View tracker

Vår sista dag i Baños tog vi oss upp till "la casa del abrol" där den så kallade gungan vid världens ände finns. Det kittlade lite i magen och var rätt fridfullt att gunga där och kolla på bergen. Men den där adrenalinkicken infann sig inte och det var ju lite av en besvikelse?! Det är farligt att börja göra massa farliga saker så som mountainbiking och klättring med öldrickande guider som hade noll koll. Man vill bara ha mer och mer. Undra vad Colombia har för något spännande att bjuda på?

PS. Idag tar vi flyget mot Bogota. I och med det har vi hunnit med tre länder på en vecka. Att boka alla typer av biljetter har varit en riktigt rysare för oss. Det har visat sig att man måste ha kreditkort för att kunna göra internetköp här, och det har ju ingen av oss. Så efter X antal försök att boka biljetter på Viva Colombias hemsida fick siris pappa gör det åt oss istället. Tack Janne! När vi väl hade lyckats printat ut biljetterna igår upptäckte vi att det stod att Colombia var vårt hemland. Så då fick Siri sitta på spraklig telefonlinje hos Viva Colombia innan allt äntligen löste sig. Det var en rysare. DS.


Vi hörs i Colombia! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 31 readers

Likes

Comments

View tracker

På vägen mot stan finns det skyltar som visar var vi ska gå om det blir vulkanutbrott. När vi kom till stan hyrde vi risiga cyklar för $5 och började köra längs med bilvägen mot vattenfallen.

3 gånger Byggare Bob

Det var VARMT och jag stannade och svalkade mig lite i ett minivattenfall

Vi parkerade våra cyklar, betalade 1 $ i inträde och började gå mot vattenfallet. Själva vattenfallet var riktigt högt och coolt. Vi fick krypa under stenblock för att komma riktigt nära. Väl där blev man genomblöt.

För att komma hem snabbast möjligast (hungriga) lassade vi på våra cyklar på en lastbil och satt längst bak. Säkerhet först.

Likes

Comments

View tracker

Om jag gillar musiken här i Peru? Ja, Jaaa, JA! Älskar att dansa till dessa rytmer och vet inte riktigt hur jag ska klara mig i Sverige igen med bara massa sån där dunka dunka ni vet? Tryck på låten (tror det är så det funkar) och låtsas att ni tar en svängom i Sydamerika. Det är mycket Shakira och Ricky Martin på topplistorna.

  • 64 readers

Likes

Comments

Lite sammanfattning av Peru

Maten: 3/5 stjärnor. Om jag hade varit köttätare skulle det nog blivit en fullpoängare här då det sägs att köttet här är av prima klass. Köttisarnas stammismåltid är lomo saltado. Det är något så simpelt som ris, pommes och kött med sås. Det kan du hitta precis överallt. Vi har faktiskt hittat vegetariska restauranger i både Arequipa, Cusco och Mancora, och när man hittar något sådant kommer man gärna tillbaka. Annars har maten varit av blandad kvalitet. Det är lite smaklöst och blekt. Men betyget höjs ändå av all god frukt, fantastisk guacamole och ceviche. Bästa måltiden står mellan cevichen på Barra mar i Lima eller all mat vi hade på trekken. Kan inte bestämma mig.

Bästa hostel: Utan tvekan Dragonfly hostel i Lima. Duscharna hade varmvatten, det ingick frukost och det fanns en takbar. Det bästa var ändå allt trevligt häng vi hade där med personalen och alla andra. Så fin stämning, det hugger lite i mitt hjärta att jag inte kommer komma tillbaka dit. Kääärleeeek.

Bästa dagen: Om jag bara får välja en dag är det nog vår andra dag på trekken. Vi svettades i djungeln och hade fantastisk utsikt. Sedan blev vi serverade den mest fantastiska lunchen någonsin. Det var guacamole med bröd, quinoasoppa och sedan en mycket fin spaghettirätt. Eller vänta, det har funnits så många andra bra dagar också. Dagen då vi mountainbikade, min födelsedag eller när vi klättrade. Okej, jag skulle kunna hålla på i evigheter.

Bästa aktivitet: Att mountainbika nerför Anderna var en riktig höjdare och rätt oslagbart. I Huaraz klättrade vi och det var oväntat kul! Jag har aldrig klättrat förut och det var SÅ svårt. Vi hade inga hjälp alls och det var en rätt svår klippa, det fanns inte många ställen att sätta händerna på och det gjorde väldigt ont. Det var svårt att få in tekniken och guiderna var inte så mycket till hjälp. De drack mest öl och snackade om annat. Haha. Men ni vet, man gillar ju känslan av att klara saker. Hemma i Sverige ska jag ta grönt kort i klättring.

Nu blev jag mer än lite vemodig över att säga hejdå, Peru vi ses någon gång igen. Dags att lyssna på vemodig musik.


En annan fin måltid var den här på Burrito bar i Lima. Det finns hur många olika nachossorter som helst. Mina favoriter är de som är lite bubbliga och utan smak. Inte alls som de i Sverige.

Kollade på Peru-Brasilien i busshallen. Måste gå på livefotboll i Bogota.

Nationaldrycken är pisco. I Arequipa spenderade vi våra sista pengar på att besöka Piscomuseet, fick prova med allt från örter, kanel och apelsin till kaffe.

Där uppe klättrade jag. Yey!

Jag och Elin i Cusco.

I Huaraz lagade vi mat på hostelet. Blev glad av en redig portion pasta med tomatsås.

Gruppen rockade ponchos på Machu Picchu.

Sandra, Maria och Ximena på en strand.

  • 62 readers

Likes

Comments

Hej på er! Vi är fortfarande kvar i Peru och beachstället Mancora. Enligt vår planering skulle vi egentligen varit på Galapagosöarna nu men eftersom jag åkte på halsfluss i kombination med någon slags öroninflammation har vi fått skjuta på det, men mer om det där tråkiga sen.

Våra 4 första dagar i Mancora var nästan som en repris av varandra. Sola och spela volleyboll vid hostelet på dagarna (havet utanför är för kallt och vågigt för att bada i) och så en liten promenad för min del innan middag och fest på kvällen. Kvällarna har alltid innehållit minst 1 omgång beerpong varje dag med våra favoritkanadensare Joshua och Becky.

I fredags hängde vi på tre peruanska tjejer till en strand längre bort för att snorkla med sköldpaddor men havet var alldeles för stormigt för det. Så vi låg mest och sola i stormen och åt supergod ceviche. Så himla roligt att hänga med dem, de hade 3 dagar off från universitet i Lima. På kvällarna lärde de oss att dansa som riktiga latinos som de själva sa, om vi lyckades? NJA!

I söndags vaknade jag upp med svullen hals och hemsk smärta i öronen, fattade direkt att jag hade fått halsfluss en gång till. I måndags hjälpte personalen mig på hostelet att skriva små lappar på spanska om mina smärtor och sen drog jag till San Pedro-kliniken här i Mancora. Kliniken var ren och allt gick snabbt, för plötsligt låg jag där på bristen med rumpan bar och fick en spruta mot smärtan?! Dess effekt tvivlar jag dock på såhär i efterhand. Efter 4 dagar börjar nu sakta må lite bättre. Så, Mancora började alltså väldigt bra men slutade rätt så dåligt. Jag har varit nere och inte varit så där glad och pratig som jag ju gillar att vara, men snart hoppas jag att jag kan bli mig själv igen. För det här suger.

Det här är vår 38:e kväll i Peru och vår sista. Ikväll ska vi ta nattbussen mot Guayaquil och Ecuador. På lördag flyger vi till Galapagos(!) om allt går som vi vill och halsen jobbar med mig.

Kram, kram, kram!

  • 67 readers

Likes

Comments

05:00 Lite sömniga och kalla men än ändå rätt redo för att trekka igen. Bussen som skulle hämta oss var en halvtimme sen så vi hann bli rätt nervösa innan den äntligen kom

0800 Vi fick köpa frukost för 10 kronor. Avocadomacka och kaffe.

08:30 Stannade vid en fin sjö längs vägen

09:15 började vi trekka. Det såg ut lite som i en saga. Kossor som betade, en lite å och så snötopparna långt där borta. Vi klockade oss själva och visste att om vi var snabba skulle vi klara det på 2,5 timme.

10:00 jag och Lauree gick tillsammans i början. Första 1,5 h gick det lagom mycket uppför, men det är ändå svårt att prata redan på "låg" höjd.

10:30 Gick för mig själv och njööööt av utsikten och försökte fånga andan lite.

11:00 Gick sakta uppåt och tänkte det här är inte jättejobbigt men tji fick jag!!! Här var det tungt. Det är svårt att förklara hur det känns att andas i den tunna luften. Du kan bara ta korta, snabba andetag och du känner dig lite dizzy. Att gå och dricka vatten samtidigt är helt omöjligt. En sak i taget. Här sätter en på krigarhjärnan och borrar ner huvudet i marken.

11:50 Klarade det!!!!! Jag doppade fötterna i sjön, åt våra medhavda mackor och vilade. Vi började på 3800 meter och hamnade på 4600 meter.

15:30 2 timmar nedåt och sen var vi framme vid bilen igen. Kvällen bjöd på sprängande huvudvärk och total utmattning på grund av höjden. Men, vilken dag!!! Vi trekkade alltså i Cordilleras blancas (världens näst högsta bergskedja) och jag var uppe 4600 meter i luften. Hur coolt?!

Likes

Comments

12:00 Efter check-out och frukost tog vi oss längs med havet till Barranco. Vår favoritpromenad i Lima. Barranco är den unga, artsy stadsdelen här.

Siri, Elin och Lauree

Kom tillbaka till restaurangen SR.Roos som vi hittade förra gången vi var här

Dags för lunch. Till förrätt blev det Pico de gallo med mango. Att bara grönt kan vara så gott

Pasta Huacina (?). Det är en klassisk rätt i Peru, men den brukar serveras med potatis. Till det fick vi dryck, denna gången en svingod lemonad. Vad detta kalas gick på? 25 ynka kronor

Sedan gick vi till fotomuseet med fotografier av peruanen Mario Testino. Ni vet han modefotografen som fotar objektifierande bilder på enbart kvinnor? Världens kändaste modefotograf typ.

Så snyggt och lagom stort museum. Mäktiga foton.

Vid 5 tog vi oss tillbaka från älskade Barranco till Miraflores igen. Då tog jag en så fin promenad längs med havet igen. Strandpromenaden här är så vibrant med tränande människor, unga, gamla. Så mycket igång. Dessutom var jag själv för första gången på riktigt sen resans start. Jag ÄLSKAR att hänga med alla människor 24/7 (som man ju verkligen gör) men egentid kan va fint det också.

Gick och handlade på det fina supermarket här. Avocado och en liten paj till middag. De där påsarna innehåller stora, fina kakor. Säljs överallt.

Choklad med rasistisk nidbild

Hämtade min tvätt. Det var cirka 1 kg och kostade 10 kronor. Nu är det mörkt och ikväll ska vi ta ännu en nattbuss till Huaraz. In i bergen igen, trekka och mountainbika står på schemat.

Likes

Comments

I onsdags fyllde jag hela 22 år. Lite lagom ångestfylld efter valet i USA och med faktumet att man bara blir äldre och äldre väckte Elin och Siri mig med chokladtårta, sång och ett ljus. I present fick jag ett presentkort på salsakurs, snacka om att de vet precis vad jag gillar. Vi åt frukost på taket med pannkakor, kaffe, bröd och frukt. De passade upp på mig och jag slapp diska och grejer. Sen gick vi till shoppingmalen och lyxade till det genom att köpa varsitt festplagg. Ni vet, backpackerlivet är hårt. Samma byxor och tröja dag ut och dag in...

På kvällen blev vi ett stort gäng som förfestade på takbaren. Mina vänner och de övriga på hostelet sjöng för mig och köpte bubbel. Hur fint? Sen drog vi ett stort gäng till klubben Bizarro. Övriga natten är historia!

  • 181 readers

Likes

Comments

Hej bloggis!

Nu var det ett tag sedan, vi har hunnit lämna bergen i Cusco och tagit oss söderut till Arequipa. Efter det har vi hunnit mellanlanda i öknen i Huacina och nu är vi i Lima igen, där vi började för 3,5 vecka sedan. Det har hunnit bli 2 nattbussar och en dagsbuss.

Arequipa var en riktigt, fin gammal stad. Spanjorerna hade lämnat avtryck i form av fina färgglada stenhus och vackra balkonger. Min favorit var nog torget. Mycket folk, palmer, blommor, en stor vit kyrka och berg i bakgrunden. Som ett litet vykort. Annars var Arequipa lite segt, då jag varit lite småsjuk. Så det blev rätt många timmar i hängmattan på taket. Sista dagen hittade vi en vegetarisk restaurang som ägdes av en gammal gubbe som bott i USA förut. Annars var det inte så
lätt att vara sån där vegetarian i arequipa. Det här med att mat måste innehålla dött djur verkar vara någon slags naturlag.

Efter ett besök på Piscomuseumet i lördagskväll satte vi oss på nattbussen mot Ica och Huacina. Huacina är som en liten by mitt i öknen med några små hostel runt oasen. Verkligen bara för oss gringos. Anledningen till att vi drog dit var för att sandboarda på sandkullarna. Vi satte oss i något slags konstigt fordon med bara säten och inget tak. Chauffören körde asfort och nerför och det skumpade och ibland stod nästan bilen upp. Det var som att åka berg-och dalbana väldigt länge. Och som vanligt ville jag bara ha mer och mer. Även fast jag halvvägs insåg att risken för viplersskador nog var väldigt stor. Adrenalinjunkien inom mig visar sig allt mer. Själva sandboardingen var lite seg. Man satte sig på en snowboard och sen låg man antingen på mage eller rumpan och åkte ner. Men det gick lite för sakta, as I said man vill ha kickarna. Det har varit en fin vecka, även om jag varit lite halvsjuk och inte kunnat njuta av allt precis hela tiden. Nu är vi tillbaka i huvudstaden och redan hunnit fira min födelsedag, men mer om det senare. Kram på er!

Likes

Comments

Likes

Comments