Header
View tracker

Mycket har hänt sedan jag beslutade mig för att lägga ner blogge. Jag har nu fyllt 19, Eric har haft semester och började jobba idag. Leon har blivit 2 månader, han blir 10 veckor på onsdag.

Han ler massor, har börjat skratta lite smått och visar när han är arg.

Hans bajs börjar bli mer regelbundet och i bättre konsistens, i början rann det bara ur honom hela tiden.

Han har börjat sova duktigare på natten också och inatt sov han för första gången 7h i streck!

Rutiner överlag är bättre, han sover en stund mellan varje matning och håller ca 3-4h mellan matningarna, förutom på natten då det oftast inte går mindre än 4h emellan, endast ibland.

Han har blivit stadigare i nacken men behöver fotfarande stöd för att huvudet inte ska falla bakåt.

Att ta hand om honom blir bara lättare och lättare och jag har mer energi nu när han sover bättre. Jag lär känna honom mer vilket underlättar, jag vet vad som tröstar och börjar förstå vad hans olika gråt betyder.

Leon har haft torsk som börjar gå över nu och tillsammans med det vägrade han bröstet. Men jag var envisare än honom och en hel massa tårar och slit senare ammar vi som vanligt och fungerande igen.

Jag har hittills varit utan Leon 1h, då var jag hos frisören och min mamma fick passa honom. Jag ville inte att han skulle vara i salongen bland massa kemikalier.

Vad gällande mig så försvann mitt avslag helt efter 8,5 vecka. Min knipförmåga är återställd och bättre än innan och min kropp känns nu läkt. Jag ska från och med idag börja lägga om kost och röra på mig mer. Ta tag i min kropp helt enkelt. Hittills har jag skitit i min hälsa totalt och bara fokuserat på Leon. Men nu känner jag att jag har tid för båda. Tack vare rutiner och att jag känner min bebis bättre. Jag ska även sätta igång med övningkörningen igen!

Bloggen är fortfarande inte att prioritera så vill ni ha koll på vad som händer mig följ min instagram och fråga på min ask!

http://ask.fm/Kandell96 http://instagram.com/fannykandell

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi var inne på förlossningen klockan 23 tisdag kväll. De kopplade ctg där värkarna mättes upp betydligt högre n de hade gjort samma morgon. Barnmorskan gjorde en undersökning och så sa hon "Du är öppen 5 cm så nu kommer ni inte härifrån utan bebis". Jag blev tårögd av lycka.

Tappen var även utplånad och huvudet kände hon långt ner.

Barnmorskan gick vidare och kollade ifall de fick ge mig morfin men de valde att inte göra det då jag var öppen så pass mycket. Jag fick testa på tens vilket jag inte tyckte om så den tog vi bort, jag skulle också försöka vila, vilket inte gick.

Barnmorskan gjorde återigen en undersökning klockan 01.12 och konstaterade att jag öppnat mig till 6 cm. Hon gick och kollade ifall jag inte kunde få morfin ändå eftersom jag behövde få vila lite inför vad som komma skulle. Jag hade ju varit vaken ca 60 timmar.

Klockan 01.20 fick jag morfin.

Jag lyckades äntligen somna lite. Efter en stund vaknade jag och var kissnödig, men jag kände mig drogad och starkt berusad så E fick hjälpa mig vingla in på toan, jag hade ingen kontroll över kroppen. Jag sa till E att det var kul att få känna sig lite full.

la mig i sängen igen, "ska vi gifta oss?" sa jag till E och sen somnade jag om.

Jag vaknade igen 02.40 av att jag hörde en smäll, samtidigt fick jag en fruktansvärd värk och så kände jag det, vattnet gick. "Vattnet, Vattnet" mumlar jag, hysteriskt, och E sträcker snällt fram mitt vattenglas. "Nej, alltså, vattnet har gått" säger jag nu snäppet vaknare och får åter igen en fruktansvärd värk. Jag tror jag skrek, för efter vattenavgången började det göra så förbannat ont.

Nu vaknade Eric till och lyckades koppla vad som hände. Han ringde på barnmorskan som återigen gjorde en vaginal undersökning, den här undersökningen minns inte jag, förmodligen för att jag hade så ont, men E berättade att jag var öppen 8 cm och då sa barnmorskan att nu, nu hämtar vi narkosläkaren så ska du få EDA.

Värkarna gjorde så jäkla ont och narkosläkaren dröjde, jag fick en spyattack och fyllde en påse (sen spydde jag som tur var inget mer) Eric hjälpte mig andas med lustgas genom värkarna, vilket bara gjorde mig snurrig och illamående. Jag andades genom vissa värkar med lustgas, vissa utan.

Nu var det fruktansvärt intensivt, värkarna gick i ett och jag hann aldrig vila emellan. Tillslut kom äntligen narkosläkaren. Efter 3 stick i ryggen satt min EDA där, 04.20. Efter ca 30 minuter hjälpte den att ta bort smärtan från värkarna, istället hade jag bara en tryckkänsla kvar. En tryckkänsla som blev värre och värre.

Barnmorskan som skulle gå hem för natten klockan 6 kom in och skulle säga hejdå, "vill du krysta?" frågade hon, det ville jag. "Då gör vi det" sa hon och la upp mina ben i varsin skena.

06.10 började jag mitt krystarbete. Jag tog i allt vad jag hade, jag höll i sängen med höger hand, och Erics tumme med vänster hand. Och så krystade jag, alltid 3 gånger vid varje värk, och andades i pauserna. Jag släppte alltid sängkanterna i pauserna men var så svag i handen att jag inte kunde röra den, trots detta kunde jag om och om ta i med handen och hålla i mig i sängen medan jag krystade.

Det var den värsta smärtan jag upplevt i hela mitt liv och det går inte att förklara för någon som inte fött barn. Det kändes som jag skulle gå sönder, vändas ut och in, samtidigt som någon tände eld på mitt underliv.

06.45 kom han ut och min mage sögs in, det var en lustig känsla tyckte jag.

Jag fick upp honom på mitt bröst och har aldrig känt en liknande lycka, jag tittade på honom och tänkte att vilken fin bebis jag har. Jag trodde han skulle vara skrynklig och lila eller täckt med vitt fosterfett, men han var brun och slät. Han var så vacker. Jag kände Erics tårar rinna ner i mitt ansikte och tiden stod still.

Nästa sak jag minns är att några tanter kom in och skulle börja sy, för jag hade fått en bristning. Jag låg där med min bebis på mitt bröst och blev irriterade på tanterna för de tog så lång tid på sig, samtidigt var jag så lycklig att han låg där hos mig och jag kunde inte sluta titta på honom.

Sen vägde dom och mätte honom, vi fick en minneslapp med alla uppgifter och sedan kom de in med frukosten. Det tog dock ett bra tag innan jag satte i mig den berömda förlossningsfrukosten, för jag ville inte släppa min bebis. Jag ringde också till mamma/mormor, pappa/morfar och berättade innan jag åt frukosten.

Sedan gosade vi bebis och väntade på att få komma upp till BB avdelningen.

Likes

Comments

View tracker

​Jag tror jag kommer sluta blogga.

Jag har beslutsångest, men jag tror det får bli så. Leon är mitt fokus, han kräver tid och jag vill ge han min tid, helhjärtat. 

Att blogga om graviditeten och mitt liv som förälder, och Leons utveckling var något jag främst ville göra för min egen skull. Kunna blicka tillbaka och minnas genom bloggen. 

Men jag känner just nu att jag inte har tiden. Får se om jag kanske sätter igång igen!

För er som vill fortsätta följa mig och Leon finns jag på instagram -> @fannykandell

Likes

Comments

​Bloggen kommer definitivt i andra hand nu, allt kommer i andra hand. 

Leon har börjat bli väldigt vaken, både på dagar och nätter. Han sover inte alls mycket och när han väl gör det får jag passa på att göra allt jag inte hinner annars. Äta, borsta tänderna, gå på toa, eventuellt ta en dusch.

Det som hänt sedan sist i Leons utveckling mer än att han är väldigt vaken är att han har börjat le.

Han ler när han ser någon han tycker om, när man pratar mycket med honom och busar. Det är verkligen en underbar känsla, fylks av värme när jag ser min son glad. 

Han börjar bli tjock också och har börjat växa ur endel kläder redan. Imorgon blir han 4 veckor.

Likes

Comments

Idag blir bönan 3 veckor gammal. Igår var vi hos bvc och han väger nu 4263g, han börjar bli en liten knubbis, min goding.

På dessa 3 veckor har jag tappat 14 av mina mastiga 24 gravidkilon, 10 kg kvar!

Idag har jag en tuttbebis som tyckte att 04.00 var morgon och har sedan dess legat klistrad vid bröstet 1 gång i timmen, och han äter ca 15 min, plus att han oftast behöver ny blöja också, vilket inte ger mig någon möjlighet att sova mellan varven..

När E kommer hem sen vid 17 ska lillen få bada i alla fall, vilket han älskar.

Likes

Comments

Vecka 40+1 Söndagen den 24e Maj började jag få sammandragningar på kvällen som inte gjorde ont, lagom när jag skulle gå och lägga mig började det dock göra ont, så pass ont så jag inte kunde sova den natten. På morgonen när E åkte till jobbet sa jag till honom att jag hade haft väldigt ont under natten och inte kunnat sova, så han skulle ha lite extra koll på sin telefon utifall att.

Under dagen gick förvärkarna upp och ner, de kom oregelbundet och verkade avta till och från. Jag gick på en promenad och lyckades sova en timme efteråt.

Vid elva samma kväll la jag mig med onda värkar, och jag fick verkligen inte en blund den natten heller. Förvärkarna var oregelbundna med omkring 10-5 minuters intervaller. Jag var uppe och gick mest den natten. Duschade några gånger också och andades genom värkarna.

På morgonen ringde jag förlossningen som sa att jag skulle fortsätta med duscharna, försöka vila och ta alvedon. Jag tog alvedon och väntade på att Eric skulle vakna. När han gjorde det förklarade jag läget för honom, och det var väldigt motvilligt han åkte mot jobbet. Jag hade så ont, det var så jobbigt att ta värkarna ensam så jag ringde till förlossningen och sa att jag ville komma in för en kontroll, se hur jag låg till. Eric fick vända och vi åkte till förlossningen.

Tjugo i sju var vi inne på förlossningen där jag först fick ligga med ctg, de tog även temp och blodtryck. När barnmorskan var nöjd med ctg-kurvan gjorde hon en undersökning som visade att jag var öppen 3 cm, huvudet var fixerat och tappen var kort och mjuk. Hon gjorde även en hinnsvepning, den gjorde skitont, det kom massor med blod och efter det gjorde värkarna också mer ont.

Vi fick välja om vi ville ligga kvar och jag skulle då få en morfindos för att få sova lite (eftersom jag då inte sovit på två nätter) men vi valde att åka hem. Vi åkte dock till Kumla till min mamma för att ha nära till förlossningen, eftersom nu var det på G! Hela Tisdagsförmiddagen gick jag med kraftiga, men oregelbundna värkar hemma hos mamma. Klockan 3 gav vi upp och åkte hem till Hammar.

Hemma tog jag duschar för jag hade ont, och så tittade vi på tv. Vid 22-tiden kände jag att det var dags att sova men att jag hade för ont för att kunna, så jag ringde till förlossningen för att tacka ja till morfindosen.

Klockan 23 Tisdag kväll kom vi in till förlossningen.

(Hemma hos mamma under tisdagen med värkar)

Likes

Comments

Han är så härlig min lilla. Blöjbytena ser oftast likadana ut, man torkar rent och hinner precis bli klar innan en ny sats bajs kommer. Torkar rent en gång till, ska smörja rumpan som blivit röd av torkande, kommer en enorm omgång bajs igen. Suckar och torkar rent. & ja duktiga bebis passar då på att kissa ner sig, mamma och skötbordet.

Nästan varje gång är det såhär. Idag lyckades han dock lite värre och inte bara kissade ner sig utan även bajsade ner hela sig. Så fick tvätta rent bebis ordentligt och sedan fick han ligga utan blöja och sprattla ett bra tag. På med ny blöja, kläder och älsklingen somnade.

vilket gav mamma möjlighet att äta frukost.

Han bör vakna vid 14 tiden nu igen och vilja ammas, sedan tänkte jag ta en vagnpromenad. Jag och Leon är ensamma hemma idag, hela dagen och kvällen!

Likes

Comments

Idag har pappan klippt gräset, tvättat bilen och grillat. 

Storasystern har lekt med gatukritor, ​boll och lagat gräsmat. 

Lillebrodern har legat i skuggan, i vagnen och sovit över tre timmar tills han blev väckt av att familjen skulle in och äta.

Mamman har solat.

Likes

Comments