Header

Foto, Dans

Är vi på riktigt förvånade att det blev ett danspass och inte ett pass på gymmet? Nej jag tror inte det va. Det var dock hur skönt som helst. Behövde liksom dansa bort massa tankar och funderingar, som terapi haha. Kändes även att det var ett tag sedan jag dansade, synd att jag inte dansar lika ofta som som förut... Livet ser väl inte riktigt likadant ut som de gjorde förut heller, så det är ju inte så konstigt.
Nu blir det en dusch för min del, lite kvarg, jobb med bloggen och städning av lägenheten.

Likes

Comments

Foto, Livsstil

God morgon soliga lördag!
Hur underbart är det inte att vakna av solen? jag älskar det. Även fast jag är sjukt trött just nu och helst av allt vill somna om känns inte det som ett alternativ när vi har en sådan fin morgon. Jag blir på så bra humör och vill bara starta dagen på en gång.
Planerna för dagen är att jag ska städa och fixa hemma eftersom jag ska ha fest ikväll, ladda kameran och tömma den då kvällen kommer bjuda på foton och en ny video (så spännande!), ska även gymma dock är jag mer sugen på ett svettigt danspass så vi får se. Och sist men inte minst ska jag blogga en massa idag. Försökte blogga både igår och i torsdags men nouw vill inte samarbeta, därför blev det tyvärr inga inlägg. Men nu så...

Likes

Comments

Livsstil, Träning

Tjenare alla goa!
Har precis kommit hem från gymmet. Alltså på riktigt, jag har sådan träningsvärk från gårdagens ben- och rumppass. Det är helt sjukt, som om jag inte tränat på flera veckor, knepigt det där. Vet inte varför jag har sådan träningsvärk, troligen körde jag tyngre än jag brukar, jag har faktiskt inte någon förklaring haha. Samtidigt som det är sjukt jobbigt med träningsvärk är det samtidigt så skönt, man vet att man gjort nytta på gymmet och att musklerna fått jobba ordenligt!

Likes

Comments

Foto, Kost

Hur goda ser inte dessa mackor ut? Kan medla er alla att dessa mackor var gudomliga! Bästa mackorna jag någonsin ätit. Och perfekt efter gymmet. Använder mig av den proteinrika och nyttigare varianten av Nutella från Barebells och den gör sig riktigt bra på mackorna. Och dessa mackor var verkligen så behövliga efter dagens extremt tunga rump- och benpass. Tog mig knappt upp för trappen till lägenheten, haha, så när jag väl lyckats ta mig in var jag värd två goda mackor, right?

Likes

Comments

Livsstil, Om mig

För snart 4 år sedan var jag om en traumatiskt händelse, det värsta som inte får hända, hände. Tänker tyvärr inte skriva ut vad som hände, i alla fall inte än, eftersom det finns bra många idioter på denna planet!

Anledningen till att jag mått dåligt så pass länge utan att tagit hjälp fören nu är för att jag vägrade se, jag vägrade tror. Låtsades som inget och gömde mig under mitt leende. Något som jag tyvärr är riktigt bra på är att gömma mig under ett falskt leende och säga att allt är bra. Jag är så äckligt bra på det att jag lyckas intala mig själv! Fast tillslut rinner det över, och det gjorde det just den 22 oktober 2016 på Stockholms gator mellan nattklubbarna en lördagskväll.

Så denna händelse, tillsammans med sjukt hög press från skolan och komplicerade relationer och ett hackit liv har lett till ångest och depression. Något jag inte alls tycker är kul, absolut inte, men som samtidigt påminner mig varje dag om vad jag gått igenom och vad jag överlevt och tagit mig igenom. Eller ja, jag har inte tagit mig igenom det eftersom jag har ångest och depression men jag har kommit vidare, inte kommit över, men gått vidare.

Och att leva med psykisk ohälsa är nog bland det jobbigaste. Det jag tycker är värst är att ångesten och depressionen lever sina egna liv: är mer påtaglig i vissa situationer och framförallt förhindrar mig att göra vissa saker. Det är hemsk att sitta och känna "nej jag kan inte göra det här, jag vågar inte, jag kan inte" och samtidigt inte riktigt förstå varför.
Exempel på detta kan exempel vara att gå till ICA, "nej jag orkar inte (psykiskt alltså), jag vill inte se folk, jag vill bara gråta och gräva ner mig, tänker inte gå ut". I vanliga fall är inte ICA några problem men när det är som värst är det hemskt. Samma med att åka buss, träffa kompisar, shoppa, träna, dansa. ALLT! Finns ingen ork, ingen vilja. Vill bara ligga i sängen och stirra in i väggen.
I 3an på gymnasiet hade jag inte vilja att dansa, dansen som ni vet är mitt liv! Det som får mig att överleva livet, dansen är där jag uttrycker mina känslor, är min mening med livet. Jag hade ingen vilja?! Det var då jag insåg att jag inte mådde bra... Det var dessa dagar jag bara låg i min säng och glodde på inget.

Har ni sett filmer, eller liknande, där skådespelaren spelar deprimerade/förkrossad och bara ligger i sägen, dag in dag ut, och stirrar i taket - det är jag när jag mår som värst. Ligger där och låter huvudet gå i 120. Hela tiden snurrar huvudet, 100 tankar samtidigt. Okontrollerbart. Och tankarna gör ingen mening, är inte vettiga för fem öre. De bara finns och stör.
Främst när jag ska sova märks detta. Troligen för att jag inte har något annat att koncentrera på än att blunda och ligga stil. Pågrund av mitt huvud som går i 120 har jag fått sömnsvårigheter (just nu går det bra att sova, tack och lov. Men det går i perioder). Och sömnbrist i mitt fall leder till huvudvärk och i värsta fall migrän.
Hela 2an och 3an på gymnasiet hade jag huvudvärk i stort sätt varje dag. Vissa dagar vaknade jag med migrän. Levde på starka huvudvärkstabletter och kämpade på i skolan och med privatlivet.
Ni förstår ju själva att bara leva med huvudvärk och sömnbrist var nog påfrestande för min psykiska hälsa.

Men att sedan krydda detta med pressen från skolan och på mig själv, och att ta mig igenom livet trots den traumatiska händelsen, det gjorde inte livet lätt.
Vet inte hur mycket ni vet om hur det är att leva efter något riktigt hemskt som hänt. Men du har säkert läst, sett, hört om folk som varit med om något traumatiskt och hur svårt det är att sedan leva livet efter det. En hög smäll, en viss typ av människa, dagtid, natttid, beröring, liknande saker som personen kopplar till den händelsen kan få personen i fråga att få panik, ångest, vilja gråta, springa därifrån, panikångestattack, undviker att träffa folk/gå ut/göra det man älskar. Ni vet vad jag menar? Hela livet blir snett! Personen agerar i ren panik och allt handlar om överlevnad, inget annat.
Så såg precis mitt liv ut, och ser fortfarande ut. Det går inte direkt över, nej nej. Detta kommer jag troligen få leva med hela livet, just svårigheterna, de mentala spärrarna som finns efter händelsen. Dock blir det lättare att leva med men det går inte över.
Återigen är detta för mig en påminnelse om vad jag hittills tagit mig igenom och hur stark jag varit, samtidigt som det är en plåga, det är hemskt. Får verkligen panik i situationer som förknippas med den händelsen, panik!

Och ångest, omg va det suger. Har det varje dag, hela tiden, jämt. Aldrig ledigt, nej. Bara att acceptera.
Värst blir det i stressade situationer, oavsett anledning till stress, och i situationer som jag förknippar med den där händelsen.
Ångestattacker är vanligt i mitt liv, förut hade jag det varje natt innan jag skulle sova, tack och lov är det bättre nu. En sådan attack kan jag få när som helst; när jag får en komplettering från skolan, en stor uppgift, när jag inte fattar vad jag håller på med, när jag inte är tillräckligt bra eller lär mig tillräckligt fort - även kallat prestationsångest. Men kan även hända i en argumentation, jämt när jag bråkar med någon, när jag blir arg slutar det alltid med en ångestattack. Kan rada upp fler grejer, men ni fattar grejen - motgångar av olika slag eller när jag helt enkelt är för hård mot mig själv (och nej det går inte bara att chilla).

Ångesten på mig märks främst på min andning. Ju värre situationen är ju snabbare andas jag. I en ångestattack hyperventilerar jag.
Och något jag hör relativt ofta är "va snabbt du andas" well now you know why. Något som jag dock hör oftast är "gud va du suckar", ja och anledningen är för att jag desperat försöker få luft. Tänk dig att inte kunna ta tillräckligt stora andetag, och alltså inte får in tillräckligt med luft - du blir desperat efter luft och tar ett djupt andetag.
Detta har jag vant mig vid nu efter 4 år, men förstå vilken stress det var innan jag vande mig och innan jag fattade vad som var fel. Denna stress gjorde ju inte heller livet lättare, det spädde på det hela.

Något som också kommer på köpet är att jag inte längre bryr mig om saker på samma sätt. Vissa personer, relationer som man påbörjar med vänner eller killar, livet. Jag bryr mig inte på samma sätt längre.
Samtidigt som jag bryr mig extremt mycket mer om andra saker: som hur jag ser ut fysiskt (inte i ansiktet, mer än vanligt då). Det är en sådan sjuk ångest, den måste se perfekt ut. Även fast jag älskar min kropp och tycker den är så jäkla snygg får jag i nästa sekund ångest över den där limpan jag åt - "nu kommer jag bli fet, måste banta".

Medan vi ändå pratar mat, i och med min depression känner jag inte längre hunger på samma sätt. Känner mig mätt, hela dagen. Hur sjukt är inte det? Skulle kunna leva på enbart havregrynsgröt till frukost en hel dag öven fast jag gymmar, dansar och grejer. Man tror ju att jag borde bli hungrig när jag tränar, men nej. Det är sjukt läskigt. Dock är jag inte dum! Även fast jag inte känner mig hungrig, vet jag att min mage och kropp längtar efter mat, så jag äter ju på mina normala tider. Dock är det tyvärr så lätt att fuska, jag känner mig ju inte hungrig... Det är sjukt läskigt.

Alltså, att leva med depression och ångest är inte som att leva ett liv utan, verkligen inte. Signaler i min hjärna skickas inte som de ska, som de gör hos en "normal" människa. Det är därför jag agerar som jag gör, mår som jag gör, får ångestattacker, börjar gråta i en argumentation, får panik på bussen/ICA osv osv....

Livet blir på en gång mycket svårare att leva och det är så sjukt jobbigt att må dåligt. Fysiskt smärta är lättare att hantera. Det kan ni nog själva relatera till, när ni blivit dumpad, någon dött eller liknande: det som rör sig i huvudet är det jobbigaste med hela situationen eller hur? Ett skärsår gör inte lika ont eller hur? Det är alltså inte för "uppmärksamhet" som folk självskadar sig, det är helt enkelt för att inte bli överkörd av huvudets alla tankar. Det är lättare att hantera smärtan man känner i huvudet genom fysisk skada, av något slag. Inget som är bra eller håller i längden men det är ett sätt att överleva. Återigen: allt handlar om att överleva. Så var det även för mig när det var som värst.

Finns en mängd saker jag kan förklara och berätta, men jag vet inte ens var jag ska börja, och jag har ingen koll på vad jag ens vill säga vet bara att det är så sjukt mycket mer.
Detta är också en del av min psykiska ohälsa, jag har noll koll i vissa frågor eller till vissa åsikter, antaganden. Det är tomt i mitt huvud. "Karin, vad tycker du om bussarna i Uppsala? Någon åsikt överhuvudtaget?" Svar nej, jag har ingen koll. Vadå? Va? Eh.. jag vet inte. Noll koll.
Skulle du dock fråga "vad tycker du om djurplågeri?" - det är hemskt, hatar det, ska jobba för att sätta dit alla djurpågare, idioter hela bunden. "vad känner du för dans?" - mitt liv, det som fått mig att överleva, meningen i livet.
Förstår ni skillnaden? Frågor där jag redan har en stark åsikt kan jag svara på. Annars not so much, det är tomt - inte en tanke.

Så mina kära läsare, ta hand om varandra! Och glöm inte att fråga hur det går i livet, hur din bästa kompis/kollega/klasskompis mår. Det är så viktigt och det är så lätt att gömma sig under en fasad.

Likes

Comments

Livsstil, Om mig

+ jag är fett taggad på helgens festligheter, har sådan planer!

+ att jag dessutom ska gå ut med de bästa brudarna gör ju helt klart saker mycket bra

- det är jobbigt att gå upp extra tidigt, ni vet när man inte är van vid det.

+ verkligen saknat gymmet, känns inte som jag varit där på år och dar. Var ju knappt där förra veckan tyvärr... Dock är det så underbart att vara tillbaka! Tror att det kanske är bra att vara ifrån gymmet några dagar för att få tillbaka den där supermotivationen, för det har jag fått nu efter mitt mini-uppehåll.

+ jag känner verkligen att jag mår så bra bland djuren på praktiken. De är ju dock inte så konstigt, djur får oss människor att må bättre och de har även en effekt mot depression, vilket jag märker av. Känns väldigt lättat

- dock är det ledsamt att praktiken bara är i en vecka, vill vara med djuren för evigt haha

- jag har så svårt att bestämma mig vad jag ska ha på mig i helgen. Det är nog den värsta ångesten haha...

Likes

Comments

Kost, Träning, Tips

Letar du efter nyttigare alternativ? Eller är du som jag, som inte alls tänker ge upp det goda utan hitta bättre alternativ och hålla det inom rimliga gränser?
Jag köpte ju denna från MM Sport på alla hjärtans dag för att prova, främst för att det verkade riktigt spännande, men också för att se om den kan ersätta Nutella. Och jag måste säga att den var snäppet bättre än Nutella! Vill man dock åt Nutellasmaken, är inte denna att rekommendera, den påminner om Nutella men det är självklart inte samma smak. Denna är mindre söt, vilket är ett stort plus hos mig, jag kan inte äta saker som är för söta. Jag blir illamående. Att den innehåller betydligt mer protein behöver jag väl inte ens säga, men det är också ett stort plus.
Rekommenderar denna till alla, även om du tränar eller inte. Supergod.

Likes

Comments

Instagram@karinholen