Header
View tracker

Jag minns den där junidagen, den sista gången jag såg dig. Luften var varm, jag var bakis och mina ögonlock alldeles svullna får gårdagens vattenfall som valde att rinna ned för mina kinder. Aldrig hade han hållit mig så hårt som den gången. 

Jag kan känna mig så oerhört ensam, samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag blir så ledsen av att en person lämnade mig. Det känns så patetiskt att en annan människa kan ha sådan makt över en. Speciellt när personen inte känner samma sak. När personen i fråga låter bli att blocka dig för att han gillar att se dig skämmas, att se dig må dåligt. Eller så kanske han inte gör det för att han saknar dig. Jag vet inte vilket som är värst. För genom det förstnämnda kan jag hata honom. Genom det andra, kan jag bara älska och sakna och önska. Att försöka beskriva den relationen jag hade med den här personen är en omöjlighet. Jag blev frågad på en av mina lektioner vad kärlek är och såhär beskriv jag det; kärlek är att dela med sig av varenda del av sig själv, varenda trasig del, varenda bra del, varenda dålig del, varenda konstig del, varenda jävla del. Kärlek är att vilja göra det. Kärlek är att känna sig så trygg med en person att vart en än befinner sig i världen så vet en att en är hemma så fort en tittar in i dennes ögon. Kärlek är att känna sig som en droppe vatten i ett svindlande universum och titta på den här jävla människan och känna mening igen, för att i hens universum är en havet. Kärlek är att aldrig lämna varandra. Jag spenderade någonstans ett och ett halvt år av mitt liv och tänkte att han aldrig skulle lämna mig, för vi "uppfyllde" de andra delarna av vad kärlek är, varför skulle vi inte "uppfylla" den sistnämnda? Kanske lämnade han mig utav kärlek, kanske var det hans sätt att säga att han den kärleken han kände för mig var för mycket att bära. Kanske slutade han bara känna kärlek för mig. 

Problemet är att när han försvann, försvann också de delar han gett mig för att göra mig hel. Allt känns bara som ett slöseri. Fragment av mig själv ligger utspridda på marken och det är som någon bara trampar på bitarna och tillåter inte dem att hitta tillbaka till varandra. Det känns liksom inte bara som att jag har förlorat den viktigaste människan i mitt liv, utan som jag faktiskt har förlorat delar av mig själv. Fyra månader har gått. Fyra jävla månader. När ska det sluta vara jobbigt, när ska jag sluta sakna, när ska det sluta göra ont.

Jag minns den där junidagen, den sista gången jag såg dig. Luften var varm, jag var bakis och mina ögonlock alldeles svullna får gårdagens vattenfall som valde att rinna ned för mina kinder. Aldrig hade han hållit mig så hårt som den gången. Genom att hålla mig så hårt han kunde, kunde han äntligen släppa mig. 



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det finns en låt av Broder Daniel som heter "Happy people never fantasize". Ibland tänker jag på den låten, hur det någonstans stämmer. Lyckliga människor fantiserar inte om en morgondag, om framtiden för de är lyckliga. De vill vara där de är just nu för alltid. Det känns som att många alltid längtar efter mer. Längtar efter "sen". Jag vet att jag gör det. Hela tiden. Hilary Mantel skrev en gång "they say you're only young once, but doesn't it go on for a long time? More years than you can bear." Jag tror att Hilary Mantel har rätt. Att en förväntar sig så mycket av sin tonår, men det är en helvetesjävla lång tid, mer år än vad en orkar bära på sina sköra axlar. Allt är i en sådan konstant förändring, och någonstans på vägen ska en hitta sig själv. Någonstans ska en göra en massa roliga saker, och fantisera om framtiden. Men innebär det att vi aldrig faktiskt egentligen är lyckliga? Och kan lycka vara en konstant känsla? Eller är det bara stundvis? Är det inte sorgligt egentligen hur vi varje dag går upp, klär på oss, går till tunnelbanan, är i skolan, åker hem, pluggar, äter middag och går sedan och lägger oss. Vi gör allt det där för att komma framåt, för kunna bli lyckliga sen. Men kommer vi någonsin sluta drömma om något bättre? Om något mer? Är vi så fruktansvärt giriga att vi aldrig nöjer oss. Det är viktigt att drömma, men innebär det att vi aldrig är lyckliga? Eller är det någonstans konstruktivt att drömma, längtan om att vilja komma framåt? För det kanske gör de bättre stunderna bättre, och kanske de dåliga stunderna lättare, för vi kommer alltid ha sen. Jag vet inte om jag kan säga att jag är lycklig, för jag vill så ofta fly. Försvinna från kalla Stockholm och ut i världen. När jag bodde i Mariefred ville jag flytta till Stockholm, jag ville ha något nytt. Nu vill jag bort från Stockholm och till Skottland. När jag är i Skottland, vart kommer jag vilja ta vägen då? Jag har alltid sagt att ifall jag förändrar världen, åtminstone för någon, kommer jag vara lycklig oavsett vart jag befinner mig, oavsett hur resten av mitt liv ser ut. Men dämpar det motivationen till att fortsätta förändra? Är det egentligen bara själviskt? Herregud vad mina tankar är överallt just nu. Men jag bara tänker att vi frågar oss själva hur universum ständigt kan expandera, men vår fantasi gör det hela tiden. Den blir alltid större, mer detaljerad. Är vi bara olyckliga? Är jag bara olycklig? Är det inte en ständigt flykt från verkligheten. Vad sorgligt det är hur jag ständigt försöker försvinna. Att jag spenderar mina kvällar med att ständigt fundera på framtiden, och har så höga förväntningar. Jag har lärt mig så himla mycket det senaste halvåret. Hur himla ont det kan göra att förlora någon, att förlora en människa som på något sätt var ens första, största kärlek. Ens person. Men det blir bättre sen. Tid läker alla sår. Kanske ska vi leva på fantasi och på "sen". För det gör väl allt så mycket lättare. Och kanske är vi bara olyckliga människor. Kanske är det okej.

Likes

Comments

View tracker


Det är läskigt att vara ledsen, att må dåligt, att känna att "är det här det livet går ut på?" Min syster sade en gång till mig att hon tänkte att livet var en skulptur och att människor är lera. Jag anser det vara en ganska adekvat metafor till livet. Ibland kommer en att titta på sin skulptur och hata den, förakta den och se sprickor i den, se att den börjar falla isär. Kanske har någon till och med tagit en del av din skulptur. Då måste en låta fukten av ens tårar mjuka upp leran för att på så sätt kan en skapa nya former, bättre former och kanske hjälpa andra med sina skulpturer, för kanske kan du ge delar av din skulptur då som du inte längre behöver. Men om du låter dina känslor byggas upp, om du aldrig släpper dem fria, om du aldrig gråter för att det känns patetiskt, eller känner att det är fel för att det finns människor som har det värre än dig eller helt enkelt för att du känner att det är lättare att låtsas må bra, kommer din lera att stelna och när du en dag sedan snubblar och faller kommer skulpturen att krossas i tusentals hårda bitar och således aldrig gå att reparera.

Jag kom nyligen på att efter att ha förlorat den personen som stod mig närmast i livet att jag kan inte gå runt och spendera mina dagar med att låtsas som att allt är okej, eller försöka fly från tanken på honom för då kommer smärtan aldrig försvinna helt och hållet, och jag kommer vara stängd för att skapa nya former. Det är jobbigt att må dåligt, men det är också så oerhört viktigt, för annars kommer ens skulptur bara falla i marken och gå sönder helt och hållet. En kan inte låtsas som att allting är bra när en har förlorat sin person, en människa som faktiskt var en del av en själv, det är omöjligt. Det kommer bara leda till en konstant underliggande smärta. Vi måste låta oss själva känna, det är förtjänar vi, vi måste låta oss själv må skit. Vi måste känna att vi har förlorat all värdighet efter ha praktiskt tagit bett den personen som har lämnat oss att ta oss tillbaka, vi måste känna för att förändra. Apati är det farligaste av allt, att bara stå likgiltig inför. Att känna är mänskligt, att gråta är mänskligt och det är inget fel, eller farligt, för allt blir bättre sen. Snälla låt inte dig själv torka, gör inte dig själv oreparerbar. Att gråta är inte patetiskt, eller fel, känslor är aldrig fel. Jag älskar när människor gråter.

Har du bestämt dig att det är säkrare i en bur? Sjunger när du blir tillsagd. Min bur har många, mörka rum. Ingenting sjunger, inte ens en lärka. Lärkor kommer aldrig sjunga om de är i fångenskap.


Likes

Comments

Hejsan hoppsan, nu ligger jag i min säng efter att ha ätit quornbiffar, löksås och potatis till middag. Idag var jag i skolan i endast 45 minuter för att få tillbaka nationella i matte. Sen kom jag hem och tittade på förhäxad. Imorgon är min sista skoldag och då har jag endast geografi i 45 min, mentorstid och teater i typ en timme vilket är skönt. På torsdag slutar jag skolan och innan avslutningen som börjar klockan fyra ska förmodligen min klass köra laserdome vilket kommer bli väldigt kul!! Efter avslutningen ska alla från Jarlaplan åka till djurgården för att hänga och förkrök typ och sedan drar vi till Långholmen där det ska vara värsta festen vilket är sjukt najs!! På fredag åker jag förmodligen till mankan och även där firar in sommarlov med alla mankanpolare. Nu ska jag duscha och sen fortsätta att göra ingenting. Hejdå. Jag har inga bilder.

Likes

Comments

​Halloj, har inte bloggat på typ en månad, eller mer är det ju. Men men. Det är ändå ingen som läser den här bloggen. Det har inte hänt så mycket sedan sist, har festat lite, köpt kläder, funderat på vad jag vill göra i sommar och kom idag fram till att det fick bli Bråvalla då jag inte har någon som får åka utomlands utan päron förut jag. Den senaste veckan har varit så sjukt stressig, hade fyra inlämningar till i måndags så har haft en tuff vecka, men nu är i alla fall det mesta av plugget klart. Idag började projektveckorna som vi har två gånger/läsår på VRG, nu är det matte, samhällskunskap och naturkunskap som ingår. Det ska bli rätt roligt, det handlar om miljön i olika kommuner så det är ju intressant. Igår sov jag hos David och var så jävla trött i morse men jag tog mig upp för Kick-off för projektveckorna, höll dock på att somna under en föreläsning, men men. När jag kom hem tittade jag på de senaste två GoT-avsnitten som jag missat pga tidsbrist. Sen diskade jag. Nu har jag precis ätit mat och ska googla upp lite information om Värmdös matproduktion.

Hejdå, hejdå.

Likes

Comments

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då? Hmm, någon najs, typ Friends.



2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn? 
Läkare eller kock :)

3. Vilken är din favoritdoft?
Ingen aning, jasmin tror jag.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

Skulle nog vilja ligga på något soft ställe, en klippa på Nya Zeeland typ.


5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Säga allt jag någonsin velat säga till människor men inte vågat.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?  Ingenting tror jag, skulle förmodligen inte varit vän med David.


7. Vilket är ditt favoritverktyg? Dator I think om en nu inte menar verktyg som i bygga.

8. Vad gör du om tio år?  Hoppas att jag har en unge och någon najs partner, bor i London och förändrar världen.

9. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då? Om jag var bra på att sy så skulle jag definitivt kunna tänka mig att sy kläder och donera till välgörenhet.

10. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro? 

Skulle donera en massa pengar, ha typ 1000 spänn löst varje dag och dela ut till tiggare, köpa ett hus tiggare skulle kunna bo i, köpa en lägenhet, köpa kläder typ, ge presenter till mina vänner och familj, köpa ett landställe.

12. Vad tycker du om ordet hen? Bra såklart, väldigt bra när en inte vet vilket kön en person har eller om personen inte identifierar sig med ett biologiskt kön och blablabla, tycker att alla borde kalla alla för hen innan dom sagt vad som identifierar sig som.


13. Vilket är ditt bästa recept och varför? Får vara mat eller bakverk. 
Alltså I make a pretty good Carbonara och sen pretty good cupcakes.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?


Dåligt, både för miljön och djur, jag skulle själv gärna vara vegetarian men så svårt när det är ens föräldrar som lagar mat.

15. Är du beroende av något? Ja


16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

Typ Britney Spears, Green day, Men at work, typ 80- och 90-tal som min mor lyssnat på när jag var liten och jag själv såklart.



17. Vad gör dig riktigt förbannad? 


När människor inte är feminister, det är som att förlöjliggöra kvinnors kamp världen över och allt feminismen gjort. Sedan när människor prioriterar pengar före andra personer, hbtq-haters, rasister, nazister och blabla. Även hur psykisk ohälsa typ är förbjudet att prata om.

18. Har du något riktigt bra husmorstips? Nej inte direkt.


19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
Ikea-reklamen, hur gos som helst.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Ja det är jag nog, går fortfarande framför fötterna på människor.


Likes

Comments

Bonjour, i torsdags träffade jag som sagt Hannah och Vilma men även Vilmas kompis Emil! Vi drog hem till Hannah och bakade, sedan drack vi lite vin och gjorde drinkar. Efter ett tag kom Vilmas andra kompis Albin, både Emil och Albin var väldigt trevliga. Sen somnade jag på soffan runt ett kanske pga för full för att funka. När alla sedan hade vaknat på morgonen gjorde vi pannkakor med massa yum till. Sedan chillade vi hos Hannah och duschade och sånt fram tills typ 4, sen åkte jag in till stan från Lidingö för att möta Emelie och Zentio för middag. Jag åkte hem runt halv nio och satte mig och kollade på Friends och försökte plugga. I fredags gjorde jag typ ingenting, jag gled runt hemma, pluggade och städade. Igår pluggade jag lite för att sedan vid sex åka till David. Vi pratade och tittade på The Thing och Mitt stora feta grekiska bröllop, det var najs. Idag vaknade jag runt elva och låg i två timmar och gjorde ingenting tills David vaknade. Jag drog runt halv tre för att möta Vilma och hennes två kompisar Viktor och Linnea i stan. Vi gick och fikade på Lindqvists då Vilma fyller år och efter ett par minuter anslöt sig både Julia och Emil till fiket. Det var trevligt. Jag åkte hem runt sex och har sedan dess ätit och sitter nu och pluggar. Hejdå.


Likes

Comments

Hola, det gick fett bra för mig att blogga!!! Äh. Efter Emilia åkte hem i fredags så satte jag mig och pluggade, skrev på mitt tal till svenska nationella som jag har om mindre än en vecka. Sedan firade jag påsk på lördagen med familjen, farmor & farfar, Helena, August, Linnea och Oscar. Det var najs. Jag blev lite full på kvällen med min familj (haha), Linnea och Oscar. Men det var kul. I söndags gjorde jag ingenting, typ kollade på Friends och pluggade lite smått. I måndags åkte jag till sjöstaden för att åka till Mariefred med Linnea och Oscar. Vi åkte bil för Oscar har precis fått körkort vilket var väldigt skönt. Jag fick skjuts hem till Emelie och hängde med henne och Zentio, sedan gymmade Zentio och jag och Emelie träffade då Loffe och Stoffe. Sen joinade Hedlund. Sen drog Loffe och Stoffe, Zentio och Pontus kom. Sen träffade jag David och dom andra drog upp till Hedlund. Efter någon timme kom jag dit också och vi spelade kort och pratade. Sen drog alla vi till Emelie och sov där. Igår åt vi en najs frukost, sen satte jag och Emelie oss och pluggade lite på våra tal. Sen fixade jag mig och blev hämtad med bil av Oscar, Linnea och Isabell och vi åkte till typ ett stall, stallarholmen och Strängnäs. Det var najs. Sen när jag kom hem till Emelie igen åt vi och sen träffade vi Emilia. Lite senare kom Linnea och Oscar. Sen träffade jag David igår igen i någon timme. Idag har vi ätit frukost, jag har duschat och nu sitter jag på tåget hem för att möta Vilma och Hannah för fika. Sen drar vi nog till Hannah, vilmas vän Emil ska också komma så det blir kul! Hejdå.

Likes

Comments

Hejsan hejsan, efter att jag mötte Emilia på t-centralen så gick vi till donken och åt varsin cheeseburgare. Sedan åkte vi till mig och satt på min säng och pratade typ. Vid sju åkte vi tillbaka mot stan för att äta buffé på Holidays, det var väldigt najs. Nu kom vi precis hem till mig igen och ska nog inte göra något speciellt alls. Just det, idag på tunnelbanan påväg mot t-centralen så satt det en man mittemot mig som satt och runkade. Det var väldigt obehagligt. Känner mig typ sexuellt utnyttjad. Blä. Hejdå.

Emilia på Holidays⬆️

Likes

Comments

Hallihallå, nu sitter jag på tunnelbanan för att möta Emilia. Tågen går dock helt knäppt så hon måste åka buss från Södertälje, jobbigt för henne. Jag har duschat och städat och suttit och uppdaterat min mail för att se ifall min samhällsuppsats, historieuppsats eller mitt svenskprov har blivit rättat, men det ekar tomt. Jaja det kommer väl, hejdå.

Från förra helgen.

Likes

Comments