Får börja inlägget med att be om ursäkt för utebliven uppdatering förra veckan. Har ju fått in en snygg "varannan vecka" update kring graviditeten men något inlägg lite försent är ju bättre än inget alls, right?
Så istället för vecka 24 kör vi på 25, vilket jag är i nu.

Förutom hormonerna som jag skrev om tidigare så mår jag bra. ÄNTLIGEN känner jag hans sparkar. Det började som ett litet litet fladder, i början trodde jag mest bara att jag inbillade mig, men sen när Anton höll sin hand på magen och även då kände det så insåg jag att det verkligen va vår kille där inne. (Som tränar inför sin framtida fotbollskarriär, hehe..)

När man får "kontakt" såhär så känns det verkligen som att vi är ett team på riktigt. Att det är jag & han mot världen liksom! Låter kanske töntigt, men ibland så är det faktiskt han som får mig att ta beslut och pushas framåt och inte ge upp eller när något känns jobbigt så lättar han på allt. Jag tänker liksom bara att "vad är detta jämfört med honom?!" Nä, exakt. Ingenting. För ingenting är större eller viktigare än vår kille eller hans framtid. Så mycket som bestäms nu eller när jag tänker liksom "nästa år" så är han hela tiden med i bilden.

Ibland glömmer jag tillochmed bort mig själv litegrann, vilket är självklart! Men innan så fanns det bara en själv att bry sig om och ens nära men nu så är man inte så ego längre. Nu är han det viktigaste! Något jag aldrig trodde skulle hända har även hänt - jag trodde aldrig jag skulle kunna bry mig mindre om min garderob än någon annans. HAHA! Jag är såld på bebissaker!

Ovan ser ni vår lilla "sovhörna" till honom. Tyckte den blev SÅ mysig. Det bästa med att ha det fixat redan nu är att jag ibland kan falla tillbaka på den. Bara stå och titta och längta. När allt känns svårt och det är jobbigt med graviditeten så står jag där, puffar kuddarna lite och sen så känns allt mycket bättre igen! Om 106 dagar så ligger han där och sussar <3 (Gud vad lite det kändes när jag skrev det..)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Herregud vad jag är beroende! Och gravid på det.. ingen bra kombo.
Men har väl i princip slutat dricka kaffe sen den dagen jag fick reda på att jag väntade barn. Blir någon enstaka kopp då & då.
Men koffeinberoendet är ju inte lika lätt att bli av med - därav detta eviga celledrickandet.
Men lagom är ju såklart bäst! Godmorgon btw.. <3

Likes

Comments

Hej! Nu har jag åkt dit så det smäller om det! Vi snackar givetvis om hormonerna. Trodde verkligen att man kunde styra det på något sätt, att man inte bara "kunde" falla dit utan det va bara något man kallade sina vredesutbrott för - men oh lord vad fel jag haft! 

Jag erkänner!..

Jag kan känna SÅ SÅ SÅ mycket på en och samma gång, det är liksom helt sjukt hur kroppen och hjärnan fungerar. De slåss verkligen mot varandra. Ena sekunden är jag den lyckligaste människan som finns, jag skrattar och ingenting känns omöjligt. Andra sekunden så hatar jag livet, inget är roligt och det är fel på exakt allt! Tredje sekunden så kan jag inte sluta gråta. Jag gråter för allt och mycket och hela tiden. Det värsta av allt är inte att känna allt detta, det värsta är att inte kunna kontrollera det. Det bara dyker upp från ingenstans! Vecka 25 - du fick mig!
När jag då också är medveten, typ som nu i skrivandes stund så kan jag inte sluta skratta åt mig själv. Hur dramaqueen får man bli liksom?!

Från det till något annat - juni lider mot sitt slut och sommaren är verkligen i full gång! Midsommar är över för denna gången och juli har knappt börjat. Känner att jag hunnit med en del redan men har massa roligt kvar. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter "L" och hösten så kan jag inte sluta älska att leva i nuet. Allt är verkligen så mycket enklare så fort solen lyser på oss och man får traska runt barbent. Denna sommaren ska dessutom jag och Anton ha vår första gemensamma sommarsemester ihop. Förra året tog vi bara några strö dagar här och där och det gillade vi inte alls! 

Men semestern börjar inte riiiiktigt än.
Planer för vår sommar? Det får ni se. Lär ju dela det här givetvis! KRAM

Likes

Comments

Hej! Det gäller ju verkligen att ta vara på alla soldagar som kommer nu - eller rättare sagt: alla soltimmar, för vädret kan ju verkligen skifta på bara en timme! Men så är det väl med svensk sommar..
Häromdagen så luncha jag med mamma på favvostället, då hade morgonen varit mulen och trist men lagom till matdags och lunch så fick vi knappt plats på deras uteservering! Men en underbar lunch senare och catch up i solen så kände jag att jag gjort vad jag kunnat med solens strålar den dagen iallafall!

Likes

Comments

Hej hörrni! Tänkte att jag skulle bjuda på ett sånt där långt, känsligt och tankespritt inlägg igen. Ett sånt som nästan kanske bara jag själv förstår, hehe.. Here we go!


Kommer ni ihåg då för typ ett och ett halvt år sedan när jag köpte min/vår nuvarande lägenhet? Euforin jag kände över att den va liksom totally mine och fett dyr och fett fräsch, haha... Tanken över att den liksom va helt min. Jag minns iallafall det så väl. Jag hade precis brutit min näsa i en hemmamatch mot IKSU. (Lönt att göra det när det endast återstod 5 min av matchen?!?!) Jaja, den va av vilket som. Jag mådde bajs och ont gjorde det också. I samma veva så hade jag bestämt mig för att spela klart min sista säsong nere i Malmö och inte förlänga mitt kontrakt. Jag kände mig klar med min elitsatsning och ville prova på något nytt.
Något nytt boende närmare hem va jag på jakt efter och vi gick på visningar efter visningar, hyreslägenhet kunde jag glömma då köerna är på en livstid i Helsingborg i princip. Några större summor pengar hade jag ju inte. Efter två år som idrottskvinna får man ju ingen Zlatan-lön direkt. Så valmöjligheterna va ju få.

Att bryta näsan gjorde ont MEN att rätta till den sen efteråt?! Herre min gud. Jag grät, va svullen och såg ut som att jag blivit misshandlad. Att jag skriver om det är för att det va då, mitt i allt detta som jag fick se ett ljus i den evigt mörka tunneln. Jag va ju tvungen att flytta ifrån lägenheten nere i Malmö och behövde ett boende fort. Mamma och pappa hade ju tidigare flyttat till en tvåa så alternativet flytta hem sålänge hade försvunnit. Men en dag så kom dom, älskade mamma & pappa med en nyckel framför ögonen på mig och sa: vi har gjort en investering och köpt en lägenhet åt familjen och du ska få bo där. Jag dog. Jag visste ju precis vilken lägenhet det va också. Världens finaste lägenhet <3

Att det är världens finaste lägenhet enligt mig är jätteenkelt att förklara. Den blev min räddning. Min trygga punkt. Jag fick i lugn och ro komma tillbaka efter två år på vift och ensam, jag fick starta upp mitt företag igen och jobba som frisör vilket jag aldrig hann med i Malmö. Den är för mig så mycket mer än bara inredningen eller det centrala läget. Den är mer än Öresundsparken utanför, den är mer än alla grillkvällar på uteplatsen, den är mer än en billig bäddsoffa från IKEA. Den är mer än 5 minuter till havet..

Det är lägenheten jag träffade Anton i, det är lägenheten han gick ner på knä och det är i denna lägenheten han flyttade ihop med mig i. Det är i denna lägenhet vi kommer ta hem vår son till. Detta kommer alltid vara världens finaste lägenhet för mig för den gav mig och Dollar världens finaste familj och bästa tänkbara framtid <3

MEN den är ju bara en 2a. Jag känner att vi kan väl bo här ett tag till. Vi är inte så beroende av större riktigt än men visst har det blivit trångt sen vi införskaffat oss saker åt "L". Den är ju min och står på mig osv. och vi blev sambos här men det känns inte riktigt rätt ändå, dels för Antons del såklart men även för mig får jag väl erkänna. Hade varit skönt med något större och något som är vårt och där vi kan bygga vidare på detta trygga vi redan börjat bygga. Något där vi kan känna oss som en riktig familj, något gemensamt. Men var? Hur stort?
Vi har börjat kika på olika alternativ, även varit på någon visning och har fler bokade framöver men vi har ingen panik och känner ingen stress. Hittar vi vårt drömhus så dyker det upp när det är dags. För hus är väl vi båda överens om att det blir för jag pallar inte flytta till en trea för att sen behöva flytta igen. Men vi vet inte vad vi vill ha. Stor trädgård? Liten trädgård? Renoveringsobjekt eller inte? Och i vilket område är bäst för lillen att växa upp i? Jag lär ju återkomma i detta ämne. Men just nu är min familj mitt STÖRSTA prio, herregud vad jag hamnade i mamma-rollen snabbt. Mina tre killar är mitt slott och jag är deras ringmur. Jag tänker inte på något annat än dom och ingenting annat spelar någon roll längre. Livet har fått en mening och jag har förstått nu vad det är man lever för. Det är inte skitsnack, drama, pengar, jobb, bråk, svartsjuka och ångest det är familjen. Jag inser ju nu hur dum jag varit och lagt energi på onödiga saker, vilket slöseri! Over N' out.

Likes

Comments

Apsnygga skor, ellerhur?
Fick dom i min allra första morsdagpresent eller (mom to be present) om man hellre vill säga det ;)
Perfekta inför sommarens alla partyn!

Allra första grejerna till BB-väskan inhandlade. Lillen kommer rocka första bilresan hem i denna fina pyjamas från Livly. Snutten är ifrån H&M.

Inspo inspo inspo..

Studentfirande för både Antons kusin & min. Helt sjukt att det är fyra år sedan man stod där och hoppade runt av lycka! Så långt jag kommit i livet sedan dess och så liten man va då - vilket man definitivt inte tyckte i den stunden.

En varm sommardag längs strandpromenaden kan se ut såhär men just nu är det som bortblåst! Sommarn - vart tog du vägen?

Likes

Comments

Hej! Vecka 22.. dom säger ju att man ska kunna känna sitt barns rörelser mer och mer nu men att det såklart är väldigt individuellt men alltså jag känner nada. När jag känner på min mage så känner jag bara en hård kula och ingen respons alls. Inte ens ett kurrande eller något lätt fladder. Det är störigt! Eller störigt är väl fel ord men jag vill ju också, haha! Ibland så kan jag faktiskt bli orolig också men allt är ju bra där inne, det vet jag ju.. men ändå. Orolig kommer man nog alltid vara nu, sådär mamma-orolig ni vet. Det känner jag dock mer och mer. En överbeskyddande känsla liksom. Den är jag stolt över!

På fronten "inköp-till-bebis" så ligger vi väl i fas. Vi bockar av en sak efter den andra och för varje sak så känner jag mig lättad. Lättad över att bara kunna njuta och känna att vi har vad vi behöver när L väl är här!
Har även tagit tag i "semester/gå på mammaledighet". Ska ha semester samtidigt som Anton såklart och just nu har vi bokat in tre veckor varav en weekend i Stockholm! Känner väl att det kan jag nog ändå klara av i sommarvärmen som höggravid, hehe..
Och mammaledig går jag på i september för då kan det bannemej hända närsomhelst - och om jag känner mig själv så kommer jag vara ett nervvrak ungefär vid den tiden ändå.
Så en sommar med mycket sol, bad och grillkvällar ser jag framemot. Även 3 fantastiska veckors ledighet och tid med min älskade sambo innan vi blir tre ser jag också framemot, men mest av allt ser jag framemot 3 månaders längtan och förberedelser till våran L <3
Efter sommaren kommer du! Bara 18 veckor kvar tills du är beräknad!

Likes

Comments

Precis som rubriken säger så har vi tapetserat om i hallen, när vi ändå skulle fixa i sovrummet & tegelväggen i vardagsrummet tidigare i våras så frågade vi byggarna om de ville göra hallen också!
Tyckte det blev skitbra! Ger mer liv och känns mer "hemma" typ. Innan har ju lägenheten bara haft en och samma färg på alla väggar så det höjer verkligen känslan av olika rum då vi har ganska öppet i övrigt. Tapeterna kostade typ ingenting om man jämför med tapeter från typ stora varuhus. Hittade dom på Rusta med dessutom 20% rea så va tvungen! Letat länge efter en lämplig tapet till hallen men inte riktigt vetat vad jag ville ha, tills nu då! :)

Likes

Comments

Just nu pågår planering av L's garderob. Bodys i olika storlekar och kläder som passar till hösten (vilket är svårt att hitta nu) osv. Helt tappat intresset av att köpa kläder och liknade till mig själv - roligare till honom ju! Och vad mycket det finns! Men försöker ändå hålla mig till rimlig prisklass (för dom vet ju vad dom kan ta betalt för och när man blir föräldrar så vill man ju ha det bästa - så kosta vad det kosta vill typ) men nääää.. dom växer ju ändå ur det direkt!
Men en del plagg har vi ju som är lite finare och andra som är "okej" att spy ner, hehe..
Bebisar är ju inte som vi heller utan dom måste kanske byta kläder flera gånger om dagen så det gäller ju att ha ett lager.. och en tvättmaskin! Vilket vi har investerat i en då vi saknade det tidigare!
Såhär ser det ut änsålänge iallafall. Hans garderob blir en av lådorna i skötbordet som min pappa har byggt till oss! Det är så himla fint <3 ser ut som att det är köpt i vilken babyaffär som helst men han va snäll och gjorde ett - så då sparade vi dom pengarna vilket är SÅ skönt! Dessutom fick vi ju ett finare ;)
Men det är inte riktigt klart än och planeringen av det ligger längre fram i tiden så det får ni se då! Ni fick en liten sneak peak iallafall.

Nu ska jag äta upp min frukost sen göra mig redo för dagen & salongen. KRAM

Likes

Comments