Kan inte direkt påstå att jag är den bästa när det gäller bloggning, bara glömmer bort det hela tiden och tar aldrig bilder. Idag har jag varit i skolan och haft religion 2 och engelska, det var ganska chill. Imorgon är jag ledig, liksom varje onsdag, vilket är helt amazing, speciellt med tanke på att mitt gymnasiearbete ska vara inne på torsdag och jag har såååå mycket kvar att skriva. Just nu sitter jag och skriver på det, och bara känner att mina analyser suger, och att jag typ glömt bort hur en skriver en uppsats?? Senast jag skrev en uppsats var i våras, för har av någon anledning bara haft prov, seminarier, tal och presentationer under höstterminen. Jag gillar ändå att skriva uppsatser, tycker det är ganska bekvämt. Jaja, nu ska jag plugga. Bloggade egentligen bara för att procastinata. Tjarråååå.

Likes

Comments


Jag ska måla en tavla, en tavla av det starkaste och vackraste jag vet. Jag ska måla en tavla som skildrar en livshistoria, eller nåväl, arton år. Jag ska måla en tavla av dig, av dig min fantastiska, vackra, starka kropp som orkar bära hela mig.


Högst upp på målarduken ska jag måla ett universum med fem malplacerade stjärnfall, stjärnfall som bara syns när ljuset har tagit sina sista andetag. Fem malplacerade stjärnfall som ska representera dina fem malplacerade skrattgropar, som bara syns när jag skrattar tills jag längre inte kan andas. Jag ska måla solen i varma färger, lika varma som dina ögon.


Jag ska skildra din korta hals, som alltid har hjälpt mig andas även när det känts som att tårarna nerför dina kinder har svalt allt syre runt omkring, jag ska skildra den genom att måla himlen. Du tillåter alltid mig att ställa upp mina tunga känslor dränkta i färg som en armé på dina tunna, smärtfyllda axlar för hela världen att se, därför ska jag måla moln, men också en färgglad regnbåge för när molnen släpper ned sitt regn.


För dina abnormt stora revben, som försöker skydda mitt stora hjärta med all sin kraft men som emellanåt misslyckas för att jag envisas med att ha det utanpå dig där det är som mest sårbart (förlåt för det), ska jag måla stora, ståtliga palmer som skydd mot molnens gråt. I palmerna ska jag måla små, hängande kokosnötter som en dag kanske ger mat åt någon för på dina revben sitter dina små, hängiga artonåriga bröst.


Sedan ska jag doppa min pensel i den djupaste blå färgen jag hittar och måla väldiga vågor, likt vågorna av fett på din mage som uppstått efter min fars traditionella, omsorgsfullt gjorda fredagsmiddagar där politik, framtiden och sorg diskuteras. Jag får inte råka glömma klipporna, de stora, märkliga klipporna som liknar dina höftben som varit med mig i vått och torrt sena nätter på svettiga dansgolv.


För att visa det du och jag har gemensamt, otålighet, ska jag riva revor i målarduken när jag blivit frustrerad över hur lång tid det tar att bli klar med en målning. Jag ska riva revor likt de revor du rev i mina lår när puberteten med fasta steg vandrade in i dig, som samtidigt som jag växte upp alldeles för snabbt mentalt, tillät mig att växa i samma takt fysiskt. Till sist ska jag måla tätbevuxna, halvtrasiga buskar, men som är starka nog att bära en människa. Jag vill att buskarna ska vara lika dina håriga ben beströdda med ärr från barndomens fall, men också starka nog för att göra det du gör varje gång jag går nedåt; fortsätta hålla mig uppe.


Jag har länge skämts över att visa mitt konstverk, men jag skäms inte längre, för jag insåg att konst är inte vacker genom hur den ser ut, utan genom vad den besitter och berättar, därför ska jag med hjälp av dina armar visa upp min tavla av dig för hela världen att se. Jag ska visa en livshistoria, eller nåväl, arton år. Jag ska visa allt som gör dig fantastisk, vacker och stark som ett tack för att du orkar bära mig och allt jag är, varenda dag. Jag ska visa upp mitt konstverk för hela världen och jag ska visa det med stolthet.

Likes

Comments

Tjenare, tjenare, tjenare!! Idag har jag suttit och skrivit på mitt gymnasiearbete hela dagen och har kommit en ganska bra bit, vilket är skönt. Jag skriver om orsakerna till varför transpersoner är diskriminerade i Sverige ur ett marxistiskt, kontaktteoretiskt och socialisationsteoretiskt perspektiv vilket är så himla intressant verkligen. Idag åkte även Ella tillbaka till Skottland vilket var tråkigt, men det innebär också att jag har en anledning att åka till Skottland vilket är härligt.

Igår kväll läste jag även ut We Are the Ants, har seriöst problem när det kommer till läsning för jag kan verkligen inte slita mig från att läsa klart böcker direkt vilket resulterade i att jag läste de 400 sidor jag hade kvar på typ fyra timmar, men den är så himla lättläst. Rekommenderar den starkt om en vill läsa något gulligt, poetiskt, konstigt och vackert. Nu ska jag fortsätta skriva på mitt gymnasiearbete samt kolla igenom Vilmas. Puss :)

Likes

Comments

Alltså. Tänkte börja blogga igen. Mestadels för att det är kul att skriva och bara komma ihåg vad en gör ens sista termin i trean. Har inte varit i skolan sedan innan jullovet, så alltså en månad sedan ungefär. Detta på grund av att vi har projektveckor nu på Vrg (vilket är seriöst det bästa med VRG) när vi har ett projektarbete, vilket nu är gymnasiearbetet, så är hemma och skriver på det. Eller, har inte direkt gjort särskilt mycket än då jag varit upptagen med att vara i Prag, söka universitet, söka jobb och umgås med vänner men har ändå lite mer än en vecka på mig att bli klar. Idag har jag inte gjort särskilt mycket, har kollat på How to get away with murder hela dagen vilket är en väldigt irriterande serie för alla gör så dumma saker, så blir mest frustrerad. Just det, har även ägnat den senaste tiden till att skriva, skriver väldigt mycket på min fritid då jag anser att det är den bästa terapin, oavsett vad det handlar om. Kanske delar med mig av något någon gång när jag känner att det är tillräckligt välskrivet. Tjarrå.

Likes

Comments