View tracker

Senast jag skrev var min son 9 månader gammal. Idag är det 6 dagar tills han blir 1 år.

1 år. Snabbaste året i mitt liv. På riktigt. Det är heller ingen myt, tydligen. De första månaderna var seeeega. Mådde inte så bra då och det var mycket strul med Aaron. Jag sov inte mycket, några kvartar per dygn. På dagarna sov Aaron som bäst, men då var det full rulle deluxe. På nätterna bajsade han var och varannan kvart. Var hungrig stup i ett och hade ont i magen i flera timmar de flesta nätterna, vilket gjorde att han skrek och grät. Jag gick runt runt runt i huset och försökte lugna honom. Det var en mardröm. Jag var en mardröm. Hann aldrig duscha, sov knappt någonting, åt alldeles för mycket socker. Vissa stunder var jag på riktigt rädd för att bli galen. Jag var till och med rädd för att göra illa mitt barn. De stunderna kastade (inte bokstavligt talat) jag över honom till Peter. Hur klarar någon av att vara ensamstående när det krånglar sådär?! Sedan 4 månader tillbaka sover Aaron som allra oftast jättebra hela nätterna. Känns som att det bara blir bättre och bättre. Thank you God! Så här i efterhand önskar jag att jag hade gjort en del saker annorlunda, men det är så mycket lättare att se såhär med facit i hand. Om jag någon gång får ett barn till så tror jag att det kommer vara annorlunda. Jag hade ju ingen som helst erfarenhet av små spädbarn, en liten bebis. Jag hade ju aldrig varit mamma förut. Det här var ju något helt nytt. Nä usch, den första tiden var mestadels inte alls sådär mysig och härlig som vissa beskriver det som. Jag avundas dem som får en mysig start. Jag var mest stressad, nedstämd, förvirrad, trött och ledsen. Jag ville att Aaron skulle sova hela tiden. Som tur var så sov han fantastiskt bra i vagnen, så han sov bra så länge den rullade. Det gjorde att jag kom ut mycket, den motionen räddade mig nog från att gå under. #dramaqueen

Allt vände när jag slutade amma och vi fick in rutiner. Jag ❤ rutiner.

Seriöst, rutiner is the shit. Man mår bra av rutiner. I alla fall om man kan vara lite flexibel också. Emellanåt. Det är i alla fall vad jag tror. När jag träffade Peter var det väldigt få, om ens några, rutiner här. Jag sa att vi behövde se över vardagen och i vad vi behöver rutiner, för att vardagen ska bli så smidig som möjligt för alla och genom det bli en gladare och mindre stressad familj. När Peter berättade om rutinerna för sin äldsta dotter så ropade hon "jag vill inte ha rutiner, jag vill ha Karin!" då ropade jag tillbaka "hehehe det är jag som är rutinerna, hahaha hehehe".

Idag är min son en glad, nyfiken och busig kille som charmar de flesta. Han springer omkring och vill upptäcka allt. Han är ganska mammig och pappig, speciellt under utvecklingsperioder och tandsprickning. Men väldigt ofta är han också väldigt självständig. Känner mig så stolt och glad över att han verkar känna sig så trygg. Jag önskar så att jag kommer lyckas få honom till att vara en trygg kille med hjärtat på rätt plats, som älskar sig själv och sina medmänniskor. Som är godhjärtad. Ärlig, snäll och omtänksam. Respekterar sig själv och alla andra. Som kan visa vart hans gräns går, utan att trycka ned någon annan. Jag vill att han ska känna tacksamhet över det han har och kunna njuta av nuet. Jag vill att han ska fortsätta vara nyfiken och positiv. Jag ska göra mitt allra bästa för att min son ska må så bra som det bara är möjligt.

Nu har jag skrivit mycket mer än jag hade tänkt. Ungefär som vanligt då. Vill skriva oftare, men livet kommer emellan. Mina prioriteringar kommer emellan, rättare sagt. Haha!

Nu ska jag prioritera dusch medan Aaron sover. Önskar alla en fin dag! 🌷

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Uscha, vad hjärtat har blivit miljarder gånger känsligare sedan jag fick barn. Det är verkligen ingen myt det där. Fy farao, så jävla jobbigt det är! Underbart många gånger, fruktansvärt jobbigt många andra gånger.

I natt t.ex. vaknar Aaron till och är ledsen, inga konstigheter med det. Går dit för att trösta honom och hjälpa honom att somna om - så hör jag att han har svårt att andas. Det är jättetungt för honom. Blir så in i helvete orolig, ropar på Peter och börjar googla så fort jag kastat över Aaron till hans famn. Är han slapp i kroppen? Hur rör sig bröstkorgen? Usch o fy så orolig jag blev, fick panik och började gråta. Peter var något lugnare än mig i alla fall och berättade om att Minna (hans äldsta dotter) också hade andats så här när hon var mindre. Hon var förkyld. Så ja, Aaron är tydligen jätteförkyld också. Men i natt kunde han lika gärna ha haft andnöd i min värld. Han fick sova inne i vår säng, för jag vågade inte sova utan honom. Vilken natt! Han vaknade hela tiden och grät, rullade runt överallt och hade det jobbigt med andningen. Stackarn! Jag sov inte många minuter! Som tur var så fick jag sova några timmar i morse när Peter klev upp med Aaron. Guld värt, annars hade jag varit en zombie idag!

Han blir så stor min lilla kille. Han är nu 9 månader (vart tog den här tiden vägen?!?) och igår gick han med gåvagnen ALLDELES SJÄLV. Jag fattar ingenting! Min stora lillkille! Jag hade inte ens tänkt på att han kanske kan gå med den nu, men så tog han tag i en liten stol han har och började skjuta den framför sig medan han gick. Gissa om jag SPRANG och hämtade gåvagnen?!? Han hade innan det försökt klättra upp på stolen också. Han står för det mesta mot saker och människor hela dagarna. Ställer sig och sätter sig - alltid med stöd så klart. Det verkligen märks att han blir starkare och starkare för var dag! Sedan han var ca 8 månader har han härmat oss med att hosta och säga lite olika saker liknande oss. Men även det märks det en stor utveckling på - nu härmar han mer och mer ord. Förr var det mest ljud. Klocka heter "OH AH" Mamma och pappa har han sagt länge. "Maamaa" "Baapaa! Jenny blev "EE YY" Minna "Inna" Alma "AA AA"

Här hemma har det hänt och händer det mycket ska ni veta! Vi har delat av vardagsrummet till två rum - vardagsrum och på andra sidan väggen är vårt sovrum. SÅ skönt! Nu har alla ett varsitt rum. Vårt rum och Almas rum är färdiginrett och allt. Minnas och Aarons är inte riktigt klara.

Nu ska jag ska jag kicka igång den här dagen. Ha en fin dag! 





Likes

Comments

View tracker

​I helgen jobbade jag som sagt och söndagen spenderade vi på stranden. Så lyxigt att kunna få vara på stranden och samtidigt tjäna pengar. Har så svårt att förstå just det och ännu svårare är att ta in hur fin badplatsen är! Även att jag bor vid den här stranden. Jag fattar verkligen inte. Sjön är omringad av skog och berg. Det är så vackert så jag inte kan beskriva platsen rättvist. Inte ens en bild kan göra stället rättvist. Ja, jag är totalt in love med det här stället. Det var här jag växte upp, det är här jag bor nu och det var även här jag träffade Peter❤ 

Likes

Comments

Aaron som har sovit så bra senaste månaden, hade det struligt i natt. Det var som att han drömde mycket. Han vaknade inte riktigt, utan låg och grät hysteriskt och hade svårt att "somna om". De övre framtänderna är på väg så det är säkert de som spökar. Jag har varit upp de allra flesta gångerna samt att jag tagit mornarna på senaste då jag jobbat, så jag fick i alla fall sovmorgon. Verkligen välbehövligt! Har varit så lättirriterad senaste dagarna, märks så tydligt så fort jag får lite sömn.

Peter fyllde år igår så jag var upp tidigt för att fira honom på sängen och sedan försökte jag ge honom en sådan fin dag som möjligt. Passade upp och fixade hela dagen, så var helt slut på kvällen - fast en väldigt skön trötthet. Det vart verkligen en fin dag med harmoni och viktigast av allt så verkade Peter ha en riktigt fin dag :)

Fick skynda upp efter min sovmorgon för att ta över Aaron då Peter skulle iväg och hämta hem garderoberna till vårt nya rum(!!!). Aaron låg i vagnen för att sova och var som vanligt inte nöjd med det. Han vill sitta upp, eller helst stå om han får välja. Kastade på mig kläder (kanske världens fulaste skor haha) och skyndade ut i totalyrigt morgonhår. Tur det inte är så mycket trafik på vägen utanför oss ;) Det är inte alltför sällan jag kutar ut i pyjamas heller, haha!

Nu ska jag njuta det sista av min frukost. Hur gott är det inte med äggröra?! Peter och jag ska springa Midnattsloppet i Stockholm på lördag, Jag har sprungit 1 mil en gång och det var för 2 år sedan. Kan väl inte riktigt skryta med att jag är så duktig på att träna precis, men har i alla fall varit ute och sprungit med Peter två gånger nu och det har varit tungt men helt ok! Vi tänker inte satsa på någon bra tid direkt, utan mer springa för roligt. Ska bli så roligt och mysigt att komma iväg tillsammans. Det blir första natten som vi inte är med Aaron, men det kommer nog gå jättebra! Jag hoppas han sover bättre igen till dess! I alla fall så har jag tänkt att jag ska försöka minska ned på allt onyttigt jag äter och vara noga med att äta alla måltider och att de ska vara bra. Önskar jag kunde komma in i bra vanor, jag mår ju så bra av det - vem gör inte?!

Likes

Comments

Är nu inne på sista dagen av denna jobbhelg. Strålande väder och stranden väntar, jag kan ju verkligen inte klaga! Imorgon fyller Peter år. Jisses vad svårt det är att köpa presenter till någon som redan har allt han vill ha. Dessutom är jag fattiglapp så det är heller inte så lätt att komma på någon värstingupplevelse att ge honom. Tur han inte fyller jämt! Fast jag tror att han egentligen uppskattar en mysig upplevelse som knappt kostar en krona, som att vi tar en cykeldejt till någon restaurang/har picknick på något fint ställe :) Vi är enkla människor som gillar det enkla. I det enkla bor det vackra heter det ju, och det tycker jag verkligen stämmer!

​I tisdags firade vi och lyckades få till en dejt! Restaurang, glass på hamnen och bio. Vi hade verkligen en riktigt, riktigt fin och mysig kväll! Så tacksamma att vi har så många som ställer upp för oss  och är barnvakter så att det är möjligt! 

Nu är min rast slut här på jobbet. Önskar alla en fin dag! :)

Likes

Comments

Den här helgen ägnas helt och hållet åt jobb. Jobbar som personlig assistent och en helg i månaden jobbar jag fredag - söndag, från 8-9 på morgonen till 19 på kvällen. Igår när jag kom hem från jobbet städade jag efter en bomb som tydligen hade slagit ned där. Mycket roligt kvällsnöje, jag är fortfarande bitter... haha!

Idag har tillägnats storhandling, tvätt samt redovisning av mat - och bensinkostnader. Jag har inte gjort den redovisningen sedan juli förra året, så det var en del av ta igen. Var mammaledig från november till juni så i alla fall ett glapp där! Eftersom den redovisningen enbart är för min egen skull så blir det lätt att jag skjuter upp den. Jag har hög arbetsmoral och skulle inte skjuta på det om det var en given arbetssyssla. Vill jag ha pengar tillbaka för den bensinkostnad jag lägger ut för, så får jag ta och göra redovisningen. Vill jag inte så kan jag skippa. Piece of cake!

Alltså måste bara skryta om att jag varit sååå duktig med tvätten hemma nu på senaste! Annars är jag mästarnas mästare på att tvätta och tvätta och tvätta för att aldrig vika. Så all ren tvätt hamnar i en gigantisk hög i evigheter innan jag äntligen finner mig tid och ork till att vika. MEN(!) nu har jag vikt varje tvätt direkt och ligger inte efter! Känns såååå skönt! Jag har tagit på mig tvätten helt och hållet hemma, så tar Peter disken i stället. Innan så var vi två stycken som bildade hög både i tvättstugan med kläder och i köket med disk. Jag kunde bli sååå irriterad på Peter för att han aldrig vek kläder - nu slipper jag det! Ingen behöver heller bli irriterad över att man känner att man minsann tagit disken oftast på senaste, haha! Så gör vi och det funkar för oss! Nu kan jag bara bli irriterad på mig själv om jag inte tvättat på länge eller vikt tvätten. Tycker jag att det är rörigt på diskbänken och har tid och ork över så kan jag hjälpa Peter med det i stället för att bli irriterad på honom de få gånger han slackar efter. Perfekt, tycker jag!

Har sovit dåligt i flera dagar och det märks. Känner mig som då det flög omkring en massa gravid- och senare amningshormoner i min kropp. Känslig, bitter, lättretad. Underbar känsla.... nooot. Behöver sömn och det snarast!!










Bild 1 talar för min känsla första halvan av dagen, bild 2 är efter lunchen.


​Nu är det två timmar kvar på jobbet och sedan får jag äntligen krama och pussa på min familj igen. Låter kanske fjantigt och aningen klyschigt men jag saknar och längtar efter dem då jag jobbar! Nu är det dags att laga fiskgratäng till middag, efter det kommer jag vara ännu gladare hehe!<


Ha det fint!

Likes

Comments

Till köket
Gillar dessa. Har lite svårt att bestämma om jag vill ha örterna och bären i svart/vitt eller färg.


Till min garderob
Färgklicken, enkelheten eller effekten. Svårt val.


Till sovrummet
Dessa vore fina att ha lite hullerombuller på den tomma väggen.


Alt. att ha den här i hallen i stället


Till flickornas rum
Den ena till den snart blivande tonåringen och den andra till hon som fortfarande är "lill-tjejen"

Likes

Comments

Jag ÄLSKAR frukost och jag älskar att kalla det fru Kost. Oftast är nog mina fru Kostar nyttiga, det tror jag i alla fall. Ambitionsnivån är lite olika dock. Ibland blir det bananpannkakor, ibland äggröra, ibland gröt, ibland bananskivor med jordnötssmör på. Oftast blir det kokt ägg, fil med flingor, banan och jordnötssmör direkt ur burken, kaffe och mackor. Kanske att den sista är den vanligaste. Frukt gillar jag att äta till fru Kosten också.

Dagens ambitionsnivå är inte så hög och dessutom bestämde Jenny och jag igår att vi ska försöka utesluta gluten. Om vi äter gluten får böta med 15 burpees. Fit mamas here we come!

Dagens fru Kost.
Glutenfri och nyttig så det heter Duga.

Likes

Comments

Jag har precis läst Vattenmelonen av Marian Keyes. Så otroligt bra bok! Rolig, spännande, klok. Igenkännandefaktorn var HÖG, för mig. Kändes nästan som mitt liv, fast i korta drag. 

En gång var det en kille som var otrogen mot mig. Inget unikt med det, men det satte absolut sina spår. 

En annan var precis som James i boken. Stolt, envis, självisk, osäker och rädd. I försök att få sig själv att framstå som en perfekt människa så tryckte han ned mig. Talade om att jag var fel för att själv framstå som rätt. Hans sanning är den enda sanningen. Försökte ändra på mig för att jag skulle vara som han ville. Ungefär som Ove i Solsidan beskrev sin fru "hon är behaglig, resonabel, måttlig och lydig". Så ville han att jag skulle vara. Precis som James i boken så var även den här mannen egentligen en väldigt fin människa och egentligen ville han mig inte illa. De vet bara inte bättre, tyvärr. Under ytan av total kärlek och tilltro till sig själv, döljer sig en enorm besvikelse på sig själv. Vilket är grunden till varför de beter sig som de gör. För att de är ledsna, osäkra, rädda. De har varit med om saker som gjort dem till sådana, mycket troligt saker från i barndomen. I alla fall så tror jag att det de var med om i barndomen lade mycket grund för hur de formades och därefter har de haft otroligt svårt med alla/de flesta relationerna i sitt liv. Familj, vänner och partners. Genom att leta den andres brister så slipper de ta tag i sina egna demoner. De slipper lägga fokuset på sig själv, slipper bära ansvar. Ansvar, speciellt om det handlar om något negativt om sig själv, är tungt att bära och arbeta med. Så i vår relation var det ju så klart enbart jag som var felet och enbart jag som behövdes "fixas". Han fick mig att tro att jag hade gjort en massa saker fel, när det i själva verket inte alls var fel. Att han kände sig sårad av dessa saker är förståeligt med tanke på hans bristande självkänsla och självförtroende. Men fel hade jag inte gjort. Inte de första åren. Sedan gjorde jag fel. Inte helfel. Men ganska fel. Jag var så totalt förvirrad, nedstämd, hade sådan taskig självbild efter flera år av kränkning. Ingen ursäkt dock, bara en förklaring. Rättfärdigar ändock inte det jag gjorde. Vilket egentligen inte var så farligt som det kändes då, men jag förstår och han hade rätt att bli ledsen och besviken på mig då. Jag skämdes för mitt lilla snedsteg som en galning, och länge. Långt efter att i hade tagit slut, men idag - efter terapi - så vet jag att det inte alls var så illa som jag kände det. Som han sa. Det kanske var lite småfult, men inte heller helt fel. Har jag förstått nu. Han kontrollerade mig, isolerade mig, förändrade mig, bestämde över mig, kränkte mig. Tänk om jag hade varit lika kvick som Clarie i boken. Om jag hade lyckats ta mig ifrån relationen så snabbt och kunnat få säga de saker hon sa. Nej då, jag ursäktade mig in i det sista. Nu har jag utbildat mig inom kvinnojouren och gått på terapi. Jag har arbetat enormt mycket med mig själv. Dessutom har jag träffat en man som ser mig för den jag är, älskar mig för den jag är, förstäker mina bra sidor, stöttar mig, kan erkänna sina egna brister OCH mina. Som är ärlig, rättvis, kärleksfull, respekterande, omtänksam. Vi är bra för varandra och tillsammans har vi båda hjälpt varandra att komma över våra demoner. Att bli bättre människor, mot oss själva och mot andra. 

En annan var precis som Adam. Jag träffade en sådan fin kille som fick mig att känna mig precis som Adam fick Claire att känna sig i boken. Men jag fortsatte inte träffa honom, för jag gav mitt ex ett försök till. Det var jag ju skyldig honom, tyckte jag. Inbillade mig även att det vi hade var kärlek, att vi skulle kunna lösa det - om bara jag.... och så vidare. Det var ju jag som hade sabbat allt, genom att vara just jag. Så om jag bara ändrade på mig så skulle det bli bra. Men det blev det ju så klart inte. Problemet låg ju inte hos mig, även om jag inte var perfekt så var det ändå inte jag som behövde se över mina sidor. Inte jag som behövde arbeta med mina demoner. Det var ju han. Jag hoppas verkligen att han har gjort det idag och att han mår bra. Jag varken saknar eller älskar honom, men jag bryr mig om honom. Jag önskar att han lever lycklig idag, själv eller tillsammans med någon. Jag önskar alla människor att vara lyckliga. För om man mår bra så är man inte dum. En kärleksfull människa är aldrig en ful människa. Det tror jag i alla fall. 

Jag har fortfarande spår efter det jag varit med om, det tar tid att arbeta sig igenom trauman. Det är tur jag har en sådan stark man nu, som jag leda mig när jag blir blind. När spåren blir upptrampade och jag rädd. Som kan leda mig in på de rätta spåren igen. Se med nyktra ögon och hjärta. Som får mig att vakna upp från dvalan. Som kan ta mina rädslor och få mig att se dem. Som står kvar när jag stormar. Alla har vi våra demoner, det är hur vi bemöter dem som gör skillnaden. Samt vilka som står som stöttepelare bredvid oss. Förutom min Peter så har jag även min kloka familj och mina kloka vänner. Utan dem hade jag, hur klyschigt det än låter, inte stått här idag. Jag känner mig mer och mer som jag, och jag är jävligt bra ska jag tala om för er!

Jag har tagit otroligt jobbiga beslut, jag har gått igenom mycket. Det har format mig på så många vis, som jag idag är tacksam för. Jag har vuxit så otroligt mycket som person. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag är tacksam för de tuffa åren med mitt ex, för de fick mig även att bearbeta mina demoner från barndomen. De åren gjorde mig till en mer närvarande person, med mer insikter och lärdomar än jag hade haft om jag inte varit med om dessa år och allt vad de erbjöd. Jag känner mig själv, och jag är en riktigt bra människa. Jag är kärleksfull, pålitlig, ansvarsfull, omtänksam, vill allas bästa, hjälpsam, trogen, Självklart klantar jag mig, självklart finns det stunder då jag är liten, rädd, klantig och självisk. Men jag arbetar ständigt med mig själv för att bli den bästa versionen av mig själv som jag möjligt kan bli. Jag är så tacksam för vart livet har tagit mig, vad jag fått och vad jag har. 

En annan sak jag lärt mig och som även detta låter så jädrans kylsigt, men det är ju SÅ sant, är att vi lever faktiskt bara EN gång. Livet är för kort för att slösa bort det. Inte lika lätt som det låter, men det är bra att tänka på. Nu menar jag inte att man ska ge upp så fort livet för motgångar med sig. Inte heller att man ska rusa från en relation så fort den knakar lite eller den andre gör ett misstag. Men stanna för i helvete inte för länge! 

Likes

Comments