Igår var det min fina mammas tur att fylla 50 år. I lördags överraskade vi henne rejält med en STOR fest som blev så otroligt lyckad så jag inte förstår det själv. I tre månader har jag och mina systrar tillsammans med pappa planerat, funderat och smygt runt. Att planera en fest för 85 personer är inte BARA har jag förstått nu. Herregud vad mycket förberedelser det är. Har inte sovit en hel natt sen vi kom på att vi skulle fixa en överraskningsfest. Men oj vad bra det blev. Så HIMLA BRA. Mamma grät och skrattade, dansade och sjöng, och hennes min när hon kommer in i lokalen för att se alla nära och kära stå upp och sjunga för henne, det kommer jag aldrig glömma. Det finns ingen som var värd en sån här fest mer än min mamma. Lilla fina mamma. Som jag älskar dig. Finns inget på denna jord jag inte skulle göra för min familj.

För många var det bara en fest. Och man kan tycka att det låter konstigt att jag är så känslosam över just det här. Men det här var så otroligt mycket mer för mig än bara en tillställning med alkohol och liveband. Det var lite balsam för själen. Ett bevis på att vi uppskattar varandra så mycket. Ett bevis på hur sammansvetsade vi faktiskt är. Hur BRA vi faktiskt är när vi är tillsammans.

Hur glad jag än är att kvällen blev lyckad, så var det viktigaste ändå att mamma blev så överraskad och lycklig. Hon behövde en kväll för att tänka på allt annat. Att få vara genuint glad och bara bli bortskämd, inte vara den som tar hand om alla andra. Känna sig älskad. Nu hoppas jag att hon får hålla i den här glädjen ett tag, och att vi andra också får det. Det är så mycket tråkigt som hänt i februari de senaste åren så vi behöver en paus från det nu. Men vi vet också att det även i år finns risk för att det tråkigaste sker. Min fina morfar. Vi får bara ta hand om varandra och komma ihåg att allt blir bra bara vi är tillsammans. Nu har vi iallafall ett väldigt fint minne att ta med oss från denna äckliga månad.

PS. Mamma sa att hon blev kär på nytt i pappa efter det här. DET om något är ett tecken på att kvällen blev lyckad. Bli nykär efter nästan 30 år tillsammans med tre barn. Det värmer i hjärtat.

Visa uppskattning för de ni älskar medan det finns tid. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Att skriva de orden har aldrig känts mer rätt än nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vara gladare

Året som gått har jag varit arg. Inte otrevlig. Inte öppet arg mot folk. Men arg på mig själv, på mina närmsta i tysthet, på Sverige, på världen, på idioter och på små dumma struntsaker. Det har varit en ond cirkel. Det börjar med något litet, går över i något större, dämpas av något bra, och sen börjar det om igen. Irritationen lämnar inte kroppen för att det ständigt finns något som triggar upp mig.

Egentligen vet jag ju att jag inte är en arg person. Det är bara som att jag saknat något slags filter. Som att jag haft en STOR skylt i pannan där det står att jag är som en friparkering för allt dåligt som finns här i världen. Jag suger åt mig som en svamp, vill förstå mig på saker och när jag inte gör det blir det totalt kaos. Jag måste lära mig att släppa saker. Jag vill bli bättre på att inte låta andra människor påverka mig på det viset. Bara låta det viktiga komma in, och låta det dåliga stanna utanför. För jag lider av det. Och andra också när de får ta del av det. Det är inte kul att vara arg, framförallt inte kul att vara arg på sig själv för att man inte är den personen man vill vara. Den personen man vet att man faktiskt är under all denna frustration.

Första steget till det här tror jag är: jag behöver få lite mer kärlek från mig själv. Trygghet. Känna mig trygg i mig själv. Jag har några dagar på mig innan detta året är slut, så jag borde kunna komma en bit på vägen iallafall.

Likes

Comments

Så var det nytt år, igen! Tiden går fort, jag höll inga nyårslöften, största delen av tiden flöt bara iväg i tomma intet osv. Det gamla vanliga för min del med andra ord. Förra veckan var jag ganska inne i tanken att ett nytt år är inte mer än just det, ett nytt år. Det är ingen ny start, det är ingen möjlighet att ändra på något, för det är ju trots allt "bara" en siffra i kalendern. Jag tänkte "varför sätta upp mål för ett nytt år när man kan göra det när som helst egentligen". Och visst finns det en sanning i det. Lika som varför vänta till måndag med det nyttiga livet när du kan börja nu? Varför vänta till nästa månad med att börja spara pengar när du lika gärna kan sätta över en hundring idag och BÖRJA NU.

Men sen ändrade jag mig. Inte på nyårsafton, och inte dagen efter heller för den delen. Utan faktiskt just nu. För fem minuter sedan. Ett nytt år är ju egentligen inte mer än det, men det är ju ändå ett NYTT år. Alltså en perfekt tid för att börja något nytt. Ett nytt tankesätt, en ny livsstil, en ny morgonrutin eller vad som helst. Kalendern är helt tom, och 2017 blir lite som att vända blad till ett nytt kapitel. Även fast jag egentligen bara vill spy av tanken på att jag tänker det.

Som du ser. Rätt så jäkla kluven på den här punkten. Förstår knappt ens själv vad jag skriver. Det jag försöker få fram är att trots att jag på senaste tiden varit mot hela grejen med att se 1 januari som ett startskott (kanske mest pga att jag alltid varit fruktansvärt dålig på att hålla alla tusen nyårslöften jag satt upp för mig själv) så har jag ändrat mig på något sätt. Jag ser det inte längre som en chans att ändra hela livet och lova mig själv massa saker. Men jag ser det som en möjlighet att lämna det gamla, som jag inte varit så nöjd med, bakom mig. Och blicka framåt. Sätta upp små mål för mig själv som jag kan jobba på kommande tiden. Dela upp i små delmål. Inte känna press genom att lova mig själv att jag SKA göra en massa saker. Utan bara tänka på det jag skulle må bra av och göra det för min skull.

Mina mål kanske dyker upp här, eller så gör de inte det. Någonstans ska de skrivas ner iallafall. Så jag påminns om att ett nytt år faktiskt kan betyda något mer än att det bara gått ytterligare några dagar här i livet.

Likes

Comments

Idag har jag postat iväg en tavla som jag målat! Första sålda objektet! Sjukt! Hehe. Det firade jag med att gå en sväng på stan i jakt efter ett par byxor, något mjukt och skönt men ändå fint nog för att ha ute bland folk så att säga. Hittade mycket fint men inte ETT ENDA PAR i min storlek? Hur är det ens möjligt? Var nog inte meningen idag.

Nu sitter jag och äter lunch/sen frukost. Salamimackor, frukt och brysselkål! Första gången jag smakar brysselkål, men det var förvånansvärt supergott faktiskt! Jag hade inte så höga förväntningar, men stekte dom i smör och ströbröd och det blev riktigt bra. Ny favorit!

Ikväll ska jag och Karl på lägenhetsvisning och sen är jag bjuden på broccolisoppa i Brunflo. En BRA dag idag alltså!

Likes

Comments

En sak som jag verkligen gillar med mitt hem är mina muggar. Eftersom att jag har en aning svårt att bestämma mig för en serie så har jag fått till en samling med blandat från Marimekko, Rörstrands Filippa K, Höganäs, Kurbits och Arabias muminmuggar.

Men jag tycker inte att det gör så mycket. Jag vill kunna välja efter humör vad jag ska dricka mitt kaffe ur. Det blir roligare då. Jag tror nästan att jag fått ett lätt beroende av fina muggar/koppar. Eftersom att jag gillar dom så mycket så brukar jag posera med en mugg i handen ibland när jag äter frukost.

Ni ser ju. Glad man blir av en liten kopp kaffe! Hehe

Likes

Comments

​Det var ett tag sedan. Det är ingen nyhet egentligen att jag är usel på det här med att hålla en blogg vid liv, det har jag vetat sen jag startade första bloggen 2007 någon gång (Shit). På något vis så kommer jag alltid tillbaka till att jag VILL skriva, vill ha något internetspace att skriva av mig på och egentligen mest för att jag älskar att läsa andra bloggar, tycker det skulle vara kul att ha en FIN blogg och många trogna läsare. Och det är väl där problemet ligger. Det blir prestationsångest för att jag vill skriva fint, jag vill lägga upp fina bilder, vill ha något roligt att skriva om. Men istället så låser det sig för att jag vet att jag inte är lika bra som jag vill vara. Ångest alltså. 

Okej, nu låter det värre än vad det är. Jag går inte runt med ångest över att jag inte har en fin eller drömmig blogg varje dag. Det är mer att när jag väl känner att jag vill skriva av mig, så bubblar det där upp. Även fast jag bara skulle vilja skriva upp ett gott recept till någon fantastisk maträtt som jag testat så blir det bara tomt. Jag sätter mig och. JAHA. Det här är det jag har att skriva om. Ett recept. Som jag inte ens kokat ihop själv utan kopierat rakt av från någon annan kreativ människa. Det är sjukt, men jag har fastnat i en sån liten grop där jag bara undrar vad jag är bra på. Sen SJÄLVKLART har jag dagar då jag mycket väl vet att jag är bra på en rad olika saker. När jag är peppad och vet exakt vad jag vill göra och kreativiteten bara flödar. Men för det mesta så är det inte såna dagar just nu. 

Deppigt blev det ja. Men det jag tänkte komma fram till var att: Jag tänkte försöka tvinga mig själv (Okej inte tvinga, det är aldrig en riktigt bra lösning, men peppa mig själv ;-) till att inte känna att jag måste skriva på ett visst sätt, använda speciella ord, lägga in fina bilder (Om jag inte vill hehe), utan bara skriva. Och skriva det som jag vill skriva om. Kanske något tråkigt, något roligt, ett recept, om en katt eller bara om vädret. Eller kanske om det slår runt riktigt och jag blir en fena på smink, kanske en sminkvideo. Utan press från mig själv. Det är det som ska vara det viktiga.

ALLTSÅ. Nu tänker jag inte läsa igenom den här texten och slipa i tre timmar, utan nu börjar jag direkt. Jag vet inte ens vad jag skrivit eller om det hänger ihop. Men. Allt är inte perfekt. Nu ska jag ta mig upp ur sängen och försöka mig på att färga mina ögonbryn. Dom är verkligen inte perfekta överhuvudtaget just nu. 

Kram

Likes

Comments

Snapshots från när man sitter hemma och sjunger halsen av sig i väntan på att åka iväg hela helgen med laget. Dubbelmöte står på helgens meny.

Det är det jag gör just nu, sitter på bussen påväg mot Luleå för att sova där. Imorgon åker vi sista biten upp till Kalix för att spela helgens första matchen, efter den vänder vi och åker till Piteå för att ladda om för andra matchen på söndag. Det ska faktiskt bli roligt. Har ju världens bästa lagkamrater så det kan inte bli annat än bra. Att vi ska möta serieledarna imorgon är en annan femma. Men det är bara att spela!

Det här är livet just nu. Träningar i princip varje vardagskväll och match på helgerna. Men det finns ju en charm i det också, annars skulle man inte göra det. Lagsporter är något speciellt!

Likes

Comments

Idag är det min farfars födelsedag. Vi sitter just nu på minneslunden och har lämnat blommor som grattis den här gången. Det är fint här, men jag kan inte rå för att jag får en konstig känsla i kroppen också. Lustigt det där med döden. Men fint på något sätt att kunna "hälsa på" ändå. Det är alltid någonting.

Likes

Comments

Jag HATAR när det blåser. Det kan gärna regna eller bara vara allmänt grått ute, men att gå ut och behöva hålla ihop jackan och titta snett nedåt för att inte få fulla ögonen med grus som yr runt, det är inte riktigt min grej.

Det är nästan så att jag är tacksam över att jag har fått en äckligt ond hals idag så det har varit helt ok att ligga inne med gott samvete. Jag verkar dock nästan vara expert på att hitta anledningar till att ta det lugnt. Men idag är det verkligen sant. Min hals håller på att göra mig galen, så dagen har till viss del gått åt till att dricka te, lyssna på P3 dokumentär och måla lite. Blir som vanligt ingenting fulländat. Men ändå en skön känsla att bara kladda på en duk.

Imorgon är det jobb igen, så ikväll ska jag forsätta att kurera mig i soffan framför vår stora fina tv. (....)

Likes

Comments

När livet känns upp och ner och bak och fram. När man inte riktigt vet in eller ut på någonting och inte ens kan ta in vilken veckodag det är. Då får man ta ett glas rött med gott samvete.

Det har dessutom regnat hela dagen. Ännu mer anledning till gott samvete där. Såna här dagar ska man bara ta sig igenom. Det hjälper.

Likes

Comments