View tracker
Postad i: Graviditet 2

Förlossningen.

Hej det var ett tag sen. Under min graviditet har jag inte mått bra och har mest spytt hela tiden! Så orken att skriva här tyvärr inte funnits. Men nu tänkte jag berätta om min förlossning med Ida-Li. Jag skriver om Hur jag minns dagen.
Jag kommer inte heller att utelämna något utan kommer berätta om det var blod mm så vill du inte läsa om sånt! Läs inte detta inlägg. Kram

Min synvinkel.

Söndagen den 13/11-16 på fars dag runt 8-9 på morgonen gick slemproppen, om det nu var det? svårt att veta! men gick på toa och fick ut något som såg ut som en snor lobba! (Tyckte det var äckligt). Sa till Mats att han skulle kolla och att jag trodde att det var slemproppen. Vi Googlade på det och insåg ganska snabbt att detta inte behöver betyda att förlossningen kommer komma igång! Utan det kan ta flera veckor till.... och visst jag var bara i vecka 37+5.
Söndagen gick och ingenting hände och jag hade inga känningar alls, så vi gick och la oss runt 9 den kvällen då båda var trötta.

På morgonen den 14/11-16 vaknar jag när Mats ska åka till jobbet och han frågar ifall jag känner något och om han verkligen vågar åka iväg till jobbet. Jag säger att det är lugnt och att han kan åka och jobba då jag inte känner något alls vilket jag inte gjorde, han pussar mig och åker till jobbet. Jag lägger mig ner igen och somnar om.
Runt kl 8-9 går jag upp på toa och ser mer slem och börjar inse att det är nog slemproppen. Bryr mig inte så mycket mer utan tänker på det jag läst om kvällen innan att det kan ta veckor och jag har faktist 15 dagar kvar innan BF. Går tillbaka till sängen och ringer upp min mamma, jag satt i sängen och pratade med henne när jag vid kl 10.00 blir kissnödig och reser mig upp ur sängen för att gå på toa och det är som att jag kissar på mig och det rinner längst benen. Jag säger till
Mamma i telefonen OJ! Varav mamma säger vadå OJ! Jag svarar att jag tror mitt vatten gick! Mamma säger åt mig att ringa Mats och be han komma hem då hon visste att han jobbade. Och också ringa till förlossningen! Jag ringer till förlossningen och de vill att jag kommer in och blir undersökt eftersom jag haft cerklage. Ringer Mats och han frågar om han kan jobba klart 😂. Jag säger att det är ok eftersom jag fortfarande inte har några smärtor eller krämpor alls utan bara vattenavgång och förlossningen hade sagt att jag kunde vänta in Mats. Efter 1,5h ställer jag mig i duschen för då hade jag börjar få onda sammandragningar/värkar och det var skönt med värmen. Mats kommer hem 2h senare och vi packar ihop alla saker, Åker och lämnar Ozzy och hämtar upp Kim då
Hon skulle vara med under förlossningen.
När vi kommer in till sjukhuset frågar Mats ska vi parkera i parkeringshuset och gå eller ska jag skjutsa fram dig till entrén och komma efter! Jag sa vi kan gå från p-huset det går bra. Jag hade ont då men gick ändå på i god takt för tänkte inbillar
Mig säkert kommer bli hemskickade, jag kissade nog på mig.

Vi får komma in i ett undersökningsrum och får lämna urin prov och såg då att jag blödde liten också men inte mycket. Fick sedan ctg maskinen påkopplad och sen låg jag där medans Mats och kim kunde klocka värkarna och se hur de blev starkare och starkare. Efter 1,5h kunde jag inte ligga på ryggen längre för det kändes som den skulle gå av. Mats och Kim ringde då på larmklockan och en sköterska kommer in. Då hade de glömt mig och maskinen hade inte registrerat inne hos dom. Hon sa att hon skulle koppla bort maskinen och sedan hämta en läkare för att undersöka mig. Det tog ytligare 1h innan en läkare kom in och då satt jag på golvet hängdes med armarna över sängen för det var den skönaste ställningen jag kunde hitta. Läkaren presenterar sig och frågar om
Hon får undersöka mig och självklart fick hon det. När jag tillsist fått av mig byxor och trosor och hon kan undersöka mig säger hon OJ du är öppen 8cm här ska det födas barn jag ska ordna ett rum till dig! När hon sa det brast det för mig och jag började gråta hysteriskt för då Kom lättnaden av att få hjälp inte bara ligga i ett rum utan att bli undersökt.

Väl inne på förlossningen rummet fick jag än en gång ta av mig alla kläder vilket inte var så lätt med täta värkar/sammandragningar. Fick en rock och fick ta lustgasen! Tänkte först jävlar denna sak var bra den kör vi på och jag mådde jätte bra ett tag iallafall 😏. Efter en stund började jag må dåligt och han inte be Mats om en spy kopp utan spydde rakt ut på golvet några gånger 🙈. Sen kom barnmorskan och undersökte mig igen då var jag öppen 9cm och hon skulle hämta lite saker och komma tillbaka! Under den tiden (kort) så började det trycka på och jag fick jätte ont! Mats började skratta för han tyckte jag lät som en Björn 😂🙈 och jag klandrar han inte för både han och Kim var fantastiska ❤️. Men när barnmorskan kommer in efter Mats och Kim
Ringt på klockan igen så undersöker hon mig och säger när jag särar på benen OJ jag ser halva huvudet och tog på sig handskar. 2 riktiga krystvärkar och 3min tog det sen fick jag upp min fina flicka på bröstet ❤️ vi grät alla 3 och jag fick beröm av barnmorskan för jag hade vart så duktig och hade krystat precis rätt då jag inte gick sönder.

Jag vet att jag under förlossningen tänkte att lyssna på henne så går du sönder mindre kanske. Så jag gick verkligen in i mig själv under den tiden.

Så det var min förlossning med Ida-Li så från att vattnet
Gick tills hon var ute tog sammanlagt 7,5h om jag räknat rätt. Och 3min med riktiga kryst värkarna så förlossningen gick snabbt :). Vilket jag är tacksam för men hade gärna fått en värkande Eda.

Ha det så bra så
Hörs vi nästa gång ❤️ kram Alex

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
Postad i: Angelina

När orden inte täcker innehållet.

Här sitter jag framför min dator, känner fingrarna trycka lätt mot tangentbordet och hjärnan arbetar på i full fart för att kunna förmedla vad jag i min kropp känner. Det är väldigt svårt att med ord förklara vad vi genom åren har gått igenom i vår kamp om ett litet barn i vår famn. Läkarbesök efter läkarbesök, sprutor efter sprutor och de otaliga gånger vi tillsammans suttit i vår soffa med tårarna rinnandes ned för våra kinder. Att som kvinna känna att man inte kan bli gravid som så många nog tar för givet - så även jag innan detta problem., att säga till sin man - att du borde nog lämna mig! träffa en annan som kan ge dig det jag inte kan, en familj. Att då vid sin sida ha en fantastisk man som alltid svarat - Nej jag kommer inte lämna dig på grund av det, så länge vi har varandra är det allt vi behöver. Att känna den tryggheten nog det som gjort att vi klarat oss så bra genom smärtan vi upplevt. 

Om du är känslig för blod eller äckliga detaljer sluta läs nu, för nedan för beskriver jag Angelinas förlossning och när on kom ut till oss död.

Nör vi sedan efter 9 år blev gravida med Angelina trodde vi inte på den graviditeten då vi innan hade fått upprepade missfall. Men tiden gick jag tog i och för sig mediciner för att kroppen inte skulle stöta bort fostret, och vi kom till sist över vecka 12 vilket vi aldrig tidigare gjort. Lyckan lät vänta på sig tills vecka 15 då vi fick en fantastisk fin vagn och babyskydd av min mamma och mormor, och då började jag äntligen känna lycka och glädje över att vara gravid. Jag släppte allt som hade hänt innan och började smått köpa på mig kläder med mera inför denna bebis nedkomst.. Det jag inte visste då var att lyckan inte skulle bli speciellt långvarig. för i november hade vi fullt upp magen växte och vi var glada! vi åkte över till min farmor och farfar en helg för att tapetsera om i deras hus, vilket vi hade pratat om länge. Det gick ganska fort vi är ganska rutinerade på det nu efter flera om tapetseringar i de hus vi bott i. Men jag hade lite ont i övre delen av magen den helgen och farmor har en kompis som är pensionerad barnmorska så hon kom över och kände på mig mage. Eftersom jag hade ont i övre delen trodde vi alla att detta berodde på förstoppning och jag fortsatte med tapetseringen. När vi den kvällen åkte hem till vår lägenhet kände jag för ett varmt bad. Mats tappade upp ett bad och vi kröp tillsammans ner i det varma vattnet och låg där en stund. Efter en stund kände jag att jag borde testa att gå på toa och försöka läta på trycket så att säga. När jag inte fick ut mig något och skulle torka mig såg jag av min förvåning att det var blod på pappret! jag sa åt mats att ringa 177 eftersom det var sent på kvällen ca 20.30 om jag minns rätt. De sa att vi skulle åka till akuten och gå den vägen upp till BB då vi var för lite gången (v21+3) för att få gå direkt via BB. När vi kom till akuten fick vi sitta i 30 min innan de öppnade dörrarna fast vi förklarade att det var brådskande, när vi väl kom upp till BB fick vi jätte bra mottagande och de ville undersöka mig. De tog nu tempen vilket var 39g och sedan kom en annan doktor in och gjorde ett vaginalt ultraljud. Han sa till sist att han förstod varför jag blödde! och det var för att värkarbetet hade satts igång och jag var öppen 2cm och att hinneblåsan buktade ut. . Han sa att han tyckte det var konstigt att jag hade ont i övre delen men att det dolde värkarna. Jag fick veta att jag skulle bli inlagd akut på obestämd tid, Jag fick morfin sprutor i benen mot smärtan och sedan bricanyl sprutor mor värkarna för att de skulle stanna av. Jag vart nu rullad i en rullstol till den avdelning jag skulle få ligga på, under vägen dit förklarade sköterskan för mats vad som skulle hände eftersom jag bara grät. när vi kom upp till avdelningen fick jag slangar i varje arm, några antibiotika och några dropp för att jag tydligen var väldigt dålig. 

Jag hade tur den kvällen för mats skulle egentligen inte fått stanna kvar med mig då det var en kvinnoavdelning men de fixade ett eget rum till oss. När alla slangar och allt annat var fixat sa de åt oss att sova lite, jag låg och stirrade ut genom vårt fönster medans mats somnade! stackaren han var helt slut efter denna dag. Någon timma senare när jag låg där och funderade så hörde jag ett ljud i min kropp och det var som att någon skulle ha slängt en vatten hink på de nedre regionerna. Jag väckte mats och sa att jag troligtvis hade kissa på mig, eftersom jag nte hade velat gått på toan, eller toan är fel att säga jag fick inte gå på den vanliga toaletten utan hade fått en potta på en rullstol jag fick använda i ett litet skötrum som fanns i vårt rum. Mats sa åt mig att ringa på klockan eftersom vi vart tvungen att få nya sängkläder till min säng. När en äldre sköterska kom in sa jag försiktigt att jag tror jag läcker, haha hon trodde då att det var droppen som läckte men jag förklarade att de var ur mig. Sköterskan kollade på mig och sa försiktigt lilla vän du har inte kissat på dig det är ditt vatten som gått! när jag hörde det brast det i mig, jag började hulka av gråt för jag visste att detta var inte alls bra. Hon tog det lugnt och sa försiktigt att jag skulle följa med till riktiga toan för nu fick jag inte ha mina egna kläder som jag tills nu fått ha utan vart tvungen att ta på mig rocken och nättrosor med binda i sig. Hon hjälpte til att skölja av mig då det både var vatten och blod ut med mian ben, hon hjälpte mig snällt på med kläderna då jag inte fick börja mig ner. Hon följde med mig tillbaka till sängen och förklarade att jag nu inte fick resa på mig mer än när jag kände att jag nästan kissade på mig. jag låg så i några dagar och mn födelsedag närmade sig, lilla tjejen levde i magen för då visste vi att de var en tjej. så läkarna var  positiva att de kunde få henne att stanna tills minst vecka 24 och då hade vi blivit skjutsade till Uppsala sjukhus. Den 17 november kom, min födelsedag! vi hade ställt in mitt kalas då vi låg inlagda. Två av mina kompisar kom upp med tårta kakor och present för att trösta mig när jag låg där, dagen var trevlig och vi gick och la oss. Morgonen efter väckte mats mig vid kl 7 för att hans chef frågat om han kunde möta upp en lastbil i köping där han jobbade. jag sa åk du, för att var lugnt vid den tiden. Mats åkte och vid 8 behövde jag gå på toa, när när skulle torka mig kände jag något väldigt äckligt och fick lite panik. Fort tillbaka till sägen och ringde på larmklockan, en jätte trevlig läkare kom in och undersökte mig! jag såg på hennes min att det inte var något bra. Hon sa till sist att Alexandra vi kan tyvärr inte göra mer nu, för hennes nagelsträng hänger ut ur dig och det menas med att hennes syre stoppas. hon petade in den igen för att jag inte skulle behöva känna den men den åkte ur direkt. jag ringde i panik till mats som naturligtvis inte svarade. jag gröt hysterisk och ringde mamma men fick inte fram ett ord utan grät bara i telefon. Mats ringde upp mig kort därpå och jag stor grät i telefonen och bad han snabbt komma tillbaka. 

Det är vid den här tiden som allt går fort. jag har lite minnes luckor men minns det mesta, för trakiskt sätt är detta något man aldrig glömmer. Läkare på läkare kom in, de ville alla säga att vid nästa graviditet skulle de hjälpa oss eftersom detta orsakats på grund av försvagad livmoderhals tapp. Jag vart då väldigt förbannad på läkarna det var inte det jag ville höra nu, jag låg i en säng och förlöste ett barn som tagit oss 9 långa år att få, En kurator kom för att prata med oss men jag bara grät, älskar den kuratorn går hos henne än. Jag fick nu mediciner som skulle mjuka upp min kropp inför förlossningen och på torsdagen skulle de sätta igång mig, så jag skulle slippa vänta på det. Men en kort stund efter skift bytet den kvällen hade jag väldiga smärtor och jag blev undersökt, jag var nästan fullt öppen. Den läkaren förklarade då att jag skulle förlossas under kvällen, det tog kanske 20 min därifrån innan jag sa en sista gång får jag gå och kissa först! de sa ja gör det du vi väntar utanför säg till när du är klar så kommer vi in. när jag sitter där på min potta och ska kissa känner jag ett tryck! jag ropar på mats och säger hämta läkaren, dörren hade inte ens hunnit gå igenom bakom dom innan mats ropar på dom. Innan de ens hinner in till mig så har jag krystat ut henne, jag känner och hur hon kommer ut med en duns rakt ner i pottan. jag gråter och läkaren ber mig ställa mig försiktigt upp för de måste klippa navelsträngen. efter det släpar jag mig genom rummet och upp i min säng. De tar vår dotter ur rummet för att göra i ordning henne och mäta henne,de andra förbereder mig på mer krystvärkar då jag måste få ut moderkakan. VI ligger i sängen och gråter och ser på varandra, jag glömmer aldrig min tanke då, jag häde aldrig mitt barn skrika. Efter en stund kommer de in med henne i en filt, jag tar henne i min famn och kramar henne, hon är fortfarande varm, jag lägger ner filten på sängen och vi båda kollar med stora ögon på vår fina fina dotter som var så liten. Hon vägde 260g och var inte ens 40cm lång. hon var så lik oss fast mörkare eftersom hon dött i magen så blir de mörkare.  Efter någon timma sa vi att det va ok att de tog henne då hon började svalna och de vill ta de innan de kallnar helt för då förändras deras utseende. Tiden efter detta är bara fragment, jag kommer inte ihåg mycket. men jag kan säga att jag aldrig mer vill uppleva detta, jag är hellre banlös än detta helvete.

Jag skulle kunna lägga upp en bild på henne men väljer att inte göra det just nu för det är så personligt för oss. jag hoppas att denna graviditet inte ska sluta på det här viset och jag kan inte känna lycka och glädje ännu, utan dagarna går förbi och man bara lever sitt liv en dag i taget. Jag har inte kunnat handla några saker inte heller börjar fundera på hur tiden med ett barn kommer att bli för det är mer än vad jag kan hoppas på. 

Jag älskar dig Angelina Clarry Hjalmarsson <3





Likes

Comments

View tracker
Postad i: Läkarbesök , Graviditet 2

Hej.

Den 23/5/2016 var det dags för kub-testet som vi fått order av läkaren att göra. Vi fick åka till Södertälje sjukhus eftersom
Eskilstuna inte utför det testet! Så alla som bor i Eskilstuna och som vill eller ska göra kub blir remitterade dit.
Vi gjorde även kub testet med Angelina där och denna gång fick vi samma läkare som då! Hon beklagade vad som hade hänt och sa att hon skulle hålla alla tummar och tår denna gång, väldigt gulligt.

Kub-testet är ett test för fosterdiagnostik, det är ett kombinerat ultraljud med blodprovstagning. Sedan kollar läkarna sannolikheten för eventuell kromosom avvikelse så som downs syndrom. Vi hade en väldigt liten risk för att barnet skulle ha en kromosom avvikelse enligt testet ( 1:16140) så läkaren tyckte vi kunde släppa den oron! Nu säger jag inte att jag skulle göra abort om det var så, barn med en kromosom avvikelse är precis lika värdefulla som andra barn.

Ultraljudet visade även att fosterrörelserna var normala likaså hjärtaktiviteten och fostervatten mängden. Min moderkaka låg högt och i bakvägg, vilket var intressant för med Angelina låg den framtill! Vilket gjorde att jag aldrig han känna sparkar innan hon kom, eftersom moderkakan. Agerar som stötfångare för sparkarna. Eftersom moderkakan denna gång ligger i bakvägg och detta räknas som min andra graviditet så sa läkarna att jag förhoppningsvis känner sparkar tidigare denna gång!! Så mysigt hoppas verkligen att jag denna gång får känna något.

Bebisen rörde på sig för fullt där inne, den sträckte på sig, vinkade och gjorde kullerbyttor! Det är så härligt och underbart att få se och jag känner sådan lycka att vi får vara med om det igen. Nästa läkarbesök är bokat till den 2/6-15 och då ska de göra nytt ultraljud mode vaginalt och på magen för att kolla noggrant innan operationen, så ska bli spännande och sa vad som hänt på den tiden :).

Tänkte avsluta detta blogg inlägg med att visa bilderna från kub-testet. Tyvärr var de inte speciellt bra om man jämför med Angelinas, och det är verklig synd för man såg så mycket live, då såg man verkligen att det var en bebis! men slänger in dom iallafall. God natt kära vänner! Nu ska jag krama om Mats som snarkar för fullt här brevid mig. Puss å kram.

Likes

Comments