Header
View tracker
Twitter
Niclaskarlsson9

Nniclaskarlsson

Ny vecka och ny möjligheter och inför den här veckan och framöver har jag lovat mig själv att lägga fokus på mig själv och ingen annan för jag känner verkligen att jag behöver hitta tillbaka till den vanliga Niclas igen, för just nu känns det som att jag är ute på okänt vatten.


I ett tidigare inlägg skrev jag om hur tuff den senaste tiden varit, skolan, motgångar, sorg, svek och allt vad det nu har varit. Men jag har inte förändrats utåt, jag har fortfarande varit samma trevliga, pratglad människa som alltid är öppen för allt och alla. Men tiden när jag inte har varit i närheten utav folk i min omgivning har varit tuff, det är då alla känslor dyker upp och alla tankar och allt vad det nu är. Men från och med idag har jag bestämt mig för att sätta ner foten och hitta tillbaka till mig själv, hitta tillbaka till ren glädje, jag ska inte bara se glad ut, utan jag vill också vara glad rätt igenom, från topp till tå. Det är jag inte idag, men det känns ändå som jag är på god väg. Bygga upp mitt självförtroende, hitta tillbaka till den vanliga vardagen innan jag bröt benet, sudda bort alla människor som får mig att må dåligt och ta vara på alla fina människor som jag har i min närhet. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta, det kanske bara tar några veckor, eller så tar det ett halvår till ett år, det får tiden utvisa. Men viktigast är iallafall att jag har bestämt mig vad jag vill och jag vet att jag kommer hitta tillbaka till mig själv och då kommer allting vara perfekt.


Påtal om annat så börjar feber släppa helt och hållet och det blir troligtvis skola imorgon. Men däremot får träningen tyvärr vänta till slutet av veckan, vilket är ypperst segt, jag längtar som fan och tänkte beställa två under armour tröjor att grymma i ifrån Inter sport. Det kändes som att jag var igång med träningen på allvar innan jag blev sjuk, så typiskt med bakslag. Jag har nämligen inte riktigt kommit igång med träningen efter jag tog bort gipset till 110 % och det beror framförallt på att jag började från 0 nästintill och uppstarten har varit rätt så seg, samt att jag fått bakslag, med sjukdom osv. Men jag tänkte dela med mig av 2 bilder som jag tog den 6 December, egentligen så skäms jag över dem, eftersom jag är så small och att jag har fått höra det genom hela mitt liv som tonåring. Men jag struntar i det, jag tog de här två bilderna för att kunna blicka tillbaka på hur jag såg ut när jag börja och har sagt till mig själv att ta två likadana bilder den 6 juni, alltså ett halvår mellan och förhoppningsvis se resultat. (dålig kvalité)



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Snön bara öser ner och det är vinter på riktigt, äntligen är det mysig vinter, när det är rejält med snö ute och inget blask ena dagen och andra dagen snö. Dock får det gärna bli några minusgrader kallar så det glittrar i snön och knastrar när man är ute och går.

Det är redan nu februari månad, snart är det redan sportlov och snart mars månad vilket innebär i bästa fall att jag får åka skidor 3 dagar uppe i kläppen om benet är med mig. Men utöver det ser jag något enormt fram emot våren, sedan studenten och sen startar ett nytt liv, ett spännande liv med mycket drömmar och planer.


För att få lite vårkänsla, har jag börjat kolla på lite kläder som jag hade tänkt att inhandla till våren.


Och förresten börjar känna mig mycket bättre nu, feber låg på 37,9 imorse när jag vaknade och känner mig betydligt piggare idag, men det blir nog att stanna hemma imorgon och vila upp sig helt och hållet. Obs två ruggigt bra låtar i slutet, jag gillar!!

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken lyder så känner jag mig helt förstörd...vakna igår morgon med en jobbig hosta som bara kom över natten, men det va inget som stoppade mig från att gå till skolan. Väl i skolan så började jag frysa något enormt..jag tog på mig ute jackan men frös ändå. Här någonstans började jag innse att jag va påväg att bli sjuk . Kom hem och klädde på massor med kläder, men frös ändå.orkade  inte göra någonting på hela kvällen. Det här blandades med massor utav tankar i mitt huvud, vilket gjorde det extra jobbigt, men jag somnade med ett leende på läpparna tack vare denna fina människa. Jag sov med hela 3 täcken men frös ändå, jag insåg att natten skulle bli tuff vilket den också blev. Vaknade helt orkeslös vid 8 tiden och ligger ännu kvar, visade sig att jag hade 39,5 graders feber, så det här lär bli en riktigt skit helg, blandat med oro och tankar

Likes

Comments

Såg ett klipp taget ifrån nyhetsmorgon där man kommer in på ämnet kring självmord, en mamma ställer upp som förlorade sin 14 åriga dotter.


Det här är något som berör mig något oerhört, samtidigt som jag också blir irriterad. Det som stör mig är att dagens samhälle är alldeles för tufft. Vi framförallt ungdomar, men även vuxna ställer för höga krav, sådan krav som visa personer helt enkelt inte klarar av att leva efter. Vilket jag inte förstår mig på, alla ska leva efter  deras egna villkor, leva ett liv som man själv känner att man trivs med, ett liv som är ens eget och inte efter någon annans villkor.  Anledningen till dessa hårda krav på ungdomar tror jag beror mycket på att internet har växt fram så kraftigt under de senaste åren, internet är ett perfekt sätt att gömma sig, klanka ner på andra, redigera bilder och se bra ut på internet, ett sätt att dela med sig hur bra man faktiskt har det. Internet kanske sågs som ett mycket smidigt sätt att använda sig av när det kom fram, men jag tycker att det har börjat gå över styr om jag ska vara ärlig. Livet bakom dataskärmen spelar faktiskt i många fall större roll än vad det verkliga livet gör, folk bedömer människor efter vad dem ser på internet istället för att vara öppen för alla och lära känna dom i det riktiga livet.

Att  människor ska behöva ta sitt egna liv pga det här är rent ut sagt hemskt och det måste få ett stopp snart. Det är inte såhär det ska behöva va, ingen ska behöva ta sitt liv, ingen ska behöva må dåligt. Så kom igen nu och se den verkliga världen, börja se alla människor och ta hand om varandra, det är så betydelse fullt att bara fråga hur någon mår. Det finns dem som mår så dåligt, men dem vågar inte prata om det och det beror nog mycket på att vi ställer så höga krav på varandra, att så länge han eller hon gör si och så, så mår han eller hon bra. Men det är återigen att i dag är man så dålig på att lära känna varandra, alla ska kunna prata yt om hur dem mår, så ta inte alltid föregivet att alla i din närhet mår bra, för så är det inte. Som sagt det här berör mig extremt att det ska behöva gå så här långt, att människor blundar för hur andra faktiskt mår. Jag hoppas vi kan se en förändring på det här för det är rent ut sagt hemskt. Så snälla ni ta hand om varandra, bry er om alla det är så betydelsefullt och jag är helt hundra på att vi kan nå ett bättre samhälle med betydligt mindre dödsfall.

Likes

Comments

Som rubriken lyder så känns det som att jag gör framsteg inom rehab, visst jag är inte helt återställt ännu. Vid visa tillfällen kan det gör ont, men det brukar gå över. Men det värsta måste nästan vara att det sitter i huvudet, att det inte går att tänka bort det, det är det som är jobbigt.


Men igår var jag hos min sjukgymnast och fick två nya övningar, det börjar bli många övningar till antalet nu. Ett rehab pass tar sin lilla tid men det är det värt och det gäller att göra det noggrant. Som sagt är det kul när man märker av framsteg, när man mäter hur omkrets kring benet bara ökar och då handlar det nästintill om rent med muskler, samt att jag kan jogga i hyggligt tempo och även driva lite med en fotboll.


Veckorna går så snabbt och det är redan fredag imorgon, vad jag vet så har jag inte mycket planer inför imorgon. Mer än att jag slutar tidigt vid 12, sen gymet och sen eventuellt åka till badhuset. Det var tänkt att spela bowling med Erik på kvällen men det blir troligtvis på lördag istället.


Dagen i sig har varit rätt bra, inledde dagen med ett rehab pass på morgonen, följde upp det med en soft lektion som vi såg film på. Sedan åkte jag och hämta upp Cazandra och skjutsa hem henne och gick en promenad hemma hos henne. Efter det träffade jag min bästavän och tog en fika, för att sedan avsluta dagen med lite plugg samt att lägga upp ett kostschema, för kom fram till att det behövs så mycket som jag tränar just nu.

Likes

Comments

​En tuff höst och en till början tuff start på nya året.


Ja om man ska blicka tillbaka så har det varit en relativt tuff period i mitt liv, men en minst sagt lärorik tid bakom mig. Jag inlede hösten med en positiv känsla det gick bra på fotbollsplan, gymet flöt på och allting var allmänt bra helt enkelt. Men livet kan verkligen vända på en femöring och själva startskottet till den här negativa period var väl att jag egentligen bröt benet. Men skulle jag spola tillbaka tiden till den där kalla onsdagen i September närmare sagt den 10 september, så skulle jag inte vilja att någonting var annorlunda. Det kan låta konstigt men det här var så mycket mer än bara en skada och jag ska återkomma till det. Först och främst var det oerhört tungt att tackla beskedet om att benet var av, samt att jag skulle få leva med gips upp emot två månader, det var även tufft att ställa om, att inte kunna göra mat själv, bli serverad, sitta framför tvn, datan och tv spelet. Ja det kanske låter soft enligt många, men oj vad jobbigt det var... Men vi människor är anpassningsbara och jag anpassade mig relativt snabbt, lärde mig gå hoppa på kyrkor och hitta olika knep. 

Att höra två månader med gips är inte lätt att tackla det kändes som en evighet, men man fick göra det bästa utav det, sätta upp olika delmål, olika tider att se fram emot så tiden skulle gå snabbare. Jag var nästintill helt off under 2-3 veckor, kunde knappt göra någonting, va iväg och kolla fotboll och fikade, men det var knappt att jag orkade det och allting var så krångligt. Jag var borta ifrån skolan i närmare 3 veckor, vilket är lång tid, lång tid utan att träffa sin klasskamrater och tid som innebär att man hamnade mycket efter, vilket inte är likt mig. 

Man duschade med gips, sov med gips och ah levde i mjukis, jag vet inte hur många gånger jag bröt ihop och vill bara försvinna ett tag och vakna upp i mitten av november och börja leva det normala livet igen. Men det var i dessa tillfällen min familj spelade en viktigt roll, det var dem som framförallt peppa mig, stod ut med mitt dåliga humör och fick mig att försöka blicka framåt och hur jobbigt det än var försöka vrida och vända på de här.

Besöken på sjukhuset blev många och beskeden jobbiga, jag kom ditt varje gång med en förhoppning men lämnade varje gång med en jätte dåligt humör, en hopplöshet och vätskefyllda ögon. Jag försökte göra allt för att inbilla mig det bästa scenariet, men jag möttes bara utav negativa besked. 

Det går snack om att sjukvården i Sverige är så dålig, men jag vet inte om jag håller med. Jag är så oerhört nöjd med läkaren som ansvarade för mig och övriga sjuksköterskor osv som gjorde ett fantastiskt jobb, det är  jag super nöjd med.

Humör var som sagt oerhört dåligt, man saknade ork och lust att hitta på saker, man bara ville att tiden skulle springa iväg och att man skulle kunna börja leva det vanliga livet. Mitt under allt började jag tänka, kanske för mycket, men jag började tänka på hur bra mitt liv egentligen är, hur viktigt det är att ta vara på varje dag, ha kul, umgås med nära människor och även sprida kärlek till alla. Under den här negativa tiden började jag ändra min syn på livet, tiden innan har jag enligt mig själv inte gjort livet till mitt egna, utan har bara låtit tiden gå och egentligen inte göra något vettigt. Jag började få tankar om livet, många personer som gick bort under den här tiden, vilket satte sig i mitt huvud och jag började tänka på att man aldrig vet vad morgondagen har att erbjuda, allting kan vända så snabbt, vilket är läskigt men det är nog också det som är meningen med livet, att det är oförutsägbart.

Det var redan jobbigt med gips och ett liv som handikapp, det här satte sig även i mitt huvud och jag började tänka alldeles för mycket på livet och det satte sig i mitt huvud på ett negativt sätt. Allting blev bara extra jobbigt och jag gick och oroa mig över allt, att jag skulle vara sjuk osv. Under en tid funderade jag på att söka upp en psykolog för jag mådde så psykiskt dåligt. Jag var inte mig själv längre, gick och oroa mig för allt under dagarna. Det här satt i även efter tiden utan gips, jag kunde sakta men säkert börja leva livet utan gips vilket var kul, men ändå mådde jag dåligt. Det berodde mycket på den här tiden, men även på att personer lämnade mig och ah allting var allmänt jobbigt...


När jag kunde börja gå i skolan som vanligt igen, kändes det som att man hade börjat i en ny klass eftersom man varit så off i skolan och på fritiden. Plugget gjorde inte saken bättre, pga det här låg jag enormt mycket efter i skolan och det var riktigt jobbigt, när det ända man egentligen gjorde var att plugga varje dag. Samt att visa saker gick emot mig, vilket jag mådde riktigt dåligt över. Samt att det började krångla med min kropp som det aldrig tidigare har gjort, jag började få en verk vid hjärtat och det gick så långt att jag fick besöka akuten för att kolla upp vad det var. Det var ingeting fel på mitt hjärta utan det berodde på att jag hade börjat äta creatin som hade lagt sig i njurarna. Men det var skönt för min psyke att få veta att det inte är något fel på mitt hjärta och att jag inte behöver oroa mig. För jag var nämligen orolig, det satte sig i min hjärna att jag hade fel på hjärtat och varje natt tog det flera timmar innan jag vågade somna, för jag hade en rädsla av att jag kanske inte skulle vakna igen. Det allting egentligen handlar om är att jag någonstans under den här jobbiga tiden började inse att jag faktiskt har ett liv framför mig, samt att flera saker spelade in. Hösten var helt enkelt den sämsta på mycket länge, brutet ben, mått riktigt dåligt psykiskt, dåligt självförtroende, känt mig ensam och även blivit sårad. Det har helt enkelt varit  en dålig tid som jag nu har lagt bakom mig och gått stärkt ur. Det  är som jag skrev tidigare att jag aldrig skulle vilja göra om den här hösten och varför jag inte vill det beror på att den har varit så pass lärorik för mig.


Men nu känns det bara som att det blir bättre och bättre för varje dag, benet blir bättre och inga bakslag än så länge, jag har kommit ifatt i plugget, jag umgås med kanon vänner samt att jag börjat lära känna en ny människa som jag ser upp till något extremt, en sån människa som jag känner att alla behöver  i sitt liv. Jag har kommit igång med gymträningen, börjat hitta på roliga saker samt börjat jobba igen. Men viktigast av allt är att jag har fått en annan syn på livet, vilket känns väldigt viktigt.


Jag hoppas jag kan dela med mig utav min livsglädje och kunna sprida den kärlek och glädje som alla på vår planet behöver, snälla ni va rädda om varandra och behandla alla människor med den kärlek ni kan ge.

Likes

Comments

Om helgen var tråkig och jobbig så har början på den här veckan varit betydligt lugnare och skönare, har knappt varit i skolan varken igår eller idag, utan har spenderat tid på gymet och blev även en sväng på stan idag.

Gymet flytter på bra och imorgon ska jag träffa min sjukgymnast så får vi se vad han säger om benet. Angående min gymträning så har jag gjort ett träningsprogram åt mig själv, vilket jag vid ett annat tillfälle kan publicera på bloggen, för att kanske sprida tips eller själv få tips av er läsare.


Idag gjorde jag ett utav de bästa inköpen på länge, kände att jag var i behov utav ett par nya skor och jag stannade till på Vagabond inne i stan, mycket trevlig och hjälpsam personal där. Var ute efter snör skor, ett par svarta, men helst någon sko som liknar ett par kängor och allt jag sökte hittade jag och jag längtar tills jag kan använda dem, men just nu är det mycket blaskigt ute så det får nog vänta.


Hoppas även ni haft en bra start på veckan och va rädd om varandra.

Likes

Comments

Ja det va ett tag sen sist och sen vi sist sågs var ju innan helgen och under helgen brukar man allt som oftast hitta på något roligt. Men den här helgen bestod utav jobb, jobb och åter jobb. Jag jobbar på Ica Maxi Norrköping och har gjort det 4 år nu, jag brukar få hoppa in på helger och kvällar och tjäna välbehövliga pengar i plånboken. Jag jobbade 15-22 på lördagen och 10-19 på söndagen, så jag har varit så trött och inte haft någon ork till att varken gyma eller något annat i helgen.

Nästa helg får blir roligare


Likes

Comments

Fredag

Det är fredagkväll och skolveckan har gått relativt snabbt och vanligtvis brukar det vara skönt med helg, men den här helgen ska jag spendera lördag och söndag på jobbet. Jag jobbar på Ica Maxi och brukar få hoppa in på kvällar och helger, välbehövlig inkomst som man kan spendera på intressen och även spara.

Idag var annars en vanlig skoldag, slutade runt halv 2 och drog till gymet direkt, trodde det skulle va tjockt med folk, men var ovanligt lugnt och jag körde ett litet bland pass idag, lite armar, axlar, mage samt rehab. Mycket skönt, men jag kände att mitt Iphone headset inte duger, så tog bilen ut till Ingelsta och kollade hörlurar på Elgiganten och Media markt, men jag hittade slutligen ett par Beats solo hd på teknikmagasinet, dom kommer minst sagt komma till användning, både till skolan i skolan, på bussen och på gymet, musik är en viktig del utav min vardag. Det märktes att de var löning idag, det var tjockt med folk ute vid Ingelsta.

Nu är det kväll och jag tar det bara lugnt, ska kliva upp runt 9/10 tiden imorgon för att åka in till Söderköping och kolla inomhus ett tag och sen vid två tiden åka emot jobbet och sedan jobba till 22:00.

Hoppas ni får en roligare helg än vad jag kommer att ha.

Likes

Comments

Dagen i sig har varit väldigt slapp. Startade dagen med att åka in och ha min ända lektion för dagen, Jag körde min rehab, men var oerhört seg imorse och fick inte mycket gjort. Direkt efter fysen, så körde jag ett kortare axelpass, trots att jag va seg sedan tidigare.

Efter morgonpasset rullade jag ner emot staden, för att äta lunch med Cazandra. Super trevligt, samt ett mycket trevligt ställe, nämligen brödernas cafe i Norrköping.

Efter det rullad jag hemåt, och va tvungen att fota lite i farten, det är ju så mycket finare och mysigare ute med snö. Direkt när jag kom hem drog jag på mig varma kläder för att ta en härlig promenad med hunden. Det är nu det är som roligast att gå promenad när vädret är bra och det är fint ute.

Nu ska jag slänga i mig lite mat för att senare åka ner till Söderköping och träna, vi hörs!

Likes

Comments