Fortfarande vill inte mensvärken ge med sig så mkt som jag vill.. Sånt här kan göra vilken människa som helst skogstokig! Är även lite obalans med mig själv känner jag, har ingen ork ingen lust till nått. Vill endast sitta i mitt hörn i soffan och kolla tv.. Skulle behöva städa men de får se ut som det gör. Det är kaos i huvudet å kaos i hemmet.. Att en mens period kan få en så i obalans, att det kan få en att tappa hoppet å lyckan över allt annat.. Sover iallafall bra om nätterna, och det är skönt. För är jag trött så mår jag sämre. Imån kommer äntligen min andra hälft hem igen och på fredag börjar jag med hormon tabletterna igen för att få ägg! Vill även passa på att tack alla som sponsrat oss med en slant ❤️ oerhört tacksam och berörd av alla fina människor!

USCH Vilket tråkigt inlägg detta blev.. Men ibland behövs det med.. Snart är nog allt som det ska igen! //

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ny vecka igen, började denna vecka med mens...den skulle kommit i lördags men 2 dagar sen blev den. Under dem 48h hann jag gå igenom en hel graviditet i mitt huvud plus hur underbart det skulle bli om vi blev en familj.. Men som vanligt, en käftsmäll kom det! Mensvärken denna gången är inte som den brukar heller, den är värre och jobbigare. Vissa stunder misstänker jag att det är ett tidigt missfall jag fått, för innan mensen har jag mått illa, ont i tuttarna och ont i livmodern! Men men inget å göra åt nu.

Mitt lilla hopp om att få ta tester och kanske få reda på lite mer sopade gynekologen under mattan.. Överaktivt immunförsvar va inget å testa sig för, för det fanns inte nån behandling mot det å ingen betydelse.. Konstigt kan jag tycka då jag själv hittat folk som fått behandling mot det och det som varit orsaken. För hur lätt är det att bli gravid om min kropp inte accepterar spermier? 😕å test för kromosomavvikelse görs bara vid upprepade missfall. Men jag har fått 5 missfall å ett utomhavandeskap sedan 18 års ålder.. Men nä.. Med Mathias är det bara 1 så det behövdes inte.. Å nått nytt sperma prov på Mathias va inte aktuellt förens ivf.. Men då ställer jag mig frågan, varför ska jag äta tabletter å få ägglossning om dem inte är alls bra längre? Utsätta kroppen för massa hormoner när det inte ger resultat... Och detta med överaktivt immunförsvar, alla symptomer jag hittat stämmer in.. Finns kanske 2-3 st som inte är direkt kopplade till mitt liv men resten?!

Har idag skrivit till min vårdcentral, eller bönat å bett rättare sagt om att få komma dit och kolla mitt immunförsvar! Får se om jag får en tid. Letar även efter ny gynekolog, har hittat en i Jönköping som verkar vara bra. Vi får se ifall jag kontaktar dem, sambon jobbar ju ändå där så vore bra om man kunde komma dit! Har alltid tyckt om min gynekolog och tyckt han varit fantastiskt men nu, nu hänger jag inte mkt i julgranen för honom.. Fick kämpa mig till en operation när jag misstänkte endometrios, nu ska man behöva göra det igen för att få en orsak till barnlösheten med... Denna kramp är onödigt lång ibland kan jag tycka..

Lägger upp lite bilder från allt jag hittat runt överaktivt immunförsvar till annat!

Tack för ni tog er tid att läsa! ❤️

Likes

Comments

Först och främst vill jag önska er en god fortsättning på jul och nyår! Vi firade inte direkt in nyår med skumpa och annat. Vi körde en mysig hemma kväll, med 3 rätters och soff Mys. Låg i sängen innan klockan slog 00.00. Men det gör mig inget, hade inte direkt nått att fira avslut på. Ett år med längtan och förtvivlan, sorg och hopp.

På barnfronten går det inte något vidare. Jo tabletterna jag äter gör så jag får ägglossning nu, men ändå lyckas vi inte. Har kontaktat gyn ang att vi vill göra fler tester, göra om sperma provet och tester jag googlat fram som kan göra att vi är barnlösa, överaktiv immunförsvar och kromosomavvikelse!

Men allt känns så himla långt bort! Drömmen om en familj. Om man bara kunde tänka på nått annat för en stund. Men allt man gör känns som det kretsar runt ordet BARN! Denna längtan efter ett barn är så otroligt jobbig, man påminns varje dag nästan, är det inte i flödena på Facebook och insta så ser man barn överallt eller runda fina magar. Men när ska det bli en annans tur, vad kämpar man för. Är det för att överleva denna kamp eller går allt bara på rutin? När man börjar prata med nån ang barnlöshet och de visar sig dem är i samma situation och man känner sig inte helt ensam, så helt plötsligt plussar dem.. Dem hinner gå igenom en hel graviditet och bilda familj innan man ens har hunnit blinkat.. Ibland önskar jag att jag inte ville ha barn, så man slapp denna kamp. Men min kamp, den kommer vara livet ut om det inte händer ett under.

Men nu efter nyår nu började vi spara till provrörsbefruktning, vi ska spara ihop 40.000 kr. Även det känns som en evighet, ännu en kamp att ta sig igenom.

Vi skulle vilja göra våran röst hörd, med att försöka få hjälp på vägen. Vi har startat ett insamlingskonto, hade först tänkt att fixa ett organisations swish nummer men där drars det 2 kr för varje betalning och varje krona räknas. Vi begär inte mycket. Folk ska inte behöva känns sig tvungna att bidra. Men om ni skulle vilja hjälpa oss mot en familj, hjälpa oss i våran kamp får ni gärna hjälpa till. Jag skäms över att "tigga" från andra. Men ibland känns det som jag skulle kunna göra vad som för att slippa kämpa med allt. Om ni har tid får ni gärna dela detta vidare med. Men som sagt, inget tvång. Ni väljer helt själva! Pengarna kommer hamna på Mathias konto där vi har ett spar konto! Ni kan även skicka till mitt nr då det överförs dit med. Vill ni vara mer anonyma eller kanske inte har swish så finns även konto nr nedan!


Ida 0760248761

Mathias 0729719085

Clierings nummer 81695

Konto nummer 9248828932


Detta inlägg känns hemskt att posta. Men jag gör allt jag kan för att kunna klara mig genom våran kamp. Tillsammans blir vi starka!

Likes

Comments

Åter igen så kom du..du avskyvärda mens...Så oönskad du var idag men ändå var du tvungen att besöka mig.. Detta år hade jag endast en, endast EN önskan, att få ett glatt besked.. Men återigen så slår du undan benen på mig.. Ibland funderar man på vad för ont man gjort i detta liv för att förtjäna detta.. Denna hemska svart mardröm..folk säger man inte ska gräva ner sig om bli ledsen och att blicka framåt. Men just nu finns det inget framåt. Jag tänker gräva ner mig, bara för så i 1-2 dagar. Det hjälper mig. Då samlar jag kraft som gör så att jag orkar. Orkar kämpa i motvind, orkar med bakslag och orkar leva ett normalt liv..

Jag önskar inte ens min värtsta fiende att få gå igenom detta och leva ett liv utan barn. Men jag är så oerhört tacksam för att jag har den bästa livskamraten att dela detta med, även mina föräldrar och vänner. Utan er hade det aldrig gått att leva så som jag gör. Även min arbetskamrater är ett stort stöd, känns bra att folk vet om våran kamp och finns där och frågar hur det är och hur det går.

Nästa helg är det jul. Då kommer det komma ett litet längre inlägg och där jag kommer öppna mitt hjärta helt. Blotta hela mitt hjärta och mina känslor. Men nu blir det att sova, imån åker Mathias iväg igen. :( låt denna vecka gå fort, tack!! //

Likes

Comments

Fredagskväll och idag serverades det tacos till sambons förtjusning! Jag själv är inte lika glad i det. Haha. Nu glor vi star wars eller vad det är, jag är inte lika engagerad i det som Mathias haha. Funderar på att gå och krypa ner. Magen har inte varit bra senaste dagarna. Spänningsvärk och uppblåst! Äter sånt jag inte ska, som jag helt enkelt inte tål... Men men.. Bara att stå ut..idag har jag varit hos Agneta och myst med hennes underbar barn ❤️även Linda kikade in på lite kaffe å snack! Är så glad att jag har så fina vänner i mitt liv, dem lyser upp ens trista dagar!

På söndag, 2 dagar kvar. Då beräknas mensen att komma. Och jag vet redan nu att den kommer komma, känner det på mig. Humöret är toppen och jag känner mig febrig som jag alltid brukar göra. Vi har även  börjat prata lite om att spara till ett försök med provrörsbefruktning igen, tills i vår. Vi ska isåfall köpa ett försök endast och hoppas det blir några ägg till frysen om det inte lyckas på första. För vi kommer aldrig kunna spara ihop till dryga 80.000, för ett 3 pack försök, ett försök ligger runt 35.000, inte lika mkt och känns som det skulle gå lättare att spara till. Vi får se hur det går.

På tal om annat, alla kanske inte vet det, men nästa år blir jag fru Riccius, vi ska gifta oss! Kommer inte bli nått hejdundrande bröllop med massa folk osv, blir dem närmsta och familjen. ❤️ men det blir ett kyrkobröllop 💒 så snart ska det börjas planeras in för det, och det kostar lite med, så därför blir det ev endast 1 försök med provrörsbefruktning! Man kan inte få allt här i världen tyvärr när man är en vanlig Svensson och inte kan spela på hästar, skämt å sido! 😂

Hoppas ni får en trevlig helg och ta hand om varandra! Jag ska bara njuta av att Mathias äntligen är hemma några dagar igen. ❤️ //

Likes

Comments

Igår var det 3dje advent och ett steg närmare julen. Jag har börjat fundera mycket runt julen, den är inte lika rolig längre. Man läser inlägg om folk som har barn och det är deras första jul tillsammans. Vad deras barn önskar och vad som ska ske på julafton. Även nu är det är Lucia tider, och massa fina bilder på små söta tomtenissar och fina julkort med bäbisar.. Kommer jag någonsin få skriva så jag med, kommer jag få publicera såna bilder. Ibland känns dem tankarna väldigt påfrestande och jobbiga. Jag brukar ofta vara glad för folk som skriver ut att dem är gravida, men ändå där inne skär det varje gång. Varje gång en ultraljuds bild dyker upp på instagram eller Facebook är det som nått går sönder i mig. Känslan att dela detta med nån är svår, det är svårt för folk att förstå som själva har barn och har sin mysiga egna familj att fira med på julafton. Jag själv beslöt att jag skulle jobba i år, kunna finnas till för dem äldre jag tar hand om. Att känns sig behövd av nån. Nog med salt i såren!

Idag var jag även och lämnade blodprov på vårdcentralen, gynekologen ville ta prov denna gången för att verkligen fastställa att jag får ägglossning som jag ska. En vecka kvar att vänta på om mensen dyker upp eller inte denna gången. Men jag känner mig inte ett dugg gravid, inga symptomer, inget ovanligt alls med kroppen. Bara precis som den brukar vara - De vill säga, inte gravid!
Men är glad att jag sluta upp med att söka på allt och kolla upp allt vad alla andra upplevt. Förr levde jag på sidan familjeliv, även när mensen kom så var jag "gravid" enligt allt jag läste. Jag gjorde tester på tester, satt och studerade dem i timtal under en lampa, tog kort på dem och ändrade skärpan bara för att jag såg "nått" som inte alls syntes i andras ögon. Jag bröt upp graviditestester för att då kanske det syntes bättre. Allt bara för det där plusset, som aldrig kom.. Jag tror man slutar med sånt för man märker att det gör mer skada än lycka i slutändan. Jag mådde så oerhört dåligt den tiden, mitt psyke bröts ner och det förstörde hela min vardag och mitt liv och även mitt förhållande med Mathias förstördes, allt pga att jag var så inställd på att jag var gravid jämt och alltid ändå falla till botten. Månad efter månad, år efter år. Det sög ut allt ur mig. Är rädd att man ska komma tillbaka till den situationen igen. Men, men jag vägrar det, jag vägrar förstöra mitt liv av mina egna brister igen. Ibland lyckas jag tänka att, detta med att inte få barn är nog meningen, det finns en mening med allt. Att det är min stora sorg att bära genom livet. Andra får cancer, dem får tumörer och annat, jag får barnlöshet! Men ibland är det svårt att ta in, för jag kan inte tänka mig ett liv utan barn egentligen. Som tur är kan man adoptera och få sin efterlängtade familj ändå, vissa dagar acceptera jag det andra dagar, ALDRIG att jag vill adoptera, jag VILL ha egna barn, jag vill gå runt med magen i vädret och visa alla att jag bör på ett liv som jag själv gjort. Livet är ibland bra rörigt! Nog för idag! Ska ta en varm dusch snart och sedan lägga mig tidigt. Inga måsten och inga tvång, bara få vara! //

Likes

Comments

Första inlägget, kanske blir en aning lång, men ska försöka göra historien kort.

År 2008, det va året vi träffades, jag och Mathias. Han skulle endast stanna över dagen men den dagen blev en helg, första månaden var vi nog ifrån varandra max en vecka sammanlagt. Vi trivdes ihop, vi var som menade för varandra. Jag kom från ett trassligt förhållande innan och mådde inte så bra, men den pojken på 17 år som jag träffade en sen kväll i november förändrade hela min tillvaro. Förhoppningsvis gjorde jag det för honom med, för han stannade kvar och är kvar än. Haha.

Vi kom på väldigt tidigt i vårat förhållande att vi ville skaffa barn tillsammans. Bilda våran egna familj. Men våran önskan slog aldrig in. Månader gick, dem blev till år och ingen bebis blev det. År 2010 sökte vi hjälp. Vi fick då reda på att Mathias soldater vart lite slöa men inget som direkt skulle påverka våran önskan.

Men så fel det var gynekologen hade.

Jag började få enorma mens smärtor efter våran först kur med pergotime, jag la dignosen endometrios i händerna på gyn, men han bara sopade bort det. Men jag hade alla symptomer. Det va glasklart att jag hade det enligt mig själv. Åren gick och jag sökte hjälp här å var. Åkte in flera rundor på akuten pga smärtorna. Till slut tog en gynekolog i Kalmar mig på allvar, blev opererad och vad hittades, jo en endometrios härd. Efter operationen läste vi om provrörsbefruktning, vi tog kontakt med Kalmars privata gyn klinik, blev otroligt bra bemött, men nu satte Mathias ålder käppar i hjulet, båda parterna var tvungna att vara fyllda 25...så där rök det med.

Under den närmsta tiden hann jag lämna Mathias några ggr för mitt mående och mitt vilsna jag. Detta med att inte kunna bilda egen familj tog jävligt hårt.. Men på ett eller annat sätt hittade vi tillbaka. Men år 2012 flyttade vi åt olika håll, han flyttade hem till Ulricehamn och jag hem till mor och far. Men... Taaadaa, efter ett tag hittade vi tillbaka igen. Denna gång bosatte vi oss i Ulricehamn för att i deras landsting va det inte så hög åldersgräns på provrörsbefruktning. Tog ett tag innan man kom först i kön och kunde börja planera inför behandlingarna osv. Men rätt som det var vart det våran tur, hormoner bort och dubbelt med hormoner in, äggutplock och insättning, vart stensäker på att det skulle gå.. Men nä.. En gång till med hormonerna och allt, men inte ens den gången blev det nått. Men 2 befruktade ägg till frysen blev det. I februari 2014, eller om det var 2015, hur som, då satte vi in det ägget som klarade upptining utav dem 2 vi hade i frysen. När test dagen kom, fick vi plus, vi var gravida... ❤️❤️ men lyckan blev kort. I vecka 5 fick jag missfall... Efter där slutade vi med allt kring familj, fram tills i år.

I dagens läge har jag även fått reda på att jag har stark pco med, som gör att jag inte producerar egna ägg längre knappt... Fick testa med enkelt kur av pergotime förra månaden som resulterade i 0 ägg. Körde dubbel kur nu och hade ett 1 ägg.. Till jul ska mensen komma om det inte blir ett under..

Långt å långt. Kramp i tummarna har jag iallafall, hoppas ni orkade läsa. Kommer uppdatera bloggen minsta en gång i veckan, förhoppningsvis flera ggr. Vill att fler ska kunna läsa och förstå hur man mår och hur det går för oss. // ida och Mathias

Likes

Comments