Hej! Först och främst vill jag be om ursäkt för usel uppdatering här på bloggen i veckan, men har verkligen inte haft tid.
Idag var det inplanerat att familjen skulle ut på en mysig långtur, men det var inte hästarna riktigt med på. En häst i stallet vid namn Heidrun var med på den korta turen och hon var otroligt brunstig (det är hon dock alltid, haha). Vi skulle rida över en äng och plötsligt började Heidrun bocka vilket satte fart på Aleiga också. Men allt gick bra och vi fick tillslut stopp på dem. Det var faktist första gången Aleiga hade något sådant för sig, men då vet jag hur jag ska göra om det händer igen.
Det fick bli så att vi vände hem igen. När vi väl var hemma gick jag in i ridhuset eftersom att jag inte ville avsluta ett ridpass med massa bockningar. Inne i ridhuset jobbade jag mycket med att få henne lugn och fokuserad på mig. Det är ett tips till dig som har samma problem som jag med hästen (ofokuserad osv), mycket sakta och samlad skritt. Efter att jag gjort det i ca 5 minuter var Aleiga mycket eftergiven och fokuserad på mig.
Har även försökt hitta några tävlingar, men det verkar som att de flesta redan är fulla. Jag och Aleiga ska iallafall delta i Jällas inomhustävling nu i februari.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Helgen har varit fartfylld med mycket hästar. Under Fredagen och Lördagen har det varit en minikurs i stallet för en bekant från Island. Jag åkte direkt efter skolan på Fredagen till stallet för att rida första lektionen och jag blev mycket positivt överraskad av Aleiga då underlaget på banan var som en hockeyrink! Aleiga är en häst med mycket stark trav och jag har därför problem med en travtaktig tölt. Så som jag töltade på henne den kvällen har jag inte ens varit i närheten av tidigare, så det är otroligt kul att känna att det går framåt, även fast det tyvärr inte är fåran tid på året just nu. Resten av passet blev det mycket fokus på att inte få henne att springa iväg från mig och lyssna på mina hjälper. Aldrig slutar min lilla prinsessa överraska mig!

Dagen därpå var det två lektioner. Första lektionen fortsatte vi lite på samma spår som dagen innan och åter igen töltade hon som en kung! Jag fick även jobba henne mycket i traven och få henne mjuk i sidorna o.s.v.

Andra passet delade vi dock inte åsikter helt… Aleiga var mest intresserad av vad som hände i omgivningen och gick runt och skrek, haha. Tölten var även lite svårare då både hon och jag var trötta efter de två föregående passen. Efter att jag hade ridit kom även lilla Aragon hem från sin långvila. Som sammanfattning av kursen så är jag trotts sista passet otroligt nöjd!

På söndagen som avslut efter de ansträngande dagarna tog jag, en vän, mamma och en till i stallet en skrittur på marken där vi i familjen kommer bygga gård. Det var otroligt mysigt och välförtjänt för både häst och ryttare. Som tidigare nämnt kom Aragon hem på lördagen. För första gången fick jag sitta upp på honom och skritta en liten bit med mamma bredvid och jag är redan förälskad i honom!

Vist är dem lika varandra!

Likes

Comments

Hej! För att ni ska få lära känna mig lite bättre har jag idag tänkt att berätta lite mer om hur jag började rida, vad jag har haft för hästar genom åren osv.

Mitt hästintresse började i en mycket tidig ålder, första gången jag satt på en häst var jag inte äldre än två år.
När mitt ridintresse drog igång på riktigt var jag ungefär fyra år. Då red jag shetlandsponnys och vid ca fem år fick jag börja på ridskolan i närheten av där vi bodde. När jag äntligen skulle få åka på mitt första ridläger med min bästa vän fick jag under några dagar rida en liten shetlandsponny vid namn Texas. Jag och min lillasyster blev skötare på lilla Texas och jag slutade på ridskolan. Han är den snällaste ponnyn jag vet, jag kan inte glömma gången då jag och min mamma red vilse i skogen och han bara "visade" vägen hem
När jag var sju år skulle familjen köpa häst. Det var en otroligt stor islandshäst på fem år som hette Prins. Prins var silverskäck och är nog den vackraste hästen jag någonsin sätt. Han var otroligt snäll och helt underbar på alla sätt och vis. Den före detta ägaren av Prins äger hans mamma. Hon heter Gjalp och är en otroligt snäll häst, precis som sin son. Hon skulle aldrig göra någon illa och är den hästen som har hjälpt mig med alla grunder för min ridning. Gjalp är idag 23 år och still going strong. När Prins var sju år och jag nio fick Prins en kraftig spark av en annan häst på sitt bakben. Vi åkte in med honom till veterinären, men man såg inget som var trasigt. Så småningom börjades han sättas igång igen, men han gick inte rent. Vi åkte åter igen in med honom och röntgade denna gång. På röntgenplåten såg man vad orsaken var till hälta. En benbit hade trängt sig in en muskel. Det var ej möjligt att operera ut benbiten, utan det var bara att ta bort fina Prins. En fin sommardag 2013 fick Prins somna in. Prins är en häst jag aldrig glömmer<3
Strax efter Prins bortgång, då jag var nio år ansåg mina föräldrar att jag var mogen nog för att ta hand om en häst skälv. Jag fick låna en häst som heter Svalur. Svalur var en läromästare som hade en tidigare seger i SM och han är den häst som jag har lärt mig rida islandshäst på riktigt på. Svalur hade en växel och det var ökad tölt. Även fast Svalur var otroligt pigg och alltid var 20 meter framför när jag red ut med sällskap var jag aldrig rädd. Jag som tidigare knappt vågat gallopera. Med Svalur tävlade jag lite smått, men det var bara på skoj.
Jag hade vid elva års ålder börjat inse att jag kanske ville komma lite längre i min ridning och att Svalur trots all kärlek kanske inte var de rätta. Svalur fick åka tillbaka till sin ägare och jag åkte och kollade på en häst. Hästen hette Thorunn och var ett fyra årigt sto. Totto som hon kallades skulle vi bara låna ett litet tag och jag älskade henne över allt annat. På min tolvårsdag fick jag presenten jag knappt hade vågat drömma om. I boxen längst in i stallet stod Thorunn med presentsnöre runt halsen. Tårarna kom och jag kunde inte förstå att jag hade fått en helt egen häst. Totto var typisk unghäst, tittig och rädd för det mesta. I början var jag inte rädd när hon hoppade till för allt och alla, men efter ett tag tog rädslan över och jag såg inte längre ridning som något roligt. Mitt självförtroende var på botten och jag kände mig totalt värdelös.
För att höja självförtroendet fick jag rida hästen mamma hade tävlat mycket. Aleiga, det jobbiga stoet som inte kunde stå stilla över huvud taget och som bara verkade vare en allmänt jobbig häst. I början var jag inte så taggad på att rida henne men efter ett tag insåg jag att det var den bästa hästen jag någonsin träffat. Thorunn såldes pga att jag bara var rädd när jag red henne efter att ha åkt av typ tio gånger på två veckor.
Vi köpte Aleiga till mig och det kunde inte blivit bättre! Hon har väldigt mycket temperament och är inte en lättriden häst, men hittills har det nästan bara varit framsteg.
Vi har tävlat under sommaren 2016 med resultat som jag är mycket nöjd över och vi ska till och med rida SM i sommar! Det kunde jag aldrig tro.

Likes

Comments

Jag tänkte börja mitt första blogginlägg med att skriva lite mer om de fyrbenta familjemedlemmarna eftersom att det är dem som jag kommer att lägga mest fokus på i dem här bloggen. Det är fem hästar och en go liten katt.

Lilla katten heter Cornelis och är en bondkatt på 16 år, alltså några år äldre än mig. Han har varit vid min sida redan vid mina första andetag vilket gör att han har en stor plats i mitt hjärta (trotts att han nu håller på att gå på min dator så att jag behöver skriva om…).

De fem hästarna i familjen är två hingstar, två valacker och en är sto. Min häst som jag tränar och tävlar är stoet vid namn Aleiga från Ekeby (E: Takktur från Örvik). Aleiga, eller prinsessan som hon kallas i stallet är en envis liten dam med mycket humör på 11 år. Jag har ridit henne i ungefär åtta månader och jag har aldrig fäst mig vid en häst så snabbt som jag gjort med henne. Jag började rida Aleiga från början för att få mer pep då jag hade stora motgångar med min dåvarande häst Thorunn (som jag kommer att berätta mer om i ett annat inlägg). Aleiga är så mycket fyrgångare en islandshäst kan vara med mycket stark trav i sig vilket gör att vi kämpar mycket med att få bort travtakten i tölten. Aleiga är endast riden i ca 3-4 år (om man bortser från inridning och visning) på grund av att hon har gått med föl och haft långa viloperioder i flockarna på Ekeby. Som sexåring blev Aleiga visad på Strömsholm med ett mycket fint resultat som fyrgångare.

En av Aleigas avkommor heter Aragon från Lappdal och är nu 3 år (E: Leiknir från Lappdal). Aragon har vi ägt sedan sommaren och är en av de två hingstarna i familjen. Han är otroligt lik sin mor på både utseende och personlighet och är riktigt envis en med ett otroligt bra lynne. Hans inridning påbörjades i somras och han sköter sig exemplariskt!

Den sista hingsten heter Laban från Ekeby och är en mycket glad liten kille på 2 år (E: Reynir frá Hólshúsum). Labans mamma är våran häst Lif som vi tyvärr var tvungna att ta bort i somras. Han har sedan födseln gått i stora flockar på Ekeby vilket gör att jag inte känner han jättebra, men jag ser fram emot inridningen om några år.

Kvar är valackarna Krummi och Lindi. Det är min mammas och systers häst så det är nog bäst att jag håller tassarna borta från dem, haha!

Jag hoppas att det var ett hyfsat bra första inlägg så ses vi igen vid nästa!


(Överst: Aragon Nederst: Aleiga)

Likes

Comments