...men samtidigt blir jag alltid lite ledsen den här tiden på året.

Allting andas minnen...allting hör barndomen till. Ljusen, lukterna...musiken man matas med i flera veckor...

"så mörk är natten i midvinter tid...men se då nalkas Lucia"....

Minns hur man stred kvällen innan "Lusse"..det bakades lussebullar...mamma la upp på och strök lusselinnet...det nyinköpta röda sidenbandet presssades på lite försiktigt åxå. Skulle man vara Lucia så klädde mamma alltid min krona med riktigt lingonris...ingenting fick vara "halvdant" utan allt skulle vara som det ALLTID varit.

Man längtade till morognen, när man väl kröp i säng...kl 7 var det Lussefirande på tv...man kikade på det nästan andaktigt i skenet från levande ljus samtidigt som man åt sin frukost. Man fick öppna lucka 13 i sin presentkalender...

11 nätter före jul....

Det kändes oöverstigligt lång....

Dag för dag växte julen fram hemma hos oss...det bakades marzipan och förbereddes....mammas hemmagjorda pepparkakor som var handgjorda från grunden....pepparkakshuset, kolan, knäcken...

Det var så obeskrivligt mysigt och så väldigt förväntansfullt...å jag var så enormt glad att min mamma var just MIN mamma. Hon gav mig värderingar och grunder som jag själv försökt lämna vidare till mina egna barn.

Den här speciella tiden på året....nu, alldeles innan alla fönster lyser upp av fina ljusstakar och stjärnor...just nu, när man känner i luften vad som är på gång...det närmar sig...man börjar smånynna på de välkända melodierna, man börjar fundera på vad man ska köpa för julklappar...den HÄR tiden känner jag fortfarande en förväntan...ett lugn,men samtidigt även en fruktansvärt ödslighet..Ingenting kan någonsin bli igen, som det var då...när man kände lukten av nypressat lusselinne och sidenbandet hängde över en stolsrygg...Ingenting kan ge mig den där speciella känslan av att inte ha ett enda problem i hela världen och att allting var precis som det skulle.

Jag går in i en affär, och jag ser hur julpyntet dyker upp....jag ser att det börjar plockas fram julmust, pepparkakor...lussebullsförsäljandet e i full gång...där finns mandelmassa, nougat och alla de juliga attiraljerna lättillgängligt för alla julbak och godissnickrande....det luktar apelsin, saffran och vetebröd....

ALLT är precis som vanligt...och inget är som förr. Motstridigt och våldsamt jobbigt.

Jag älskar Julen...jag älskar hur den får mig att känna nånting inombords som jag aldrig känner under resten av året...men den påminner även så våldsamt mycket om svunna tider, om de kära som inte längre är med och om saknaden däri..jag älskar hur jag fått mina barn att känna för denna högtid, precis det jag kände förr...det har jag gjort bra...men jag saknar den som lärde MIG.

Tänk....inget e fasen lätt i det här jordelivet.

Så samtidigt som jag glädjer mig åt allt vad som har med Jul att göra, så knyter sig nånting inuti...å den där alldeles speciella känsla jag hade förr av pur förväntan, har fått stå tillbaka litegranna ..Numera finns där, mitt i alla dofter, all handel, bak och pyssel o musik, en stor känsla av förlust och sorg.

Julen är en grym högtid...när man e barn och medlem i en lycklig konstellation förstår man inte det....men mitt i myset påminner den en såååå mycket om allt som gör ont.

Om att barndom, sorglöshet och bekymmersfrihet endast är temporärt...om att människor man älskar försvinner ur ens liv...och om att det som en gång var, aldrig kan bli igen.

//Karin


Ingen högklassig bild...men tagen när ungarna var små, innan allt blev annorlunda.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har alldeles nyss halkat runt en slirig hundpromenad...att min käre jycke beter sig som en klon mellan jordfräs och mullvad ute gör inte saken lättare!

Det gäller liksom att planera sträckan man ska gå, innan man ens är där! Ingen helt lätt uppgift för en tant som har balanssinne i likhet med en dyngrak matros! :D

Hur som helst...det gick så bra det kan...och med tungan rätt i mun e mina kotor och ben intakta ännu!

Nu sitter jag här och lurar på om buss kanske e ett lämpligt alternativ att ta sig till jobbet med idag!

Det bär emot, nu när jag börjar få upp flåset...men med en gnutta otur kanske jag hamnar i gips i flera veckor istället...å då lär ju inte kondisen bli bättre.

Hursomhelst...Dimmigt som sjutton här idag, rena ärtsoppan utanför fönstret...November i sin fullaste blom! Jag sitter här och bloggar, sörplar kaffe....mentalförbereder mig för dagens jobb... Längtar efter nästa helg då jag ska åka hem ett par dagar. Alltid lika skönt att landa där i några dagar...vilket ju är en liten indikation på vart man hör hemma...iaf i hjärtat!

Så därför ska jag passa på att kika på ett par lägenheter samtidigt! :D

Det här e nog det mest ambivalenta jag varit någonsin!

När jag flyttade från Stockholm var det bara en ren, skär välsignelse. Fanns ingenting i fördelsarkivet och jag ville bara så långt bort därifrån det bara gick....men HÄR, i lilla Trollhättan....här trivs jag riktigt bra!

Jaja...lååååångbänksämne! Vi får se vad som händer helt enkelt...en dag i taget!

Nu ska jag röja upp här, fixa till mig litegrann så jag inte skrämmer ihjäl mina arbetskamrater....och imorgon har jag en ledig dag! Hå å hej...

Livet version 3.0 snurrar vidare!

//Karin

Home sweet home...fast definitivt ingen novemberbild :)

Likes

Comments

Att jag e en nostalgisk, melankolisk funderare har väl inte undgått någon...fast jag KAN varva det med ett rätt positivt humör åxå, så jag e ingen ny Karin Boye eller i nån loop av depp...

Men visst... jag blir lätt ganska "offside" numera och gläds inte alls åt sånt jag tyckte var enormt roande för bara några år sedan! Om det är mognad, att man sansat sig och ramlat in i sin rätta ålder eller om det e senare erfarenheter som dämpat mig rent allmänt, vet jag inte... jag vet bara att jag är mer kontent med att få vara utanför allt surr runtomkring, och nöjer mig med mycket mindre!

Just nu... nerbäddad i soffan och med snarkande hund vid mina fötter, så bryr det mig faktiskt inte ett dugg att jag inte ens har en egen säng längre... att jag i väntan på en egen lägenhet, har en c/o-adress hos mitt yngel i hennes studentbostad...att allt jag äger o har återigen e instuvat på 24Storage. För bara några år sedan hade det känts mycket märkligt...som ett fett misslyckande, vilket det kanske också är...men just NU, är det ok!

Tak över huvudet, med en av de bästa pysar jag vet.. å mysigt har vi det åxå... jobb har jag, dessutom fast tjänst... mina värsta åkommor som jag lidit av i nästan ett helt år, har tacklat av och istället för att oroa mig för att inte kunna äta alls, stör det mig för tillfället att jag har något som bara kan beskrivas som sluksot...(mycket bättre eftersom det känns som ett sundhetstecken i jämförelse!)

Att jag känns för gammal för att vara happy hobo... det skiter jag i! Min tid kommer väl när tillvaron lägger sig tillrätta!

Å så har jag min Zack... som åxå ramlar mer o mer in i sin ålder för var dag som går... lite tröttare, lite vit om nosen, lite stelare o försiktigare... men liksom jag, rätt soft med livet som sådant i alla fall!

På nåt vis e det väl som det SKA vara...man ändrar vanor, ovanor och beteende genom livets alla skeenden... man tacklar sina situationer utefter de lärdomar man samlat på sig... och man inser att man i det stora hela e en rätt lyckligt lottad typ på väg genom åren!

Nu inte sagt att jag e redo för gungstol, rullator o stödstrumpor... no way... men jag tänker bryta mitt beteende, till skillnad mot "förr", genom att landa i just MITT liv... ta det lugnt, hitta min egen vardag och framför allt, försöka tänka efter, före, i vad som nu kan tänkas dyka upp! Inget mer förhastat eller ogenomtänkt! KAN va ett tecken på mognad! 😀

Tror det i grund o botten handlar om att gilla sig själv och bli nöjd med den man är...

Å medans jag jobbar på det... och den tanken får "gro till sig"... så tänker jag njuta av allt jag HAR... istället för att grunna på sånt jag inte har... sovande här i min soffa... med världens bästa kompis vakande, nära och varm!

Gonatt! 🙂

Likes

Comments

Jo tjena....

Fast....en naggande positiv känsla har börjat krypa sig på under sista tiden....

Lite mer taggad att få ordning på saker o ting som länge varit tungt att bära!

jag känner mig mer levnadsglad, helt enkelt...å det kan jag garantera er, var inte jättelätt under en längre tid.

Inte så att jag nånsin varit så under isen att livet inte varit att föredra, men jag har varit ruskigt blase´.

Nu sitter jag här, på min lediga dag...å kluddar med internet på alla de möjliga vis...facebook, instagram, mail, blogg...u name it....och jag känner mig NÖJD!

Lite rundare, lite äldre, lite gistnare.....och lite mer happy in time! :D

Positiv?

Jorå...litegranna....

Ser fram emot att få positiva besked angående en lägenhet....tycker det e mysigt att umgås med mina arbetskamrater, har lite planer på både resor och utgång....fått några goa komplimanger....TROTS det runda, gistna och äldre....känner mig mer motiverad, peppad och mer på GÅNG än på evigheter...

Å en känsla jag bara älskar....

INGEN ska se mina ben, så rakhyveln e inget betyngande heller nu på väääääääääääldigt länge! :D

Jag klär mig i singelrollen och faktum e att jag njuter. Det säger säkert väldigt många nysinglade, och nyhetens behag e stort...Men grejen e, att jag typ ALDRIG varit helt ensam. Jag gillar känslan av att jag får göra vad sjutton jag vill....jag FÅR tycka Sam Hueghan e Guds gåva till kvinnligheten....jag FÅR gå ut och göra vad jag vill...Mina misstag e mina, så även mina framgångar...Jag styr min ekonomi, min vardag och mitt flörtande...(obefintligt, inte ens önskat...men iaf) och jag bestämmer själv var, när hur....med ALLT) ! :)

Låter jag kanske positiv i överkant?

Jo...kanske lite....

Men livet står på min tröskel...morgondagen e bara min.....jag har mina kidz, min hund....och jag e totalt allright i de allra flesta sammanhang.

Sen inte sagt att det INTE e mysigt att sova sked....men allt annat ska liksom klaffa åxå...det e många små komponenter som ska funka för att tvåsamheten ska vara bra! Jag har sett baksidan länge nu....å inte bara jag...min f.d pojkvän likaså...

VI klaffade inte längre.

nä....rubbish and jidderisch....

Nu ska jag ut med min Zack....som på nätterna numera, ligger och värmer mina fötter....

En mycket okomplicerad bästis, som bara ger och sällan tar....

Tror jag satsar på jyckar hädanefter!

Häpp! :D


Likes

Comments

Under en lååååång tid har jag inte brytt mig ett dyft om hur jag ser ut!

Naturligtvis har jag hållit mig hel o ren, slafsat på lite mascara om och när jag gått på utsidan dörren, borstat tänderna osv... men i övrigt har jag varit fullständigt ointresserad!

Adidasbrallor, collegetröja, nikeskor... punkt!

Det där att snoffsa till sig... ni vet, sånt där "tjejigt" som att raka ben, använda en uppsjö av krämer, smörja in sig, pynta till sig... det här har inte funnits på världskartan!

Med ett raserat förhållande och noll lust att försöka imponera o reparera så har jag skitit totalt i min appearance... det har väl såklart mycket att göra med hur jag mått i övrigt, men iaf... det har känts totalt onödigt att piffa till sig!

Nu känner jag en liten gnista av lust att fixa till det här! Mer målmedveten och inställd på förändring än på flera år!
Motion, tänka på vad man stoppar i sig, ett vaknande intresse för att se pigg, fräsch o frisk ut... kolla kläder när man tassar runt på köpcentret...ja, till o med rakhyveln har fått sig en ny uppsättning rakblad!

Å så har jag uppdaterat stövelsituationen! 😀👍🏻

Jag sminkar mig inför mina arbetspass, jag planerar utekvällar med både kollegor o Goa vänner... jag drömmer om att känna mig nåt sånär fin när jag står på Kretas underbara stränder nästa gång...

Kort sagt!

Jag börjar bry mig om mig själv igen, å känslan är faktiskt fantastiskt go!🙂💕

//Karin

Likes

Comments

Nånting jag formligen älskar, är känslan av att släppa all kontroll över nånting man försökt förstå sig på under en lång tid!
Man bara slutar bry sig, man ödslar ingen onödig energi och man inser till sin egen lycka att det inte spelar någon som helst roll alls!

Där är jag nu! 😀

Någonting som stört mig länge och som ockuperat mina tankar väldigt mycket, nånting som oroat mig och gjort mig väldigt stressad har mist ALL sin makt över mina tankar och jag inser att det enda som stör mig, är att jag inte bara släppte taget för längesen!

Detta nånting har bevisat många gånger att min bild av det här har varit väldigt skev! Jag har vävt in saker helt efter egen fantasi för att få det att verka bättre än det någonsin varit... jag har envist hållit fast vid min övertygelse TROTS att både nära o kära har försökt få mig att inse faktum... att det bara sugit musten ur mig och i mångt o mycket gjort mig illa!

Samtidigt vill jag säga till mitt försvar, att jag inte varit fullständigt blind... min magkänsla har vrålat, min hjärna har bara valt att inte lyssna...
Jag har innerst inne vetat hur obstinat jag varit i min villfarelse att allt löser sig och allt blir perfekt!
Jag har vetat, men valt att envist hålla kvar i tanken iaf!

Nu, så här med feta facit i hand, så har jag lagt ner min tid alldeles för länge och alldeles i onödan... jag har bidragit till min egen stress med ett engagemang i något som egentligen inte skulle haft mitt intresse alls.., jag skulle lyssnat till förnuft o magkänsla och sett saken i fråga för vad den VAR... inte för vad jag VILLE den skulle vara!

Nu kan jag med säkerhet säga, att jag lärt mig ett å annat! Till exempel att jag är värd bättre än bortkastad tid, jag är värd att inte känna oro o stress och jag har råd att unna mig det som får mig att må bra! Jag duger... jag behöver inte kasta bort min värdefulla tid på något som inte ger mig ett dyft tillbaka!

Å NU ... med samma feta facit i hand... betraktar jag detta något på ett helt annat sätt! Jag ser upprepning, jag ser respektlöshet, jag ser egoism och barnslighet...

Det har mist sin påverkan på mig... och det gör att jag mår in i bomben friggin BRA!

Irritation, oro och stress släpper sitt grepp och jag tassar vidare! Halleeeeeelujah! 🙂🍁☀️🥂

Likes

Comments

Men att börja dagen med ett glas citronvatten och en 4km promenix, slår ut vilket dyrt preparat som helst!

Jag är ingen frukostmänniska och suget efter kaffe/te har helt försvunnit, så det här har blivit min frulle-räddning!

Tips från coachen:

Iskallt vatten, en pressad citron.. kanske en mandarin för "tuggets" skull, å sen en promenad till jobbet!

DET är en superkickstart av dagen!

"Just saying"!

//Karin

Likes

Comments

I morgon ska jag på lägenhetsvisning!

Det känns pirrigt och förväntansfullt...för det verkar vara exakt en sån lägenhet jag letar efter! En som passar djursituationen och allt annat!

Den ligger dessutom i ett av de bättre områdena, och e precis lagom stor...så är det någon som läser här och känner sig manad att hålla tummarna....tack så in i bomben mycket isåfall! :)

Det hade löst många irriterande småproblem, och lättat på stresstrycket ytterigare!

Nu är jag ju inte helt på det klara om jag vill stanna kvar här, eller om jag vill flytta hem igen...men en sak i taget...jag har jobb här och så länge jag inte har ett jobb där, så stannar jag put!

Allt ska vara perfekt om jag ska dra hemåt...jobb, boende...ja alltihop...så en sak i taget å inga fler överilade beslut som sagt! :) Dem har jag fått mer än nog av!

Det är många små saker som känns positiva den här veckan (so far)....sonen som verkar få ett kul jobb, dottern som trivs på praktikplatsen, lägenhetsvisning, å ej att förglömma...den befintliga lägenheten som jag har en liten del i är såld...

Fast det som känns allra bäst är att jag mår bättre!

Kommit igång med mina lååååånga promenader...tappat ett par kilon lätt o snabbt...andas lättare, äter utan problem...och den där förhatliga klumpen i halsen verkar ha tappat sitt mest mordiska grepp...orken känns som den e på väg tillbaka!

Kort sagt....jag hyser ett liiiiitet, men naggande gott hopp om livet igen...så som det SKA vara!

Energiskt, positivt och tillitsfullt!

Funderar till och med på att köpa mig en liten bil igen...å för er som läst om mina vedermödor de senaste månaderna, så vet ni att det e STORT! Kanske till och med vågar mig ut på motorvägen igen! :D

Idag hursomhelst, så är jag ledig...har knallat en mil i det ljuvliga, krispiga höstvädret och tycker konditionen e bättre än på länge...jag har städat, diskat och jag har städat mig själv åxå medelst en lång, kokhet dusch...älskar det där när man e frusen, att bara spola skållhett vatten tills blodcirkulationen hotar att fräsa ut genom öronen...få upp värmen o näst intill kokt! :D

Nästa punkt på dagens agenda är en tur till Överby och kolla efter stövlar...som vanligt är det hösten och vinterns roligaste OCH viktigaste inköp! Det och en ny vinterjacka....men stövlar först...för det e skojigast!

Livet börjar återgå till det normala...och jag kan inte tala om HUR tacksam jag är att få känna så!

//Karin



Likes

Comments

52 år!

Det är tillåtet att skinnet börjar hänga sådär ostyrigt o dumt...det e ok...typ...att det hänger under armar, hakor och runt midjan.

Det ÄR ok att inte vara lika jäkla energisk o ball, utan lite gisten, trött och stel....

Med betoning på LITE...för att vara 52 innebär inte att man e dödsgammal eller slut som artist...bara att man inte e LIKA spurtig som för 20 år sedan.

Man e LITE tröttare, lite mer ok med ett rätt stilla lunk i vardagen....och man gräver kanske inte ner sig a´la totale över ett risigt barr eller något djupare kråksparkar runt ögonen.

Små reflektioner som jag har under mina promenader....hur de där VIKTIGA sakerna förändrats...hur sånt som var en fråga om liv o död förr numera bara e en fnysning...hur andra saker blivit viktiga. Som trygghet...lugn...ro...

Om någon sagt åt mig för 25-30 år sedan att en ensam lördagkväll framför Tv´n e veckans höjdpunkt,jag hade förmodligen tvärstorknat! :)

Med detta sagt....jag e INTE hysteriskt laidback än....jag vill fortfarande hitta på massa jäkla konstiga saker....jag drömmer fortfarande om stora äventyr, fast i annan packetering...

Den stora skillnaden ligger nog i, att som nysinglad...så e jag kontent! Jag mår ganska bra i min nya roll. Förr...då hade jag förmodligen redan uppdaterat min profil på zoosk, badoo o alla andra matchmakingidiotsidor....att vara singel var inte min melodi. Flört, nyförälskelse...det var liksom grejen...drömmen om en ruskigt lycklig tvåsamhet levde för fullt. Det gör den inte längre!

Jag TROR jag kan må ganska bra i min ensamhet :)

Hitta det där avslappnade, det idiotsäkra och det osårbara...

Det behöver jag.

Jag kan inte se framtiden. Jag e inget medium....om jag nånsin mer träffar någon att tycka om, det vette fan...OM jag gör det, fine....om inte....det e fine det med! Jag tänker hursomhelst absolut INTE leta! :)

Däremot...jag ska ta hand om mig och mitt mående...min kropp ska få sig en duvning först...ett tapp på några kilon kommer göra mig gott...jag tänker hålla kalufsen i schack...köpa lite nya, kul kläder...kort sagt...vårda mig. Men absolut INTE för någon annan än för mitt eget självförtroende....och för beachen på Kreta....i övrigt e det skit samma.

Jag är 52.....singel...har ett trackrecord med lite taskigt mentalt mående....men nu får det va nog!

Mer skinn på näsan....mer full av tillit....mer framtidstörstande...och mer inställd på förändring....å så e det med det!

Å så en fråga....

Finns det bloggare på NOUW, av gammal kaliber? eller är ALLA 18-25-åriga modebloggare?

Inget ont i det....men kanske inte riktigt min sfär! :D

häpp!

//Karin

Likes

Comments

För många kärringar på en å samma arbetsplats ÄR en disaster!

Varför e det så?

Varför backstabbar vi varandra och snackar så oändligt mycket skit?

En stilla reflektion blir, att va fan ska vi med feministpartier o annat larv till...varför ska vi låtsas styrka o stärka varandra i teorin, när vi e rediga skitstövlar mot varandra i praktiken?

"VI KVINNOR"?

Äh, kyss mig i arslet...

Det finns inget så jäkla manipulativt o elakt som kvinnor...å då allt som oftast gentemot andra kvinnor...

Ena handen smeker ens kind, den andra fläcker håret av en...

En arbetsplats full av kärringar innehåller alltid en ponduslady....å en som följer hennes minsta vink...eller tre....resten vågar inte eller vill inte opponera sig i rädsla för att hamna i kylan...

Vuxenmobbing av den finaste sort!

Jag jobbar på en sån arbetsplats!

3 våningar tanter...

En del e hur fina o goa som helst....men drakligan e överjävlig o solkar ner vattenhålet för oss andra!

VAD man än gör så e det nåt fel...hur man än försöker, så kritiseras det...om man e sjuk, så misstros man, har man läkarintyg e det läkaren det e fel på....gör man nåt, gör man fel....gör man ingenting e man lat....

Nu e jag i en sån sits att jag skiter i dem...det går in genom ena örat o ut genom det andra...men visst märker man! Det bossiga översitteriet e så markant att man kan ta på det....

Jag väljer att strunta i....men det finns de som mår riktigt jäkla dåligt.

Feminister?

Vad e det?

Hur många kan, med handen på hjärtat, säga att de verkligen BRYR sig om sina medsystrar?

Instinktivt, och sen urminnes tider är vi rivaler i flocken....vi är skadeglada...manipulativa...intrigerande och elaka jäkla apor utan hår o så e det med det!

"Reflektioner efter första arbetsveckan på ett halvår"!

//Karin (Som ALDRIG blir renodlad feminist, men som inte behöver va en bitch för det)


Likes

Comments