View tracker

Ni vet när man har gått igenom någonting riktigt jobbigt i sitt liv, så skapas det en massa känslor under den perioden. De känslorna kopplas sedan till olika saker som händer senare i livet, och när de börjar komma fram igen, de där obehagliga rysningarna och magonten, panikångesten och tårarna, så kan de inte försvinna. Det är samma känslor, och de är de värsta känslorna som finns på hela jorden. Några man helst aldrig mer vill uppleva, men det tvingas man till ändå.
Hur tacklar man dem då? Hur fan tar man sig tillbaka till livet igen? Hur går jag vidare från det här nu?

Alla oändliga frågor som saknar svar. Vissa svar kanske dyker upp efter ett tag. Vissa kanske alltid kommer vara omöjliga att sätta något konkret svar på. Det är bara att fortsätta andas. Det enda du behöver är att fortsätta andas.

Om man nu har upplevt känslor som man aldrig mer vill uppleva. Som sedan tillkommer igen via någon händelse, då är det som någon sorts botten. I ett litet kort ögonblick, kan du inte andas eller prata. Förvirring sprider sig och paniken går inte att hantera. Under de långa sekunderna vill du inget annat än att dö. Försvinna. Aldrig mer tänka, aldrig mer se, aldrig mer känna.
Ingenting spelar längre någon roll. Ingenting har någon mening över huvud taget. Livet kan ta slut här och nu.

Likes

Comments

Hej.

Idag fick vi sistaårselever våra efterlängtade studentmössor! Sjukt kul och ett steg närmare studenten och friheten. Jag planerar just nu att dra iväg från lilla byn direkt efter skolan och möjligtvis studera, eller kanske jobba ett år först. Är så väldigt skoltrött, så skulle vara skönt att jobba in lite pengar först. Men det är ett tag kvar så vi får väl se hur livet blir.

En mindre glad eftermiddag blev det, när ångesten smög sig på igen efter ett ganska långt uppehåll. Det har gått okej med skolarbete och känslor hit och dit, men tyvärr ville inte hjärnan vara "normal" idag, och då blev inte jag heller så normal. Det känns hemskt. Riktigt jobbigt att leva med. Så det är sängen som gäller resten av kvällen.
Det är inte det jag vill, men det är nog det enda hjärnan orkar med ikväll.

Ha en fortsatt trevlig kväll.

Likes

Comments

​Helloo

Det jag vill ha sagt i detta inlägg är att allt jag skriver, inte är sant. Visst är jag en ärlig människa och anser att alla ska vara det, så gott det går. Men just i endel av de texter jag skriver och publicerar fantiserar jag lite, och sätter mig in i situationer, som jag kanske inte egentligen besitter. Det är så härligt att få skriva om alla dessa känslor som finns och som vi känner. Vissa har jag varit med om, vissa kanske jag överdriver och ibland, kanske jag bara hittar på. Men vem gör inte det? 

I alla fall, hoppas budskapet gick ut tydligt för er. Tacohej 

Likes

Comments

​Jag skiter i detta nu


Har grubblat i många sömnlösa nätter på det här nu, och jag inser att jag inte orkar med det mer. Jag är så jävla kär i dig, är helt såld. Föll för dig nästan direkt. Det kändes sådär superbra. Men det känns inte så nu, när jag inte får någon form av respons på mina känslor. Inga ord, inga förklaringar, inga bekännelser. Jag har försökt förstå hur du tänker och hur du vill ha det, men får ingen klarhet. Och nu när jag känner att detta börjar göra mig ledsen och uppgiven, vet jag inte om det är rätt. Oavsett vad jag känner, måste du ju känna att du vill detta, för att det ska kunna vara rätt och värt vårt försök och allra yttersta.

Det går inte nu.

Vi har försökt.

Det går inte.


Förlåt 

Likes

Comments

​Hej.

Har alltså tagit mig an bloggen igen, tydligen. Känns så väldigt spännande på något sätt. Som om det är något helt nytt, men det är ju faktiskt inte det.
I alla fall, så är det ju snart slut på detta underbara jullov som varade, som det känns, i 1,5 dag. Men, det har varit underbart skönt att få slappna av och släppa tvångstankar kring skolan och all stress det medför. Jag har aldrig haft ett så jobbigt år som 2016. Men nu är Karin redo för fler motgångar men också med en positiv inställning till livet, för i år tar jag ju studenten(!!!!!), vilket känns helt otroligt läskigt. Samtidigt är det nog livets häftigaste ögonblick. Bara tanken på det ger mig rysningar och glädjerus genom hela kroppen. Gaaaah! Längtan är stor.

Har jag några nyårslöften?
-Ja faktiskt, förvånansvärt, men jag, Karin har tagit mig i kragen och ruskat fram några löften jag ska försöka hålla.
Jag ska(försöka med all kraft jag förmår) att skriva fler texter, äta mindre godis(av flera orsaker, som att inte köpa godis med palmolja, och äta mindre choklad överlag), reducera min sminkkonsumtion-använder inte allt för mycket innan, men vill vara så snäll mot huden som jag bara kan. Sedan har jag också små mål jag vill uppnå, som att springa minst ett lopp under detta år, så att jag har något att se fram emot, och träna inför. En motivation och ett steg i rätt riktning! Woho

Annars har jag inte så mycket mer att dela. Eller jo, det är klart jag har men måste ju spara information till nästa inlägg såklart, hihi. Så nu ska jag återgå till surfandet och fortsätta lyssna på samma låtar om och om igen, kanske äta något också. Vi får se. Ha det gött.
Heddaa



Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Hej på er

Tror inte jag har så många läsare att säga "hej" till, men ändå värt att skriva.
Skriver för att jag just nu, inte har någon annan utväg. För mig, är skrivandet en sorts medicin. Kanske inte så stark och mest effektiv, men det hjälper lite.

Vad jag önskar mest av allt nu är att sova. Fridfullt, utan någon fruktan för vad mina drömmar kan innebära. Vad som kan ske, när jag inte längre är kontaktbar och ja, sover. Vill vakna upp utvilad och med en bra känsla i kroppen, känna att idag, kommer bli en bra dag. Kanske till och med känna mig glad och lycklig och motiverad till att faktiskt göra något. Något som gör mig på bra humör. Jag vill ha perspektiv. Jag vill vara spontan, motiverad, lycklig och kreativ. Leva.

Kanske har ni uppfattat det ovanstående stycket korrekt. Har ni det, så vet ni att detta inte är något som gått i uppfyllelse. För er som inte förstod-nu vet ni.
Jag har en svacka. En nedförsbacke som gör mig miserabel. Där jag känner mig helt totalt värdelös. Allt är värdelöst. Ingenting betyder någonting och detta, är så otroligt tragiskt och absolut inte det sättet jag vill leva mitt liv på.
Jag är så ledsen å allas vägnar, som upplever detta tillsånd tillsammans med mig och flera tusen andra människor just i denna stund.

Vill säga att ni alla är otroligt bra. Ta hjälpen ni blir erbjudna och dölj inte detta tillstånd för er själva. Det första steget är att acceptera det själv. Och våga berätta för någon.

Ta hand om er 💜

Likes

Comments

Skulle kunna göra allt för denna människa.

Likes

Comments

Idaaag åkte jag och pojken iväg till Karlstad och handlade. Jag körde dit och det var första gången i en stor stad för mig, så det kändes såklart lite läskigt och jobbigt, men det är nog bara bra för mig. Det är bra att träna in det så att jag kan köra i stressig stadstrafik och på trafikerade motorvägar. Men det var en bra dag tycker jag!
Tog inte många bilder alls, gör knappt det längre. Försöker vara inne mindre på telefonen nu faktiskt, så att jag kan vara lite mer delaktig i vad som sker i verkligheten och försöka plugga och träna mer. Komma tillbaka på rätt spår igen liksom.

Så nu ska jag ut på springtur och bara sa det lugnt sen. Ni alla får ha en bra kväll!

Likes

Comments

Vet inte ens vad jag menar med detta inlägg. Men lättare att få förståelse för det själv när man delar med sig av det som man undrar så mycket över. Alla dessa tankar man går runt och bär på dag ut och dag in.

Ska iallafall åka och shoppaaa loss på lördag så det fixar sig lite. Men helt fixat blir det väl kanske inte, tyvärr.

Likes

Comments