Det känns lite som jag håller på ruttna. Behöver att det händer något i mitt liv. Blir så lätt uttråkad, sist jag blev det flyttade jag till Malta och trodde att jag var Pablo Escobar. Kanske något mindre radikalt den här gången, kanske bara något så enkelt som att träffa nya människor (säger tjejen som inte ens gillar människor speciellt mycket.) Men det är det här när dagarna flyter ihop, man blinkar så har tre veckor sprungit förbi. Varje dag är den andra lik. Jag klarar inte det. Då ruttnar jag och gör något alldeles för drastiskt, jag vill vara på Basta och jobba på ekonomin. Inte det de handlar om, något måste bara hända med min fritid, vill träffa en sån där person som bara vänder upp och ner på allt och är lika påhittig och rastlös i själen som mig. Något behöver hända. Det är som att jag letar efter något men vet inte vad. Känner mig inte nöjd, inte är det såhär mitt liv ska bli? Det här duger inte för mig. Nästan som att jag kan inte leva ut mig helt, en del hindras, för att något saknas. Låter helt skevt va?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Senaste tiden har jag verkligen insett att jag är trött på att alltid vara den som ger mest i relation, oavsett om det är vänner eller familj osv. Det finns inget jag inte skulle göra för någon jag bryr mig om. Ingenting. Och jag är verkligen less på att bli besviken och sårad alldeles för jämnan, för att jag förväntar mig samma sak tillbaka från dom här människorna. Jag må vara svår ibland, men jag har ett stort hjärta, verkligen. Ett hjärta som börjat acceptera att bli sårat gång på gång? Jag blir ofta sårad, inte bara av kärlek, utan av alla människor jag bryr mig om. Det är som att jag har en aura runt mig som visar att det är okej att såra mig, som om att jag är så van, och hon förlåter alltid. Är rädd att jag tyvärr har förlorat det här "kalla" jag haft under alla dessa år, då ingen riktigt kunde såra mig, för jag brydde mig aldrig tillräckligt för att låta något påverka mig. Saknar den personen lite, som inte tog någon skit. Nu är jag motsatsen, känns som jag låter alla köra över mig bara. Eller så har jag ännu en gång valt fel människor att bry mig om? Är det inte så att ensammast är starkast?

Likes

Comments

Egentligen borde jag jubla, för att jag har haft en sån mysig och rolig första ledighet. Verkligen! Men känslan utav att komma tillbaka till mitt lilla rum, den tyckte jag inte om. Vet inte om det är en vane grej, eller om den alltid kommer va där? Trivs inte alls lika bra nu. Tråkigt.

Likes

Comments

"Jag tror inte det handlar om att man är rädd för att falla och bli så där obotligt kär. Eller att man är rädd för att få sitt hjärta krossat. Utan jag tror att det som skrämmer oss allra mest är att inte känna någonting alls. Att vara ensamma. Varför skulle man annars klamra sig fast vid något som är över, eller vid någon som sårat en?

För när flirten sen är över, eller förhållandet har gått i tusen delar, så går man runt och tänker tillbaka. Man saknar hur det är att vara två, oavsett hur ont det än kunde göra. Man blickar tillbaka enda tills man hittar någon ny som tar upp alla ens tankar och får en att känna sig speciell. Och då hakar man sig fast vid den, för man vill ha någon att stå bredvid.
Det är inte kärleken som gör mest ont, utan det är ensamheten."

Likes

Comments

Har suttit på kontoret sen kl åtta och pluggat bokföring mm. Vet inte om det är för att jag är så glad över jobbet och gillar det så otroligt mycket som jag inte kan slita mig ifrån det, eller för att när jag är på jobbet så släpper jag allting annat och det enda som finns i mitt huvud är siffror och konton. Varför tänka på känslor när man kan memorera en kontoplan? Sen jobbar jag faktiskt själv Måndag och Tisdag, annars sitter alltid min chef på sitt kontor så om jag är osäker på något kan jag bara fråga. Och nu när jag ska vara själv så vill jag veta att jag kan "allt" liksom! Jag är nog en sån, jag vill veta allt, och jag vill veta det på en gång, så lite plugg om bokföring denna förmiddag skadar ju ingen. Dock upptäckte jag att det mesta är repetering på det jag redan kan. Bra tecken?
Tog en promenad med R också (lol men är ju sekretess här så är kanske dåligt att skriva hela namnet? Dont know.) Och nu tänkte jag göra en kopp kaffe och fortsätta plugga lite. Innan jag går hem sen tänkte jag beställa en jacka också, är på jakt efter en skinnjacka till våren, lämnade alla mina på Malta när jag flyttade hem, lämnade dock allt, hade ett par jeans, en tshirt och en tjocktröja med mig när jag kom till Sverige. Ångrar mig nu! Drömde även om Paris inatt, så nu har jag heeelt snöat in mig på det, spara pengar, sen ta ut en veckas semester och dra till Paris? Hur perfekt låter inte det??

Likes

Comments

​Det är redan Torsdag, och redan soligt ute! Har pepprat ner både hatten och solglasögonen i väskan, även fast jag sitter inne på ett kontor hela dagarna haha.. Har suttit på jobbet sen klockan sju imorse, kollat lite på cyklar, sugen på att köpa en helt vanlig damcykel, skönt att slippa gå, även om det bara är tio minuter. Cykla är kul! Och bra! Nu är klockan dock åtta och växeln är igång, och jag har lite siffror att dyka ner i. Verkligen saknat att blogga måste jag säga! 

Likes

Comments

​Okej! Sist jag bloggade på nouw levde jag loppan på Malta, kom hem till Sverige i Januari 2016 och gick genom diverse avgiftningar och korttidsboende innan jag kom till Basta. Som dom flesta vet, eftersom jag inte är en super bloggare utan endast mina vänner som läser, but still. Om en vecka (!) har jag gjort mitt första år på Basta, och räknas sen in i kategorin "åring" vilket betyder att jag under ett år inte kunnat röra mig utanför Basta själv. Men som åring får man nu göra det. Stort steg! Hmm, jag har varit nykter och drogfri i nu snart femton månader tror jag? Fjorton kanske? Tappat räkning efter man varit ren och nykter ett år tbh. Kan inte ens tänka tillbaka och leva mig in i hur man levde då, har skapat en helt ny vardag, nya människor, ny stad. Brand new. Vet inte om människor har koll på vad Basta är, men missbrukare av olika slag, kommer hit, man bor här, och blir tilldelad ett jobb, man kan jobba på tex, bygg, eller städ, sen stallet och hundpensionatet, köket, ja osv. Jag har dock haft turen att efter ett år lyckats knipa en plats nere på administrationen och jobbar som ekonomiassistent som jag hörde att mitt jobb går under. Kul! Skönt att ha sin plats, har alltid gillat tanken utav att sitta på en kontor, framför sitt skrivbord och pyssla på. Så jag jobbar med siffror hela dagarna, och har hand om växeln då!

Satt faktiskt och läste lite bloggar och fördrev tiden på förmiddagen då Onsdagar är en liten mellandag då det inte finns speciellt mycket att göra för vår del, och insåg att jag saknade att blogga, innan i min gamla hade jag en vana att endast skriva när världen gått under, men saknar det där vardagliga, om ni förstår. Jag har dock aldrig något intressant att skriva. Bor i världsmetropolen Nykvarn utanför Södertälje och jobbar på dagarna och totalslaggar på kvällarna när jag kommer hem känns det som. Men ändå, det blir nog kul det här! Sitter förövrigt på datorn på kontoret, slutar om en halvtimme, så har inga roliga bilder. Still slayin' tho.

Likes

Comments