Header

Jobb, Åre, Snowboard

Rehab, prehab, nuhab, alltidhab, kvalitetshab, livshab... ja ni fattar. Vissa saker kommer aldrig kunna beskrivas i vare sig ord eller bild. Som krispiga, knäpptysta, soliga, ensamma och sociala lunchpromenader med brädan på axeln 3 dagar i rad till exempel.

Det är intressant det där hur man upplever saker när man är själv i jämförelse med när man är med vänner. I grupp går det mesta ut på det sociala. Man gör hela tiden mer eller mindre omedvetna anpassningar för att alla ska hålla ihop och må bra. Man får stå ut med att frysa när man väntar eller svettas för att komma ikapp, äta när man fortfarande är mätt eller fasta tills de andra blir hungriga, skippa de spontana utsvävningarna eller övertala de andra att man ju faktiskt har världens bästa idé. Men man får också riktig jävla kvalitetstid med sina vänner, skapa minnen ihop, göra något man älskar och dela det enorma rus av energi det ger att tura på fjället!.

När man är ensam, jag menar själv, får man ju ingen sällis. Men man får lyssna på en öronbedövande tystnad som överröstas av ens eget flås som fryser fast på kragen och bildar is i håret av den -17-gradiga kylan redan i mitten av november. När man är själv påverkas man varken av yttre eller inre distraktioner, man kan tänka oavbrutet och agera fritt. När man är själv kan man verkligen höra knarret i snön, se och njuta av vyerna och ljusets skådespel, känna iskristallerna mot ansiktet, smaka den iskalla snön och känna hur den smälter i munnen. Det sistnämnda kan ju jämföras med att släcka törsten med en snabb näve snö mellan orden som byts i en social miljö.

Jag kan inte välja vare sig det ena eller andra. Jag behöver det sociala, men jag behöver också vara själv. För utan min egentid får jag inte den där upplevelsen som är så stark att jag bara måste ta en miljon glada selfies för att försöka fånga någon form av känsla i minnet av en riktigt magisk ryss-november, men att gång på gång misslyckas. Vissa saker går ju som sagt inte att beskriva i vare sig ord eller bild. Jaja, jag fick 3 dagar selfies sparade i kameran i alla fall, från något som jag kommer minnas som världens bästa lunchraster. Att bygga upp sitt eget jobb må kanske inte synka med andra fullt ut, men att jobba morgon och kväll ger mig utrymme att vara ute i flera timmar varje dag, få solljus, träning, energi, rörelse, och få bevara min fysiska och mentala hälsa - allt medan jag gör något jag älskar.


Fångad på bild inringad av en halo. Foto: Jonas Höglund

Mötte två glada vänner på fjället också, så som man gör här alltsomoftast. Vi är många boende som pusslar i livet här i Åre, allt för att få utrymme till att få komma ut mitt på dagen. Det är ju ändå därför vi bor här!

Denna dagen fick jag sällis av fem vänner. Toppkvalitet så att säga! Foto: Matts Ekman.

​Foto: Matts Ekman

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jobb, Äventyr, Motivation, Åre, Adventure Stories

Nån som ville med och åka turskidor i Åre sa ni? 🙋🏼♀️ BRA! För ”nu”(-ish) släpper vi äntligen första resan med Adventure Stories för 2018! En nästan-repeat på det vi gjorde i mars, för det blev ju såå magiskt! (Cope hemsida, cope! 🙏)

Lite skitnervigt ändå. Som det ju är att jobba med något man brinner för och vill ska bli minst lika värdefullt för alla andra - vilket ju är hela syftet. Ok halva då. Eller nä faktiskt hela, för jag gör ju redan allt det här ändå! Jag är mest orolig över hur människan kan ha byggt upp en struktur som så många mår så dåligt i och som miljön också överbelastas av, så hårt att jag dagligen(!) matas av det i mina kanaler och sociala sammanhang, och jag hoppas så innerligt att vi kan vara den del av den nödvändiga förändringen som vi vill vara!

Vi vill ju bara fixa ett lite mysigare, gladare, hjälpsammare och sundare klimat - inombords, interaktivt och utomhus. Inte genom att fokusera på alla dessa nästan allmängiltiga problem, utan snarare på allt som människan behöver för att må bra. Som natur, gemenskap, äventyr, svingod vegomat, personlig utveckling, ny kunskap, nya vänner, peppiga aktiviteter, lyckorus, blandade sinnesintryck, vackra miljöer och magiska solnedgångar. Och att bara få vara lite människa utan att bli pressad eller ifrågasatt för att man faktiskt har mänskliga behov också.

Alltså på riktigt. Sånt som man bara känner om man släpper allt en stund. Allt.

Frågor på det?

Likes

Comments

Jobb, Äventyr, Expeditionsresor, Norge

Här bodde jag i en månad i vintervåras med 80 huskys. Här har jag solocyklat i 130 mil, havskajakat lika långt, toppturat with many different views, och hängt med valar, delfiner, lunnefåglar, späckhuggare, tumlare, sälar och havsörnar i olika omgångar. Här har jag tältat under midnattssolar och norrsken de flesta nätter jag varit här, badat i nästan alla turkosa spegelfjordar jag passerat, åkt longboard, surfat, hikat och roadtrippat så många gånger att jag tappat räkningen. Här har jag haft mitt bo, min semester och mitt kontor.

Det börjar helt enkelt kännas som mitt andra hem, för jag kan tydligen inte slita mig. Och framför allt är det oerhört fint att vara tillbaks och få visa 19 andra storögda detta arktiska paradis.

Nordnorge ju!

Vi befinner oss rätt under aurorans prime-area nånstans på 60-65e breddgraden (Tromsö på 69) som om det vore det mest naturliga i hela världen. Vilket det ju typ är här. Och vilket det också är på motsvarade sida av jordklotet vid södra polcirkeln. Sen ca 2 ggr om året kan de som befinner sig 10 grader söder om få se det de å förstås.

Det är ju rätt fett ändå, att något så exotiskt blir så självklart här uppe. Precis som allt annat här. Turkosa hav, tomma kritvita stränder och valar intill husknuten längs kusten till exempel. Sen kan ju de snötäckta dramatiska bergen och färgglada solnedgångarna ses som en bonus. Eller bara som nordnorsk standard.

Men å andra sidan, många av Nordnorges bofasta åker ju till Sverige på semester eftersom det är så exotiskt. Det säger ju en del om oss som människor i relation till våra naturfenomen. Och till mycket annat.

Det man inte har..

Men vilket jävla kontor man har ibland i alla fall. Förlåt men no words need to be excused här! Det här kan vara något av det absolut bästa och vackraste jag vet, just den här kombon av arktiska naturfenomen och djur - och jag slås av det lika hårt varje gång. Varje gång. Så man kanske inte ens behöver ställa sig frågan om vi tycker om att hänga på kontoret på just helger, jobba dygnet runt, sova för lite, kånka för mycket, tjäna delad glädje och vyer i lön?

Vi har just landat i Sverige efter en helt sagolik helg uppe i Tromsø och Skjervøy. På mitt förra jobb som konsultande designingenjör gjorde jag allt för att få jobba på tåg eller bergstoppar, kvällar eller helger, vid stränder eller bakom tältduken emellanåt eftersom jag ändå inte träffade människor vissa dagar och veckor. Jag jobbade bäst när jag fick ha mina passioner i närheten även till vardags, det hade jag ju fått erfara under det krävande plugget till civilingenjör och allt därkring om inte annat.

Som expeditionsguide är man allt annat än ledig, bekväm, utvilad och man sitter mycket vid datorn på alla möjliga konstiga platser och tider när man inte är ute och gör allt det där som man kan sitta inomhus och längta efter.

Och det går ju uppenbarligen rätt bra ändå.

Så varför baka in nån i rutiner som funkar sämre när det finns miljöer, tider och motivationstriggers som funkar bättre, bara för att det finns en kontorstradition? Framför allt när människors hälsa - och folkhälsan - skulle glänsa om vi fick vara lite människor med basala behov ibland. Varför varför varför? JAG FATTAR INTE.

Men en sak fattar jag. Att det finns så jävla mycket vackra saker i världen. Typ det här. Tänk att det mesta av jorden är täckt av det här, men att så extremt få faktiskt får uppleva det.

Vi är verkligen priviligierade här, vi som kan fara och flänga mer än en, två, tvåhundra gånger i våra liv. De flesta kommer inte ens utanför sin stad under sin livstid, så som det är för vissa av mina vänner på Kilimanjaro för att nämna ett exempel. Och många är fast på sina kontor, så som jag också var men som jag inte tillät mig vara.

Ja, vi är priviligierade att kunna välja, och jag är priviligerad i att vara lyckligt lottad att vara olyckligt lottad nog att ha varit med om ett så stort livstrauma att jag aldrig skulle sitta och vänta på livet eller på nån perfekt timing eftersom allt kan förändras, ja, imorgon och eftersom någon perfekt timing ”aldrig” finns. Man kan ha vilken begränsning, förutsättning, hinder som helst, men man kan alltid hitta sin väg eller omväg för att ändå få in de bitar som man inte kan leva utan i sitt liv - tydligen. Jag säger inte att det är enkelt, men man kan. And you’ve all heard about that specific tool before..

Allt det här som jag ägnar mig åt ser ut som en dröm och ett drömliv för rätt många, har jag förstått. Det är det tamejfan också! Men hade många av de många sett vad det både inneburit och innebär att leva och jobba så här, så tror jag att det finns nästan lika många som hade antingen tröttnat, avbrutit eller gått under för längesen och absolut inte definierat det som ett drömliv. Jag säger inte att jag är starkare än andra, jag har bara helt andra prioriteringar och bortprioriteringar än många, har jag förstått. Och kanske en annan inställning också, jag vet inte (eller jo det vet jag ju som sagt faktiskt att jag har). Men oavsett trauman eller mindsets eller inte, så har jag i alla fall inte tänkt göra annat än att göra livet så bra jag kan göra det, så länge jag får vara kvar här.

Om en timme kan allt förändras, försämras, traumatiseras - kanske till det värre, men kanske också till det bättre.

Kärlek till alla som kämpar och respekt till er som vågar.

Och tack alla vackra varelser och bjässar för att vi än en gång fick besöka ert hem, det stora blå, det största hemmet på jordklotet, det som får oss människor att bli så oerhört små.


Inflygning with a view

Tromsø

Knölvalar vid Skjervøy. Foto: Ola Skinnarmo

Späckhuggare

​Jag och Ola efter en lyckad helg på kontoret med Expeditionsresor.

Likes

Comments

Jobb, Åre

De här två dagarna av mitt liv i Stockholm har lett till både fler och större saker än två veckor hade gjort hemma. Jag älskar att komma hit och få saker gjort på nolltid, att vara på plats och bolla idéer, inspireras av multikulti, springa på aw:s och träffas irl, se många av mina vänner, knyta nya kontakter och fyllas med mängder av energi. Att åka ut till skärgården för bad och bastu, hänga med branschfolk på Husky Podcasts aw på Downtown Camper, träffa sponsorer och samarbetspartners irl och ha givande möten med goda framtidsutsikter, ta med datorn och kontoret till mysiga fik med inspirerande vegansk mat, umgås vänner på en promenad längs vattnet, titta på vacker arkitektur, väcka designådran och kreativiteten till fullt liv i nya idéer, förundras över perfektionismen och professionalismen som genomsyrar det mesta, osv osv. Att vara här är både viktigt, nödvändigt och sjukt roligt, och hade jag fått välja så hade jag bott på båda ställena samtidigt - både här och i Åre. Båda behövs, önskas och gör mig glad.

Men att vakna upp till en rosa värld med inget annat än bergen i horisonten inför en vardag som inte är lika fokuserad på att bara vara effektiv, är minst lika viktigt, nödvändigt och roligt. Minst. Om än på ett helt annat sätt.

Där är människor inte sura på varandra och viftar och tjurar i morgontrafiken, där får man alltid ett leende tillbaks från random främlingar, där finns inga borden efter rätt och fel eller ditt och mitt sätt. Där hjälps man åt, samspelar, tillåts vara människa med både brister och individuella egenheter utan att få en suck eller utfrysning. Där får man göra fel, och gör man det får man oftast hjälp med glädje och ro. Där klarar man sig själv, men här vet man att livet blir lite roligare om man fäller in armbågarna, sväljer sin stolthet och löser saker ihop, ler mot varandra och inte stressar över vare sig trafik, väder eller annat som man ändå inte kan påverka.

Det är oerhört befriande. Jag fattar inte att så många i stan inte har fattat och jag blir lika förvånad varje gång jag kommer hit, men framför allt blir jag glad att jag inte är del av en vardag som man måste hantera med skygglappar och regnrock för att inte tappa sig själv.

Men det är tur att det finns guldkorn och energigivare här med, annars hade jag fan blivit rädd på riktigt. För vad vore annars vitsen?

Likes

Comments

Jobb, Äventyr, Expeditionsresor, Norge, Miljö

Norge alltså.. denna plats som aldrig slutar växa för mig. Det är inget jag kan bocka av på nån lista av platser jag måste se innan jag dör, vilket ju ingen plats förvisso nånsin är. Jag vill se allt, men jag vill inte bocka av något. Det finns alltid mer att upptäcka än vad en enda visit kan uppfylla.

Men just Norge alltså.. jag hinner liksom aldrig fortsätta åka runt i världen och upptäcka nya platser för jag är ju så sjukt busy med att åka tillbaks hit jämt, och det här landet kommer aldrig ta slut. Kul att det händer igen redan på fredag 🙌

Jag som alltid hållit mig borta från beroenden... but this I just can’t stop. Kommer heller aldrig försöka.

Well, naturen tackar mig i alla fall för att jag kan ta tåget istället för flyget och reser kort istället för långt. Och jag tackar naturen för att den är så sagolik just här, så nära där vi bor, vår storväxta granne med extra allt. Det är väl det som är en av fördelarna med säsonger och väder - när miljön byter skepnad blir platsen en helt annan. Då finns det ännu mer att upptäcka precis just där.


Testtur i Lofoten, maj 2017 (äventyr: The Secret Life of Silow & Sander / guidejobb: Adventure Stories)

Testtur i Lofoten, maj 2017 (äventyr: The Secret Life of Silow & Sander / Adventure Stories)

No way like Norway, Lofoten aug 2017 (guidejobb: Adventure Stories)

No way like Norway, Lofoten aug 2017 (guidejobb: Adventure Stories)

No way like Norway, Lofoten aug 2017 (guidejobb: Adventure Stories)

Ervik, Lapoint, 2013 (jobb/resa)

Hoddevik sept 2017, (resa)

Testtur i Lofoten, maj 2017 (äventyr: The Secret Life of Silow & Sander / Adventure Stories)

Glaciärkurs, Jotunheimen, sept 2017 (kurs: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Uteguiden)

Glaciärkurs, Jotunheimen, sept 2017 (kurs: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Uteguiden)

Glaciärkurs, Jotunheimen, sept 2017 (kurs: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Uteguiden)

Glaciärkurs, Jotunheimen, sept 2017 (kurs: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Uteguiden)

Hundspann och vildmarkscamp i Lyngen, Camp Tamok, april 2017 (praktik: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Lyngen Outdoor Experiences)

Havskajak från Nordkapp till Lofoten, juni-aug 2016 (äventyr: Pupper på tur)

Hundspann och vildmarkscamp i Lyngen, Camp Tamok, april 2017 (praktik: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Lyngen Outdoor Experiences)

Testtur i Lofoten, maj 2017 (äventyr: The Secret Life of Silow & Sander / guidejobb: Adventure Stories)

M/S Stockholm runt halva Svalbard, juni 2016 (guidejobb, Expeditionsresor)

Hundspann och vildmarkscamp i Lyngen, Camp Tamok, april 2017 (praktik: Vildmarks- och äventyrsguideutbildningen / Lyngen Outdoor Experiences)

Testtur i Lofoten, maj 2017 (äventyr: The Secret Life of Silow & Sander / guidejobb: Adventure Stories)

Likes

Comments

Åre, Jobb, Äventyr

Fjällen bjussar ju alltid på lite bättre beach-walks. Och har man jobbat inomhus hela dagen är det ju dessutom lite extra mäktigt att få komma ut till det här!

Fast nää egentligen. Det är alltid lite extra mäktigt i fjällen. Alltid.

Idag började jag jobba på Copperhill. Extra förstås, jag har ju ca en miljon andra projekt och idéer på g samtidigt och kan inte tänka mig att avsäga mig möjligheten att få vara utomhus MYCKET, fortsätta tälta MYCKET, fortsätta guida MER, fortsätta äventyra och fortsätta bygga upp vårt Adventure Stories med hela hjärtat.

Hur det är att stå på stand-by som frukostvärdinna och lunchservitris när man har 3 utbildningar, har jobbat som civilingenjör i 5 år, ärats med priser, föreläst för ekonomer och näringsliv, drivit eget och haft en fast inkomst? FANTASTISKT! Frukostbuffé - good, tidiga morgnar - good, lediga eftermiddagar - good, work with a view - good, arbete i rörelse - good, arbete med människor - good, morgonmänniskor i fjällen - good.. what’s not to like?! Den bästa lön och det bästa pris jag fått är trots allt dagsljus, spontanitet, tid för människor, tid för mina starkaste passioner och drivkrafter, en sagolik boplats, bättre hälsa på alla vis, starkare sociala relationer, och ren glädje.

Vad är viktigare än det, förutom att överleva förstås? 


Likes

Comments

Jobb, Äventyr, Expeditionsresor, Norge

Dessa 1,8m höga fenorna, eller ”fingeravtryck” om man så vill, höll sig i ett kryll precis intill våra ribbar. Det var november, jag var på jobbet och det var en minst sagt mäktig känsla att stå mitt ute i ett arktiskt hav, omgivna av snöpudrade berg och ett ljus som bara finns norr om polcirkeln, och inte veta åt vilket håll man ska titta eftersom dessa maffiga varelser var precis överallt! Intill båten, långt bort, bakom, framför... överallt!

Vissa späckhuggarpopulationer rör sig alltmer norrut för den mer tillgängliga sälen. Andra populationer, som denna, följer den 600 miljoner ton sillen som rör sig hit, och på grund av den ökande turismen i Nordnorge sker ett ständigt arbete och samarbete mellan forskarna, turistnäringen och yrkesfiskarna för att kartlägga och sprida information om dessa fantastiska rovdjur och hur man beter sig för att varken skada djuren, störa dem eller påverka deras naturliga beteenden.

Därför känns det allt annat än dåligt att åka dit och jobba med denna typen av valskådning (späckhuggaren är en tandval), som jag annars aldrig förespråkar. För det finns dessvärre de organisationer och privatpersoner som mer tänker på sig själva och sina turisters inbetalda pengar än på vad som är ett sunt beteendeförhållande mellan människa och djur.

Men egoister finns å andra sidan överallt de med. Och det är oerhört svårt att skydda sig eller omvärlden mot dem. Men man kan försöka, och framför allt läsa på, för att inte omedvetet bli en av dem.

Om en vecka far vi tillbaks hit upp till våra fantastiska kollegor i Tromsø för att informera, observera och lära oss ännu mer om en av våra mäktigaste, och mest förgiftade, rovdjur. Animal Planet irl är ju en av de bästa, häftigaste och mest empativäckande skolorna som finns! 💦🐋

Likes

Comments

Motivation, Åre

Imorse(?) väcktes jag kl 3 av plogbilen som härjade utanför fönstret. Jag kunde absolut inte somna om, men eftersom det var just plogbilen så fanns det ju mycket viktigare saker att göra än att bry sig om att inte kunna sova. Som att dra på sig duntofflorna och gå upp och fixa ihop en varm kopp chiliflingor, svartpepparkorn, torkad nejlika, kardemummakärnor och kanelstång med sojamjölk, tända några ljus, baka in sig i en filt i myshörnan och titta ut över den alldeles kritvita byn som fluffat upp sig ordentligt under natten, medan den första riktiga vintersnön fortfarande singlade ner i mörkret över ett alldeles tyst och stilla Åre ackompanjerat skön plogbilssång. Till exempel. Den känslan ändå 😍

Förra årets november var dumpig, solig och folktom och vi fick många fina snowboardturer i pudret innan folkstormen tog över vintern. Men vet ni vad? I år ska jag lära mig åka på två brädor igen. Det är faktiskt en rätt stor grej för mig.

Men jag har ju å andra sidan också sagt det de senaste 5 åren, och inte ens när jag bodde här 2012 och inte gjorde annat än att åka bräda varje dag under alla ljusa timmar i 5 månader, kunde jag ägna ens ett enda ynka litet åk åt att testa skidor, inte heller under skidtestarhelgen när det var gratis.

Är jag skogstokig eller bara (över?)driven när jag är driven nog att bry mig mer om passion än pengar?  


Likes

Comments