View tracker

Om någon vecka är det 1 år sen du och jag träffades.
Det känns som det var en evighet sen, som att vi känt varandra hela livet. Och det är det som känns så bra, du är min själsfrände. Min bättre hälft! ❤️

Vi har gått igenom ett fruktansvärt tufft år tillsammans. Men ändå står vi här, vissa dagar svagare än andra men också vissa dagar starkare än någonsin.

Du må vara en jobbig och envis jävel många gånger, men det är sån du är och det är också en av många anledningar till att jag faktiskt älskar dig!

Så TACK min älskade Mathias för ett fruktansvärt jobbigt men underbart år. Detta är bara början på en fantastiskt framtid

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänk att jag varje dag har tanken på att börja blogga igen. Det är ändå något jag hållit på med i väldigt många år, om jag inte minns fel så starta jag min första blogg någon gång runt 08-09 😳 dock har de senaste åren varit lite strö inlägg när jag behövt lätta hjärtat. Vi får väl se hur det utspelar sig framöver.

Iallafall, en catch up:
Jag är idag 22 år, har flyttat till Borås av alla ställen i Sverige. Har en fantastisk sambo med tillhörande familj, har precis börjat på ett nytt jobb där jag jobbar som servitris. Ska börja plugga upp mina betyg till våren, har hittat en super härlig tjej jag får rida hos i princip när jag vill. Livet flyter på rätt så bra, trots väldigt hårda och många motgångar.

Steget att flytta till Borås var ganska enkelt, mycket lättare än vad jag trott. Efter några månader i Uddevalla så hade jag bestämt mig för att jag inte ville flytta tillbaka till Mellerud och efter väldigt mycket problem och trubbel runt mina vänner i Uddevalla så kände jag att inte heller Uddevalla var en stad för mig, även fast jag gjorde mig fort hemmastadd och har mycket fina vänner. Mathias dök upp i en väldigt tumult tid i mitt liv. Jag hade precis kommit över killen jag varit dödligt förälskad i, i flera år. Hans drogmissbruk tog över och jag hörde helt enkelt inte hemma där, vilket jag insåg ganska snabbt. Jag hade jobb som timanställd, men med få timmar så ekonomin var inte på topp och jag var väl ganska vilsen och deppig på livet just då. Såna där perioder man får i livet.

Att flytta till Borås blev lite av en fristad, jag trivs otroligt bra här även fast jag inte har alls lika mycket vänner här, knappt några alls. Vilket jag är van vid att ha. Men jag på något vis valt att inte rusa in i vänskaper och har heller inte sökt så värst mycket efter det. Jag har velat hitta mig själv i första hand. Det är ovanligt för att vara jag, att ta mig själv före alltså. Men jag tror jag behövde det och det är först nu jag är nyfiken på vad denna stad kan erbjuda mig mer.

Jobbet jag precis har börjat på är faktiskt det första jobbet jag trivs riktigt bra på sen jag slutade i Mellerud. Jag älskar mina kollegor och jag har skapat ett bra band med dem, härlig känsla. Livet har på något vis börjat igen och jag ser verkligen fram emot vad framtiden har att erbjuda.

Jag saknar mina nära vänner som en galning. Jenny, Sandra, Nathalie, Carolina och Charlotte.
Saknar att kunna åka och bara hänga spontant, men ni är alltid med mig i mitt hjärta och jag kommer aldrig släppa er ur mitt liv ❤️

Har lyckats dra på mig en jäkla förkylning nu också. Har väl legat där och irriterat sen julas ungefär, sen åkte jag med Mathias till gymmet i veckan och boom så bröt det ut 😒 tröttsamt. Men äntligen kan skiten bryta ut ordentligt så jag kan bli frisk, och inte ha det där mellantinget.

Nu ska jag slå på något på Netflix, för hundrade gången idag och sen försöka sova, lite till.
We keep in touch, XOXO

  • 126 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag är så stolt över att få vara din, jag är så stolt över att du är min. Du kanske inte ser det själv, men jag ser det med mina ögon - dina framsteg varenda dag. Tack för en helt underbar helg! ❤️

Anyway! Imorgon ska jag börja på nytt jobb. Så spännande. Ett helt annat yrke än vad jag någonsin jobbat med 😊 saknar dock redan mina kollegor på HK men dem träffar jag på julfesten på lördag 😏
Nu: bedtime. Nattinatti 😘

  • 167 readers

Likes

Comments

3 månader har snart passerat.
Någonstans där inne så trodde jag allt var över när M kom hem från sjukhuset. "Äntligen är det över" tänkte jag ett flertal gånger när jag låg i sängen, bredvid honom, med min hand kringlad i hans. Jag hade skjutit bort tankarna om hur han skulle må psykiskt efter detta, troligen av ren automatik och överlevnadsinstinkt. Jag trodde att jag var starkare än någonsin när han kom hem. Men ingen av oss är det, vi är så sköra.

Idag, när jag kollar mig i spegeln så ser jag ett tomt, blekt skal. Jag är tom. Vem är jag? Vart är min ork? Livsglädje? I all denna röra har det ju självklart varit miljoner andra saker runt omkring mig och mitt egna liv som verkligen har sugit ur musten ur mig. Mitt i allt detta ska jag klara av att jobba heltid, sköta hemmet, vara en pigg och glad sambo och en bra vän till mina nära.

Jag tror att jag ställer för höga krav på mig själv, sätter högre mål än vad jag egentligen klarar av. Jag gråter ofta nu, jag skrattar sällan. Hjärnan går på högvarv varje sekund av dygnet.

Jag har grävt så långt ner att jag idag har sökt hjälp. Jag har kommit till insikt med att jag klarar inte detta själv, jag måste vräka ur mig saker och ting. Jag måste få råd från någon som inte känner mig och vet hur jag funkar. Jag har ju suttit där på stolen innan, och berättat om mig och mitt liv. Flera gånger, sen jag var liten liten tjej som var förvirrad i en stor värld. Jag känner mig sådär igen, förvirrad. Ensam. Livlös. Tråkig. Ful. Fet. Oattraherande. Hopplös. Allt illa jag någonsin kan komma på om mig själv, det känner jag när jag tänker på mig, Karolina. Jag känner mig otillräcklig och totalt jävla misslyckad.

Och det måste vända, för jag vet långt där inne att jag varken är tråkig, misslyckad och ensam. Så idag ringde jag, och snart ska mitt liv vända igen.

  • 188 readers

Likes

Comments

Dag 4 av migrän. Lördag var jag helt utslagen, söndag måndag tisdag var helt överkomligt. Jag kunde jobba med lite motstånd men de gick. Idag är jag utslagen igen. Sköterskan påstod att det inte var något fel på mig. Jag tror henne inte. Dags att försöka somna om mellan dunken i huvudet...

Har man glömt bort sig själv en tid så får kroppen lida. Hej kära väggen, det var längesen.

  • 217 readers

Likes

Comments

Inatt är det sista natten för mig på sjukhuset. På måndag ska jag jobba igen. Blandade känslor, hur kommer det gå? Kommer jag bryta ihop på jobbet? Hur kommer jag tankarna gå? Hur kommer Mathias må? Många tankar, men jag hoppas att det kommer gå bra. Jag måste få tillbaka lite vardag i allt kaos.

Kan ni ens förstå detta? 👇🏼

  • 254 readers

Likes

Comments

Söndag den 30 augusti.

Vi satt där i Pålbön, troligen världens bästa plats. Jag var stressad och ville bara hem efter en halv vecka i Mellerud. Mathias log och åkte iväg. Jag och Adam vände bilen. Vi hann rulla 3 meter sen kommer min lillasyster ut och springer i full panik, jag greppade inte. Adam greppade inte. Jag såg traktorn. Först koppla det inte, jag trodde att Sandras hund hade blivit påkörd. Sen koppla jag bort att traktorn stod där och såg Mathias ligga på backen. Då trodde jag att han ramlat på rullgruset. Sen koppla hjärnan ihop, han hade krockat med sin motorcykel.

Det är ingen idé att försöka förklara paniken, tankarna, rädslan och känslorna som rusa i mig. Det är omöjligt.

Han reste sig. Herregud han reste sig. Det var så skönt. I full panik fick jag ringa efter ambulans.

Vi trodde inte att det var så allvarligt, ett brutet revben kanske. Men så var inte fallet. 4,5 och 6e kotan var helt krossade. 4-11 kotan är stelopererad. Kirurgen fattade inte ens själv att han inte blev förlamad. Ingen fattar det.

Jag är så glad att du lever Mathias ❤️

  • 254 readers

Likes

Comments

Utmattad.
Precis kommit hem från sjukhuset, utmattad, tom -jag ser väggen 2 meter ifrån mig. Egentligen vill jag bara sova, men jag kan inte. Jag har så mycket tankar och jag kan inte stoppa dem.

Det är väl ganska lätt att man sätter skulden på sig själv, men tänk om vi faktiskt hade väntat lite, som Mathias sa. Tänk om jag inte hade haft så brått, då kanske han hade legat här bredvid mig nu, med sina armar om mig, precis som vanligt. Tänk om jag inte hade segat så länge på morgonen, då kanske detta aldrig hänt. Då kanske vi hade haft en underbar kväll i soffan efter en lång jobbvecka. Tänk om jag kunde gjort något annorlunda så detta aldrig hänt.

Jag vet att jag inte ska skylla allt på mig själv. Men det är så lätt att man gör det.

Det är så frustrerande att se honom ligga där i sjukhussängen med smärta som jag inte ens kan föreställa mig. Jag kan inte ens föreställa mig hur hans tankar går efter allt som hänt. Men ändå är jag så imponerad av hur han hanterat allt. Han ler, känner lycka över livet, så stark. 2h efter operationen stod han upp, han kunde lika gärna blivit förlamad från bröstet och ner. Jag ser så mycket framsteg varje dag och det gör mig stolt.

Jag önskar att allt detta bara var en lång och jävlig mardröm. Hur ska jag hantera allt? Vad kommer hända imorgon? Hur ser framtiden ut? Så många frågor mina vänner, så många frågor..

Jag ber till en högre makt varje dag om styrka. Jag måste klara detta. Klarar Mathias detta, så måste jag göra det. Jag måste kämpa med honom.

Jag älskar dig Mathias.
Tack för att du andas med mig.

  • 254 readers

Likes

Comments

2014 har varit det sämsta men samtidigt det bästa året. shit, jag har haft så jävla kul. jag har levt o njutit av mitt liv till fullo vissa stunder. ni vet när man går o lägger sig o efter man haft en fantastisk kväll eller helg och man bara får ett lyckorus genom hela kroppen, såna känslor har jag fått så många gånger detta året. jag har träffat så mycket underbara människor som har fäst sig så hårt i mitt hjärta. jag har så mycket fina minnen från detta året. jag har hittat min fristad, och hit ska jag flytta. lyckan är total!  

samtidigt, har jag aldrig haft ett sånt dåligt år. det har varit så mycket känslor, jisses. det har varit kärlek, det har varit hat, det har varit sorg. 

jag förlorade en vän som för några årsen stod mig så fruktansvärt nära. att få säga farväl till någon man älskar så mycket är hemskt. att få se så många människor sorgsna är det som har krossat mitt hjärta mest detta året. 

men trots all glädje och sorg, så har jag lärt mig en sak om mig själv. far åt helvete vilken stark människa jag är. jag sätter på mig leendet varje dag och kör mitt race, hur ledsen jag än kan vara. och det har varit den vilktigaste lärdomen 2014. 


2015 kommer troligen bli galet. om planerna går som planerat så blir det en utomlandsresa jag sent kommer glömma. jag kommer flytta till uddevalla. jag kommer jobba järnet och jag kommer köra skit. gott nytt år på er vänner och ovänner.

KÄRLEK & FRED

Likes

Comments

när klockan var 21.30 så ville ja inget annat än att lägga mig o sova, nu är klockan över 2 och det går verkligen inte att somna!!! då passar man på o uppdatera denna trötte bloggen istället, haha.

ledig hela veckan än så länge, så imorgon ska jag åka o hälsa på min syster o sen åka o träffa F. annars inga större planer för veckan, träffa jennie :) hoppas på lite jobb osv.
nu ska ja lyssna på enya o hoppas på att ja kan somna till de... de brukar hjälpa 😁 natti

Likes

Comments