, ett tag var jag besatt av tanken på att "skaffa" ett barn som ingen kunde ta ifrån mig. Jag skulle åka till Danmark och köpa en pappa på burk. Då behövde jag aldrig oroa mig för att någon skulle komma och ta barnet ifrån mig. Detta skulle absolut inte fungera som någon slags ersättning för ett annat barn, utan detta var bara irrationella tankar i en hjärna med en djup identitetskris.

Jag insåg sedan mitt eget värde som människa, och jag började bygga upp ett liv som inte bara handlade om att vara mamma. Men framförallt insåg jag att vi alla har bara våra barn till låns och vi får vara tacksamma för den tid vi får tillsammans. Vad som helst kan hända och barnen kan när som helst ryckas ifrån oss, livet kan vändas upp och ner på en sekund. Så nu försöker jag att med glädje minnas de stunder vi har haft, och tar tillvara på varje ny stund vi får tillsammans.

Mitt tips till dig i liknande situation är - släpp bitterhet och sorg, och var glad för den tid ni har haft, och ta tacksamt emot den tid ni får. Och till alla föräldrar - Skjut inte upp tiden med dina barn till framtiden, för du vet aldrig om den kommer.

Likes

Comments

Höstlovsvecka betyder ledighet, det brukar dock inte vara något som innefattar mig. Men lite ledig är jag i alla fall, "mina" hundar är lediga denna vecka så det blir inte mycket hundjobb, två besök hos nya kunder inbokade bara. Från skrivjobben är jag dock aldrig ledig (självvalt), men det känns ändå soft att bara ha ett jobb att koncentrera sig på istället för två.

Barnen är såklart lediga, så jag ska planera in lite kvalitetstid med dem också. :) Hoppas ni får en fin vecka!

Foto: Pixabay.com

Likes

Comments

Den är hårt vinklad, saknar nyanser, och det finns inte en tillstymmelse av ansvar i boken.

Hans mamma och alla andra han inte gillar hängs ut som så extremt dåliga människor så det nästan inte blir trovärdigt. Lite nyanser av verklighet saknas. Jag menar någon gång tyckte Joakim om sin mamma och något roligt har de någon gång gjort, om vi fick ta del av det också skulle historien få lite mer djup och det skulle bli lättare att ta den på allvar och ta den till sig.

Joakim framstår som enbart ett offer för olyckliga omständigheter, vilket han också var, jag vill inte förminska hans minst sagt pissiga uppväxt, men - det skulle ha varit gott att läsa vilket ansvar han tar för sitt tidigare beteende nu.

Omständigheter är förklaringar till att vissa saker sker, men de är aldrig ursäkter. Jag uppfattar inte det minsta ånger eller ansvarstagande för något av all skit han skriver i boken att han har gjort. Jag ser bara att han skyller ifrån sig. Han var otrogen, men tjejen har var otrogen mot var ännu mer otrogen minsann. Han behandlade unga tjejer som skit, och han lurade folk på pengar, men det var ju för att han var hungrig och mådde dåligt så det var inte hans fel (?). Och är hans ens tacksam för all hjälp han har fått från socialen i vuxen ålder? Jag vet ingen annan människa som skulle kunna skita i att betala hyran i sex månader och sen få ytterligare en ny lägenhet och ytterligare en ny chans.

Jag fattar att han faktiskt inte kunde göra bättre, jag förstår att det har varit extremt jobbigt för honom att leva, men såna här berättelser brukar liksom gå ut på att huvudpersonen har lärt sig något av det. Det brukar finnas en poäng med att dela med sig av all skit. Men här finns liksom inget annat än flertalet beskrivningar av dåliga människor och andra beskrivningar av riktigt sviniga handlingar, sen är boken slut. Han har det bra nu, får han fram. Men vad har han lärt sig? Hur tänker han kring det han har gjort och faktiskt utsatt andra människor för? Lite mer djup och reflektion, tack! Annars förstår jag inte syftet med boken. Vilket känns synd för jag gillar Joakim som han är nu. Han är ett bevis på att det går att vända livet till det bättre, hur djupt ner i skiten man än är, bara man kämpar tillräckligt hårt, han är en inspiration på så sätt. Men jag tycker inte att han fick fram det så bra i boken, tyvärr.

Likes

Comments

Ibland får jag känslan av att vi ska undvika allt som är jobbigt. Att de flesta strävar efter att bara ha en smooth tillvaro som de flyter med i, och inte kan se värdet av att gå igenom lite skit för att komma fram till något bra. Folk överlag tycks inte vilja kämpa för så mycket. Och det är helt okej. Man får glida runt hur mycket man vill. Men gnäll då inte på att du vill ha saker. Gnäll inte över orättvisor, fattigdom, allt du inte har. Det går inte att glida runt och samtidigt uppnå värdefulla livsmål. Jag förstår inte heller varför vi är så rädda för lidande. Lidande är en del av livet. Jag tror att hela livet består av motsatser, välgång och lidande, glädje och sorg, ljus och mörker, fattigdom och rikedom, som exempel. Det ena finns inte utan det andra. Och dessutom finns inget liv som inte innebär någon form av lidande. Vill du ha ett liv utan lidande så får du vara en växt isåfall.

Likes

Comments

I samband med #metoo har det blivit många och livliga diskussioner angående feminism bland annat, i sociala medier lika väl som i fikarummen. Det jag reagerar främst på i dessa diskussioner (förutom att det antas att kvinnor ljuger, för inte alla män.... ja, du vet) är dessa extrema feminister som många pratar om. De extrema feminazis/nazifeministerna, och vad de nu kallas, som påstås dra ner hela feminismen i bajstanken. Det här skulle alltså vara manshatande kvinnor som öppet dricker sin egen mens, trycker upp sina håriga (och svetttiga och smutsiga såklart) armhålor i folks ansikten ute på stan, de ger sig på män med våld om de ser en ensam man ute, för de vill döda alla män så att det bara finns kvinnor kvar. Jag överdriver inte ens, detta har alltså skrivits som riktiga argument av folk som inte vill förknippas med feminism av just dessa anledningar.

Så nu undrar ju jag då, var finns alla dessa extrema feminister som vill döda alla män (och som verkligen akut måste stoppas för nu börjar de ta över Sverige)? För jag har då aldrig sett en enda.

Och jag tror faktiskt inte att du har träffat en feminist som ger sig på alla män hon ser, med våld, eller som på stan har tryckt upp sin håriga och svettiga och smutsiga armhåla i ditt ansikte, förlåt men jag tror faktiskt inte på det. Jag tror att du kanske har träffat en idiot som har gjort det, eventuellt, men jag tror inte att du har sett en feminist som har gjort det i feminismens namn.

Ett annat argument för att vi måste krossa feminismen skulle tydligen vara att F! består av dessa feminazis som vill utrota alla män. Alltså jag orkar inte ens.... Nej! Okej? Det är inte sant. Läs deras stadgar så ser du att det inte är så. Punkt.

Någon spann vidare på att "det vore som att en massa män skulle bilda maskulina partiet eller nåt, det skulle ju aldrig vara okej". Nu har det faktiskt funnits ett parti som hette just maskulint initiativ (det var ingen som hindrade dem från att bilda det), men det gick tydligen inte så bra för dem...

Dessutom röstar inte alla feminister på F! heller, vi är olika människor som bara vill att alla människor ska ha lika rättigheter i samhället (både kvinnor och män), det är det feminismen står för och det är det vi har gemensamt. Sen kommer vi i olika utföranden, olika kön, och vissa har rakade armhålor, andra inte.

Jag är feminist! Och jag vill att alla ska få se ut hur de vill, jag vill att alla ska få gråta när de vill, skratta när de vill, ta plats och ge plats, utan att detta ska kommenteras och hånas eller hyllas beroende på vilket kön det gäller.

Och jag vill att flickor i andra länder ska få behålla sina könsorgan precis som de är, och inte bli omskurna för att en jävla man ska ha någon slags garanti på hennes oskuld!

Ja, jag skrev jävla man. För det är jävla män som köper oskulder, och det är jävla män som våldtar, och det är jävla män som mördar sina sambos och hotar kvinnor som tar plats. Det är jävla män som gör det! Nej, inte alla män, men jävla män.

Det är väl den största skillnaden mellan kvinnor och män, män misshandlar och våldtar i mycket större utsträckning än vad kvinnor gör (enormt mycket större utsträckning). Det tycker jag är ett mycket större samhällsproblem än dessa så kallade nazifeminister som jag inte har sett röken av. Jävla förtryckarmän däremot har jag träffat massor... (nej, fortfarande inte alla män.)

Likes

Comments

Det absolut bästa med att frilansa som skribent vara måste vara allt jag lär mig om olika saker. Jag får veta hur saker och ting fungerar i detalj, och jag får reda på nya grejer som jag inte skulle ha en aning om annars, och jag får mer koll på vissa områden som jag inte skulle ha koll på om det inte vore mitt jobb att skriva om det. Jag gillar't. Särskilt då jag annars har lätt för att tröttna på saker och ting.

Jag har precis haft en period med mycket recensioner av online casinon, vilket har inneburit mycket spelande och skrivande om spelandet. Nu är den perioden slut och nu börja nätshoppingen inför julen ta fart, vilket innebär mer produktbeskrivningar istället. Och så varvar jag det med sånt som jag skriver utifrån rent intresse. Perfa.

Likes

Comments

Mina dagar delar jag upp i två områden, FrilansMalin- som skriver olika typer av texter, och Västerås Hundservice - som rastar och aktiverar hundar. Jag älskar mina två jobb. När jag tröttnar på det ena så gör jag bara lite mer av det andra. Sedan jag bestämde mig för att satsa på dessa två idéer och köra eget fullt ut så har jag börjat må så mycket bättre. En stor fördel med att vara sin egen chef är att det bara är du själv som bestämmer när och hur mycket du ska jobba, och hur mycket du ska tjäna. Jag har inget emot att jobba hårt när det är jag själv som belönas för det. Det är det bästa med att vara egen företagare tycker jag, friheten och ansvaret. Och att man kan utveckla sina idéer hur mycket som helst, jag har redan en massa planer på hur jag ska utveckla både FrilansMalin och Västerås Hundservice i framtiden.

Om du får chansen... eller nej... TA chansen att starta eget om du vill och har en idé som du tror på. Det är så värt det.

Likes

Comments

Just idag har ju skrivjobbet en lätt fördel framför hundjobbet (men bara väldigt lite). Det är blött, kallt och blåsigt ute, och chihuahuan Dino vägrade att ens gå utanför dörren. Jag var tvungen att bära ut honom i regnet, och han fick stora sympatier av en granne vi mötte i trappen.

Alltså jag är verkligen glad att min toalett finns inomhus i alla fall.

Likes

Comments