Behandling, Permission, Djur

Hej! Vet inte om jag nämnt det men jag började arbetsträna en stund mitt på dagen idag. Är på ett äldreboende i närheten. Där jag skulle jobbat i somras men det gick ju inte. Var nervös inför att gå dit första dagen idag men det är ett väldigt trevligt ställe. Blev väl mest att jag tittade på idag för att lära mig. Har ju aldrig jobbat inom vården så det är en del att ta in. Men fick hjälpa till med lite olika och jag tror jag kommer trivas.
Var i alla fall helt slut i huvudet när jag kom hem så jag sov en timme innan det var dags att åka på hundkurs. Idag var temat "sök" vilket Milo äääälskar och är väldigt duktig på. Så just den delen var inga större problem. Däremot är det svårt att få honom att lugna ner sig med så många hundar runt sig. Han blir ganska hetsig och vill bara busa med alla.
Nu är jag i alla fall jättetrött och ska sova.

Likes

Comments

Tankar, Permission

Just nu är det lite rörigt i mitt liv. Det är lite vingligt och osäkert på många plan. Men någonstans står jag ändå stark i det. Försöker hantera oron och osäkerheten. Jag, med mitt kontrollbehov, hatar ju att inte veta. Men jag jobbar på det. Gör det jag kan göra. Och försöker att acceptera att jag kan inte göra allt. Jag kan bara vara jag.

Hade i alla fall en härlig uteritt med min favorit innan idag. Sol, klarblå himmel och gnistrande snö. Då trivs jag.

Sedan var jag med mamma och handlade. Och nu har vi ätit lax, klyftpotatis och vitlökssås. Hoppas ni har en bra kväll!

Likes

Comments

Djur, Permission

Förmiddagspromenad med mitt ❤️.

Snö. Sol. Och Milo. Väldigt härligt 😀
Jag är på bra humör idag. Ska träffa en vän ikväll vilket jag ser fram emot. Annars ska jag mest mysa hemma 💕 Hoppas ni mår bra!

Likes

Comments

Behandling, Tankar, Vem är jag?, Ångest

Det där med att sätta lite för höga krav på sig själv.
Att vara så upptagen av att sträva efter att inte göra fel så man missar att sträva efter att göra rätt.
Att man alltid har så orimligt höga krav på sig själv så det blir omöjligt att nå upp till dem.
När drivkraften är en rädsla att misslyckas snarare än en vilja att lyckas.
Att ha en självkänsla som är baserad på prestation.
När misslyckanden leder till att man blir extremt kritisk mot sig själv och trycker ner sig själv till botten snarare än att man accepterar det och gör ett nytt försök.
När nyanserna inte finns utan man antingen lyckas eller misslyckas, då det inte finns något däremellan.
När tryggheten kring sig själv och vad man klarar av byts ut mot grubbel som enbart gör en mer osäker.

Det ena är neurotisk perfektionism som innebär att man tvivlar mycket på sig själv och är otroligt rädd för att misslyckas. Man ställer så orimligt höga krav på sig själv att det påverkar självkänslan och självförtroendet negativt.
Det andra är konstruktiv perfektionism som innebär att man känner glädje över att nå upp till de (rimliga) mål man att snarare än att ägna sig åt självkritik. Detta stärker vårt psykiska välmående.

Förstår ni skillnaden? Jag känner att jag lätt hamnar åt det neurotiska hållet och jag vet att det är väldigt vanligt vid en ätstörning.
Därför behöver man som med precis alla rädslor utsätta sig för det. Om man t.ex. överarbetar varje uppgift i skolan så kan man öva på att inte korrekturläsa det fem gånger innan man lämnar in det. Eller att inte spendera lika lång tid på att fixa till sitt utseende på morgon. Men sen framförallt, sänka kraven på sig själv. Inse att man är bra som man är ändå, allt behöver inte vara perfekt.

Jag är perfektionist inom många områden. Definitivt inte inom att hålla det städat och i ordning runt omkring men med så mycket annat som jag kopplar till prestation. Så har det varit hela mitt liv. Alltid velat ha alla rätt på läxförhör. Alltid velat kunna mina piano- & orgelläxor som rinnande vatten. Alltid velat vara den där felfria dottern. Alltid velat komma felfri på tävlingarna med hästen.

Skulle kunna ge ett exempel från min högstadietid till exempel. Vet inte riktigt om jag vill dela med mig av det här för nu, några år senare med lite distans, så känns det mest bara pinsamt. Men under högstadiet gick jag på en engelsk skola med väldigt många regler. T.ex. att man inte fick tugga tuggummi, inte sitta på en viss bänk precis innanför ingången, inte springa i korridoren, inte gå utanför skolgården eller ha luva/mössa på sig inomhus m.m. Om man bröt mot någon av dessa regler fick man en, så kallad, behaviour notice. Om man fick 3 sådana på en månad så fick man kvarsittning. En natt drömde jag en mardröm att jag virrade bort mig utanför skolgården (ja, konstigt, jag vet) och då fick jag en sån behaviour notice. Och jag va helt förtvivlad, för tänk va besvikna mina föräldrar och min mentor skulle bli. På något sätt gjorde detta mig helt misslyckad och värdelös i drömmen.

Där är ett exempel på hur jag drevs av neurotisk perfektionism. För jag var verkligen livrädd för att göra minsta lilla fel. Så jag tassade försiktigt igenom varje dag. Gjorde allt för att inte göra något snedsteg. Men det enda det resulterade i var att jag dag för dag tryckte ner mig själv. För jag hittade alltid något jag kunde kritisera mig själv för.

Så, ska vi försöka vara lite snälla mot oss själva? Jag är ju faktiskt väldigt bra som jag är. Jag behöver inte pressa mig själv till bristningsgräns. Jag behöver inte alltid vara på helspänn av rädsla att trampa snett. Alla gör vi misstag. Och det är okej. Både du och jag är bra ändå.

Likes

Comments

Behandling, Matordning, Tankar

Hej. Kvällen har bjudit på sushi-middag med två superhärliga vänner här på Capio. Många skratt och vi har verkligen bjudit på oss själva!

Tog ett tag att äta eftersom jag var envis att klara det med pinnarna men till slut gick det ner. Gott var det i alla fall! Imorgon har jag samtal och sedan bär det av hemåt igen.
Tänk att jag, som inte skrattade under så lång tid, nu kan skratta så här mycket. En hel kväll känns det som. Verkligen skratta tills jag gråter haha. Det är underbart.

Likes

Comments

Tankar, Matordning, Träningslägenheterna

Hej! Efter en bra dag kryper jag nu till sängs. (Har dock sovit bort någon timme på eftermiddagen men det kändes välbehövligt. Jag var så sjuuukt trött.) Dagens tema för maten har idag varit sötpotatis 😉 Haha nä skämt åt sido så blev det det både till lunch och middag. Och jag klagar inte för det är ju så gott 😍 Till middag tillagade jag och min vän en väldigt stor sötpotatis och till det åt vi en currysås med räkor, lök och äpple i. Var verkligen supergott!

Annars har vi mest umgåtts idag. Pratat om allt möjligt både djupa och lättsamma saker. Har det väldigt bra här! Nu på kvällen har vi suttit och skrattat mycket. Så skönt att kunna göra det!
Särskilt när tankarna snurrar lite mycket. Och känslorna inte riktigt vet var de befinner sig. Jag har ju pratat med honom ikväll. Ganska länge. Och sen har vi skrivit sen dess. Det är lite svårt tycker jag. Att vi inte riktigt fick chans att se vad som skulle växa fram mellan oss. Innan jag spinner iväg för djupt in på detta ämne så säger jag god natt till er. Sov gott så hörs vi imorgon ❤️

Likes

Comments

Livet är allt bra mycket mer invecklat när inte allt fokus ligger på ätstörningen. När relationer och känslor spelar större roll. Mer invecklat, förvirrande och oförutsägbart. Men framförallt mer intressant, spännande och färgstarkt. Jag försöker på riktigt komma i kontakt med mina känslor igen. Men till viss grad är det svårt. Jag vet att jag inte vill känna saknad. Utan bara vill vara jag. Glada, spralliga jag.
Just nu känns livet lite invecklat. Relationer känns lite invecklade. Det känns annorlunda än det gjort på ett tag. Annorlunda bra eller annorlunda dåligt? Helt ärligt vet jag inte. Men jag försöker ta reda på. Försöker bli klokare. Försöker ta ikapp den där livserfarenheten och tonåren som det kändes som jag tappade lite när min värld krympte till enbart ätstörning. Som jag får brottas med nu. Men det är hög tid.

Likes

Comments

Tankar, Behandling, Ledsen

Sitter på bussen till Varberg. Funderar. Analyserar. Försöker använda de där hjälpande tankarna. De där som ska säga emot tankarna som är djupt ristade i mig. Tankarna som enbart trycker ner mig. Får mig att ångra allt jag någonsin gjort, allt jag någonsin sagt, allt jag någon skrivit.
Tar ett djupt andetag. Försöker fokusera på orden från musiken som dånar ut genom mina hörlurar. Inte tänka. Inte känna. Bara vara här och nu. Fästa blicken ut genom fönstret. Se allt som bussen svischar förbi.
Allt som hänt hemma. Alla känslor som slagit knut på sig själv i sin dundrande framfart genom mig. All oro. Alla funderingar. All osäkerhet. På något sätt känns det väldigt overkligt att åka tillbaka till Varberg. Varberg där jag först satte min fot den fjärde juni. Där min resa började. Då jag va någon helt annan. Än vad jag är idag. Då min värld va väldigt liten. Mina orosmoment väldigt få även om de inte var i närheten av små just då i den verkligheten jag levde i då. Då mina tankar cirkulerade kring något helt annat. Då jag var så väldigt begränsad känslomässigt.
Och nu åker jag dit. Med ett stormande inre. Med en hjärna som inte längre funderar i närheten av lika mycket på mat, kropp och vikt. Utan som istället lägger fokus på allt annat. Men som fortfarande ältar och klankar ner på mig själv. Som fortfarande känner sig lite vilsen i sig själv. Som fortfarande ställer sig frågan "duger jag?".

Likes

Comments

Permission, Drömmar och framtid, Vänner

(Skulle publicerats igår kväll)

Hej. Sista natten hemma innan jag tar bussen till Capio imorgon för näst sista gången. När jag umgicks med min fina vän idag så diskuterade vi mycket om drömmar, visioner och idéer. Precis som vi alltid gör. Vi blir som kulsprutor av idéer i varandras sällskap. Vi har en dröm om en sak som vi skulle vilja starta upp i framtiden och ha det som yrke. Kanske inte är möjligt, vem vet, men känner jag oss rätt så kommer vi kämpa för att det ska bli verklighet. Det är häftigt det där, att drömma sig bort till vad man vill göra och vad man vill bygga upp. Det gör mig så motiverad och peppade. Så glad för henne och att hon är så sprudlande och fantastisk! Bästa vännen ❤️

Likes

Comments