På resan har vi förbannat oss mycket över att vi inte äter kött och framförallt över att vi lever i en värld med sådan köttnorm. Det är ju i köttet alla kryddningar ligger. Men trots det har vi ätit så mycket god mat här i Mexico, och visst är den långt ifrån den svenska fredagstacosen. Jag har haft nära döden upplevelser på grund av de starka såserna ett antal gånger då jag börjat svettats och fått lite svimningskänslor. För maten i sig är aldrig speciellt stark, men såserna till (som kan vara upp till 5-10 st) är ofta helt galet starka. Jag fattar inte hur de klarar det!

Oftast får man helt naturella chips till förrätt med salsa men allra oftast pico de Gallo eller guacamole.

Här har vi en alldeles förträffligt god nachos med guacamole och picklad rödlök, som det finns jättemycket av. Till det smaksatt vatten.

Fisktacos på majsbröd med chipotlemajonnäs och lime. Lime serveras till ALLT. Både till Coronan och maten.

Åt en alldeles himmelsk fisk igår som var stekt i lök. Till det ris och sallad. Och lime såklart.

Gott smaksatt vatten med ingefära, äpple och citron.

Calamares en annan dag

På restaurang!

Ostfylld arepa (tjockt majsbröd) med guacamole, kål och tomatsås från Guatemala. 6 kr kostade den.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag är det dags att lämna Tulum! Vi har haft så fina dagar här då vi vår första kväll mötte två svenskar från Värnamo som vi klickade med direkt. Kan räkna antalet gånger vi träffat svenskar på mina två händer så det var faktiskt kul att få snacka lite svenska.

Våra dagar har i stort sett varit kopior av varandra här, med några få undantag. Vi har cyklat ner till beachen, badat och solat på dagarna och ätit mat och druckit Corona på kvällarna. En bra övning för min rastlösa själ. Men jag har njutit till max! Sara och Josefine har åkt vidare mot Mexico City nu och vi ska ta båten till Cozumel senare idag. Sorgligt med ytterligare ett farväl.

En dag unnade jag mig fisktacos på stranden. Det, plus två glas lemonad kostade 240 pesos vilket är 120 svenska kronor. Den prisklassen är inget vi brukar äta mat för. När jag betalade tyckte jag att det var svindyrt men inser nu att jag ju bara skulle få en halvtaskig sallad för det hemma! På restaurangen råkade jag fråga efter kniv till tacos och fick ett skratt tillbaka, tacos ska såklart ätas med händerna. Oftast serveras det på majsbröd men det allra godaste är när de är gjorda på vete, men det är oftast dyrare. Undrar om såserna är så starka som ryktet säger? Svaret är JA! Oftast är såserna gjorde på habanero, jalapeno eller chili och ens en ärtstorlek av såserna är alldeles för mycket. Och ingen tacos utan lime såklart. De verkar dricka kokos-eller risvatten till varje måltid, troligen för att få ner den starka smaken i munnen. Det har jag kvar att prova!

Har bytt till en bättre bok nu. Nämligen "torka aldrig tårar utan handskar".

Idag drog vi till Gran cenote utanför stan. Fint!

Likes

Comments

Den här låten ligger etta i hela Sydamerika just nu. Rätt bra!

Har snöat in på smörsångaren Romoe Santos. Den här låten är så fin. Kommer ligga och lyssna på den hemma i Örebro sen och ba längta tillbaka.

Och såklart "Reggeaton Lento" av CNCO. När vi var ute i fredags och den här låten kom på, ja då dansade jag.

Likes

Comments

Efter Guatemala tog vi oss mot Belize och deras mest kända ö vid namn Caye Caulker. Ön låg 45 minuter från Belize city och det kändes direkt att man reste i ett dyrare land. Snygg, modern båt och juicer i hamnen för 60 och inte 10 spänn. Väl framme kände jag direkt att jag skulle gilla stället, och det visade sig stämma. Ön var väldigt annorlunda från övriga Centralamerika och mycket mer präglad av både USA och framförallt de karibiska öarna. Det var dancehall, reggae, rastafaris och en helt annan stämning. På kvällarna var det grill vid stranden (vi skippade dock det pga dyrt) och sloooooow life som de sa. Om man gick runt och såg lite sur ut fick man reda på det direkt, folk kom fram och frågade "bad day?!"

Belize var en engelsk koloni fram till 1980-talet så de pratats både engelska, spanska och kreol i landet. På Caye Caulker pratade de främst kreol och engelska.

Havregrynsgröt och banan till frukost. På ön läste jag "Nattfåk", enda boken jag hade hittat på senaste tiden i bokbytena. Läser ju typ aldrig deckare och tyckte inte den här var speciellt läslig men på något sätt var det ändå en riktig bladvändare?!

Vår sista dag bröt vi mönstret (!) och skippade badbryggan för att åka ut på snorkel i världens näst största barriärrev efter det i Australien! Så coolt! Korallerna var alldeles magiskt fina, såna mönster och formationer. Vi fick också snorkla bland revhajar och rockor, då var jag rätt lagom skakis. Rockorna ser så fruktansvärt läskiga ut ju. Havet var såklart alldeles, alldeles genomskinligt.

Sista dagen syndade vi och åt skaldjur men OJ så gott och värt det var. Räkorna var stekta i olja och massa kryddor och till det var det grönsaker, ananas och kokosris. Halleluja! En annan sak som användes mycket i maten på Belize var kål.

Likes

Comments

Hej på er! Nu sitter jag på en stol, dricker te, smälter frukosten och förbannar mig och är lite ledsen över min dåliga hals. Den har visat sin närvaro de senaste 2 veckorna igen. Vill bara kunna njuta mina två sista veckor men det är svårt när man har huvudvärk och känner sig lite febrig. Men vi är iallafall framme i Valladolid i Mexico nu. Vi ska resa två veckor i Yucatanprovinsen. Valladolid består mest av en fin kyrka (surprise) vid ett stort torg fylld med parkbänkar och fontäner. Kommer sakna det fina torglivet här.

Igår besökte Chicen Itza, ett av världens sju underverk. Det är en av världens bäst bevarade Mayastäder. Platsen byggdes för 1000 år sedan. Huvudattraktionen är templet "El castillo" som är ett stort tempel. Templet har 365 trappsteg, precis lika många dagar som året alltså. Och 21 Mars och 21 september sker häftiga ljusfenomen på templet tack vare solen, noga uttänkt av Mayafolket. I övrigt bestod platsen av fler tempel fyllda med utsmyckningar så som dödskallar, gudar och ormar. Det var kul att ha kommit dit men när jag gick därifrån kände jag mig inte speciellt imponerad eller berikad. Nu har jag iallafall lyckats besöka tre av världens 7 underverk: Colosseum, Macchu Pichu och Chichen Itza. Gissa de 4 resterande i kommentarsfältet!

Efter det gick vi några kvarter från hostelet för att besöka en av städens alla cenotes. Förr i tiden byggdes de mexikanska samhällena kring dessa ställen. Enligt Wikipedia skapas cenotes av att kalkstensberggrund rasar samman och synliggör grundvattnet, lite som ett kalkbrott gissar jag?! Mayafolket offrade både människor och guld i sånna här cenotes förr i tiden. Det här var en av många som vi kommer besöka kommande 2 veckor.

Förlåt för dålig matbild men det här är en empanada. En ostfylld majskaka kan man säga. Det enda vegetariska som fanns på restaurangen. Men rätt god!

Likes

Comments

Hej på er och förlåt för en smärre bloggtorka. Dåligt internet och alldeles för mycket roligt att göra har varit i vägen. Men sedan vi sist hördes har vi hunnit att åka genom Guatemala med några stop på vägen. Direkt när vi kom fram till Guatemala välkomnades vi av superfina Antigua. Staden var huvudstad i Guatemala fram till 1700-talet då man bestämde att Guatemala city får bli huvudstad istället, eftersom risken för jordbävningar var mindre där.

Antigua var ännu en sån där mysig kolonialstad med färgglada, gamla byggnader. Vet inte om det är OK att säga att en stad som spanjorerna koloniserade på det mest brutala sättet är mysig. Förlåt för det! Vi har hunnit boka av några av dem nu. Allt från Cartagena i Colombia till Leon i Nicaragua. Vi hittade vår favoritmarknad där vi köpte loss bland fina tyger, kuddar, necessärer och allt däremellan. I övrigt strosade vi mest runt, kollade på kyrkorna och festade lite. Det var fint!

Stop 2 i Guatemala blev Lake Atitlan, som sägs vara en av världens vackraste sjöar. Och vacker var den, men jag tror nästan att Lake Apollo i Nicaragua tar priset som finaste sjö på resan. Där mötte vi upp Elin och siris kompisar från Oslo som är ute på en kortresa. Vi bodde i San Pedro, den mest bebodda byn runt sjön. En dag tog vi en dagsutflykt till San Marcos. Yogameckat. Där var det fullt med massa pretentiösa typer som höll på med meditation och yogade och försökte leva det rena livet... BLÄ.

Därifrån tog vi en buss till Lanquin i norra Guatemala. Resan skulle ta typ 8 timmar men blev nog snarare en resa upp mot 12 timmar?! Vi avslutade med 2 h bussfärd i mörkret mitt ute i vildmarken på skumpig väg. Då längtade jag hem och dagdrömde lite om fredagkväll hemma med film och godis. I Lanquin gjorde vi en jättebra tur som började med att vi simmade, klättrade i stegar och gick i vattenfyllda grottor. Den enda ljuskällan bestod av stearinljusen vi hade i handen. Det var spännande!

Började med en lång flygresa till Guatemala. Jag var av någon konstig anledning supernervös för flygningen så målade mest för att hålla mig lugn.

Två kvällar åt vi gatumat bakom katedralen. Vi tog allt som var vegetariskt. Kålsallad, pasta, guacamole, salsor och tortilla. Bilden är dock från en smaklös lunch för 8 kr en annan dag. Vi bodde på ett hostel med 15 sängar där de var 3 sängar i höjd. 4 nätter i detta rum räckte gott och väl.

Lake Atitlan

En dag gick jag och Siri upp vid 5-tiden för att bestiga vulkanen San Pedro. Morgonen började dock rätt obehagligt med att gå längs mörka gator alldeles själva och åka tuktuk med två okända män. Men allt gick såklart bra! Dock orkade vi inte hela vägen upp då vi båda var rejält förkylda (båda avslutade Guatemala med att vara sjuka). Detta var för några minuter av ett nederlag för oss då vi ju båda är lite tävlingsinriktade. Men vår dag blev helt fantastiskt ändå. Vår guide var väldigt bra och han kunde inte så mycket engelska så vi fick slipa våra spanskakunskaper.

Kaffebönor är faktiskt gott att suga på. Som en liten karamell. Efter det hände det magiska då guiden hittade avocado åt oss i skogen. Så där stod jag i Guatemala och åt en färsk fucking avocado!!!!!

Guiden visade byns nya fotbollsarena. Han var mäkta stolt!

Bilder från Semuc Champey där vi bla gick i de där grottorna och badade i poolerna.

Likes

Comments

Hej på er! Nu är vi uppe i norra Nicaragua i en stad som heter Esteli. Staden har cirka 35.000 invånare och direkt när vi kom med bussen kände man att det var mer välbärgat än övriga landet. Staden innehåller en superfin kyrka och ett litet torg med lekplats som fylls med människor i alla åldrar på kvällarna. Precis som i övriga Amerika.

Igår hade vi en riktigt fin dag. Vi tog en överfull lokalbuss till Somoto. Bussfärden var rätt panikartad för min del då jag var dålig i magen och bara ville hitta en toa... Väl framme så satte vi oss bak på en bil och for mot klipporna i Somoto. Det var ett otroligt böljande landskap fullt med vilda tjurar, åsnor och en och annan ödla. Efter ett tag kom vi fram till vattnet och de följande timmarna simmade och gick vi mellan de höga klippväggarna. Helt fantastiskt vackert!
Det blev två hopp från klipporna också. Efteråt åt vi lunch hos guidens familj och tog bussen tillbaka till Esteli framåt skymningen.

Idag valde vi mellan att cykla till nogra vattenfall eller chansa och ta taxin till "los museets s till Somoto. Bussfärden var rätt panikartad för min del då jag var dålig i magen och bara ville hitta en toa... Väl framme så satte vi oss bak på en bil och for mot klipporna i Somoto. Det var ett otroligt böljande landskap fullt med vilda tjurar, åsnor och en och annan ödla. Efter ett tag kom vi fram till vattnet och de följande timmarna simmade och gick vi mellan de höga klippväggarna. Helt fantastiskt vackert!
Det blev två hopp från klipporna också. Efteråt åt vi lunch hos guidens familj och tog bussen tillbaka till Esteli framåt skymningen.

Idag valde vi mellan att cykla till några vattenfall eller chansa och ta taxin till "el proyecto de Las mujeres de ambientalistas". Det är ett kooperativ som skapar fina böcker, kort och annat av papper som de själva gjort av tex kakao, lök eller banan. När vi kom dit såg allt stängt ut men så kom det förbi en kille som pekade på en dörr och vi gick dit och knackade lite försiktigt. Trots att det var sommar och därför stängt så fick vi gå till fabriken med dem. Hela släkten (hundar, barn, föräldrar) och så en äldre man visade oss runt i "fabriken". Vi fick själva prova att doppa en stor ram i brun smörja och sedan torka med en stor svamp. I denna stund önskade hela jag att jag kunde prata bättre spanska, det blev några få frågor och mycket "gracias, gracias".

Vi avslutade det hela med att köpa några fina kort och böcker. Så så fina. Sån upplevelse att bli välkomnade och guidade av dem. Åh!

Sen slog jag mig i slang med en schweizisk tjej i samma dormrum som mig. Hon tog mig till en honduriansk restaurang och där åt jag nästan det godaste jag ätit här i Nicaragua. Det var en pannkaka fylld med bönor, avocado, ost, lök och gräddfil. Så god att vi var tvungna att gå dit på kvällen också. Mellan dessa två mål gjorde vi ett pass med hathayoga också. Kursen var såklart i spanska så jag lärde mig några mycket nödvändiga ord så som profundo (andas djupt), ariba (högt) och exelar (andas ut). Precis de orden jag behöver dagligen.

Likes

Comments

Hej! Vårt fjärde stopp i Nicaragua blev landets näst största stad Leon. Staden är känt för sitt universitet som är gratis och bra. Den kombinationen av både kvalitét och tillgänglighet för "alla" är inte så vanlig varken i syd- eller Centralamerika. Den är också väldigt viktig historiskt då både studentrevolutionen och stora delar av allt med Sandinisterna har utspelat sig här. Innan vi upptäckte den här staden spenderade vi dock två oerhört fina dagar på stranden i "Las penitas". Det var näst intill folktom förutom några få gringos.

I Leon har vi bott på ett riktigt bra hostel. Det öppnades för bara 3 veckor sedan av två holländare. Det kändes lite som att man var på ett hotell eftersom allt glänste för att det var så nytt. Dessutom fanns det utekök och hängmattor. Uppskattas ju alltid!

Brukar ofta försöka promenera eller göra något aktivt varje dag, även om man får väldigt mycket vardagsträning när man reser. I Las Penitas hade jag överskottsenergi och fick för mig att springa? Tror att höghöjdslägret(hehe) i Peru gjorde väldigt gott för konditionen.

Det bästa med att vara vid stranden? Att bada såklart!

Hostelet i Leon hade till och med en gunga.

Selfies on point en kväll innan vi gick ut.

Minnesplats över revolutionen

En dag gick vi upp på taket på Centralamerikas största katedral. Inne i kyrkan pågick ett väldigt fint bröllop.

Sandinisterna trycker ner på USA

Nicaragua är otroligt fattigt och det är väldigt mycket att ta in. Kontrasten mellan tryggheten i hängmattan på hostelet och livet utanför är stor. Det är skräpigt, folk som sover och bor på gatan och hemlösa barn. Här var det tre barn som hade en liten show. De bor troligen på gatan och har nog inte möjlighet att gå i skolan.

Husfasad som säger Daniel Ortega 2016. Det var val i november men det var typ inga som röstade och det är väldigt tvekis om Ortega vann, han har i princip skrämt iväg all opposition i landet. Han har 8 barn och familjen äger allt från skolor till sjukhus. Detta fick jag berättat för mig av en kvinna när vi satt på bussen från Granada till Leon.

Här äter man på så kallade "comedores". Två kvällar åt vi på en sådan bakom katedralen. Då var det bara att peka på vad man ville ha och så grillade de på det lite. På detta ställe hade de äntligen mycket vegetariska alternativ. Typ gratinerad spenat, matbanan, pannkaka, potatis. Basen består som alltid av bönor, ris och kålsallad. Bilden är dock från en annan comedor vid namn "San Benito". Vad detta kalas ofta gick på? Mellan 15-25 kronor.

Och vår sista dag var det dags att åka med bräda nerför en vulkan. Ja det är sant. Jag var skitnervös och trött innan pga dansat natten lång. Vulkanen såg så stor ut och var rädd för hur snabbt det skulle gå med brädan. Vulkanen hette "Cerro negro" och är fortfarande aktiv, den hade senast utbrott 1999. Bredvid vulkanen fanns det små minikratrar från de tidigare utbrotten och hur mycket lavastenar som helst. När vi vandrade upp luktade det massor av och på vissa ställen pyste det ut lite rök, fråga mig inte varför :/. Själva kratern var röd av järn och vit av magnesium. Väl uppe fick vi sätta på oss overall, skidglasögon, handskar och buff för att skydda oss mot alla stenar. Själva nedfärden var rolig men fort över. Det var rätt obehagligt för lavastenarna for runt om en och det var lite svårt att styra farten. Vandringen uppför var nog det som gjorde det hela värt.

Skräphögar i Leon. Och lite gatuhundar, såklart.

Likes

Comments

Våra dagar i Colombia är över för länge sedan men jag tänker fortfarande på landet, kulturen och vad jag ska göra när jag kommer tillbaka nästa gång. Colombias slogan är "det finns en risk att du vill komma tillbaka". Den leker med landets rykte att det är fyllt med risker.

Jag har nog aldrig varit i ett land där det finns så mycket rikedom och fattigdom på samma gång. Sådana kontraster och extrema klasskillnader. Jag har heller aldrig mött så många människor som har sådant förakt för politiker och tjänstemän, för i princip allt i Colombia är korrupt. Inget går att lita på! Inte blev det bättre när presidenten i typ november ännu en gång gick mot folket och skrev under ett avtal med Farc. Hemifrån är det lätt att tänka att "visst, det är väl bra att han försöker fredsförhandla" men här ser många det som att man ännu en gång gick mot folket. Vill ni veta en till, inte så trevlig grej, om den sittande presidenten? Han var försvarsminister under "Plan Colombia" då gerillan dödade civila, unga killar. Detta gjorde de för att de fick pengar av USA för varje gerillamedlem som blev dödad. Grejen var dock att militärerna klädde ut pojkarna i gerillakläder. Och denna president fick nyligen Nobels fredspris...

Men över till roligare grejer. Min traditionella lista!


Bästa mat: Colombia imponerade inte ett dugg matmässigt. I princip allt var friterat och innehöll kött. Men vi lyckades göra våra smaklökar nöjda ändå. De hade mycket goda soppor, krämiga och mättande. Men favoritmaten var nog ändå den vi fick på den vegetariska restaurangen i Cartagena. Den var alldeles för brun och tråkig för att fota men det var typ ris, sojaprotein och friterade kikärtsbollar. Lord, vad gott!

Bästa stad: Medellin var en rätt stor besvikelse för min del. Det enda som imponerade var deras tunnelbana som de var väldigt stolta över. En annan kul grej vi gjorde där var citytouren runt i stan. Annars vill jag fort som attan åka tillbaka till Bogota. Den staden hade allt, förutom sol och hav.

Bästa dag: Jag brukar dagdrömma lite om att vara på "lost city trek" igen. Det var så skönt på något sätt att vara från internet och bara vandra, äta god mat och gå och lägga sig tidigt.

Bästa hostel: Utan tvekan BoGo hostel i Bogota. De hade takbar med utsikt över staden, det fanns alltid någon att hänga med och sköna sängar.

Avslutningsvis kanske det kan vara lite spännande att höra vad saker kostade i Colombia?

En öl: 10-20 kronor
Hostelnatt: 70-100 kr
Flygbiljett inom landet: 300-400 spänn
Lost city trek: 2000 kronor
En lunch: 30-40 spänn
En empanada (friterade degknyten, typ): 5-10 kronor
En bunuelos (friterad, söt boll) 3 kr

2 gånger vegetarisk mat i Colombia. Lägg märke till avocadons perfekta färg.

Älskade Bogotas hipster-caféer

Friterade bollar såldes överallt

I Cartagena slogs vi av värmen. Unnade oss finglass. Tog den med riktigt mörk choklad. Yummie

Mötte upp Tom och hans kompis och åt försenad födelsedagsmiddag för mig. Pizza och rödvin.

Det dansades på gator

Och det svettades och vandrades

Likes

Comments