View tracker

Balans. Avgränsningar. Balans. Avgränsningar.

Orden alla pratar om, orden som ekar i huvudet på mig. Ord jag aldrig behövt reflekterat över förens jag blev sjuk. Den sista tiden har varit tufft, skulle ljuga om jag sa något annat. Även om jag har en väldigt bra sjukdomsinsikt så har jag haft svårt att hänga med, att kasta ifrån lyckans värld ner till detta oändligt mörker. Det bipolära, utmattningen dödar en del av mig, tvingas gå vägar som jag inte vill. Även privat har jag fått besked som ställt upp och ner på livet, bara ordet cancer väcker så mycket känslor. Nu får det vara nog! Vad jag hatar denna cancerjävel, ge dig inte på någon jag älskar och tycker om mer 😡

Privat är det mycket som händer men här inne är fokusen att skriva om psykisk ohälsa. Det blir lätt att man tappar tråden när man går igenom något som väcker så mycket känslor inom sig. Livet är verkligen skört mina vänner, får det bevisat om och om igen.


Jag har svårt finna denna balansen, en balans där en vilja och en kropp går hand i hand. Känslan att vara en fånge i sin egna kropp finns närvarande för det är precis så jag känner, att jag är fånge i min egna kropp. Man kämpar och kämpar, utmanar sig själv något enormt, tar små steg hela tiden så kommer detta ett steg tillbaka.

Det kan stressa mig så något enormt att leva med denna sjukdom, att tiden går och det går myrsteg framåt. Vetskapen att jag kommer kastas ner till detta mörker med självförakt, ångest, depressionens värld om och om och om igen, att det aldrig finns ett slut. Ibland kastas man ner i förtvivlan, ilskans värld. När hoppet sviker så är mitt team jag har bakom mig så viktig, lika kyrkans atmosfär. Kan känna så mycket hopp genom prata med en präst, någon som befinner sig i samma båt eller att vara ute i naturen. Naturen är så läkande i sig och det blir mycket promenader längs vattnet, i skogen för hämta nya krafter och låta hjärnan få vila ifrån allt.


Kunskap är makt, ord som jag alltid bär med mig. För förstå denna sjukdom, vad som händer i hjärnan så läser jag väldigt mycket böcker om mental hälsa, böcker som är skrivna av hjärnforskare. Gillar även självbiografiska böcker om psykisk ohälsa, den senaste var denna och den kan jag verkligen rekommendera.

Den sista tiden har jag verkligen känt vilket funktionshinder detta är. Gillar inte alls det ordtrycket men när människor inte förstår, när kroppen inte lyder mig, när jag hamnar i det läget och blir helt apatisk då blir det så tydligt. När man har så mycket vilja och kroppen kommer inte en meter, när man inte ens kommer till toan för benen lyfter inte än, man får kråla sig fram. Hjärnan kopplar inte, man får påminna sig om allt, sätta lappar överallt. Ät frukost, borsta tänderna. Att ta sig upp ifrån sängen blir sådant krig, allt man gör ruinerar än totalt på energi. I det läget man är helt apatisk avskyr jag. Du ligger där bara i sängen, kommer ingen vart. Du är i ångesten klor, mörkrets värld. Det är svårt förstå den smärtan om man själv inte varit där, i utmattningen, djupa depressioner och ångestens klor.


Jag lever verkligen som en pensionär, inget fel med det men jag kan sakna så mycket den jag en gång var, speciellt när jag träffar mina barndomsvänner, när gamla minnen kan spegla upp. Jag älskar att vara i det sociala, gå på stan, äta massa gott med fint sällskap. Ta en fika med en fin vän som är bland det bästa jag vet, mys på hög nivå! Jobba, brinner verkligen för det jobbet jag har. Har utan tvekan världens bästa kollegor och så go, förstående chef. Det har aldrig känt så bra på den platsen jag kommit till, trivs så bra där! Att bli sjukskriven igen kändes som ett bakslag, hade väldigt svårt att acceptera det. Att det ska vara så svårt finna denna balansen, vänja mig vid denna ensamhet, det lugna livet med stenhårda rutiner är inte så lätt när det slår ut människan som jag är. Just denna biten är svåraste för mig, att vara så mycket ensam, leva som jag gör nu. Jag vill verkligen finna en balans där, så det sociala behovet går ihop med det hjärnan, min kropp orkar.


Min läkare pratade om just detta, du får aldrig glömma bort att du är sjuk. Dina val i vardagen spelar så stor roll, du måste leva hårt med rutiner och struktur, investera ännu mer tid i återhämtning annars blir det såhär, att hjärnan lägger av totalt och du drabbas av ett skov.


Bryt ihop och kom sen igen är min melodi, låt inte denna sjukdom vinna. Det är tur att det bor en sådan stor dos envishet inom mig som anser att ingenting är omöjligt 💪 Se varje bakslag som en kunskap, lärdom. Har skrivit det förr men nu har jag slutit ett avtal med mig själv, att aldrig mer tappa fokusen. Jobba stenhårt på att bli bäst på ta hand om mig själv, investera mycket av min tid till återhämtningen. Nästa vecka börja kursen Vardagen i Balans på rehab, en kurs jag ser framemot. Lika ska jag ska få träffa en stresspedagog som jag hoppas ska kunna ge mig nya verktyg som jag kan använda mig av.

Jag är ju sådan tävlingsmänniska, något jag skrivit om förut. Dags att jobba efter små delmål, ta en dag i taget. Ta mig upp för sängen, vila, äta på bestämda tider. Ta en tupplur efter lunch, yoga, meditera och gå långa promenader i naturen. Stänga av allt ifrån som allt som heter intryck, ta paus ifrån sociala medier. Sortera bort all intryck som går så hjärnan får vila, återhämta sig. Hålla sig borta ifrån sociala medier, härifrån och Facebok är så jäkla svårt när rastlösheten triggar. Denna rastlöshet, vad jag önskade att den inte fanns så det gick lättare att vila. Dock märker jag att stressnivån, att komma ner i varv har blivit mycket bättre. Jag gör framsteg även om de är små.

En dag i taget var det, hoppas att all denna tid som jag investerar i återhämtning nu gör så att det vänder snart, att energin kommer tillbaka.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Detta är nog bland det bästa jag läst, så himla bra förklarat hur hjärnan funkar, som min hjärna funkar just nu. Texten nedan är INTE skriven av mig utan av Åsa Nyvall. Ni finner hennes blogg här.


Väldigt många drabbas av det som tidigare kallades för utmattningsdepression, men som idag diagnostiseras som utmattningssyndrom. En sjukdom som oftast inte syns utanpå och som vanligen drabbar högpresterande människor som kämpat på allt för länge.

När man har drabbats är det inte så lätt att förklara hur det är, eller vad man behöver. För man har fullt upp att bara orka med dagen som ligger framför. Så därför har jag satt samman sådant som jag tänker att den som hamnat i utmattning önskar att omgivningen skulle förstå.

1. Det är svårt att acceptera!

De allra flesta som drabbas av utmattningssyndrom är personer som är högpresterande och vana att kunna hantera att mycket pågår i livet. Många gånger också med en stolthet över att vara kapabla och få mycket uppmärksamhet för allt de får gjort med en sådan hög kvalitet. Men det gör också att det blir väldigt svårt att acceptera sjukdomen. Att själv komma till insikt att orken inte finns. Att kraften inte finns. Att lusten inte finns. Många kämpar på alldeles för länge och ignorerar alla signaler. För att vara duktiga. För att vara till lags. För att vara kapabel. I efterhand brukar de flesta säga sig ha kunnat se olika signaler fram till fallet – men i stunden är signalerna otydliga. De läggs åt sidan och det finns alltid yttre omständigheter. Det blir bättre sen… Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.

2. Det är en sjukdom!

Det finns en diagnos. Det är ett sjukdomstillstånd. Hjärnan fungerar inte som den brukar. Det finns numera forskning som visar på förändringar i hjärnan vid utmattningssyndrom, som ger – vad man tror – permanenta förändringar på hjärnan. Det blir svårt att minnas saker. Svårt att komma ihåg saker. Man får koncentrationssvårigheter. Har svårt att bibehålls fokus. Man kan få läsa samma text flera gånger, med resultatet att innehållet ändå inte fastnar. Så har förståelse för det här och sätt inte svåra uppgifter i händerna på någon som nyligen har fått den här diagnosen. Kräv inte att personen ifråga skall kunna delta i komplexa diskussioner, finna lösningar på saker och vara med och analysera olika valmöjligheter och dess konsekvenser. Presentera istället en lösning och fråga om det är ok eller inte. Förenkla och underlätta.

3. Det syns inte på utsidan!

När du träffar en person som har utmattningssyndrom är det inte säkert att du ser det. Personen ifråga har förmodligen ansträngt sig ordentligt inför ert möte. Så troligtvis går du från er träff med känslan av att han eller hon nog är på rätt väg. Men det kan vara precis tvärtom! Som sagt var så har säkert detta möte krävt enormt mycket energi och stor ansträngning från personen ifråga. Att orka göra sig i ordning. Att orka ta sig dit. Att orka sätta på sig ett leende och hänga med i samtalen. Förmodligen krävs det sedan dagar av återhämtning efter ett sådant socialt möte. För att komma tillbaka till samma nivå som man var på innan mötet blev bestämt. En timmes träff med dig är inte representativt med resten av dygnets timmar.

4. En enkel uppgift blir som att bestiga ett berg!

Det som man tidigare gjorde utan att egentligen lägga någon tanke på, det blir vid utmattningssyndrom en enormt stor uppgift. Att till exempel gå och handla ett paket mjölk, kan ta en hel dag att få gjort. Något som man tidigare kanske bara svängde förbi macken på lunchrasten för att lösa blir nu näst intill oöverstigligt. Det skapar stress att göra sig i ordning, ta sig dit, vara beredd på att träffa någon och sedan ta sig hem igen. Så ha detta i åtanke. Be inte någon som befinner sig i utmattning att hjälpa dig med saker som du anser är enkla och lätta. För personen ifråga är det som du ser som simpelt som att bestiga ett berg, vilket kan innebära enormt mycket stress och energitapp.

5. Förändringar skapar oro och stress!

Med tanke på att enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi och förberedelser för att klara av, blir det väldigt stressande när något som är bestämt förändras. Även om det i dina ögon är något som är positivt eller som inte gör någon direkt skillnad från ursprungsplanen. Så försök att hålla dig till det som är planerat. Överraska inte eller ändra inte saker i sista minut. Det kan du göra sen – men inte nu under sjukdomstiden.

6. Relationer blir krävande!

Att höra av sig och delta i olika sociala sammanhang blir kravfyllt. Och att inte klara av det skapar skuldkänslor. Det här är en person som troligtvis har varit mycket social. Bjudit in, hört av sig, varit till lags och varit mån om sina vänner och bekantas välbefinnande. Men nu blir ett samtal att ringa jobbigt. Att svara på ett sms kan ta flera dagar. Och att få besök känns inte just nu som ett härligt alternativ. Ha förståelse för detta. Ställ inga krav och var tydlig med att så är fallet. Berätta att du kommer att finnas kvar och att personen ifråga som har utmattningssyndrom nu i första hand skall prioritera sig själv och sitt tillfrisknande. Men sluta inte själv att höra av dig. Skicka ett sms då och då – tala om att du tänker på personen ifråga och finns där när han eller hon orkar ses eller prata. Men förvänta dig inget svar tillbaka. Och var medveten om att det inte har något med dig att göra. Det finns helt enkelt ingen ork.

7. Ingenting känns roligt!

Man tappar lusten att göra saker. Känner inte igen sig själv. Det som man tidigare tyckte om skänker nu ingen glädje. Många förlorar också sin sexlust. Allt som brukar vara lustfyllt blir istället kravfyllt eller ger en känsla av tomhet. Så tvinga inte den som är drabbad att göra en massa saker som han eller hon borde tycka om. Eller har tyckt om. Men inkludera och fråga om din vän vill följa med. Igen, förvänta dig inget svar. Förvänta dig inte ett rungande ja. Men ge personen ifråga chans att kunna få följa med om det är så att det just den dagen finns lite energi. Men låt det alltid finnas en bakdörr. Att få veta att det är ok att backa ut i sista sekund, eller ge besked i sista sekund.

8. Det går inte att vila bort!

Jag tror att de allra flesta som har eller har haft utmattninssyndrom har fått höra något i stil med ”Du är nog bara trött och behöver sova lite” eller ”Ta en veckas semester och åk iväg till solen och värmen, så skall du se att du får tillbaka din energi”. Men har man fått utmattningssyndrom spelar det ingen roll hur mycket du sover. Du är precis lika trött när du vaknar. Den första tiden när man har accepterat att man är sjuk brukar de allra flesta bli mer eller mindre sängliggande. Men är fortfarande lika trötta. Att vila och sova är läkande. Men det är skillnad på att vara utarbetad, där det kan hjälpa att vila eller ta semester, mot att ha blivit sjuk i utmattningssyndrom där hjärnan och hela systemet är ur funktion. Så ge inga käcka tips på vad som hjälper. Utan finns där och uppmuntra den drabbade att få vara egoistisk och för en gångs skull prioritera sig själv. Att lyssna till kroppen. Och se istället om du kan underlätta på något sätt i vardagen, så att tiden till återhämtning finns.

9. Det ger mycket skam och skuldkänslor!

En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar. Var medveten om det och visa tydligt att du inte skuldbelägger. Tala om att det är ok att vara sjuk. Berätta att du är stolt över din vän som nu tar det på allvar och att acceptera att man är sjuk och inte orkar är det första steget till att tillfriskna.


10. Det är lätt att trilla tillbaka!

Den kanske allra största utmaningen är när man blivit ”frisk”. Att hantera livet i den vanliga vardagen men nu med en ökad stresskänslighet. För efter utmattningssyndrom har man en ökad sårbarhet för stress än tidigare. Kroppen reagerar snabbare och man behöver vara mer rädd om sig. Fylla på energi. Vila. Eftersom många är högpresterande och vill tillbaka till sitt ”gamla jag” kan det bli tufft att inse och acceptera att förändringar behöver göras för att må bra och hantera sitt liv. Att skala av. Att sänka kraven. Att säga nej. Och många gånger trillar man tillbaka. Men det behöver inte vara farligt. Om det första fallet inte är så djupt och man ser det och kan hantera det med förståelse och en ny erfarenhet. Så som livet är. Att lära genom att leva. Att vara modig att prova, men också lyhörd och villig att ändra för att må bra. Som vän är det fint att du är lite observant. Om ni tillbringar tid tillsammans, se till att det alltid finns återhämtningsluckor. Att ert schema med aktiviteter innehåller luft. Ha respekt för att han eller hon kanske behöver lägga sig tidigare, sova längre, ha egentid för återhämtning och reflektion. Och framförallt – förvänta dig inte att han eller hon är som tidigare – innan sjukdomen. Utan omfamna din nya vän, med nyfikenhet och stolthet över det som han eller hon lärt sig.

Att jag väljer publicera och länka denna texten är för jag kunde inte sagt det bättre själv, tror att dessa ord skulle få fler människor att förstå hur det är. För se mer av hennes inlägg tryck på denna länken http://blogg.topphalsa.se/valbefinnandebloggen/2016/09/13/10-saker-du-onskar-att-andra-forstod-nar-du-drabbats-av-utmattningssyndrom/#comments

Likes

Comments

View tracker

Att det ekas tomt här inne beror på att jag inte mår så bra just nu, det biopolära har greppat mig hårt. Jag har drabbas av ett skov och hur mycket jag än försökte bromsa det, dra i nödbromsen, ta extra hand om mig själv så gick det inte tillslut, depression monstret vann det slaget. Detta mörker har flåsat mig i nacken under en längre tid. Jag har försökt springa ifrån det, kämpat med alla krafter jag har, vinna den kampen men tillslut gick det inte. Stormen kom som en våg, tog mig bit för bit och dränkte mig tillslut. Varje gång jag kastas ner hit till dem svarta hajarna glömmer jag bort hur ont det kan göra. Denna smärta, gift som försöker kväva mig.


Finns bara en väg och det är framåt.

Den senaste veckan har varit sådan strid, handlat om att ta en minut i taget. Stå ut, inte låta mörkret vinna. Försöka finna ljuset, andas, gå långa promenader, kicka igång hjärnan. Sätta livet på paus, låta stormen komma, slås med alla krafter man har. Vill bara få slut på lidandet, detta tar så hårt på mina krafter, att kämpa hela tiden. Försöker påminna mig om att står jag bara ut så kommer allt bli bra igen men när man är mitt i det är det ett rent helvete.

Känner sådan ilska, frustration idag, blir så arg på den lilla jävlen, denna sjukdom. Speciellt när jag märker hur den drabbas på mina anhöriga, det gör så djävulskt ont. Jag vet att denna ilska inte hjälper ett skit, men idag bär det med mig. Den ska aldrig få ta mig in i döden, ta mig som den gjorde med mamma. Den ska aldrig få mig dit utan jag ska fortsätta kämpa, kriga mig ur detta, be om ett botemedel, be om att skovet släpper snart.

Likes

Comments


Är så ynklig som jag ser ut, man är inte på topp nu ;) Checka mina ögon, mina ögonlock är inte leka med, dem har svullnat upp rejält den sista tiden och ögonen blir bara mindre och mindre. Någon som vet vad det beror på? Ända sen jag kom hem ifrån fjällen har det suttit i, ögonen tog rejält stryk av att vandra där. Nu när herr halsfluss finns i kroppen så det blir det inte bättre. Få bli ett besök igen till husläkaren imorgon. Är livrädd för att vakna upp och inte kunna se, något som hände i fjällen. Annars har Vila, vila och åter vila stått på schemat. Jag har sovit i omgångar och druckit litervis med milkshake, plöjt serier på Netflix. Det bästa med att vara sjuk är att man kan med gott samvete dricka massor av milkshake, så gott!


Vad jobbar du med?

Har fått frågan om vad jag jobbar med. I och med det är en sådan hotbild (senaste i våras blev ett sådant ställe utsatt för en skottlossning) mot det ska jag jobba med så kan jag inte prata öppet om det. Sekretessen är väldigt hög, har skrivit på papper där jag inte får prata om detta. Kan inte mer än säga att jag är en hjälpande hand, slås för människor som hamnat i kris, i ett rejält underläge och behöver skydd, mer kan jag tyvärr inte säga. Jag kommer även hjälpa barn och ungdomar som har det svårt, vara i ett format där man hjälper dem som befinner sig i en krissituation. Kommer ha många olika roller, något som jag tror kommer bita på min rastlöshet för jag gillar att ha många bollar i luften, där man får vara flexibel, vara en form av problemlösare och en hjälpande hand.

Älskar också att det är så mycket utbildningar, att man utvecklas hela tiden, att man jobbar i ett team och är ute på skolor och föreläser. Nu kommer jag börja lite smått och trappa upp försiktigt men det ska bli så kul vara en del i detta härliga tjejgäng för alla som är där så himla goa. Finns så mycket driv, vilja för jobba för ett bättre samhälle där :)

Likes

Comments

Längtar så mycket efter den dagen tills jag får göra en operation av halsmandlarna, börjar lessna rejält på dessa återkommande halsflusser och halsbölder. Nu i helgen var jag ute mycket bland folk, på tåget hem satt jag jämte en som var sjuk. Jag som har världens sämsta immunförsvar försöker skydda mig på bästa sätt, förstår inte hur svårt det kan vara att hosta i armvecket så inte bacillerna sprids ;) Trots mina försök att skydda mig åker jag ändå på en infektion. Nu ligger jag här i 40 graders feber, en hals som är svullen som en golfboll. Ni som har haft halsböld, halsfluss vet hur ont det kan göra att bara svälja. Tacka gudarna för den som uppfann glas, blir som balsam för min onda hals.


Idag triggar även denna rastlösheten, förstår inte hur denna energi kan finnas där för jag har över 40 grader, varm som ett ånglok. För få bort denna rastlöshet så tog jag tag i tvätten, gick igenom mina kartonger ifrån vinden. Fann denna gamla going till skinnjacka som jag helt glömt bort, blev ett kärt återstående. En jacka som ska få komma ut mer nu i höst. Helt galet vad mycket jackor jag har, räknade dem precis och kom upp i 48 stycken. 19 kappor har jag, snacka om tröstshopping har varit min melodi förr om tiden ;)

Ingen av er som behöver en ny höstkappa? Hör gärna av er till mig på mammamia89@live.se annars lägger jag ut dem på en loppis sida. Tänkte sälja dessa två, båda är använda bara en gång så skicket är som nytt Att jag säljer dem beror på att jag har liknande redan och vill ha mer organiserat i min garderob. En vit och svart kappa räcker som påminner om varandra.

Nu ska jag iväg och handla det nödvändigaste för kylen ekar tomt. In med färska bär, glas och massa apelsiner. Sen ska min mobil vara lagad så ska hämta den. Därefter blir det sängposition för mina onda hals och feber skriker efter det. Ha en fortsatt fin tisdag :)

Likes

Comments

Vilken dag, fått glada besked men brottas med en fruktansvärd migrän nu i eftermiddag. Fy tusan för migrän, den är inte leka med! 👎 Var längesen jag körde med en lista och jag älskar listor så här kommer en lista som säger lite mer om vem jag är. Tänkte jag skulle bli lite mer privat här inne för sjukdomen är ända en bara liten del av mig 😜

1. Vad är ditt fullständiga namn?

Lovisa Alexandra pippip (Heter inte pipip i efternamn menkänner det är för privat att skriva ut här ;))


2. Har du lätt för att bli kär?

Jag har lätt att gilla människor men bli kär, låta någon komma nära har jag väldigt svårt för. Det tar tid för mig att bli kär! Ge sitt hjärta till någon är bland det finaste man kan göra men få hjärtat krossat i bitar gör så djävulskt ont, vill aldrig vara med om det igen. Så mötte jag J som fick mig att våga, tro på kärleken igen!


3. Vilka är din sämsta egenskaper?

Att jag är en tidsoptimist, en sida jag ogillar för det leder alltid till en stress. Att jag kan vara dumsnäll, lite blåögd som tror hela tiden gott om människor, något som lett till att jag blivit utnyttjad. Att jag är en själ med mycket känslor. Ibland önskade jag att jag slapp känna så mycket, att jag var mer känslokall.


4. Vad är du mest rädd för?

Att någon sjukdom, olycka ska ta dem jag älskar. Jag vet att döden tillhör livet men den skrämmer slaget på mig. Har varit på många begravningar redan i mitt liv. Försöker stänga av där, inte tänka på det men vissa dagar blir man påmind om det. Smärtan mamma gav mig, önskar inte någon den smärtan. Jag höll själv på dö av hjärtesorg, förstår dem som gör det.


5. Vad är din bästa egenskap?

Att jag älskar att peppa andra människor, är en bra problemlösare. Gillar att slås för människor som ligger i underläge, försöker ge dem en röst hörd, är en väldigt empatisk och omtänksam människa.


6. Vilken är din absoluta favorit godissort?

Älskar salta Djungelvrål och Marabou helnöt.


7. Är du en öppen och ärlig människa eller du är den som är mer tillbaka dragen?

Jag är väldigt öppen som person, bara skriva här allt inne säger en del om det. När det gäller vissa saker har jag väldigt hög integritet. När det gäller ärligheten kan jag vara för ärlig vissa gånger men det är något jag försöker jobba med, för jag vet det kan såra människor ibland.


8. Vad tar du med på en fest?

Människor som älskar att bjuda på sig själv, gillar att dansa. Människor som kan vara närvarande och lever dagen som den vore den sista. Jag är mycket all in i allt jag gör, annars kan det kvitta i mina ögon. Älskar människor som vågar släppa loss, som struntar i vad andra tycker, människor som går sina egna väg!


9. Har du ett bra självförtroende?

Ja, det tycker jag att jag har.


10. Har du något smeknamn?

Lovve, Lovisen, gumman, hjärtat, älskling, vovven, Lovisafisen, fattman.

11. Vad hoppas du uppnå innan du dör?

Uppleva alla mina punkter som jag skrivit här.


12. Hur får man kontakt med dig om man vill visa intresse?

Inte vara för på, inte ha för bråttom och låta allt ha sin tid. Människor som är för på har jag så svårt för.


13. Nämn en artist som du tycker ser riktigt bra ut.

Beyoncé, hon är utan tvekan en av dem vackraste kvinnor jag vet.


14. Var ser du dig själv om fem år?

Då hoppas jag att vi har två barn, funnit vårt älskade radhus och flyttat norrut i landet. Hoppas även att jag är klar med min utbildning,


15. Om du hade tre önskningar, vad skulle du önska?

Att alla människor fick det liv det dem drömmer om, att någon fann ett botemedel mot alla dessa sjukdomar som människor lider av. Tex cancer, ms, me, depression, bipolär, osv. Att vi alla jobbade med oss själva, gick i terapi. Tror varenda människa skulle må bra av det! Att jag vann några miljoner så jag redan nu kunde börja bygga på behandlingshemmet som jag drömmer om att starta.


16. Hur var du som barn?

Jag var väldigt blyg och lugn, tror det eller ej. Har även alltid varit lillgammal av mig, fick växa upp väldigt tidigt.


17. En dag du aldrig glömmer.

12 April 2016, dagen då jag blev faster. Har aldrig gråtit så mycket av lycka när jag fick den titeln :) <3


18. Vad har du för märke på din mobiltelefon?

Iphone 5s, sämsta telefon jag haft någonsin. Har ingen tur med iphone, mina lyckas alltid gå sönder så nu funderar jag på överge dem för gott. Något förslag på en bra mobil?


19. Nämn tre saker som gör dig riktigt glad.

Mina vänner som får mig att skratta, som skiter vad folk tycker och kan bjuda på sig själv. När min kille fjantar sig, han är så rolig bara han inte vet om det själv, något som gör allt roligare. Så klyschigt egentligen men mina nära och kära, tänka på dem gör mig glad, speciellt fasters ögonsten <3 Även allt som händer nu den närmaste tiden gör mig glad, vinden börjar vända för mig, äntligen! Naturen, vandra i det fria är en sådan sak som också gör mig glad! Finns så mycket som gör mig glad så det är svårt att begränsa sig men dem dagarna jag får må bra, då njuter jag till max!


20. Bästa boken du läst?

Oj, vad svårt. Älskar att läsa böcker men den boken jag läser nu med Petter Stordalen är riktigt bra. Älskar att läsa självbiografiska böcker.

21. Turnummer?

Nummer 21


22. Vad har du för betyg i skolan?

Är en medelmåtta i skolan. Älskar att plugga och hade jag inte haft dyslexi så tror jag betygen hade varit bättre men snitt betyget blir ett B. Har många B i mina betyg!


23. Vad är ditt yrke, jobbar eller pluggar?

En hjälpande hand, mer kan jag inte säga ;) Känner att denna frågan är privat att skriva om nu, av olika anledningar kan jag inte skriva om det där pga att det finns idioter till människor. Går mycket också på rehab, läser även högskolestuderande kurser.


24. Hur många barn vill du ha?

4 stycken :)


25. Har du någonsin älskat en person (förutom familj och vänner)?

Yes, det har jag. Jag älskar min pojkvän väldigt mycket!


26. Vilka länder har du besökt?

Norge, Finland, Danmark, London, Spanien, Tyskland, Frankrike


27. Nämn 2 saker som gör dig riktigt arg.

Människor som förgriper sig på barn och djur. Vet att ingen väljer att bli pedofil, att det är en sjukdom men hela jag kokar när jag hör om sådant. Lika att ge sig på försvarslösa djur är så fegt. Egoister, manipulativa människor, spyr på sådan människor! Diskriminering, rasismen, terrorismen är ensak som får mig att koka inombords också. Orättvisor, när människor som sitter på makt väljer att bara unna sig själva.


28. Brad Pitt eller Orlando Bloom?

Brad Pitt, älskar skäggiga riktiga karlar och inte oljeinlinad babyface. Sen hade det varit kul få dela livet med Angelina Jolie, tycker hon är sådan grym tjej, gör mycket fint för världen.


29. Om du var statsminister/president, vad skulle du ändra på?

Har så mycket åsikter där men mina hjärtefrågor hade varit vården, psykiatrin, äldreomsorgen och skolan. Lika rättssystemet skulle jag vilja ändra på. Höja straffen, helt sjukt att vi har ett system att man får högre straff för skattefusk än om du går våldtar, mördar någon. Sen förstår jag inte hur man kan dalta med människor som gör brott, att vissa får både gym och tv i sin cell. Sämre standard på fängelset ska det vara, hade halverat kostnaden där och satsas dem pengarna på äldreomsorgen. Skär i hjärtat att se hur vi tackar dem äldre, drar in på så mycket där och det är dem personerna som byggt upp samhället, slitit hela sitt liv så tackar vi dem såhär. Dem borde få den vården som dem förtjänar. Blir så jävla arg när jag hör hur vissa äldreboende ser ut.


30. Vilket datum fyller du år och vad är du för stjärntecken?

16 Januari och jag är en stenbock :)


31. Vad anser du om att tjejer och även killar viker ut sig i tidningar osv?

Det är upp till och var en, är väldigt glad att vi alla är unika. Hade inte varit kul med en värld bara som var som mig, tänkte som mig. Fasen vad tråkigt! Inget jag skulle syssla med, att visa sig ovan 👆 och i träningsbehå går gränsen, känns nästan för naket för mig där ;) Dock vet jag att behovet efter sådan tidningar finns, något jag fick se när jag jobbade på Stop ett (en vägkrog). Då kunde jag finna en hel del ner sprutade sådan tidningar varje dag. Ett bra hjälpmedel för andra haha men vidrigt är bara förnamnet för mig som fick städa efter deras behov på toaletterna ;)


32. Film hemma eller bio?

Älskar att gå på bio, bland det mysigaste jag vet.


33. Hur många pojkvänner/flickvänner har du haft tidigare?

Jag har haft två förhållande som var seriösa innan jag träffade J.


34. Vad är det värsta du någonsin har gjort som inbrutit att du bryter mot lagen?

När jag uppehöll polisen när ett par gamla vänner, ett x till mig snodde en bil. Har haft sådant dåligt samvete för detta, att jag gick med på vara den som skulle uppehålla polisen. Indirekt var jag med på en bilstöld. Ung, vilsen och jävligt dum var jag.


35. Hur är ditt humör just nu?

Här och nu mår jag helt okej. Har brottas med en hemsk migrän i eftermiddag men nu känns det lite bättre.


36. Om du fick ändra en sak på ditt utseende, vad skulle det vara då?

Näsan helt klart. Ge mig gärna ett par kilo i vikt, hade så gärna velat gå upp i vikt men det är så svårt för mig att gå upp.


37. Vem i din familj står du närmast?

Min lillebror Alex, han är en av få som vet nästan allt om mig! Även pappa och min lillasyster Johanna står mig väldigt nära.


38. Är utseende viktigt för dig?

Skulle ljuga om jag sa nej. Klart, det har en betydelse men det är ändå personligheten som får en människa att bli en skön människa.


39. Hur många konserter har du varit på?

Oj, har ingen aning. Älskar att gå på konserter, var längesen sen sist nu men ett tiotal är det nog.


40. När började du dricka?

14 år var jag.

41. Nämn en låt som betyder mycket för dig.

Lifehouse - You and me


42. Vilken årstid är bäst?

Tycker alla årstider har sin charm men sommaren, vintern är favoriterna.


43. Om du fick chansen att flytta till Hollywood, hade du gjort det då?

Jag är för hemma kär för det, men gärna ha en lägenhet där som man kan hälsa på då och då.


44. Vad tycker du om adoption?

Älskar att det finns, så barn som har det svårt kan få en ny chans. Lika att homosexuella kan få adoptera barn, få egna barn. Finns bara massa positivt med det tycker jag. Det är en väg som bara öppnar massa dörrar. Jag drömmer om att få adoptera ett barn.


45. Åldersskillnad i förhållande?

Är man kär så tycker jag åldersskillnaden är en skit sak, samtidigt beror det hur stor den är, vilken ålder man är i. När jag var 16 år så dejtade en sommar en kille som var 27 år, något som höjdes på många ögonbryn. Idag förstår jag varför mina föräldrar inte var så glada i det, var ju bara ett barn även om jag kände mig lillgammal, vuxen så var jag 16 år. I den åldern så blir åldersskillnaderna något enormt, förstår inte vad den killen såg i mig egentligen.


47. Vad gillar du för musik?

Jag gillar verkligen all musik, men opera är inget jag ropar dubbelglädje för ;)


48. Vilken är din favorit genre i filmer?

Action, Thriller & romantiska komedier.


49. Vilken kändis har du fått höra att du är lik?

Victoria Silverstedt, Kajsa Bergqvist.


50. Något inte många vet om dig.

Att så fort jag hör en bra låt så älskar jag att dansa. Har 15 min som jag dansar varje dag, ser det lite som må bra medicin. Sätta på en bra låt, spela hög musik och släppa loss endorfinerna. Idag fick det bli en gammal Aqua going, nostalogi på hög nivå!

Likes

Comments

Det är så mycket känslor i min kropp just nu, grannarna måste tro jag är tokig för jag har skrikit av lycka. Hoppat runt i J´s lägenhet med lätta steg och gjort en seger dans. Detta är en sådan lättnad, väntan är över och fasen vad jag är glad!


Jag fick jobbet! Kan ni förstå det, jag fick det!



Idag slog en av mina drömmar in och glädjetårar har letat sig fram. Fanns så många fantastiska tjejer som sökte så trodde aldrig jag skulle gå vidare. Tydligen gillade dem mig och vill ha mig i deras team. Något rätt gjorde jag i intervjun annars hade dem stängt dörren. Jag är så jävla glad just nu så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Framförallt är jag stolt över mig själv att jag kommit dit där jag är idag. Vägen dit har varit långt ifrån lätt, varit fem tuffa år som jag har bakom mig men jag kom äntligen hit, lever det livet jag drömt om i så många år om. Jag gjorde det, kastade mig in något jag aldrig trodde jag skulle våga eller få. Tack älskade mamma att du krossade mig, att du slet ut mig i bitar, ledde mig in på en ny väg som varit bland det värsta jag varit med om, något som gav sådan lärdom. Det är tack vare mamma som jag blev sjuk, tvingades gå en väg jag inte önskar någon men dem sista åren har det kommit så mycket fint med hennes död. Jag har mött vänner som jag aldrig skulle mött annars, blivit en mer empatisk, modig, orädd människa. Framförallt har jag tvingas gå på djupet, gå i terapi, möta alla känslor, börja jobba med mig själv och det är bland det tuffaste man kan göra. Är så glad att gjort den resan för jag fann mig själv längs vägen. Ibland blir livet inte alls som tänkt sig, det blir bättre än allt man kunde drömma om.

Likes

Comments

Det har varit det mest intensiva dygnet någonsin, samtidigt bland det roligaste, inspirerande och givande. Känns som jag bor i en resväska just nu. Jädra i havet vad nervös jag var igår. Bli intervjuad när flera okända ögon tittar på än, sådant är inte min starka sida att känna sig bekväm i. Det är konstigt det där, kan stå på en scen, prata inför hundratals människor utan problem. Men sitta i en soffa framför en lite grupp, bara någon meter framför sig. Berätta om sig själv, försöka sälja in sig själv är jag inte bra på. Ser detta som en väldigt bra lärdom för nervositeten tog över vissa gånger. Kände också mycket av den där rastlösheten igår, såklart den rotades sig in när intervjun skulle börja. Välter ut ett glas vatten direkt, känner hur det kryper i kroppen på mig och har svårt att sitta still i över en timme. Önskade i det läget att jag hade tagit en löprunda tidigare för det var svårt hålla koncentrationen, ville bara sätta igång och göra något praktiskt så jag fick utlopp för min energi. Vill dem ha mig i sitt team så beror det på att dem gillar mig som person för min prestation var en av dem sämsta jag gjort. Jag vet svaren, brinner så starkt för detta men blev helt tafatt när det väl kom till kritan på grund av nervositeten. Jag har pratat så mycket om detta innan men jag har aldrig reflekterat över ordet feminist. Jag var påläst, något jag alltid är inför en intervju eller ett möte.. Dock hade jag missat totalt att det är en feminist förening. Något som inte gör mig något men när frågan kommer.


- Är du feminist? Vad tycker du om det?

Där gjorde jag bort mig totalt. Började prata om att jag tycker det ordet är övertjatat, att det är synd att vi sätter in människor i fack, kallar oss för feminister. Jag röstade inte på det partiet iallafall. För mig är det viktigt med ett jämställd samhälle men om en kille gör mer, jobbar tyngre i ett jobb där det krävs mycket styrka, då tycker jag killar ska ha högre lön om dem sliter på kroppen, gör ett bättre jobb. I andra fall tycker jag tjejen ska ha högre i lön om det är ett arbete som är mer lämpat till henne. Jag tycker man ska tänka bort fiffin, korven dem har mellan benen och se människan istället börjar jag. Något som fick dem skratta. När jag får dem att skratta flera gånger så ser jag det som ett bra betyg samtidigt vill man visa sina bästa sidor, inte framstå som en pajas. Var ingen komiker roll som jag sökte ;) Jag var inte så professionell där utan sa precis vad jag tyckte, var kanske lite för personlig där men dem ville ha min syn så körde på öppna kort. Jag måste nog läsa på mer vad feministens betydelse innebär, har ingen koll på det alls. Vill människor kalla mig för feminist för min syn så är det upp till dem men jag ser mig själv inte som feminist. Sen har jag mött feminister som jag tycker nästan är manshatare, något jag anser är väldigt fel. Gillar inte alls det när vi placerar oss människor i fack, det är ju den stämpeln jag vill få bort. Måste vi ha ett ord för våra syn på saker och ting. Är livrädd för att dem missuppfattade mig där, speciellt när en av dem brinner för den frågan. Snacka om jag slaktade den frågan. Som ni hör var det inte den bästa intervjun jag gjort men jag gjorde det bästa utifrån förutsättningarna, mer kan jag inte göra. Nu vill jag veta om jag får jobbet eller inte. Denna väntan, låt tiden gå fort! Hade varit så kul få hålla på det jag velat göra i flera år men ansett inte tiden varit rätt för det. Tror det är viktigt att man själv mår bra, är i en bra balans i livet annars kan man aldrig hjälpa någon annan.


Nu ska jag ge mig ut på en långpromenad, fota lite i det härliga vädret. Solen börjar gå ner runt vid sex och älskar att gå vid solnedgångar, så vackert! Sen ska jag röja upp överallt, vika in tvätt, storstädning är på G. Ha en fortsatt härlig lördag mina vänner :)

Likes

Comments

Gissa vem som är nyttig haha ;) Kycklingkebabtallrik är bland det godaste jag vet, yummie!

Bio, god mat, äta ute är sådan vardagslyx för mig. Sen att servitrisen är en riktig charmör, får kompispris och få höra att man är vacker när man känner sig som en påse som skit, bara en sådan sak gör att man sträcker sig på ryggen. Gårdagen var en riktig mysdag. Kunde vara effektiv på arbetsträningen, hade ett givande samtal hos min psykolog och höra hans ord, se han applådera i samband han påminner mig om hur grym jag är som strider mot denna ångest. Detta kriget syns inte men vad det känns, gör mig så totalt utmattad. Hans stöd gav mig så mycket energi idag för han om någon vet vilket lidande denna ångest ger, alla dessa panikångestattacker. Fasen vad grym du är Lovisa, dem orden ekas i huvudet efter Stefan påmint mig om dem ett tiotal gånger. Jag är på gång, vandrar på rätt väg, går mot målet och kroppen börjar orkar mer och mer för varje dag som går. Dåliga dagar kommer finnas, har haft en hel del den senaste veckan men när jag får må som jag gjort idag, då älskar jag livet, känner sådan frihet känsla när jag inte är i utmattningen och ångestens klor.


Att gå på bio är bland det bästa jag vet och igår var en kväll som sätter sig i hjärtat. Min härliga bonusmamma bjöd mig och mina systrar på bio och det är första gången vi går tillsammans allihop. Det fina med livet är när man just kan vända blad och kvällen var 10 av 10. Lika filmen så. Vi såg Bridget Jones´s Baby och jisses vad det blev skrattfest. Skrattade så dessa tårar letade sig fram, speciellt scenen när hon skulle föda haha man kan inte annat än älska filmer som Bridget är med i ;) Har ni inte sett denna filmen så måste ni se den. En av dem bästa filmer jag har sett, den hade verkligen allt 😍


Nu ska jag ut på äventyr till storstaden och jag är så nervös, samtidigt så glad att jag får den här chansen. Mycket känslor i denna kropp men tror stenhårt på ödet, allt har sin tid, plats. Allt kommer bli bra vilken väg det än blir, men håll gärna tummarna för mig vid 14.00 för jag vill detta så mycket. Det hade varit så kul om en av mina drömmar slog in :) Dags att kila mot tåget! Bästa fredagen önskar jag dig! Kram på dig!

Likes

Comments

Selfie på skolans toalett, precis som dem gamla goda tiderna ;)

God morgon på er!

Jag är lika trött som jag ser ut men vilken effektiv förmiddag har det varit :) Idag väntade en viktig föreläsning som skulle hålla på i 3, 1/2 timme som började redan vid 07.15. Jag var lite orolig för börja så tidigt, hur fasen skulle jag orka det gick tankarna. Min hjärna brukar vakna, bli en människa vid nio. Innan dess är det svårt för mig hålla fokus, känner väldigt mycket av biverkningar ifrån Litium i och med att jag tar den på kvällen och hålla koncentrationen är väldigt svårt för mig. Morgonen är aldrig lätta, sen är alltid ångesten värst för mig, något som tar enormt mycket energi ifrån en att brottas med den. Idag var det även en dag som jag vaknade med mycket ångest så det var väldigt nära att jag sjukanmälde mig för hjärnan kopplade inte, var sådant krig där uppe och kunde inte hålla fokus. 

Nu vet jag hur kroppen funkar på morgon, vilka biverkningar jag får så började igår att sitta med och göra en plan B, allt för att försöka underlätta för mig på morgonen. La fram precis alla kläder, smycken som jag ska ha. Vägde varje sak i energi, beslutade att sminka mig skulle vara ett omöjlighetprojekt så det skippade jag. Jag förbered frukosten innan, skrev en lista på vilken ordning jag skulle göra sakerna. 

Duscha, 

borsta tänderna, 

gå på toa, 

tvätta ansiktet, 

smörja in ansiktet,

borsta håret,

drick Kaffe,

Ät frukost,

gå till tåget.

Så satte jag alarm på varje sak jag gjorde, så jag vet att tidsmarginalen är på min sida. Mobilen ringde som ett men jag kom iväg i tid, hann med tåget och det vart ingen stress och hjärnan orkade hänga med. När jag sitter på tåget så inser jag, det var fem års sedan som kroppen orkade detta, fem års sedan som hjärnan hängde med, när viljan och kroppen gick hand i hand. Den känslan, glädjen går inte sätta ord på!


Hålla koncentrationen på föreläsning gick mycket bättre än jag kunde drömma om. Jag har en sådan härlig lärare som lär ut på ett sätt som hjälper mig väldigt mycket och detta är en sak som jag märkt av. Jag klarar att hålla fokus längre om man lär genom använda sig av kroppsspråket, ändrar tonläget och visar filmer, bilder. Att man blandar lektionerna med olika typer av lärandet. Lika att vi fick en rast på tio minuter, gjorde så mycket. Då kunde jag sticka in på toan och meditera för hämta nya krafter. 


1 - 0 till Lovisa. High five på den!

Likes

Comments