Header

Söndagar = Segdagar

Förmiddagen tillbringades på soffan med datorn i knät., pysslade lite med bloggen och funderade lite över kommande inlägg. Fick även en trevlig överraskning att mamma hade mockat och packat alla höpåsar ute i stallet.

Efter lunch gick jag och Anders ut för att börja fixa med hästarna inför våran ridtur. Han utvecklas mer och mer för varje gång vi är i stallet och idag satte han på grimman på Ärtan helt själv och ledde henne sedan upp till stallet.

Under själv ridturen så lekte jag ridlärare och han fick träna på att "känna sig trygg" på hästryggen. Släppa stigbyglarna och sitta med armarna rakt ut, luta sig fram och klappa Ärtans öron, luta sig bak och försöka nå svansen, trava med utsträckta armar och vi avslutade med jorden runt hemma på gården. Det fick även jag pröva då jag ju måste visa honom hur man gör. Jag blev lite nervös att Dolly skulle hitta på något dumt eftersom att jag aldrig har gjort jorden runt på henne förut, men det gick jättebra och Anders klarade det också galant.

Efter ridturen åkte jag, mamma och pappa och lämnade tillbaka transporten vi hade lånat av våra kompisar (tack för det). Hemma igen stack jag ut och åkte ett varv på längdskidorna medan pappa beställde pizza, mums! Det känns som att jag börjar hitta tekniken mer och mer för varje gång, men jag är fortfarande ingen toppåkare. Jag föredrar slalom, men längdskidorna ger bra träning för hela kroppen.

Nu i skrivande stund sitter jag och kikar runt på ridhjälmar, behöver en ny eftersom att min nuvarande inte är VG1 märkt. Blir väldigt sugen på en Samshield Shadowmatt, den är snygg men enkel och inte alltför dyr. Perfekt! Okej, okej, vem skojar jag med, den är schweinedyr. Men man kan ju drömma...

Ha det bra!

Without My Ponies I would be Nothing

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har ni någonsin tänkt på att när man sitter inne i soffan så vill man inte alls gå ut, men så fort man kommer ut så undrar man hur man i hela friden ville vara inne? Så är det typ varje dag för mig, men extra mycket idag när jag inte hade ridit på två dagar pga kylan. Först kände jag mig inte alls taggad på att gå ut och rida, men när jag väl satt på Dollys rygg kunde jag inte varit lyckligare eller nöjdare med livet. Kan man sakna ridning sååå mycket efter två dagar utan den?

Ganska ofta skriver jag att jag har ridit runt byn som uppvärmning, men har ni någonsin fattat vad jag menar med det? Inte? Nu på vintern och efter Dollys alla hältor så har jag fått någon sorts "framskrittningsnoja", jag skrittar alltid fram minst 10 minuter och oftast mer. Byn är lite mindre än 1 km lång, kanske 800 meter, först rider vi åt ena hållet och sedan tillbaka. Alltså blir våran framskrittning alltid ca 1500 meter, ca 15-20 minuters skritt. På tillbakavägen så brukar vi även trava/galoppera ca 100-300 meter, så lite mer än en kilometers skritt och några hundra meters trav eller galopp är Dollys vanliga uppvärmning.

Eftersom att Dolly har stått i två dagar så var hon jättepigg, men jag ville inte köra för hårt med henne men samtidigt behövde hon göra sig av med all energi. Krångligt beslut i vanliga fall, men nu har vi faktiskt stora täckter med djupsnö på. Vad är inte bättre än att pulsa bort alla energi där? Så vi följde helt enkelt täcktkanten i skritt och Dolly frustade och arbetade sig fram i snön med hela kroppen. Vi tog även en kort galopp så att hon skulle få "hoppa" av sig, hon kan ju inte galoppera normalt i snön utan måste hoppa fram. Efteråt så var Dollybusen svettig, men lugn, så vi hade uppnått målet!

Efter att jag hade ryktat Dolly så fick hon gå in i boxen, och jag gick och hämtade våran pigga tant. Ärtan börjar bli lite till åren, men hon är jättepigg och blir så lycklig varje gång hon får komma ut. Jag tömkörde henne runt byn, och på raksträckan där Dolly brukar få värma upp i trav/galopp fick Ärtan trava. Som tur är så har hon korta ben så jag kunde gå, sålänge jag längde och ökade steget lite. Efter de 300 metrarna så hade jag faktiskt lite mjölksyra och Ärtan verkade också väldigt nöjd efter traven, hon skrittade resten av vägen hem med nosen i backen.

Som sammanfattning har det varit en ganska bra lördag, förutom kanske när vi körde fast med skotern men det tänker jag inte skriva om. Det är historia nu.

Ha det bäst!

(Här har vi ett smakprov på vårat enda försök till julbilder med hästarna. Vi gav upp ganska snabbt eftersom att hästarna verkligen inte var på humör, men jag tycker ändå på något konstigt vis om bilden eftersom att den typ har "verklighet" i sig. Sen om den är så fin är en annan sak)



Without My Ponies I would be Nothing

Likes

Comments

Hej alla!
Jag fick lite sovmorgon imorse eftersom att det skulle komma en kiropraktor och känna igenom Dolly.
Ylva (kiropraktorn) kom vid halv elva tiden med en sprudlande energi och glatt humör.
Som sagt så kände hon igenom hela Dolly och hittade lite små låsningar här och var. Det var inga större problem, det största satt i högerbogen där Dolly var skadad i somras, så det märktes ju att hon varit skadad där. Sedan var det manken, längst ner på halsen på höger sida och något på vänster bak som förklarar varför Dolly har svårt för högergaloppen.
Det var väldigt intressant och spännande att se Ylva jobba, och Dolly såg ut att njuta.

När Ylva hade åkt så fick jag åka på skolan och delta i de tre sista lektionerna. Lite so, idrott och film på svenskan.

Båda hästarna fick vila idag, det går inte att rida i 20 minusgrader. De har is i hovarna som tar flera minuter att ta bort och vattnet fryser. Jag orkar inte...

Bye


Without My Ponies I would be Nothing

Likes

Comments

Nu är jag inget proffs eller så, men jag tänkte berätta om min åsikt kring täcken.

Hästar är hästar, vi ska inte blanda in våra behov i hästarna. Det försöker jag alltid att tänka på. Om jag fryser behöver det inte betyda att hästarna gör det.

Jag försöker att täcka våra hästar så sällan som möjligt. De är faktiskt djur som har klarat sig miljontals år utan skydd mot kyla, vind och nederbörd.

Sen så är ju alla hästar olika, men våra är inte så frusna av sig. Dolly är dessutom inte klippt utan har äkta isbjörnspäls + att vi har en stor hage där hästarna kan röra på sig och ett nät med halm som de kan gå och tugga på.

Nu är det vinter och det är ner mot minus 10 vissa dagar, men hästarna får fortfarande gå utan täcken. Sålänge det inte är typ storm ute då, eller vräker ner snö.

Men nu kommer vi till den biten som många kan kritisera mig för.

Även fast det är ner mot 10 minus så släpper jag ut Dolly utan täcke i hagen när hon är jättesvettig.

Jag vet inte var jag har fått det ifrån, men det känns som att man "stänger inne" fukten om man lägger på ett täcke. Om jag släpper ut henne utan täcke så kan hon "ventilera" pälsen och torka ordentligt.

Så här har jag gjort hela hösten/vintern och Dolly är frisk som en nötkärna och mår hur bra som helst. Det måste väl bevisa något?

Vi har ju tankar på att klippa Dolly, och när/om det blir av så kanske jag ändrar lite på täckesvanorna. Men det är så här jag gör just nu.

Hur tänker ni kring täcken på era hästar?



Without My Ponies I would be Nothing

Likes

Comments

Hej alla!

Måndag 8 Januari 2018. Tiden går fort... Imorgon så börjar skolan igen och jag kan säga att jag inte är taggad. Igår kväll kunde jag inte somna då jag fick en knut i magen och hela jag blev spänd av tanken. Håller jag på att få skolångest? Nej, jag hoppas att det inte går så långt. Men hela hösten har varit stress, massor av jobb, långa skoldagar, trivs inte så bra i klassen och på det ska man försöka prestera? Hmph. Men jag ska inte gnälla, det finns många andra som har det mycket jobbigare än mig, mina "problem" är ju ingenting om man jämför.

Men helgen har varit supermysig<3 Ida & Tilde kom och sov över, som jag har saknat dem<3

Det blev lite snabb ridning av Dolly idag och sedan bar det av till stallet. Dolly var jättepigg eftersom att hon stod igår. Men efter att ha galopperat (eller snarare hoppat) nerför täckten i djupsnön och sedan skrittat upp igen så var hon lugn. Tyvärr tänkte jag verkligen inte alls och glömde helt bort att jag hade benreflexer och reflexboots på. De var det adjöss med kan man säga. Jag kom tillbaka till gården med en av bootsen kvar, allt annat ligger någonstans nere på täckten. Jäkla skit...

Jag hann inte fundera så mycket mer på det, för sen var det dags för terminens första ridlektion på Casper. Jag kommer att ha ont i hela kroppen imorn, för det var verkligen svinjobbigt... Casper är inte så enkel när man försöker att få honom att jobba ordentligt, plus så red vi utan stigbyglar. Men slitet lönade sig och när det var 5 minuter kvar av lektionen så gick han faktiskt form.

Bye

Without My Ponies I would be Nothing

Likes

Comments

Instagram@karolina.jonsson