Efter intensiva dagar av resande i DC, New York och Boston så var det lite skönt att komma till värdfamiljen och kunna vila ut. Tyvärr blev det inte riktigt så mycket vila som jag hade önskat, då dagarna runt julen innebar ett väldigt hektiskt schema. Eftersom min värdsyster fyllde femton samma vecka, så skulle även ett födelsedagsfirande klämmas in bland alla julmiddagar.

Jag och födelsedagsbarnet

Min julafton blev väldigt bra. Jag ägnade förmiddagen åt att ha videosamtal med familj och kompisar, och fick därmed ta del av deras julfirande lite på avstånd, vilket var mysigt. Kändes smått surrealistiskt att se dem sitta och öppna julklappar, samtidigt som jag själv satt på verandan och åt isglass i 22°C värme. En positiv överraskning var att jag inte fick speciellt mycket hemlängtan. Eftermiddagen bestod av matlagning då jag, min värdmamma och min värdsyster Aleks gjorde vårt bästa för att skapa ett svenskt julbord. På menyn stod lax, kokt skinka, potatisgratäng, tomtegröt, köttbullar, brunsås, och grönsallad. Resultatet blev helt klart över förväntan!

Köksgänget

Min värdbror och värdpappa utgjorde tillsammans ett stort störningsmoment under de timmar vi ägnade åt att laga allting. Uttråkade gick de runt i köket och klagade på att det inte finns något kul att göra när det inte visas bra fotbollsmatcher på TV. Samtidigt stod vi i köket och var smått stressade över att försöka hinna få ihop middagen i tid. När jag föreslog att den uttråkade duon skulle fylla sin dötid med att hjälpa till i köket, så svarade min kära värdpappa att han aldrig gör "saker som tillhör kvinnans plikt". I stället bestämde han och min värdbror sig för att lämna oss med matlagningen och gå ut i trädgården för att dricka öl och försöka skjuta ner ekorrar från träden (?!?!?)

Älskar patriarkatet mer än allt annat :)))

På kvällen kom värdfamiljens närmaste släkt över för att ta del av julbordet. Det verkade som att maten gick hem hos alla - speciellt tomtegröten, som de öste socker över och åt i mängder. Jag njöt som aldrig förr av maten, eftersom det mesta på julbordet var sådant som jag inte har ätit sen jag reste från Sverige.

Julbord och kakor<3

På kvällen hade värdfamiljen en julaftonstradition att sitta vid granen och spela spel och äta choklad. Stämningen var lättsam och härlig, och jag har nog aldrig tidigare trivts så bra i värdfamiljens sällskap som då.

Värdsystra och jag

I kontrast till en fin julafton blev juldagen verkligen inte någon höjdpunkt för mig. När min värdmamma väckte mig på morgonen (genom att skrika "good morning jingle bells - it's the best day of the year!!!!") så vaknade jag med en ganska ordentlig förkylning. Jag berättade att jag kände mig febrig och fick det underbara svaret att jag nog mest ömkade mig, samt att allting skulle kännas bättre om jag satte på mig smink. Vi öppnade julklappar och jag fick jättemycket mer av min värdfamilj än vad jag brukar få i Sverige. Dyrt smink, dyra smycken, dyra kläder, dyra klackskor. Jag uppskattade så klart mycket av det jag fick, men känslorna av uppskattning fick också sällskap av ångest över att ta emot ett så sjukt stort överflöd av saker jag egentligen inte behöver.

Julgranen med tillhörande berg av julklappar

Senare åkte vi till en stor fancy släktträff där det delades ut ännu mer julklappar, och jag till och med fick presenter avfolk jag aldrig tidigare träffat. Det här var en juldagskväll som innehöll rätt mycket alkohol, vilket var långt ifrån det bästa för min förkylning och mitt halvdåliga humör. Först en timma mingel med cocktails, sen drinkar till både förrätt, huvudrätt och efterrätt. Jag tycker ärligt talat att det suger att vara berusad när det inte är i festsammanhang - har svårt att se poängen med att dricka massa alkohol på släktmiddagar, speciellt släktmiddagar där barn också ska närvara. Men att tacka nej till det som serveras ses som oartigt. Ur ett svenskt perspektiv låter ju inte oartighet som en stor grej, men hos amerikanska överklassen ses det verkligen som något otroligt viktigt. Under kvällen kom min värdmamma då och då fram för att viskande påminna om någon artighetshandling som hon tyckte att jag och min värdsyster borde utföra. Ständigt tacka värden och värdinnan för allting, säga "yes sir" och "yes ma'am", sitta fint, bara prata när vi blir tilltalade, osv.

När jag och min värdsyster efter middagen gick för att be om att hjälpa till med disken så fick vi till svar att det inte behövdes. Vi gick därför och satte oss i salongen igen, men hann bara vara där i någon minut innan min värdmamma kom fram och väste att vi genast måste gå och tillbaka till köket och återigen be om att få hjälpa till - att vi nyss fått till svar att vår hjälp inte behövdes var, enligt min värdmamma, ett tecken på att vi inte hade frågat tillräckligt artigt. Ännu en gång gick vi därför till köket och erbjöd vår hjälp, bara för att ännu en gång få ett nej tack som svar, vilket ännu en gång ledde till min värdmammas irritation över vår så kallade artighetsbrist. Suck. När det äntligen var dags att avsluta släktmiddagen så var jag totalt slut av förkylning, alkohol, artighetsfraser, och ett evigt lyssnande på sexism, homofobi och rasism. God jul:)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Bussen från New York kom till slut fram till Boston och jag och Alice lyckades orientera oss till huset där vi skulle bo under våra fyra dagar i staden - hos Alices kusin Eric, hans fru Eugenia, deras ettåring Luna och hunden Momo. Vi anlände trötta och blöta vid midnatt och somnade direkt. Tidigt på morgonen väcktes vi av skrik från en förkyld Luna och blöta slickningar från Momo. Pannkaksfrukosten ackompanjerades av svenskt kaffe, vilket jag inte hade druckit på fem månader. Har nog aldrig smakat bättre

Provar på småbarnslivet

Erik och Eugenia är båda forskare, och flyttade till Boston i samband med att de båda skulle börja arbeta på Harvard universitet. Vår första dag i staden var Erik ledig och erbjöd sig att visa oss runt. Med Luna i barnvagnen promenerade vi genom parker mot centrum, medan Erik pekade ut byggnader och vi jämförde våra upplevelser av att bo i den amerikanska södern med hans upplevelser av att bo i norr. Väldigt stora kontraster, eftersom södern är känt för att vara extremt konservativt, medan Boston är en väldigt liberal stad där en stor andel av befolkningen är internationella studenter och forskare.

Lite kallt, men väldigt härligt

Förmiddagspromenaden ledde fram till Bostons bibliotek, där vi släppte lös en nyvaken Luna på barnavdelningen. Där var väggarna dekorerade med hälsningsfraser skrivna på mängder av språk, och mellan bokhyllorna fanns små labyrinter, pussel och andra leksaker designade för att stimulera problemlösning. Jag satte mig i en av barnavdelningens fåtöljer, kolla på alla besökande barnfamiljer och fascinerades av hur många av barnen som verkade vara flerspråkiga. Troligen för att de - likt Luna - har forskarföräldrar med olika modersmål, som träffats i samband med internationella tjänster.

Luna och Alice undersöker biblioteket

Efter besöket vid biblioteket tog Erik med sig Luna hem, och jag och Alice fortsatte strosa runt i staden i några timmar. Vi åkte sen tillbaka till huset för att äta middag tillsammans med familjen och därefter ägna kvällen åt att dricka glögg och (försöka) dekorera julkakor.

Smått brända kakor, med lite hundhår i glasyren - men gjorda med kärlek!!

Nästa dag åkte jag och Alice ut till hamnen, till det museum som beskriver hur det gick till när "the Boston tea party" blev startskottet för den amerikanska revolutionen. När vi kom dit fick vi, tillsammans med de andra museibesökarna, ta del av ett rollspel som utspelade sig då den historiska protesten ägde rum. Vi alla tilldelades var sin karaktär som tillhörde gruppen av de amerikanska patrioterna. Två skådespelare ledde oss från ett demonstrant-möte i en hamnlokal, vidare ut på en båt där vi dumpade te i vattnet, och slutligen ner i hytterna där vi fick höra om engelsmännens reaktioner på demonstrationen.

Beskrivningen av min karaktär. Och två av de lådor som var fyllda med Brittiska Ostindiska kompaniets te och som under protesten slängdes över bord.


En av de amerikanska patrioterna leder protesten. Med några inte så historisk korrekta skyskrapor i bakgrunden

Efter rollspelet fortsatte museibesöket på ett mer traditionellt sätt med filmvisning, utställningar och souvenirbutiker (morfar: jag köpte något till dig därifrån som du kommer gilla!). När vi var klara på museet gick vi till en utställning av pepparkakshus som arrangerades av någon sorts arkitektfirma. Därefter promenerade vi till Cambridge-området, där vi vandrade runt bland Harvards och MITs universitetsbyggnader och besökte bokhandlar.

Två av pepparkakshusen på arkitektfirmans utställning


Lite av utbudet i Harvards bokhandel. Kritik mot kapitalism, feministisk historia, och parodi på Donald Trump. Väldigt annorlunda jämfört med den typ av böcker som ofta finns i bokhandlarna "hemma" i konservativa Georgia.

Vår sista heldag i Boston åkte vi till John F. Kennedy museum, där vi spenderade nästan hela dagen. Vi fick ta del av en perfekt mix av utställningar, guidade tourer, kortfilmer, och fotoväggar. Kändes kul och inspirerande att lära sig mer om John F. Kennedy, hur han bedrev sin politik och vilken inverkan han hade på bland annat införandet av medborgarrättslagen. Också intressant att få veta mer om hur händelser som Kubakrisen, Vietnamkriget och rymdkapplöpningen påverkades av att han var president.

Affisch och pins från valkampanjen


Fotoutställning med tänkvärt citat

På kvällen fortsatte vi på dagens Kennedy-tema genom att kolla på filmen "Jackie" som handlar om Jacqueline Kennedy och hur hennes liv förändrades när hennes man sköts till döds. Dagen därpå ägnade vi ännu en morgon åt lite hund- och barn-passning, innan det var dags att säga hejdå till Erik, Eugenia, Luna och Momo., och sedan åka till Bostons flygplats för att ta varsitt flyg hem till våra respektive värdfamiljer.

<3

Likes

Comments

Efter fyra dagar i Washington DC åkte vi alltså buss till New York, där jag och Alice spenderade 2,5 dagar tillsammans. Efter att ha checkat in på vårt hostel (som verkligen överträffade förväntningarna) så började vi kvällen med att äta de godaste hummerrullar jag någonsin smakat. Vi promenerade sen vidare genom staden, där vi kollade på överdrivna juldekorationer, skridskoåkare vid Rockefeller, och slutligen Times square. Ger den kvällen högsta betyg, trots kylan!

Här är resultatet från när vi bad andra turister fota oss framför den stora julgranen vid Rockefeller. Fotograf nummer 1 missade skärpan och fotograf nummer två lyckades missa både ljuset och hela julgranen. Tredje gången gillt!


Skridskoåkning och julskyltning


Att vandra runt på Times Square och dricka varm choklad och prata om livet<3
Dag nummer två gick vi längs "the high line" - en övergiven upphöjd järnväg, som nu är ombyggd till en lång och smal park som erbjuder drömutsikt över staden. Vi följde parken till Whitney Houston museet, där vi stannade för att återfå värmen och göra några fynd i souvenirbutiken.

Klistermärken med power-budskap som jag köpte på museet

Eftermiddagen fortsatte med julklappsköp på Chelsea market, ​cupcakes på Magnolia bakery, en promenad ut på Brooklyn bridge, och julmarknad på Union square. Kändes nästan overkligt ibland, att vandra runt där bland skyskrapor och storstadsmänniskor och i verkligheten uppleva alla de platser som så ofta syns i filmer. Jag gick omkring med uppspärrade ögon och fotade och filmade typ allt. Mvh turisternas turist

Och där stod vi på Brooklyn bridge

På kvällen var det dags för det vi båda nog hade sett fram emot mest - att se musikalen Chicago på Broadway. Under två timmar framkallade musikalen glädjetårar, gapskratt och entusiastiska applåder - och jag kände till hundra procent att det var värt pengarna. Vi gick ut från teatern och möttes av en sen kväll med isande vindar, som fick oss att börja skaka och hacka tänder under de få minuter det tog oss att gå med raska steg till närmaste Starbucks. På vägen dit passerade vi bänkar med människor som med stelfrusna fingrar satt och spelade julmelodier, i desperat hopp om att tigga till sig någons växelmynt. Känslan av att min musikalbiljett var värd priset ersattes av en känsla av skam, och jag tänkte på hur många måltider de pengarna hade kunnat gett människorna på bänkarna. Jag köpte en mugg varm choklad till mannen som tiggde utanför Starbucks, och han gick lite senare fram till oss - berättade om sitt liv, hur han hamnat på gatan och nu försökte överleva timme för timme i kylan. Kan inte sätta ord på det fruktansvärda i att det finns människor som är så utsatta. Människor som helt saknar stöd och skyddsnät från samhället. Människor som tvingas ta en timme i taget, medan vi som haft turen att födas med privilegier går förbi dem - och i bästa fall ger något så obetydligt som en varm kopp eller några mynt - innan vi sedan fortsätter med turistande och julklappsshopping. Jävla skitvärld.

Dagen därpå var det dags att lämna New York för att med buss åka vidare upp till Boston. Bussen skulle avgå på eftermiddagen, så vi hade lite tid att strosa runt i staden efter att vi checkat ut från vårt hostel. Ulrika (en av de GRSP-studenter som var med under Washington-resan) var i New York med sin pojkvän Mattias, så vi mötte upp dem på ett café för att fika tillsammans innan det var dags för mig och Alice att gå till vår buss. I sällskap av en allt tilltagande snöstorm fick vi sen stå och vänta mycket längre än planerat, eftersom bussen visade sig vara försenad. När den tillslut kom fram och vi fick stiga på var vi blöta kalla och sura. Passande nog visade det sig att bussresan skulle ta dubbelt så lång tid som planerat, eftersom ett fel på vindrutan innebar att hastigheter snabbare än snigelfart var en säkerhetsrisk. Tack och lov för busschauffören, som inledde resan med att ta tag i mikrofonen och hålla en monolog, fylld av cynisk humor som lyckades lätta lite på den allmänna piss-stämningen.

När livet är på topp:)))))

Likes

Comments

Efter en sjukt intensiv plugg-vecka med slutprov i alla kurser, var det obeskrivligt skönt att få jullov. 8e december till 8e januari kommer bestå av en hel månads ledighet. Jag inledde jullovet med åka till Washington DC tillsammans med fyra andra GRSP-studenter; Alice och Ulrika från Sverige, Sofie från Danmark, och Henry från Skottland. Efter en lång resa med nattbuss kom vi tillslut fram till huvudstaden, precis i tid för att se solen gå upp över parlamentsbyggnaden och Washingtonmonumentet.

Bussmys och utsikt!

Vi checkade in på vårt hostel och maxade sen dagen genom att vandra runt i staden och göra så mycket som möjligt. Väldigt kul, men smärtsamt mycket promenerade för fötterna.

Vita huset. Svårt att greppa att Donald Trump faktiskt befinner sig där. Utanför pågick en demonstration för att få USA att främja demokrati och mänskliga rättigheter i olika u-länder.


Washington monument. Mycket ansträngning resulterade tillslut i detta turist-foto


Kolla så härliga vi ser ut! Perfekt resesällskap<3


Under eftermiddagen besökte vi förintelse-museet., som var extremt välgjort och väldigt berörande. Bilden längst till höger visar en utställning av skor som tillhörde människor som gasades ihjäl.


Ett av museets alla väggcitat. När vi gick genom den del som handlade om hur nazisterna tog makten så kändes det skrämmande tydligt att det går att dra paralleller till vår nutid.


På kvällen hängde vi i Chinatown

Nästa dag gick vi till Lincoln memorial, som kändes så mycket större och finare i verkligheten än vad jag hade förväntat mig. Vi läste patriotiska skyltar, tog massor av bilder, och njöt av perfekt soligt vinterväder. Senare promenerade vi genom staden för att besöka krigskyrkogården Arlington cemetery, där bland annat medlemmar av Kennedy-familjen är begravna. Svårt att ta in kyrkogårdens storlek och hur otroligt många människor som ligger begravda där.

Alice, Ulrika och Sofie! Och Lincoln memorial


Arlington krigskyrkogård. Bild nummer 2 visar president John F. Kennedys minnesplats, med hans berömda citat "ask not what America will do for you, but what together we can do for the freedom of man"

På kvällen gick jag, Alice och Henry till museet för amerikansk ursprungsbefolkning. Utställningarna kändes väldigt välgjorda och det var otroligt lärorikt att läsa om ursprungsbefolkningens historia och kultur. Något vi reagerade på var att museets namn var "The national museum of the American Indian" och att även alla utställningar benämnde ursprungsbefolkningen som indianer i stället för "native Americans". Kändes väldigt fel att museet använde ord som är så starkt förknippade med förtryck och upprätthållandet av postkoloniala strukturer.

En tavla och en utställningshall med stjärnhimmel

När vi sen vandrade vidare hamnade vi i ett moraliskt dilemma då vi såg en ganska stor ryggsäck ligga lämnad vid en stor korsning mitt i stadskärnan. Rapportera det eller inte rapportera det? Om vi rapporterar, hur gör vi i så fall det? Om vi inte rapporterar, tänk då om hela staden sprängs och vi blir de enda som hade kunnat stoppa det? Det slutade med att vi googlade fram ett nummer till stadspolisens anonyma tipstelefon. Vi ringde och kände oss lite stolta över vårt civilkurage, tills att polisen som svarade mer eller mindre började skälla ut oss för att vi inte hade ringt direkt till nödnumret. Inte lätt att göra rätt som turist i the capital of 'Murica

Henry ringer polisen och Alice agerar moraliskt stöd

Nästa dag gjorde vi ytterligare tre museibesök - först national archives där vi såg självständighetsdeklarationen, sen naturhistoriska och slutligen Washingtons konstmuseum.

Naturhistoriska


Konstmuseet. Här tog jag massor av bilder, men inte en enda på något av konstverken. Symbolik för hur lågt mitt intresse för tavlor är


Fina vyer och trötta fötter

Sista kvällen i Washington blev supermysig. Vi samade ny energi genom att spendera några lugna timmar på vårt hostel med kakor som vi köpte med oss från ett café. Sen begav vi oss ut igen, för ett restaurangbesök där vi åt moules frites och drack mojitos. Från restaurangen tog vi sedan en uber till en nattklubb med liveband.

Jag inser att musslan på bild 2 inte ser så aptitlig ut. Lovar att det var gott i verkligheten!!


Ett av livebanden på nattklubben. Kommer inte ihåg vad bandet hette, men minns att sångaren pratade massa om att hur hon hade tävlat om att bli "miss America"

Dagen därpå tog jag, Alice, Ulrika och Sofie en buss från Washington till New York. Där spenderade jag och Alice 2,5 dagar tillsammans innan vi sen åkte vidare till Boston för att vara där i fyra dagar. Mer om de två resorna i kommande inlägg!

Likes

Comments

November har blivit december, vilket känns svårt att greppa eftersom jag går runt i sommarkläder bland palmer och sol. Temperaturen är oftast mellan 18 och 25°C så det känns typ som svensk (regnfri) sommar. Under helgen pryddes hela campus med jul-dekorationer. På första advent hölls en stor ceremoni på kvällen då alla samlades framför huvudbyggnaden för att se julbelysningen tändas för första gången.

Två bilder från ceremonin. Till vänster är skolans maskot, dagen till ära iklädd tomterock i stället för den sportdräkt som maskoten vanligtvis har. Den högra bilden visar hur det såg ut när belysningen på palmerna tändes. Det röda ljusskenet i mitten är en stor upplyst fontän


En av alla julgranar som nu finns i skolbyggnaderna

När jag inte kollade på julpyntning så spenderade jag den mesta av helgens tid på att plugga. Jullovet börjar på fredag och kommer vara från den 8:e december till den 8:e januari. Den här veckan är alltså höstterminens sista, vilket innebär slutprov i alla kurser, så att kunna ägna helgen åt att plugga inför det var sjukt välbehövligt.

Nu när veckan med slutprov har dragit igång sitter lappar som denna uppsatta i alla korridorer utanför studentrummen

Förutom plugg och julpyntsspaning så hann jag också med att klippa mig! Ett extremt spontant infall då jag klippte av ungefär en decimeter hår, med hjälp av en slö kökssax och lite pepp från Camilla på videosamtal från Sverige. Första försöket orsakade många panik-skratt över hur sjukt ojämnt det blev, men efter ett tag lyckades jag utveckla nån sorts fungerande teknik, så slutresultatet blev bra!  

Jag och min nya frisyr, på promenad i en favvo-park. Under samma promenad lyckades jag även fota den här ekorren

Likes

Comments

Thanksgiving firas i USA den fjärde torsdagen i november, vilket markerar starten för den så kallade "holliday season" som pågår resten av året. Massor av mat, massor av dekorationer, och massor av böner och prat om Gud. Jag och Olivia lämnade vår stökiga studentlägenhet på onsdagen och åkte till småstaden Bainbridge för att spendera tre dagar hos Olivias värdfamilj. I familjen fanns bland annat den kanske coolaste tioåring jag någonsin träffat. Vi tog många skogspromenader tillsammans, och hon berättade om varför hon tänker bli basebollproffs i framtiden, varför ekorrar är hennes favoritdjur,. och varför hon inte håller med sin pappa om att flickor ska vara tystlåtna.

"Pappa säger att jag är för oartig för att någonsin kunna få en pojkvän, eftersom jag pratar mycket och rapar efter att jag har ätit. Men jag tycker att jag är för cool för dumma pojkar, så det gör inget!"


Barn är bäst. Speciellt barn som hon

På dagen för Thanksgiving åkte vi till staten Alabama och besökte ett stort äventyrsland. Bilresan var ganska lång, och väldigt högljudd tack vare överexalterade barn, så när vi äntligen kom fram kändes det otroligt härligt att få vara utomhus och springa runt bland de olika attraktionerna.

Bumper boats och miniglof


Go karts och spelhall


<3333

Efter en eftermiddag på äventyrslandet åkte vi till en restaurang där vi åt den buffé som är typisk för thanksgiving: kalkon, pulled pork, sötpotatismuffins, potatismos, mac 'n chees, majsbröd, sockrade morötter, grönsallader och tranbärssås. Och pumpapaj till efterrätt!

Huvudrätt!


Efterrätt!!


Likes

Comments

I fredags åkte jag på roadtrip till Savannah, tillsammans med Olivia och Kole som också pluggar på Valdosta state university. Efter en lååång bilresa kom vi fram på fredag kväll och mötte upp fyra andra GRSP-studenter: Maggie från Australien, Jakob från Danmark, David från Tyskland, och Mary från Wales. David och Mary pluggar i Savannah, så vi alla bodde tillsammans i deras studentlägenheter under helgen.

Trumsolo vid ratten, och glasspaus på en mack

Fredag kväll samlades vi alla i Marys studentlägenhet där vi lagade fredagstacos. Första gången jag åt guacamole sen jag kom till USA :') Kvällen/natten fortsatte sen med festande, som fick ett abrupt slut när vi fick höra att campuspolisen var på väg. Musiken stängdes av, flaskorna gömdes i garderober, och de mest berusade låste in sig i badrummet - stark flashback till att vara fnittrig sextonåring på spårad hemmafest.

Jakob i rollen som gitarrsnubbe. Och drinkar som blandades i olika köksmått, eftersom det fanns ca två stycken glas i hela lägenheten.

Lördagen var det den 11/11, lika med chokladens dag. Firades med ett besök på platsen där Forrest Gump sa en av världens mest kända filmrepliker: "Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get"

Tyvärr fick vi sitta i luften, eftersom det visade sig att bänken Forrest satt på befinner sig på ett museum nu.

Resten av lördagen ägnade vi åt att strosa runt i staden. Besökte mysiga lokala butiker, kollade på gigantiska pumpor, och promenerade längs floden.

Kakbutik, tebutik, godisbutik

.

Maximalt turistande

<3

Lördag kväll åt vi middag på en den engelska restaurangen Churchill's. Vi åkte sen tillbaka till universitetsområdet för att klä upp oss lite, dricka vin och äta massa kakor. Sedan beställde vi Uber tillbaka in till staden, där vi gick på en studentig nattklubb med bowling.

Mary, innan och efter sin första strike

Söndagen bestod av en lång sovmorgon och en ännu längre bilresa hem. Kole var nära att somna vid ratten, men varken mitt eller Olivias körkort är giltigt i USA, så det blev många stopp längs vägen för att lyckas hålla honom vaken

Likes

Comments

November inleddes med ännu en GRSP-helg, den här gången i Alpharetta som ligger ungefär fem timmars bilresa norrut från min skola. När vi kom dit på fredag kväll väntade middag i ett jättestort lake house. Eftersom jag bor så långt söderut och är van vid att se palmer överallt så blev det lite av en chock att se hur alla lövträd i norr hade skiftat till höstfärger. Kändes väldigt lyxigt att uppleva höst utan mörker och kyla (puss och kram till alla norrlänningar där hemma i minusgraderna)

Alla studenter, plus några av helgens ledare. "Gör lite roliga gester" sa fotografen när den här bilden skulle tas

.

Dröm-bild tagen av Smilla, en av de andra svenskarna

På lördagen fick vi besöka "World of Coca Cola", vilket kändes väldigt mycket som att gå in i en gigantisk reklamannons. Vi fick lära oss om historian bakom företaget, se rekvisita från olika reklamer, kolla på en 4D-film, och besöka en stor souvenirbutik. Höjdpunkten var att gå in i ett rum med obegränsade smakprover av olika Coca Cola-producerade läskdrycker från hela världen - bland annat Bjäre lingondricka från Sverige. Besöket vid world of Coca Cola blev grund till många diskussioner om globalisering och kapitalism - väldigt intressant att diskutera sånt med de andra studenterna och därmed ta del av perspektiv från olika länder.

Några av oss blev fotade tillsammans med Coca-Cola-isbjörnen. Det syns inte på bilden (eftersom björnen blinkar?!) men ögonen var jättestora och obehagligt orange-röda. "Ser ut som att den har kraftig leversvikt" sa Alice

Helgen fortsatte med ett besök på ännu en superstor turistmagnet - the Georgia aquarium i Atlanta. Hade ju redan varit där med min värdfamilj på höstlovet, men den här gången uppskattade jag allting mycket mer just därför att det nu inte var höstlov. Stämningen kändes inte lika hetsig eftersom det inte var proppfullt med barnfamiljer den här gången.

Valhaj! Blandade känslor hos många av oss. Det var såklart jättehäftigt att få se sådana djur, men samtidigt kändes det lite svårt att tro på att de mår bättre av att vara i ett akvarium än att simma fritt i havet.

Sista kvällen anordnades en stor middagsbuffé där vi förväntades mingla runt och berätta om våra hemländer och upplevelser av USA. Trots att mina mingel-skills har (förhoppningsvis) förbättras sen jag kom hit, så blir jag fortfarande lite obekväm i sånna sammanhang. Efter middagen samlades vi runt en lägereld där vi grillade s'mores, lyssnade på countrymusik och carpade diem (noctem?). Kvällen avslutades med bowling där jag lyckades komma sist av alla. Kunde som tur var rädda lite av min stolthet genom att komma på andra plats när vi senare körde en sista omgång:)))

Likes

Comments

Att fira Halloween i USA visade sig, inte helt oväntat, vara väldigt mycket större och spexigare än allt Halloween-firande jag någonsin har upplevt i Sverige. Stadens gator fylldes av invånare i alla åldrar som bar utklädnader och gick runt från dörr till dörr för att tigga godis. De allra flesta husen var ambitiöst dekorerade - självlysande spöken tittade ut ur skorstenarna, vita spindelnät hängde från träden, rangliga skelett satt på verandorna, och pumpor stod uppställda överallt.

I vissa trädgårdar fanns pumpor som dessa i hundratals

Jag, Aleks, Ava och Lizzie klädde ut oss till skräckversioner av disneyprinsessorna Törnrosa, Ariel, Askungen och Elsa. Min värdmamma utsåg sig själv till nån sorts projektledare för våra utklädnader. Hon köpte klänningar, smycken och teatersmink, och fixade till och med så att "såren" i våra ansikten sminkades professionellt. En smått stressig, men väldigt rolig upplevelse. Dessutom ganska underhållande att se hur hårt min värdmamma gick in för att allt skulle bli så perfekt som det bara kunde bli in i minsta detalj.

Törnrosa, Ariel, Askungen, Elsa!

Efter timmarna av förberedelser åkte vi till en halloweenfest, som var den överlägset största hemmafest jag någonsin varit på. Hundratals utklädda personer trängdes i ett stort och överdrivet dekorerat trevåningshus, där vi drack bål och dansade till skräckfilmsmusik. Upplysta av en nästan hel fullmåne, promenerade vi sen långsamt hem och skrämdes då och då av småfulla tonårskillar som hoppade fram ur buskar längs gatan. Den delen av kvällen kändes inte alltför roligt - speciellt inte i kombination med närvaron av alla känslor från #metoo-kampanjen.

Likes

Comments

Här är en liten uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste två veckorna!

Paketet som min familj hade skickat från Sverige landade i min postbox, så att jag äntligen kunde (tillfälligt) bota mitt sug efter svenskt godis.

<3333
Jag och Olivia gick till skolans träningscenter för att delta i ett speciellt yogapass kallat Gloga – en förkortning för ”Glow in the dark Yoga”. Passet inleddes med att alla fick ta på sig glowsticks och måla sina ansikten med självlysande färg. Sedan släcktes salen ner, med undantag för några svaga UV-lampor i taket som gjorde att sminket och ljusa kläder lyste starkare. Var väldigt mysigt att göra yoga där i mörkret, där musiken då och då överröstades av fnitter när folk förlorade balansen eller tappade sina glowsticks.
100 % roligare än ett vanligt yogapass
I fredags gick jag på fest med några andra av skolans studenter. Kändes otroligt mycket som att jag var med i en amerikansk film: vi fuldansade under stjärnklar himmel, vi drack ur stora röda plastmuggar, vi tände en brasa när det började bli kallt och vi lyssnade på musik från skräniga bilhögtalare. Sen slutade det ungefär som det oftast slutar.
Party in Murica
Dagen efteråt vaknade vi med tusen myggbett och bakfylla, så vi bestämde oss för att åka till Waffle house där vi åt våfflor med chokladströssel och sirap till brunch. Efter brunchen fick jag skjuts hem till campus, där jag ägnade resten av helgen åt att promenera i parkerna, skriva uppsatser, äta glass och ha videosamtal med kompisar från Sverige. Planerade dessutom lite resor som jag ska göra tillsammans med några andra svenska och danska GRSP-studenter i början av jullovet. Planen är Washington DC, New York och Boston!
Hit åker vi alltså om mindre än två månader:)))

Likes

Comments