Imorse vaknade jag av att det stormade ute och igår vaknade jag av julmusik som mina värdföräldrar spelade. Då är det typ safe to say att det kommer bli en bra dag för det finns inga bättre sätt att vakna på.

Sent igår gjorde jag klart mina 11 sekunder av musikvideon!! Förstår ni? Jag har aldrig animerat i hela mitt liv, är så basic att jag laddade ner 7-dagar-testa-gratis-versionen av programmet jag använde ahah. Sen så tror jag verkligen inte att det kommer bli nå bra, för jag vet inte vad jag gör, och det kommer bli skakigt så in i helvete. Men fan vad tid jag la ner ändå. En scen är 25 fps och jag ritade varannan så 12 fps x 11 s blir 132 bilder och varje bild tog ungefär 8 min vilket blir 1056 min vilket är 17,6 timmar. 17,6 timmar för att rita 11 sekunder (uppskattat). Och sen har jag en till kort grej att rita och sen ska allt skannas. Jösses.

Igår ritade jag ju som sagt mest hela dagen men jag tog en kort sväng in till stan eftersom bläcket i pennan tog slut och jag har aldrig sett så många människor i La Roche på gatan (utom när det var maraton). Det var en söt liten julmarknad på torget och någon som signerade böcker i bokhandeln och allt var jätte juligt. dom gör ett mycket bättre jobb här med att skapa julkänslan än i stockholm och här snöar det inte ens så KUDOS. Får värsta glögg- och lussebullssuget. Tycker dock verkligen att det är synd att man bara hoppar över Lucia, vad är det för skit liksom?

Är så trött på att vara stressad över pengar och ekonomi nu att jag inte ens tagit mig tid och energi att reflektera över alla julklappar jag borde köpa. Tänker typ på fullaste allvar köpa en Alladin ask som hela min familj kan dela på. ”Här. Ta den. Ät. God jul”. Men har fan inte råd med annat. Någon kreativ, snål och fattig person borde skriva en lista ”hur du kommer undan så billigt som möjligt under julhetsen - enkla pyssel att belasta dina släktingar med när du nt har råd att köpa sånt dom faktiskt vill ha”.

Har en känsla att det blir jag som skriver den listan. Puss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag sitter på la mie caline, stadens 7eleven kan man säga men mer som ett bageri. Klockan är 08.20 och jag har håltimme till 10.00. Ni kanske skulle kalla det sovmorgon men det är det inte för jag måste fortfarande gå upp klockan 06.45. Idag har jag piano i en halvtimme efter skolan vilket jag är nervös inför för jag har inte spelat piano på alldeles för länge. Meeen men...

Vet att den här bloggen har blivit mindre och mindre satsig, eller kanske mindre aktiv, speciellt sen Moa försvann, men som sagt känns allting så grått mellan Parisresor och Nantesresor. Men nu har min stad investerat i julgran och julbelysning så det kanske är därför jag hamnade i bloggmood. Jag måste julhandla men det är svårt när man inte har några pengar, är jag för gammal för att ge folk teckningar i julklapp vad säger ni? Appropå det så har jag skaffat ett jobb. Det sjukaste jobbet jag någonsin haft, och jag har fan jobbat som clown på cirkus så det säger en del. Jag ska nämligen vara med och animera en musikvideo åt en (känd!!) spansk rappare. Så himla skevt, har aldrig någonsin animerat förut men det vet chefen så han får ta vad han får helt enkelt. Är taggad jag tycker det är fett roligt. Men svårt är det. När den kommer ut kan jag länka den så ni kan garva åt mina amatörscener.

Mina fingrar är så kalla att min blogglust försvann, så jag flyr tillbaka in i mina fickor nu, puss på er.

Likes

Comments

Skrev precis värsta inlägget och så försvann det för att Nouw appen SUGER. MEN MEN. Vi kör igen. Resan var otrolig, grät på tåget hem ahahaha , den ni. Här kommer en summering.

Konserten var så jäävla tung. Jag och ebba stog längst fram eller näst längst fram och förbandet var stört bra också. Det var inte en stor lokal men ganska mkt folk, stämningen var topp och alla kunde alla texter. Aminé var guld. Min man.

Efter så träffade vi Julián och på tunnelbanan stötte vi ihop med några tjejer som kom att bli våra kompisar under helgen. Dom ledde oss till Paris trashigaste kareokebar och vi sjöng ABBA och avslutade kvällen på något sorts brasserie. Kul var det i alla fall.

Orkar inte att min mobil ska fucka mig igen så det här kommer bli ett uppdelat inlägg, för maximerat med bilder basically.

Likes

Comments

Vi hade varit vakna 25h på torsdagen, men det stoppade oss inte från att go hard på lördagen också, vi gick 15km, inte så illa eller?

Vi kollade i 2nd hand affärer och jag gjorde av med hela min budget som jag skulle ha för helgen. Hur som så gick det bra för jag kompenserade mat ca resten av resan, haha värt. Köpte en fett fin tjocktröja och Ebba köpte en tavla bland annat. Vi åt god lunch, risotto och nudlar, och sen på kvällen fick jag träffa min BABY. Andrea! Och några av hennes kompisar från svenska skolan. Fick också träffa några av Juliáns kompisar(/kompis kompisar) och dom var fett trevliga, tror dock jag gjorde sämsta intrycket på dem ahaha. Men men.

Vi irrade runt i Paris halva natten och jag lyckades irritera en massa människor, men hade iaf roligt. Kom hem alldeles för sent och sov alldeles för lite. Min röst var heeeelt paj efter konserten och den blev inte bättre haha, man hörde fan inte vad jag sa och jag har inte låtit som mig själv sen i torsdags.

Likes

Comments

Lördagen åt vi buffét. Fet buffét. Trerätters och asiatiskt, åt säkert fem tallrikar, var så extremt hungrig. Och gott var det!! Jösses<333 mmh..

Sen gick vi på muséum! Det där som börjar på P, tror jag, och är ett av Paris störta. Det var både modernt, installationer och klassisk konst samt en och annan skulptur. Vi tog många fina bilder, och spenderade väldigt lång tid där. Rekommenderar att gå dit om ni ska till Paris, finns mycket att se!

Efterråt så gick vi hem till hotellet för att byta om och sen åt vi finmiddag, Ebba entricôt och benmärg (skumt) och Julián någon toast av nåt slag. När vi satt där och åt så knackade någon på rutan till fönstret och så var det tjejerna vi mötte i fredags! Så vi gjorde planer med dem och åt upp.

Vi gick tillbaka till hotellet och sen träffade vi tjejerna + en till av deras vänner. Det roliga var att dom två träffats samma dag som vi träffat dem, så ingen kände varandra egentligen, men nu är vi värsta squadet. Kul kul!

Blev en alldeles för tidig kväll, men var nog bra för nästa morgon behövde vi checka ut och jag behövde åka över halva stan för att hinna i tid till utcheckning, vilket jag inte gjorde, så ebba fick packa ihop alla våra grejer och jag fick stappla runt i mina klackar och min kort korta kjol hela söndagen.

Likes

Comments

Som sagt, på söndagen var vi ganska slitna. Hade somnat hos Julián och Ebba på hotellet och hann inte hem till utcheckning så fick gå runt i sacré coeur i samma skick som lördag natt. Kändes sådär. Thigh high klackar och minikjol, inte duschat eller borstat tänderna, smink under ögonen, otvättat hår, dessutom nermensad pga dålig planering. Men vi såg fin utsikt och ebba åt musslor och pommes.

Efter så återvände vi till hotellet och jag kunde byta om på toan, sen lämnade jag och Julián av Ebba på bussen och drog hem till honom en snabbis innan vi drog till tågstationen.

Men när vi väl kommer dit möts vi av strejk och att alla tågen är inställda! Så får stanna en natt till helt enkelt. Vi firade med sushi, sen avslutade vi kvällen lugnt och nära till hans ställe men det blev ändå för sent och kom knappt upp på morgonen sen. Men så tillslut gick vi upp och åt brunch som var jätte god. Pumpasoppa och chokladtårta av nåt slag, fett värt.

Meeen sen var jag tvungen att åka hem :( nu är jag hos familjen och vill inget annat än att ta tåget tillbaka. Inser att jag kommer vara fast här nu jätte länge, känns sådär för att vara ärlig, dessutom flyttar jag ännu längre ut på landet efter jul. Jösses. Saknar verkligen stora städer, har inte hemlängtan men längtar efter tunnelbanor och uteserveringar och neonskyltar och värmelampor och breda trafikerade gator, turistattraktioner, uber, veganska cafén och restauranger. Låter bortskämd, vet, men ni skulle förstå om ni såg den här staden. Död. Helt död.

Likes

Comments

Nu ligger jag i sängen på mitt och Ebbas hotellrum, heeelt hög på euphori, har en så underbar känsla i hela kroppen hela jag bara pirrrar!! Ebba är fast i bilkö på väg hit men jag ligger inbäddad efter bäästa första dagen här i PARIS!!! Älskar den här staden mer än livet fucking självt.

När jag äntligen kom fram efter vad som kändes som världens längsta tågresa åkte jag direkt till min kompis och vi chillade där ett tag, han visade hur han bodde och sen gick vi ut och åt brunch i form av två pain au chocolat oh två kaffes. Äntligen fick jag min jävla pain au chocolat efter tre jävla månader här. Och den var så himla god, rimligt pris för att vara ett veganskt café dessutom!!!

Det var sämst väder så vi gick direkt tillbaka till hans ställe och softade där i timmar tills jag var tvungen att dra till hotellet för att checka in. Rummet är fräscht och jätte jätte varmt, finns en liten fransk balkong som vätter ut mot en sorts innegård där man kan sitta och äta frukost på mornarna gissar jag. Trivs så himla bra och vet redan att den här helgen kommer passera alldeles för fort. Finns dessutom fungerande wifi vilket underlättar något otroligt.

Ikväll väntar Aminé och sen utgång med ebba, min kompis och hans kompis. Eventuellt min bästaste kusin dessutom! Andrea! Som jag saknat henne. Som jag saknar alla jag får träffa idag. Faaan asså, no mercy på dopamin. Är så hypad man kan bli.

Är ganska hungrig, som förväntat haha, men tycker om att vara hungrig för allting smakar så mycket bättre. Ska passa på att ta en siesta innan ebba kommer om jag lyckas somna, PUSS!!

  • Karin

Likes

Comments

Jag jag verkligen ingenting att skriva om, och det har nog mycket att göra med att jag gör så fruktansvärt lite. Moa bloggar aldrig och det beror mycket på att hon har så jävla mycket att göra. Men tidigt tidigt imorn tar jag första tåget till Paris, ångrar att jag inte åkte idag, ångrar att jag bokade biljett tillbaka över huvud taget, men vet att det inte hade hållit för har en budget på typ 50 kr/dagen. Efter den här resan har jag ingenting planerat, eller, jag har massa planerat men bara lösa planer. Moa kommer ner igen, Frej och Jonah vill komma, pappa vill åka skidor, jag och Moa har pratat om att övertyga Oona och Elin att komma ner, och till och med mitt ex vill hälsa på, vill träffa dom andra utbytestjejerna, dessutom har jag fått kompisar i Paris som vill komma också. Problemet är $$$$. Men om jag inte har såna här planer dör jag, jag förtvinar, det enda jag gör hela lektionerna är att drömma mig bort till planer framåt i tiden. Min biologilärare skrev ”tyst elev som ofta gör annat än biologi på lektionerna” om mig på min utvärdering, och han har helt rätt, på lektionerna försöker jag desperat fördriva tiden med att rita, planera, skriva, etc.

Just nu sitter jag och min bror och kollar curling, de Sverige som spelar, men vi lär höras efter Paris om inte annat y’all<3

Likes

Comments

Ungefär det gör jag på helgerna.
Idag har jag sprungit en sväng, gjort bananpannkakor, spelar gitarr, retat katten, ritat, och de de. På torsdag åker jag till ParisZ HERRE Gud vad jag längtar. Men har verkligen inga pengar, och överdriver inte när jag säger det heller. Vet faktiskt inte vad jag ska göra, har absolut inte råd med den här resan. Faan. Kommer svälta i Paris. Jävla skit.

Likes

Comments

Idag har jag gått igenom budgeten inför Paris, gråtit lite över den, och bakat kakor med min värdfamilj. Jag har också tänkt en del på Me Too och I have, och så har jag tänkt; vad hade jag velat höra från dom män som utsatt mig för skit? För ett förlåt kan vara ytterligare en börda för offret, jag menar, hur kan någon som begått ett grovt brott begära att bli förlåten för det dessutom, och inte på egen initiativ utan efter det att brottet uppmärksammats på sociala medier. Hur kan det kännas ärligt då?

Det jag skulle vilja höra, skulle vara framförallt ett erkännande. Ett ”ja, du har rätt, det jag gjorde mot dig var inte okej någonstans, och ingenting var ditt fel”. Jag vill att förövaren ska ta skulden, och att han (läs dom*) ska försäkra mig om att hela ansvaret var hans (deras*). Och efter att ha hört det skulle jag inte säga ”de lugnt” utan jag skulle säga ”tack, nu kan jag börja bearbeta det här för vad det faktiskt är: ett övergrepp”. För jag tror jag pratar för många kvinnor när jag säger att det är lätt att ta skulden för någonting som inte hade med en själv att göra. Man gör det för att man har det som vana, att ursäkta sig, och man gör det som ett filter för att slå in sanningen i någonting annat, en mjuk lögn, sockervadd. Det blir ett skydd, och man intalar sig på så vis att man visst hade kontroll över situationen. Känner ni igen er? Eller är jag oklar?

Jag skulle vilja höra ”nej, det var inte du som var för flörtig” ”nej, det var inte du som fick mig tro att det var okej” ”det är sant, du sa nej, du sa det flera gånger och jag hörde det” ”ja, det hände faktiskt, det var ingen dröm” ”jo, jag förstod att du inte ville, jag valde att se förbi det, och jag skäms” ”jag skäms”. Jag vill höra att dom skäms. Att dom är medvetna om vad dom gjort och att dom skäms. För först då kan man börja bearbeta allt för vad det var. Då finns ingen förvirring kvar. Svart på vitt. Jag har aldrig gjort någonting fel.

Likes

Comments