Header

1. Att det alltid är mycket människor mellan 7:45 till 9:45 på spårvagnen (T2) och Metro 1. Speciellt då man hoppar av vid La Défense för att byta.

2. Att fransmän älskar baugette. Det ligger alltid minst en baugette på middagsbordet och man äter baugette till alla måltider. Dessutom har jag vant mig vid att se franska människor gå och bära med 1-3 baugetter i en papperspåse under armen.

3. Att varje middag består av fyra rätter. Förrätt, huvudrätt, ost och efterrätt. Ibland äter vi dessutom frukt efter efterrätten. Middagen kan ta allt från 30 minuter till 2 timmar beroende på om vi har gäster. Ibland även 4 timmar med fördrink.

4. Att se medelålderskvinnor och män åka runt på sparkcyklar. Om Lund har studenter som cyklar så har Paris medelåldersmänniskor som åker runt på sparkcyklar på väg till jobbet.

5. Att en clementin kostar 10 kr medan en baugette kostar 4 kr. Alltså, frukt är dyrare än bröd, suck.

6. Att fransmän har socker i precis allting. Som efterrätt på vardagarna får vi oftast en liten yoghurt och även om det står att den innehåller socker (tro mig, de är jättesöta) så brukar min värdfamilj hälla i 1-2 teskedar extra socker. Jag håller mig gärna till naturell när jag får välja.

7. Att äta middag senare. Hemma i Sverige åt jag oftast mellan 6-7 medan här äter jag mellan 7-8. Inte alltför hemskt med tanke på att jag har vänner som ofta äter vid 9. Men generellt sätt äter fransmän middag mycket senare än oss.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det första jag tänker när jag kliver in i affären är att detta inte är en affär för mig. Jag har redan kollat in deras hemsida - och jag vet att ingenting i affären är något jag kan få på mig. För inget passar mig. Ändå så går jag efter mina kompisar uppför trappan upp till affären. Jag gillar inredningen och den rustika känslan affären för med sig. Överallt hänger klädesplagg eller ligger i högar i soffor och på bord. Mina kompisar fördjupar sig i kläderna medan jag går längs med ena sidan av affären och drar min vänstra hand över klädesplaggen. Personalen snear mig. De vet, precis som jag, att jag inte är accepterad här. För jag får inte på mig storlek Small.

Brandy Mellville. Jag vet inte vad ni tänker när ni hör deras namn. Men jag ryser när jag tänker på affären. För mig är det helt idiotiskt att det ska finnas ett märke som bara säljer en storlek, "one size fits most". Och även om mina smala kompisar inte alltid får på sig alla klädesplaggen i affären så snear personalen inte dem när de går in i butiken. Jag vet själv inte om de själva märkte av vilken stor kontrast det blev när jag kom eftersläntrade efter dem. Redan när jag stod vid trappan - på väg att gå upp till BM - övervägde jag tanken på att springa därifrån. Vad är det för vits med att gå in i en affär, se massa snygga kläder och sedan tvinga påminna en själv att "Dessa kläder passar inte dig. Du får inte på dig storlek Small. Du har inget här att göra.." Det är så sjukt förnedrande och ångestladdat. Jag vet inte hur länge jag var där men jag fick sådan ångest av att ens andas luften där inne att jag satte mig ner i en soffa vid några provrum och satt kvar dit tills mina kompisar dök upp och vi gick därifrån. Jag tror inte de riktigt kan förstå hur diskriminerande det är för mig att gå in i en affär som inte accepterar en. Och även om vem som helst har rätt att starta en klädkedja för vem som helst så finns det ändå ett talesätt som säger "just because you can do anything doesn't mean you should".

Brandy Mellville fick ångesten att börja krypa längs med min kropp. När vi var på GAP och provade jeans alla tillsammans såg jag helt plötsligt bara det fula med min kropp. De saker jag skämdes för. När jag drog på mig den gråa ribbade klänningen i morse gjorde jag det med självsäkerhet, men när jag var på väg att ta av den för att kunna prova jeansen såg jag allting jag inte ville se. Slutligen, när vi gick in på Bershka - en affär jag gärna inte hade velat gå in i heller. För jag märkte de tidigare tre gångerna att ungefär 2/3 av deras kläder görs upp till storlek M medan 1/3 till L. Affären är inte lika diskriminerande, men lika ångestladdad. Helt plötsligt så räcker man inte till. Det är inte så att jag känner ett särskilt sug till att köpa deras kläder då det känns som om de diskriminerar oss som är lite större än average. Trots att jag ville därifrån tog jag 3 klädesplagg jag hittat i L och gick till provrummet. Väl där inne skämdes jag återigen. Kanske hade jag inte skämts över min egna kropp om jag varken besökt BM eller Bershka idag. Och då hade jag kanske inte behövt gå runt och försöka dra kappan närmare kroppen eller lägga märke till hur personalen i dessa affärer sneat mig om jag inte ens gått in i dem.

Att ens ha gått in i dessa två affärer var ett misstag. Detta insåg jag när jag satt på metron på väg hem, med hög musik i hörlurarna för att försöka dämpa mina egna tankar. Bakom mig hade jag lämnat de för trånga klädesplaggen men framförallt mina kompisar. Helt plötsligt kände jag att orken att kämpa emot var som bortblåst. Ibland känns det som om hela världen är emot en och det enda man vill göra är att gömma sig på en plats där man känner sig som allra tryggast. Och just då betydde en trygg plats mitt rum, så jag flydde från provrummet, åkte hem och kröp ner i sängen. Och äntligen kunde jag pusta ut. Panikattacken var över.

Likes

Comments

Ta sig hit: Metro 1 till Palais Royal - Musée du Louvre, museet ligger 3 min från metron.

Likes

Comments

Tänk vad mycket ett par ord kan påverka en människas sätt att tänka. Tänk vad blickar kan påverka en människas sätt att se på sig själv. Att behöva se sig själv i spegeln samtidigt som det känns som om spegeln spottar ut negativa kommentarer är förjävligt. “Du kan inte ha på dig den där tröjan!” “Den framhäver inte det som är fint med dig!” “Du ser tjock ut i den!” “Den färgen passar inte dig!” Ibland känns det som om innan jag vaknat så har jag en dag tagit på mig ett par glasögon som jag genom dessa, bara ser det negativa med mig själv. En annan dag har jag ett par andra glasögon - där jag bara ser det positiva och det som är vackert.

Så varför kan jag inte kunna få vakna med ett par glasögon som säger att jag är vacker alla dagar i veckan? Varför måste jag vakna en dag och känna mig så obekväm med min egen kropp att jag vill krypa ner under täcket igen och inte lämna huset. För det är just dessa dagar som jag - motvilligt - tar emot alla blickar jag får på gatan. Personen kanske inte ens nedvärderar mig eller mina kläder men varje blick jag får de dagar - läggs i samma osynliga soppåse som det känns som om jag drar med mig till skolan. För varje person som går förbi blir den bara tyngre och tyngre. Enligt National Eating Disorders Organisation är 81% av alla 10-åringar rädda att bli tjocka. Och två tredjedelar av alla tjejer mellan 9 och 15 blir dagligen påverkad av sociala medier och hälften av alla normalviktiga tjejer i åldern 9-18 anser att de är tjocka. Barn är i min åsikt, mer lättpåverkade än vuxna. Jag blev påverkad av allt personer sa om mig när jag var liten, rykten som spreds. På så sätt började jag nedvärdera mig själv - och jag förtjänade så mycket mer. Min psykiska hälsa kring min egen kropp är bättre idag än den var när jag var liten, men det gör ont inombords att fortfarande höra barn som går igenom varje sak som jag fast de inte egentligen är överviktiga.

Idealen förändras ju med tiden. Förut var det “inne” att ha kurvor, att vara bredare för det visade att man var rik och hade mycket pengar att lägga på mat. Samtidigt är det också viktigt att lägga till att olika länder eller områden har också olika ideal. Vad som anses vara idealet i Kina är inte likadant som i till exempel Syrien eller Egypten. Men ändå tror jag att världen på något sätt skapat ett ideal med hjälp av de olika idealen. För helt plötsligt ska man vara smal samtidigt som man har kurvor - och höfterna och bysten ska vara ungefär lika stora. Man nedvärderar de som är överviktiga eller underviktiga. Säger att de ska gå ner/upp i vikt. Som om det löser alla problem. Vissa har lättare att gå ner/upp i vikt, andra inte. Av egna erfarenheter då jag själv försökt flera gånger har jag till slut gett upp för min psykiska hälsa har påverkat negativt av det. Personen som är överviktig som du ser på gatan kanske inte har rört socker på flera år utan äter en hälsosam kost. Men på grund av dennes persons utseende så dömer du denne och nedvärderar personen.

Jag tror att om man har kommit så pass långt att man faktiskt inser att man har båda tankarna och försöker hitta det positiva i den negativa morgonen ändå - har man kommit ganska långt till att älska sig själv. Personer jag känner som ändå har de kroppar som jag så gärna drömmer om delar samma problem med mig. Ibland känner vi oss inte tillräckliga. Vår kropp räcker inte till när vi jämför oss med ouppnåeliga mål. Ändå fortsätter vi att jämföra oss. Är det för vi tror att om vi fortsätter så kommer vi må bättre? Eller är det för att alla andra runt omkring oss pratar om det och just därför är det så svårt att strunta i det? Jag har själv satt upp mina mål för min egna kropp. Mål jag kanske aldrig kommer uppnå men mål som håller mig vaken. Idag när jag såg mig själv i spegeln såg fettet kring midjan mindre ut än de gjorde häromdan och var mer likt det ideal jag själv vill uppnå. Idag kände jag mig vacker. Om jag kommer känna mig vacker imorgon också, det vet jag inte. Men det bästa jag kan göra är att njuta i dagar som dessa - för då ska jag stråla.

Likes

Comments

Hej allesammans!

Veckan har gått så otroligt fort samtidigt som jag verkligen måste åkt på något ordentligt virus. De senaste två nätterna har jag legat vaken mer än halva och bara sovit några timmar. Och tro mig, jag har verkligen försökt mitt bästa med att sova. Har gått runt o hostat i över en vecka nu och det har bara blivit värre och värre ju fler dagar som går. De senaste dagarna har det känt som om jag håller på att sluta andas och då hostar jag för att få luft. Det är riktigt obehagligt och jobbigt - så att ens kunna sova är tekniskt sätt omöjligt.

Igårkväll stannade jag hemma för att vila mig efter den långa veckan och idag har jag inte lämnat huset bortsett från när jag gick till apoteket för att köpa hostmedicin. Vet inte vad hostmedicin kostar i Sverige men den jag köpte (och den som min värdmamma rekommenderade till mig) kostade bara 2,86 euro. Klart man blir glad att hostmedicinen inte var dyr då jag är ganska pank annars haha. Bortsett från den lilla utflykten så har jag inte lämnat huset. Men för en gångs skull så har jag tecknat idag! Det känns som om det var hur länge sen som helst sedan jag faktiskt satt och tecknade något - som blev bra. Har fyllt 2,5 sidor i mitt skissblock. Idag har jag mest fokuserat på att fylla skissblocket med olika abstrakta former av ljusgrå promarker och sedan skissa med svart penna ovanpå, det är riktigt härligt med lite kontraster än att bara måla på vitt papper så att säga. Har inga bilder för tillfället men kanske kommer lägga upp en bild på ett uppslag i mitt skissblock när jag vet lite mer hur jag vill ha det. Experimenterar fortfarande med att hitta min stil. Just nu sitter jag i sängen och lyssnar på Lana Del Rey samtidigt som jag väntar på att min värdmamma ska ropa att det är dags att äta middag. Hoppas ni får en fortsatt trevlig lördag tills vi hörs nästa gång! :)

Likes

Comments

Bättre sent än aldrig!

Jag och Siri drog till marknaden utanför mitt hus i söndags och den håller till tre dar i veckan så när jag var på väg till skolan idag var män fullt upptagna med att lasta upp all frukt, kläder, smink, kött etc. på diskarna eller på bord utanför saluhallen. Jag börjar tro att jag fått astma eller något för jag har gått runt och hostat nonstop i en vecka nu och har inga andra symptom på t.ex. en förkylning. Annie hade också problem med hosta under en längre period än vad jag hade och fick astma-medicin från någon läkare här i Frankrike och mår bättre efter det. Mamma skulle höra med vårdcentralen i Sverige om hon kanske kunde ta med någon medicin ner till mig för annars måste jag nog försöka fixa ett besök här i Paris. Nackdelen med att fixa ett besök hos läkaren här i Paris är att det kostar ca 350-400 kr för ett läkarbesök. Haha... Efter marknaden i söndags drog jag, Siri och Mattea till Bastille, sa hej till en av våra lärare i Bercy som var där en kort stund med de som har utbyte i Nevers som typ "mellanlandade" i Paris innan de åkte vidare, gick en snabb vända på Champs Elysées och åkte även till Puteaux. Igår tappade jag mina hörlurar i skolan samtidigt som jag och Linn fick stå o vänta på vår T2 i ca 20-30 minuter och det var allmänt kaos på perrongen. Kom hem efter halv åtta och då satt redan Charlotte och min värdmamma och åt middag - man kan inte lita på transporten i Paris alltså.

Vi har sol idag, men ca 14 grader tror jag. Inte lika varmt som vi hade i helgen eller som vi kommer få i slutet på veckan. Men jag ska inte klaga. Vi har i alla fall så varmt att man kan gå runt i vårjackor utan halsdukar och tjocka kläder. Jag kan helt enkelt inte vänta tills det blir vår. Min värdmamma sa att det brukar vara jättefint väder i Paris i maj, hoppas bara att det fina vädret håller i sig även på min födelsedag. En vecka efter jag fyllt 18 kommer nämligen Astrid till Paris och jag kan inte vänta tills hon kommer ner och jag kan gå runt och strosa runt på gatorna i Paris med en av mina närmsta vänner. Hur har er helg varit?

Likes

Comments

Alltså vilken lördag! Helt underbar ju! Det började med att jag, Annie, Louise, Siri, Gabriel, Charlotte och Sofia åkte till Champs de mars vid Eiffeltornet för att äta picknick runt 12-13 tiden. Halvvägs dit stannade vi på franprix för att alla skulle handla vad de villa äta för nåt.

Sen skulle vi gå en av BMTs promenader runt i stan och gick förbi bland annat nationalförsamlingen, ministret, där presidenten bodde osv. Det var så skönt att bara kunna ta av sig jackan o njuta av solen för det fanns nästan inga moln alls på himlen. Efter promenaden som tog ca 2 timmar åkte vi några till hotel de ville för att shoppa second hand. Hittade en tröja o en typ en kofta/jacka. Båda kostade 1 euro styck så det var definitivt värt det!

Till slut avslutade vi kvällen med att åka till Montmartre (eller det va planen) men vi glömde hoppa av på rätt station när vi tog bussen så vi åkte in i 19onde arrondissemanget så vi gick gatan ner o hittade en ganska mysig italiensk restaurang bland massa halvskumma restauranger. Han som jobbade där hörde att vi pratade svenska o sa att det är många svenskar som brukar äta där tydligen. Lite kul var det ju. Nåja, beställde en jättegod lasagne medan de andra tog antingen sallad, pizza eller pasta. Efter det åkte jag, Siri, Linn och Tove hem medan Sofia, Louise och Annie åkte åt andra hållet för att gå på bar. Jättemysig lördag hade jag verkligen! Hur var eran?

Likes

Comments

Coucou!

Vissa dagar här i Paris så är det underbart, ca 15 grader och sol och himlen är fullkomligt klarblå. På nätterna mörknar det och graderna sänks till ca 5-8. De senaste dagarna har det ösregnat men idag var det varmt trots att regnet hängde i luften. Två gånger sedan jag kom hit har jag knappt kunnat urskilja La défense från min balkong. Det är alltså den utsikten jag vanligtvis har, men vid dessa två tillfällena har det varit så mycket föroreningar i luften att det ser ut som en tjock dimma som hänger över staden. Vid andra tillfället gick jag ut på balkongen med kameran i högsta hugg för att dokumentera. Skillnaderna från morgon till kväll är riktigt läskiga. Anledningen till varför jag valde att skriva om detta är för när jag nyss kom hem efter matteprovet såg jag samma tjocka "dimma" ligga över La défense.

Om man tittar extra noga kan man faktiskt urskilja konturerna på husen, men bara nästan...

För en gångs skull så fick vi faktiskt en fin solnedgång i slutet på dagen men som ni kan se så ändrades inte "dimman av föroreningarna" särskilt mycket alls mellan morgon och lunchtid.

Fram emot kvällen kunde man se "den vanliga La défense" som jag annars brukar se efter jag kommit hem och dragit undan gardinen. Men som sagt, det känns som om det här med att föroreningar som man ser ligga över städer oftast kopplas till t.ex. Kina men icke. Skulle själv vilja påstå att detta är en Paris som inte många känner till, därav rubriken. Nåja, ska inte klaga, Paris är underbart bortsett från detta. Jag menar, vi har i alla fall inte snö. :)

Likes

Comments

Idag har jag gjort följande:

- Ätit brunch med Agnes, Emelie, Louise, Annie och Anna i Paris.

- Pluggat tre timmar matte, skrivit på min historiainlämning

- Snart läst ut vår novell på franska som är läxa tills imorgon

- Gick en powerwalk runt i Colombes från Charlebourg hem till mig så jag vet lite mer om området där jag bor nu.

- Städat min garderob och skrivit en lista på alla saker jag vill att mamma ska ta med till Paris när hon kommer o hälsar på om ca 2-3 veckor!

Likes

Comments