Header

Nu har jag alltså spenderat ett par dagar i Paris och jag är helt slut! De senaste tre dagarna har jag slutat 18:00 så kommer hem 45 min senare efter att ha först gått från skolan, sen tagit metron två stationer till La défense och sedan bytt till spårvagn som tagit mig in till Colombes - där jag bor. Det är alltid otroligt mycket människor som färdas med både Metro och spårvagn så man känner nästan alla baciller på fingrarna som man får efter att ha hållit i en metallstång hela resan.

Igår tog vi metron in till Notre Dame, fick lite historisk bakgrund och kolla inuti. Sen gick vi runt lite i stan och fick med oss vår lärare på en shoppingtur haha! Efter vår tur in till Paris var vi som gick samhäll tvungna att ta oss tillbaka till skolan för att ha historia mellan 5 och 6. Något jag märkt är hur seg man blir efter så långa dagar. Franskan har också blivit bättre o engelskan jag kände mig van vid att använda förut är mer exotisk och jag väljer nästan hellre franskan framför engelskan nu - något jag aldrig gjort förut! Nu sitter jag i sängen o väntar på att värdmamman ska komma och säga att det är maten. Vi har just haft idrott och finns inget vatten i kranarna så kan inte duscha och jag har ont i halsen pga alla avgaser. Nåja, nu ska jag äta och sen sova. Godnatt!

Likes

Comments

Nu har jag snart spenderat 3 timmar i värdfamiljen och är så trött. Min franska var ganska dålig när vi satt i bilen från skolan till huset men jag tror det kommer bli lättare om några dagar. När vi kom in i huset blev jag mött av en beige fransk bulldog, är så glad att familjen har en hund! Hursomhelst så gick jag upp 4 imorse o sovit max 4 timmar så tänkte visa er bilder från första dagen. Har än så länge bara fått positiva intryck av Paris och jag hoppas det kommer fortsätta så. ❤️

Likes

Comments

Nu sitter jag ute på Nova med Astrid och fikar kanske den sista gången på fem månader. Hon är någon som jag kan vara mig själv med fullt ut och en otroligt viktig person också för den delen. Först igår började jag få resfeber o hade långa samtal med mina föräldrar. Vi känner många som bor i Paris,bland annat min gudmor så vi gick t.ex igenom vem jag ska vända mig till om någonting händer osv. Kommer sakna min familj så mycket.

Astrid kommer åka till London imorgon så vi är båda på väg någonstans i livet och det är tråkigt på sätt och vis att vi åker till skilda platser. Men jag vet också att London är rätt för Astrid och Paris rätt för mig. Trots att hon sitter här bredvid mig har jag inte riktigt insett att vi inte kommer träffa varandra fysiskt längre och jag vill inte att vår tid på espresso house kommer ta slut. Hur klarar man av livet utan sin andra halva?

Likes

Comments

Jag går runt och tänker på det varje dag nuförtiden. Berättar för nya människor, även bekanta, om min stora resa som börjar på söndag. Berättar om resväskan som ligger öppen på golvet i min brors rum då han inte är hemma. Hur jag redan börjat fylla den med kläder; den tröjan kan jag inte glömma! Den kommer jag sakna i Paris. Jag berättar även om stressen till att jag inte får plats med allt. Det är alltså tänkt att jag ska packa mitt liv i en resväska som får väga max 23 kilo. Även om mina föräldrar kommer åka ner och ta hem alla vinterkläder någon gång under våren finns stressen ändå där att jag kommer glömma något otroligt viktigt. Jag kan ju inte riktigt bara vända och åka tillbaka.

Det som tynger ner mig mest är saknaden av min familj och mina nära vänner. När jag gick på Lundsberg åkte vi hem en helg varje månad men Paris är ett mycket större steg då jag inte kommer kanske åka hem alls. Dessutom kommer jag prata franska där, inte svenska. Jag tror det var bra att jag redan bott på Lundsberg för jag fick en uppfattning hur det är att bo hemifrån redan som 15/16-åring och jag växte otroligt mycket genom den möjligheten. Jag formades mycket under min tid där och jag blev även mer självständig. Jag tror att det är därför - trots risken för panikattacker och ångest - som jag valt att ta chansen när den ändå finns. Efter 8:an helt generellt, började jag lyssna på mig själv mer och allt har gått över förväntan sedan dess. Mitt psyke åkte en berg-o-dalbana men det gjorde jag med ett leende på läpparna. Innan 8:an red jag en berg-o-dalbana med en klump i halsen. Så ta vara på er själva och lyssna på vad ni själva vill. Det blir bättre.

Jag tror Paris kommer passa mig utmärkt. Det kommer bli svårt men det är också det som gör det spännande. Det är lite som att sätta sig själv på prov på en öde ö där det gäller att överleva med en liten överlevnadsbok under fem månader. Fast min lilla överlevnadsbok kommer bli ett lexikon. Imorgon börjar skolan och då är det fullt ös ända fram tills fredag. Och på söndagsmorgonen bär det av till Paris. Jag kan inte vänta....

Likes

Comments

Den 24 januari 2011 blev jag opererad, det året skulle jag fylla 12. Jag minns allt väldigt tydligt. Redan den 23 januari kom jag till sjukhuset och fick mitt egna rum. Känslan när jag klev in i rummet var annorlunda. Här skulle jag alltså ligga, i en säng på sjukhuset, i en vecka. Inne på toaletten fanns en stor vit tröja som mer såg ut som ett nattlinne med matchande byxor i samma mjuka vita material. Jag fick som tillsägelse att duscha kvällen innan med en speciell tvål och sedan sätta på mig kläderna efter jag duschat - antagligen för att minska risken för smuts och baciller vid operationen. Jag fick inte heller äta något på 10 timmar innan operation och jag minns att jag var så hungrig. Mamma sov hos mig den natten på en soffa bredvid sängen. När jag lyckats sova igenom natten väntades operationen ske vid klockan sju med en sjuksköterska kom in och sa att min operation hade blivit försenad eftersom de hade varit tvungna att operera akut på en flicka lite äldre än jag. Det tog fyra timmar. Och jag var så hungrig att en sköterska till slut gav mig ett glas jordgubbssaft - för att stilla min hunger.

När det äntligen var min tur tog två sjuksköterskor min säng och vi rullade iväg till en stor hiss. Mamma gick bredvid mig hela tiden och höll mig i handen. Som frisk kändes det jättekonstigt att ligga ner i en säng som rullade på sig, det kändes nästan obekvämt. Jag skjutsades in i ett rum där de sövde ner mig. Minuterna som gick efter det blev bara suddigare och suddigare men en sak minns jag så väl - rädslan att jag skulle vakna mitt under operationen... Ett par timmar senare vaknade jag upp men jag var alldeles för trött för att orka öppna ögonen. Jag tror jag gick igenom för mig själv vad som just hade hänt och när jag till slut öppnade mina ögon satt mamma bredvid sängen. När hon såg att jag var vaken släppte hon tidningen hon hade i händerna, kramade mina händer och sa att operationen hade gått bra. Sedan somnade jag till och vaknade sent inpå natten - då var jag tillbaka inne på mitt rum.

Följande två dagarna som gick låg jag stilla i sängen och tittade på filmer eller så sov jag bara. Varje timma under natten blev jag väckt av sjuksköterskor som gav mig piller som jag var tvungen att svälja så jag sov aldrig särskilt bra under nätterna. Jag gick på dropp, en slang som satt fast på högra handen och minsta lilla ansträngning var plågsam. Jag kunde knappt lyfta handen utan att det kändes som tusen nålar som stack mig överallt på kroppen. Men benen var nog det värsta. Det kändes som om dem inte fanns där. Jag kunde inte röra mina ben en millimeter. Jag var så rädd att lyfta på täcket efter operationen eftersom det kändes som om de hade amputerat bort dem och att de inte skulle ligga under täcket när jag lyfte. Men de fanns ju såklart, inlindande i så mycket bandage och knäna var så svullna att de var dubbelt så stora än vanligt. Det var läskigt och... obehagligt. Det kändes inte som om det var mina ben, att jag kanske befann mig i en skräckfilm. Tyvärr blev jag av med alla (inte många) bilder jag tog under min vistelse på sjukhuset.

Jag hade nästan ingen aptit heller och under tredje dagen kom läkaren som utfört operationen för att kolla hur jag mådde. Han sa att jag var tvungen att börja lära mig att sätta mig upp och börja gå snart. Det tog nästan en kvart för mig att sätta mig upp med benen vid kanten av sängen med hjälp av tre sköterskor och redan då hade jag problem med andningen och kände mig lika illamående som dagen efter ett stort krök. Men jag fortsatte att kämpa mig upp och lyckades med hjälp av min mamma ta mig till toaletten fem meter ifrån sängen. Innan dess hade jag fått gå på potta - haha. Det kändes som om jag var en gammal pensionär redan eftersom jag krävde så mycket hjälp vid minsta lilla ansträngning. Under den fjärde dagen fick jag en stor version av en rullator som skulle hjälpa mig när jag skulle gå runt.

Jag tvingade mig själv att gå lite längre promenader i korridoren varje dag. Jag lyckades även ta mig till matsalen istället för att få maten inne på mitt rum. Det var en stor förändring. Femte dagen fick jag kryckorna som jag senare skulle behålla i några månader tills jag kunde röra mig fritt utan dem. Samma dag blev jag ombedd att ligga stilla på sängen för att en sjuksköterska skulle ta av de stora plåstren under bandaget och sätta på nytt bandage. När hon drog bort de stora, äggformade silikonplåstren vågade jag inte öppna mina ögon. Sköterskan sa att det såg jättefint ut och mamma instämde men jag ville fortfarande inte se. Istället lindade sköterskan på med nytt bandage på mina svullna knän. På sjätte dagen efter operationen fick jag åka hem. Mamma fick nästan bära mig ut från bilen och varje gång jag skulle duscha fick vi sätta på två plastpåsar kring knäna. Ni som haft gips vet hur jobbigt det är med plastpåsar i duschen och kanske kan relatera haha...

Jag stannade hemma innan jag gick till skolan en måndag. Mamma fick skjutsa och hämta mig i skolan och jag hade det så bra med två föräldrar som mestadels jobbade hemma och som kunde skjutsa runt mig. Jag skippade idrotten i 2-3 månader; det gick bara inte. Bara att hoppa runt på kryckor en hel dag gjorde mig väldigt andfådd. Dessutom är det en konstig känsla att lära sig gå igen. Efter tre veckor fick jag besöka sjukhuset igen: då skulle de ta bort stygnen. Efter operationen följde massa besök till sjukhuset. Jag skulle vilja påstå att jag hittar väldigt bra där nu. Jag gick dit nästan varje/varannan månad för att fortsätta kolla min längd, ryggen och vikten men även för att röntga mig. De gjorde alla dessa kontroller just eftersom de skulle kunna se med statistik hur lång jag skulle bli inom vissa år. Framförallt ville de kolla så att inte det ena benet växte annorlunda än det andra så att jag skulle behöva gå runt och halta resten av livet. Senast jag besökte sjukhuset var i våras. Då blev jag intervjuad av en ung tjej som forskade inom området och ville veta hur mitt liv sett ut fram tills jag var 17 och om jag hade några bieffekter. En månad tidigare träffade jag läkaren som jag gått till i flera år som sa att detta antagligen skulle komma och bli mitt sista besök på sjukhuset gällande min operation. Allt hade trots allt gått bra och jag var frisk och min psykiska hälsa var så mycket bättre efter operationen än före. Och det syntes, sa hon. Att jag såg mycket gladare ut nu.

Likes

Comments

Har velat göra detta inlägg jättelänge och nu är det äntligen här! Nu när jag har så mycket plugg är det extra viktigt att mitt liv är organiserat så att jag kan syssla med det som behövs vid rätt tillfälle; som att plugga under dagen istället för att börja storstäda rummet (tro mig, det händer ofta...). Här är några av mina tips till ett mer organiserat liv. Att leva ett organiserat liv behöver inte betyda att ens rum är färgkoordinerat eller allt är på sin plats utan att man ser till att göra det som både förväntas av en och det som man själv känner att man måste göra för att byta från oorganiserad till organiserad.

1. Mitt första tips för att bli en mer organiserad person är att köpa en kalender där du skriver in alla viktiga händelser såsom kommande prov, läxor och tandläkarbesök. Min kalender är från The Happy Planner och jag tycker om att dekorera den, vecka efter vecka. På så sätt är chansen större för mig att fortsätta skriva in saker som händer både på fritiden och i skolan samtidigt som jag har något fint att titta i. Allt i kalendern är sånt som jag tecknat/gjort själv men ibland när jag är lat skriver jag ut mönster från datorn. Dessutom är det lättare för mig att kunna måla precis det jag vill och är ett billigt alternativ till klistermärken. Brukar även använda washi-tejp.

2. Skriv ner saker. Istället för att hoppas att du kommer komma ihåg något tills du kommer hem är det bättre att skriva ner det du tänker på vare sig vi pratar på papper eller på mobilen. Om det hjälper dig kan det även vara bra att skriva en att göra-lista, det hjälper mig ofta. Ibland skriver jag en lista till morgonen därpå för att se till att jag inte glömmer nycklarna eller psykologi-boken innan jag går ut genom dörren!

3. Skjut inte upp alla läxor i sista minuten utan försök göra klart dem så fort du funderar på att göra dem. Risken finns att om du skjuter upp läxorna till sent på kvällen kommer du stressat göra klart dem istället för att ha kunnat ta tid under eftermiddagen och blivit klar utan att ha stressat upp dig själv.

4. Börja dagen ur ett positivt perspektiv. Lyxa till frukosten med att t.ex. baka scones eller gör hemgjord Granola som du har på yoghurten eller gör en nyttig smoothie. Fortsätt med att ta dagen som den kommer och om du misslyckats att nå det resultat du ville ha på provet, försök ta reda på varför det gick som det gick och vad du kan göra bättre nästa gång.

Hursomhelst finns det massvis med sätt att hålla sig organiserad och dessa fyra var bara några av flera. Har ni själva några tips ni själva vill dela med er av? Bilderna nedan är från weheartit.

Likes

Comments

Jag fick ett skissblock i julklapp och jag har verkligen målat och tecknat sjukt mycket nu under lovet. Är inne i en fas då jag tycker det är så roligt! Framförallt har jag övat på att måla människor och allra roligast blir det när det du målar blir bra och resultatet blir bättre än vad du tänkt dig från början. Tänkte dela med mig av två skisser/teckningar jag gjort under lovet här nedan. Gott nytt år förresten!

Känner ni igen paret? För er som kollar på Skam så är detta nog ganska lätt men det är i alla fall Even och Isak. Detta är typ tredje gången jag målar med akvarell och det är verkligen utanför min comfort-zone så utmanade mig själv lite där. Nåja, jag är positivt överraskad att det gick så bra och är trots lite problem nöjd med resultatet.

Jag är väldigt förtjust i bilden till vänster. Det var den första som jag målade i mitt skissblock och pappret är så lätt att jobba med! Tur att jag redan har olika blyerts då vissa är lättare att arbeta med och några är mer för att skissa. Och nej det är inte meningen att vara Noora i Skam. Det kanske verkar så men hade ingen speciell i tanken när jag målade henne så ingen idé att börja tro att detta är ett inlägg bara om Skam haha.

Hursomhelst är det jätteskönt att vara tillbaks på banan där jag målar och målar och kreativiteten sprudlar upp. Jag har verkligen saknat det och det är så skönt att det är tillbaka. Frågan är när jag tappar lusten men förhoppningsvis hinner jag måla lite till. Lovet är trots allt inte slut riktigt än. ;)

Likes

Comments

Förra året bestämde jag mig äntligen för lite mer rimliga nyårslöften för jag har nog inte tagit det så jätteseriöst de tidigare åren . Det kan bero på att jag vet vart i livet jag vill gå nu och det gjorde jag inte då. Men kanske också för jag känner mig mer vuxen nu och är medveten om vilken väg i livet jag vill gå nu. Tänkte lista de nyårslöften jag gjorde förra året, vissa lyckades jag med, andra inte.

NYÅRSLÖFTEN 2016

💔 - BÖRJA TRÄNA REGELBUNDET: Jag skaffade ett gymkort i februari. I mars tränade jag 2-3 gånger i veckan på gymmet och jag tränade framförallt spinning och core som gruppträningar och sedan vanlig träning där jag körde maskiner. Jag fortsatte någorlunda bra under sommaren också vilket var jätteskönt då gymmet nästan alltid var tomt. Men sen i början på november blev jag sjuk i 1-2 veckor och så började jag hitta på ursäkter att slippa gå till gymmet. Har inte tvingat med mig till gymmet sedan dess och nu har jag satt gymkortet på paus då jag åker snart. Sammanfattningsvis behöll jag löftet ända fram till början på november så jag klarade ändå 10 månader men känner personligen inte att jag lyckats med mitt löfte.

❤ - BÖRJA LEVA MER SPONTANT: De tidigare åren har jag varit väldigt introvert och jag har inte haft många vänner att umgås med. Jag råkar vara bättre att ha färre nära kompisar än många så det har nog påverkat mig en del. Det var lite segt i början men det är jätteskönt ibland att lämna sin comfort-zone och göra saker som man kanske inte tänkt göra först. Jag har blivit mer spontan detta året och känner att jag lyckats hålla mitt löfte.

❤ - FOTA MER: Jag kom överens med en vän att vi båda skulle fota mer och att jag fotat mycket under året är något som jag verkligen kan lägga märke till. När jag började blogga så blev det också en slags ursäkt till att ta fram kameran och fota maten eller ta med den på stan etc. så jag kunde ha något att blogga om samma dag. Förut har jag fotat för jag själv tycker det är kul men det är desto roligare att fota nu då jag faktiskt kan visa upp bilderna för också. Bilderna får en mening helt enkelt. Andra löftet av tre som jag lyckades med detta året.

SÅ nu till årets löften... Paris innebär egentligen bara ett halvår men det är ju en sådan stor "förändra-livet" grej så de flesta av de löftena jag ska sätta upp för 2017 kommer cirkla runt mitt halvår utomlands.

NYÅRSLÖFTEN 2017

BESÖKA ETT NYTT MUSEUM 1-3 GÅNGER PER MÅNAD: Detta är något som jag fick tips om av några familjevänner som kände ett par som bodde i Frankrike under några år. De hade bestämt sig för att under ett år besöka ett nytt museum varje vecka och det tycker jag verkar väldigt intressant. Något jag vill med Paris är att se staden från den andra sidan än som en turist. Dessutom har jag intresse för både konst och fotografi så jag tror det här med museums är ett sätt att sätta mig själv på plats också för den delen. Något jag ser fram emot.

PRATA MER FRANSKA: Jag ska verkligen försöka detta halvåret och satsa så mycket jag kan på att lära mig att använda franskan och lära mig massa nya ord och fraser. En sådan här chans kanske bara kommer en gång i livet och jag har redan gått igenom så många månader av förberedelse för detta. Jag kan inte bara kasta allt i sanden.

BÖRJA BLOGGA REGELBUNDET: Jag tror detta kan vara bra för mig eftersom jag inte haft ett ordentligt schema när jag lagt upp nya inlägg och mitt liv blir desto enklare när jag får in rutiner så jag ska försöka finslipa mina rutiner på nya inlägg under det kommande året helt enkelt!

MÅLA: Nu har jag ett skissblock som jag redan börjat fylla med skisser och teckningar eftersom jag helt enkelt inte kunde vänta. Om jag har möjlighet ska jag försöka leta upp en workshop eller något där jag kan t.ex. prova akvarell eller något, lämna min comfort-zone med akryl, tusch och blyerts. Skissblock och kamera är något jag tror kommer att få följa med mig en hel del under mina månader i Paris. Så detta blir ett slags wakeup-call till mig själv att bli mer kreativ både i Paris men också sen när jag kommer tillbaks till Sverige igen.

Vad har ni för nyårslöften till det nya året?

Likes

Comments

Tänk vad tiden går fort. Speciellt de två dagarna innan; torsdag & fredag då jag jobbade med att slå in paket hela dagarna på Akademibokhandeln. På köpet gick tre naglar sönder vilket är resultatet av att ha tagit bort hundratals prislappar på en och samma dag. Vissa prislappar sitter så hårt på böckerna att det är omöjligt att ta loss dem hela så det blir liksom kvar vissa remsor med klister på boken. Jag jobbade främst i stora kassan och där var det alla mina arbetstimmar (8 timmar/dag jobbade jag) utom två som det var långa köer och alla vill ha det inslaget. När det inte är lång kö kan man faktiskt ägna lite mer tid till att ta bort det sista klistret men annars inte. Vissa kommer och vill ha en bok inslagen och andra vill ha tio. Men kul var det bortsett från prislappar och naglar för lärde känna massa trevliga nya människor. Och det är alltid lika mysigt!

Nåja, det var ju julafton igår och dagen gick så himla fort! Jag ägnade morgonen åt att städa mitt rum och fixa i ordning mig inför lunchen. Vi har som en tradition att alltid äta risgrynsgröt till lunch så det blev första måltiden på dagen. Gissa vem som fick mandeln i gröten? Jag!

Senare under eftermiddagen innan Kalle Anka kom mormor och min morbror för att äta julmiddag tillsammans med oss. Vi brukar aldrig träffas hela släkten och fira jul då mina kusiner är så pass gamla att de flyttat hemifrån redan och min moster och hennes man bor uppe i Uppsala. Dessutom har pappa inga syskon och min morbror har inga barn. Men helt ärligt så är det såhär vi alltid har gjort och därför tycker jag inte heller att det är konstigt! Vissa firar med hela släkten och vissa gör inte det. Viktigast tycker jag är att vara omringad av nära och kära vilka man än väljer att spendera julen med.

Efter vi druckit glögg, ätit julmat och druckit kaffe i salongen började vi öppna julklapparna. Vi åt nog inte julmaten förrän vid 3-4 så det här med att öppna julklappar blev inte av förrän vid 8-9 haha. Jag gav min pappa en chokladask, mamma en handduk och nattlinne och min bror en stor filt med starwars-motiv. Han blev både chockad och glad vilket var jättekul att se. Jag hade ju trots allt släpat med den hela vägen från Tyskland i oktober under vår resa med Erasmus. Jag började trots allt att säga att om han inte ville ha den skulle jag ta den istället men tror att han kommer att behålla den länge. Myskvalitén var 100%.

Jag är väldigt tacksam över att få ha firat julafton med min familj och de i släkten jag står allra närmast till. Jag är också väldigt tacksam för de julklappar jag fick; bland annat ett skissblock, en parfym och en väska. Saker jag ville ha och som jag behövde. Jag hoppas ni har haft lika trevligt nu under julen och att ni kommer fortsätta sprida kärlek till era nära och kära. Biz.

Likes

Comments