Allmänt, Träning

EXAKT SÅ! Rubriken passar såå bra! Det är nämligen så att jag tagit tag i min träning igen (ok, har tränat ordentligt i 4 dagar men ändå) och jag mår så bra utav det. Jag känner mig stark trots att jag är lite skönt trött i kroppen, som man blir när man tränar.

Klart att jag har tränat under sommaren men då har det inte varit några längre distanspass, intervaller, alternativt (t.ex. cykling) eller ordentliga styrkepass. Istället har jag sprungit 5-9 km lugnt eller kört 15 min styrka, med några undantag.... Men nu rullar det på någorlunda, inser väl att skolstarten närmar sig och att jag inte vill börja otränad när alla andra tränat ofantligt mycket i cirka 2 månader...

Längtar ganska mycket efter rutiner och att komma igång med livet och göra något "vettigt" varje dag, jag fungerar bäst så (även om jag inte vill erkänna det...). Sista året i gymnasiet väntar och jag hoppas på ett roligt & lärorikt år, men först ska jag njuta sommaren och träna på!!

Alldeles för snabb för kameran ;))

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Allmänt

Jag kan inte komma ihåg någon gång som jag varit nöjd på riktigt, antalet gånger jag sagt att jag är nöjd är nog så många att det inte går att räkna. ”Det kan alltid bli bättre” är väl mitt motto, men så är det väl?

Antalet tårar som har fällts efter misslyckade prestationer är nog också oräkneliga. Det hela började mest troligt när jag började tävla inom orienteringen som 9-10 åring och man fick så mycket positiv uppmärksamhet som verkligen värmde. Liknande med sången/musiken, som jag tyckte var oerhört kul i samma veva, där all positiv feedback överväldigade en. Då var det fortfarande kul, sen började kommentarerna ”du skulle ha vunnit om du bara hade …” eller ”du hade sjungit det solot bättre”. Uttalarna menade bara väl, men det enda jag kände var press. Press att leva upp till förväntningarna som mest troligt inte fanns hos någon annan än mig själv, vilket är kvar än idag.

Om en tävling inte gick min väg var tårarna där, det viktiga var prestationen inte att det var kul. Många framgångar och många ”motgångar”. Men det är svårt att ha toppar om man inte har dalar. Det är ingen som sätter press på mig, all press kommer från mig själv. Det är jag som vill lyckas, men för vems skull?

Det blev likadant med betygen också, men då blev det ett hetsigare klimat i skolan och mycket mer jämförande. Och jag ville vara bäst där med som i allt annat, jag ville inte ha bekräftelse i form av uppmärksamhet utan jag ville ha bekräftelse på grund av mina prestationer. Den bekräftelsen får man genom att vara bättre än alla andra, hemskt nog.

Detta har gjort att jag är så fruktansvärt rädd för att misslyckas eller göra någon ”besviken”. Blir jag glad av detta? Mår jag bra av det? Tycker jag intressena som jag en gång älskade är lika roliga? NEJ!

Jag tycker bara det är jobbigt. Jobbigt med det här jämförelsetänket jag byggt upp, där jag konstant jämför mig med andra omedvetet. Det är klart jag vet att man inte ska jämföra sig i allt, men det är en sak att veta om det och en annan att inte bry sig. Jag vill gärna tro att jag inte jämför mig och är nöjd med mina insatser/prestationer hela tiden, man ska ju göra sitt bästa hela tiden. I höstas intalade jag mig att om jag säger högt att jag är nöjd så tror jag på det till slut, men nej så enkelt är det inte.

Till exempel när jag shoppar så hittar jag fel med vartenda plagg, ”det hade varit finare om den var såhär”. När jag kollar mig i spegeln ser jag 19384 miljarder saker som hade kunnat vara bättre ”om bara”. Men om något är bra så kan det alltid bli ännu bättre, det finns alltid något nytt som går att förbättra. Når jag ett mål så sätter jag ett nytt mål utan att ”fira” det man uppnådde.

All prestationsångest som skapats under så många år har gjort att jag tappat allt jag älskat att göra. Nu tycker jag inte det är kul att träna eller tävla, så fort jag tränar känner jag ångest över att jag är så ”otränad” och lusten att elitsatsa har helt försvunnit. Jag har börjat ge upp enkelt, ”jag klarar det ändå inte …”. Vet jag att jag inte kan lyckas (vara bäst) har jag ingen anledning att lägga ner tid på det, eller?

Det är väl klart jag har anledning?? Tycker jag det är kul så är det den största anledningen till att hålla på med det, oavsett om man är bra eller dålig. Men hur släpper man kraven? Hur blir man nöjd? Hur kan man ha kul igen på riktigt?

Likes

Comments

Allmänt, Sommar, Resa

Åhh, typ en månad sen vi var på träningsläger i Tyskland, Österrike & Italien!! Sååå fint, men sååå jobbigt med alla backar... Men vyerna är nästan att dö för, underbart!

Sånt saknar man när man är hemma i halvbra väder och pluggar till körkortet. Pluggandet har gått så långt att jag drömmer om vägmärken och trafikregler...

Om jag nu lyckas ta körkortet någon gång hade det varit hur häftigt som helst att bila ner till Italien, typ som vi gjorde med buss för en månad sen men lite mer fritt. Så tillfredsställande miljö (😍), hur nice hade det inte varit??

Likes

Comments

Ego, Allmänt, Vår, outfit

Nuuu har jag fått mina glasögon, så skönt att kunna se aningen klarare! Känner mig dock lite töntig och 10 år äldre, men det är förhoppningsvis en vanesak. Valde samma modell som de flesta andra, hehe mainstream deluxe. Men de var de enda paret som jag kände mig bekväm i, så då tog jag dem!

Har insett att jag nästan bara klär mig i svart, måste kanske utveckla min stil till lite mer än svart... Aja, svart är snyggt så vad gör det egentligen?

Likes

Comments

Ego, Allmänt, Vår

Nämen, längesen man hängde hääär, feels good to be back!!! Nej men skämt åt sido, det var ett litet tag sen. Slog mig för några dagar sen att jag hade en liten blogg som hade varit rolig att uppdatera lite grann.

Jag la upp mitt senaste inlägg i november, önskar att det hade hänt något sjuuuukt under dessa knappa 6 månader men icke så. Det har hunnit vara juuul (supermysigt<33), jag har fyllt arton (nej, jag har inte tagit körkortet), spenderat 2 veckor i Thailand (saknar </3), familjen har skaffat en liten hund och sen har jag typ försökt överleva vinterkylan...
Nej men det är faktiskt härligt, känns som tiden går snabbt nu och sommarlovet är stört nära (ångest över allt plugg som behövs göras innan dess...).

Vem vet, kanske tar det ett halvår tills nästa inlägg? Långtråkig blogg i sånna faaall!

För soligt för att kunna hålla ögonen öppna 🤳🏼

Likes

Comments

Allmänt, Skada, Ego

Okej, idag skulle jag åkt upp till Eksjö igen för att gå i skolan torsdag samt fredag. Men imorse hade jag feber, ont i huvudet, mådde illa och var antagligen nära på att få migrän, så jag stannar hemma hela denna veckan också. Nu har jag missat två veckor av skolan, vilket känns lite sådär...

Igår tog jag bort mina stygn och fick nya gips på fötterna. Dock så gipsade sjuksköterskan i Kristianstad mindre bra, mitt gips glappade och jag kunde nästan lirka av det. Det är inte lönt att jag har gips i 3 veckor till som inte sitter, så jag ringde till Hässleholms sjukhus (där jag gjorde operationen) och fick en tid där någon timme senare. Väl där fick jag mina fötter gipsade av en gipstekniker och han sa att de förra gipsningarna inte var alls bra. Så det var skönt att han också tyckte så, hade varit jobbigt om han tyckte det var bra och vi åkt dit i onödan...

Likes

Comments

Allmänt, Ego

Okej, idag har jag kollat klart säsong 4 på Suits. Får nästan lite panik när jag tänker på hur mycket "onödig" tid jag har lagt ner på den serien. Började titta på serien förra veckan så har alltså sett 64 avsnitt som är cirka 42 minuter vardera...

Jag har kollat cirka 2 690 minuter, vilket är ungefär 45 timmar... Det går 168 timmar på en vecka, det är heelt sjukt hur mycket tid jag lagt ner på serien! Haha, den är bra i alla fall och jag rekommenderar den!! Jag tror det finns fler säsonger men de finns inte på Netflix så då byter jag serie tills de kommer till Netflix, men frågan är bara vad man ska börja kolla på nu hehe...

Likes

Comments