​Hejsan, jo jag tänkte skriva av mej lite och dela med mej om min funderingar.

Jo för vissa tycker nog att jag har allt man kan ber om. Jag har en helt underbar dotter och en underbar sambo. Jag bor i ett bra område och vi har inga problem med ekonomi. MEN det inte folk vet hur det är bakom allt det där. Vi har haft lite problem med lillan. Hon gick inte upp som hon skulle ibörjan och hon spydde väldigt mycket och väldigt ofta. Det är nu för tiden börjar det bli lättare men allt det där finnas ändå i bakhuvudet. Jag har inte haft det lätt med min sambo heller. Vi kan sitta och prata hur mycket som helst men han lyssnar bara på ett öra. För det spelar ingen roll vad jag säger för han gör ändå vad han tycker är bäst och roligaste. Han skulle helst vilja att vi skulle göra som han vill. Men jag tycker inte att det är något fel med att prata med sin sambo så den kan få säga vad den tycker och tänker. Så den personen kan får känna sig delaktiv i ens beslut och slippa känna sig avkörd. Eller är det verkligen så fel? Jag känner mej som en bitch för jag vill ju att när han är ledig ifrån jobbet att han ska vara med oss ? Och jag vet att man inte kan vara med varandra hela tiden men jag tycker verkligen att det är orättvis att jag tvingas vara hemma och att han åker iväg hela tiden. Och när jag försöker göra planer så jag kan vara borta en stund men jag får alltid ställa in för han ska göra något. Och när jag försöker prata med han om det är blir det bråk för han tycker att jag gör en höna utav en fjäder. Men gör jag verkligen de ? Är det verkligen så fel att be han ställa in sina planer för jag vill göra något ? Eller ställa in för jag behöver ha honom hemma ? För jag tycker verkligen inte det. Och tycker verkligen inte att det är fel att han ska stanna hemma när vi ska få besök? Men han får det låta som att han ska be mej om lov.. Jag vill bara att han ska kunna skita i sina behov ibland och tänka lite på mej. För jag känner inte så många i hässleholm, nästan inga om jag ska vara ärlig.. Så när han väl gör det han vill, så tänker han inte på att jag får sitta hemma helt själv och kan inte göra. Och ni som har barn och har flyttat till en annan stad och ni har inte haft tid och lära känna folk. Utan bara pappas familj. Om vi bråkar så har jag ingen jag kan träffa och prata med. Det har han. Och sen berättar han verkligen om alla bråk med sin pappa. Jag har verkligen ingen på min sida här nere. Men det förstår inte han. Jag känner mej verkligen så ensam här nere. 

och det är något han har väldig svårt att förstå. Han gör bara så jag längtar efter mina vänner och mitt gamla liv där jag hade folk bakom mej, som stöttade mej i alla väder.  

men vad ska man göra när personen inte vill lyssna eller förstå en? 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej igen. Måste börja be om ursäkt för mitt senaste inlägg, det var inte min mening att vara så aggressiv men jag är inte mer än människa. Ja nu börjar det bli dags för dop, och jag har så mycket att göra !! Får panik över allt som måste göra och köpas in ! Men som tur väl är här man ens föräldrar som hjälper till och ska fixa maten och beställa tårtor. Ni kanske undrar om Pontuz inte hjälper till, och svaret på de är: nej det gör han inte.. Jag är den som vill att hon ska döpas och eftersom jag är kristen och har jobbet inom kyrkan och det är väldigt viktigt för mej att hon blir döpt så får jag ta hand om detta själv. Men jag klagar inte, det betyder ju att jag får det precis som jag vill ha det. Men idag ska vi ta kort på Agnez till inbjudningskorten och jag hoppas att jag kan skicka ut dom nästa vecka. För det är bara en månad kvar nu, men jag har gjort en fuling och sagt datumet till folk som jag vet behöver veta det lite tidigare. Men jag tror när allt är klart så blir det nog kanon bra. Eftersom jag lägger så mycket tid, energi och pengar på det här. Men jag är verkligen så tacksam för att jag har en helt underbar familj som mer än gärna hjälper till !

Vad har hänt i livet nu? Jo lillan har varit på sitt första läkarbesök och allt såg väldigt bra ut ! Det är en sån lättand att veta att man faktiskt gör rätt. Jag vet inte hur det är med andra mammor som har fått sitt första men jag har en sån panik för att jag inte vet om jag gör rätt, och jag ger henne tillräckligt med mat eller om hon får tillräckligt med sömn, ja med allt. Det är därför jag tycker det är så skönt att gå till BCV och så att hon går upp som hon ska, att hon växer så som hon ska. Det är ju typ som ett bevis att man faktiskt gör rätt. Sen så har vi mest varit hemma, sen har Pontuz familj här rätt så ofta. Och förra söndagen var vi och firade Pontuz lillasyster.

Detta är allt jag hinner blogga nu för snart kommer fotografen. Ni får ha det bäst så hörs vi !


Likes

Comments

Jag känner att jag måste skriva av mej nu, för jag har kommer gå i taket snart ! Om man säger att man älskar någon och att man vill leva med en person i resten utav sitt jävla liv, hur fan kan man då skriva till någon annan ?! Jag fattar inte hur folk tänker ! Att sitta och leka som att allt är bra och man är så lyckligt så, när man har någon annan bakom ryggen på den personen man säger att man älskar. Är det verkligen kärlek ?? Om det är så man bevisar sin kärlek emot en annan person så kan jag säga rakt ut att då vill jag fan inte ha med kärlek och göra ! Kärlek går fan inte ut på att vem som kan såra den andra mest ! När man är i ett seriöst förhållande så skriver man inte till en annan och skriver "snyggning" eller att man ska ses i helgen och skicka hjärtat och pussgubbar! Man gör inte så! Verkligen inte ! Hur kan den andra person kunna gå vidare ifrån de ! Hur ska den andra personen någonsin lita på den andra ! Detta är inte att vara otrogen men det är ju ett steg emot de.. Och när folk vet om att en person är i ett seriöst förhållande, varför ens skriva och uppmuntra till att en person ska skita i sin kärlek och vara otrogen ? För i min värld så gör man inte de ! Även om man inte känner personen eller tycker om den så gör man inte så ! Börjar ge upp hoppet om människor faktiskt... När ska folk förstå att det inte är okej att leka med andras känslor ! Det är inte okej att såra folk! Om man inte känner något mer för den andra så GÖR SLUT !!! Är det så svårt för folk och fatta ! 


Sorry för detta arga inlägg men blir så jävla trött på folk ! 

Likes

Comments

Hej igen ! Jag har verkligen inte haft tid att blogga, att vara mamma tar lite mer tid och lillan går före bloggen. Men det hoppas jag att ni förstår. På lördag blir lillan en månad gammal ! Jag kan inte fatta att de, tiden går så fort ! Men hon är fortfarande mammas lilla bebis (än så länge). Hon mår bra, hon har varit lite förkyld men hon är bättre nu. Ni kommer kanske ihåg att hon gick inte upp i vikt som hon skulle men nu har hon äntligen upp som hon ska. Det känns så jävla skönt ! Man blir faktisk helt förstörd när man bara sitter och matar henne och hon går knappt upp.. Jag vet inte hur många gånger jag grät för jag känner att vad jag än gör så kommer hon aldrig gå upp som hon ska, och jag kände mej som världens sämsta mamma! Men nu när hon går upp som hon ska så känner jag inte så längre. Men jag tror inte att jag är den ändå som har känt så, och jag är nog inte den sista heller.

Ja, vad gör jag nu om dagarna nu när jag är mammaledig, förutom att ta hand om Agnez. Jag gör inte vettigt faktiskt, jag tar hand om lillan. Hon har blivit lite mammakär, vill helst vara i närheten utav mej. Sen tar jag hand om hemmet, städar, tvättar och sånt. Sen försöker jag alltid vara ute i ungefär 2-3 timmar med lillan. Sen brukar Pontuz komma hem och då myser vi bara. O sen lagar jag mat och sen är det familjemys framför tv:n. Sen händer det att vi har lite besök eller att vi åker någonstans men det är inte så ofta faktisk.

Men idag bokade jag tid för dop, Så jag har hela dagen suttit och planerat inför dopet. Det är rätt så mycket att fixa inför de, mat, tårta, dopklänning, vilka man ska bjuda och leta upp deras adresser m.m.

Men nu börjar lillan gråta så ska hand om henne.

puss på er


Likes

Comments

Hejsan, det är mycket som har hänt sen sist! Mitt vatten gick ju i lördags och gick inte värkarna igång så fick jag en tid på måndagen därefter för igångsättning och hela söndagen gick jag runt här hemma och mer eller mindre väntade på värkarna skulle komma igång men inget hände.. Så på måndagen fick vi åka in och jag hade inga sammandragningar och var bara öppen 1cm och livmodertappen var fortfarande lite hård så dom fick sätta igång mej. Det första jag skulle prova var någon tablett men inget hände så på tisdag fick jag prova en te-påse som dom kallade de. Och det var då det började hända saker. Jag fick jätteont i ryggen och ner i magen, trodde nästan att jag skulle dö. Sen fick jag en "sovdos" och det var både bra och dåligt... För jag var typ nerdrogad och spydde och kunde inte känna min kropp och hade väldigt lätt för att tuppa av. På onsdagen så var jag öppen 5cm! och då började mitt helvete rent ut sagt. Jag hade så ont och ingen smärtstillande hjälpte mej... Så jag låg och typ plågades i 8 timmar, och jag provade ryggmärgsbedövning, ja allt men inget hjälpte... Eller jo lustgas hjälpte lite men den fick jag knappt använda av någon konstigt anledning, Sen klockan 18:15 föddes min lilla flicka. Och jösses vad trött man var ! Jag låg och typ skakade och frös och kände mej helt matt. Men allt var värt de, hon var värd all smärta och alla tårar. Vi stannade kvar på bb över natten och dagen efter åkte vi hem. och sen har vi bara myst och lärt känna våran dotter och idag är hon en vecka gammal.

Allt som hände när jag var gravid och allt som hände under förlossningen var värt de. Den kärleken jag har för min Agnez så otrolig och jag börjar förstå hur mina föräldrar känner, Jag ångrar inte att jag behåll henne.

Likes

Comments

Hej på er alla ! Idag har jag lite goda nyheter ! Jag gick in i vecka 40 i fredags och igår kväll/natt gick mitt vattnet så fort vi vaknade så fick vi åka in i Kristianstad för att dubbelkolla så att det verkligen var vattnet som hade gått och det sa dom att det hade gjort. Hur dom visste det, vet jag inte. Dom satte på två små saker som mäter Agenz hjärta och mina sammandragningar och hur mitt hjärta slår. Sen fick jag göra ett urinprov och sen kände läkaren på magen och sen fick vi en tid för igångsättning imorgon. Sen så var vi klara. Vilket jag tyckte var jättekonstigt, men jag får lita på att det dom säger stämmer, för det skulle suga balle om det inte var vattnet utan någon annat. För vi båda är lite nervösa och vi vill typ att värkarna ska komma igång nu så vi kan träffa henne! Men jag har sammandragningar nu iallafall och ett tryck neråt så det kanske sätts igång med värkarna snart. Jag hoppas de iallafall. Jag vill verkligen inte bli igångsatt, ne det är inget för mej faktiskt. Nu ska jag ta det lite lugnt i soffan och kolla lite på tv. Och invänta värkarna. Och så vi får se när jag kommer blogga igen. Och om vi har fått våran dotter !

puss på er !



Snart får vi äntligen träffa dej !  ❤

Likes

Comments

Godmiddag, hoppas alla mår bra och att alla njuter av det fina vädret ! Sen sist jag bloggade så har det inte hänt så där jättemycket. I helgen så var vi hemma och typ storstädade hela lägenheten och sen var vi ute och gick rätt så mycket. Och nej det är inte för att "sätta igång" något utan för att det är skönt att vara ute i den friska luften och sen så sover man så mycket bättre! Sen kom Pontuz kusin ifrån sthlm så han var här en stund i söndags och pratade.

Ja idag händer det rätt så mycket. Vi ska fira lite för idag är det ett år sen vi blev tillsammans så det blir lite finare mat och lite mys framför tv:n. Tror jag, jag har ingen aning om Pontuz har några andra planer men jag tror inte de. Eftersom vi vill typ inte åka för långt bort eftersom jag är fullgången och Agnez kan komma vilken dag som helst så därför håller vi oss gärna hemma. Men man behöver inte alltid göra en massa saker utan ibland räcker det bara med att vara hemma och mysa.

Igår var jag hos barnmorskan, allt såg bra ut och min lilla bebis mår bra. Som tur väl är! Det hade inte varit så kul om det hade varit något fel på henne nu när slutet är så nära ! Känner att jag blir mer och mer orolig för varje dag som går.. Inte för förlossningen utan för att det kommer vara något fel, för det känns allt är för bra för att vara sant. Jag tror inte att mitt liv hade kunnat varit bättre så bara för det kommer det snart gå åt skogen. Inte för jag hoppas de, men alla får nog en sån känsla någon gång.

men nu ska jag fixa lite innan älsklingen kommer hem ifrån jobbet, men ni får ha det bäst så hörs vi !

puss på er


Likes

Comments

hejsan, hoppas allt är bra med er alla, jag mår sådär, har ont hela dagarna och jag har typ ingen ork till något. men det är så det är så här långt in. Ja för typ 2 veckor sen flyttade vi till våran nya lägenhet. Det känns as bra, vi båda trivs jättebra här. Det är lugnt område och alla grannar som jag har pratat med är jättetrevliga, även om dom är några eller väldigt många år äldre än mej. Sen så finns det ju alltid någon som är lite tjurig eller som inte hälsar tillbaka men men, såna finns det överallt.

Idag gick jag in i vecka 39. Det känns helt overkligt.. Hon kan komma närsomhelst nu, men eftersom hon är som hon är tror jag att det kommer bli rätt så snart. och jag känner att vi är redo, vi har allt till henne och våra familjer är på oss nästan hela tiden, dom ser också väldigt emot att få träffa henne. Men jag tror att jag och andra människor tror att det är enkelt att vara gravid, jag menar jag hade en väldigt lätt grav i början, mådde aldrig illa eller något sånt. Men när jag gick in i vecka 18 då började jag känna sparkarna och redan då känna sammandragningar började jag inse att det inte är så enkelt som jag faktiskt trodde. Jag fick någon ide att om det är så här enkelt i början så borde resten av grav var det med. Men där hade jag väldigt fel ! Jag ångrar inte att jag behöll henne, men om jag ändå hade varit bredd på smärtan och allt så hade jag nog förberett mej på helt annat sätt. vilat mer och inte ta på mej så mycket ansvar som jag ändå gjorde. Jag hade gett Pontuz lite mer ansvar, och lyssnat på han när han bad mej att ta det lugnt.. tror att hade jag lyssnat på han så hade inte jag haft så här ont... Men det är något som jag får ha ihuvudet tills nästa gång.

Helg nu då, ja här kommer det inte hända så mycket, Pontuz ska laga eller fixa till cykeln och på söndag kommer Pontuz kusin ifrån sthlm, så vi kanske träffa på han då eller blir det under veckan. vi får se lite.

Men nu kom hjärtat hem ifrån jobbet så jag ska va social emot han nu, men ni får ha det bäst så hörs vi!

puss på er



Likes

Comments

Nämen hallå igen. NU var det väldigt länge sen jag bloggade, men det har hänt mycket sen sist. Jag och min andra halva hade lite problem i början av året. Vi bråkade en massa och så hände det massa saker som ingen av oss klarade av. Så vi bestämde att vi skulle vara ifrån varandra ett tag så vi var ifrån varandra i en månads tid. Under den månaden tog jag ett beslut som gällde oss båda men ja.. Jag gjorde fel på den punkten.. Jag bestämde att behålla barnet så vi började bråka igen som fan och han började anklaga mej för en massa skit. Vilket jag kunde förstår för han fick inte vara med och bestämma utan jag tog beslutet åt han. Men han behövde lite tid och sen nu har vi det bättre än någonsin och vi kommer få en lite dotter (Agenz) om ungefär en månad.

Så mycket har hänt. Och så om en vecka flyttar vi till en 3:a i Hässleholm. Den ligger på ett lite mer lugnare område och den är så gott som nybygg. Och nu när vi ska blida en familj som behöver vi en större lägenhet, och komma bort ifrån detta område. Det är mycket som händer här, för 2 veckor sen blev en person skjuten typ 900 meter ifrån våran lägenhet. Så detta är inget område jag vill att min dotter ska växa upp så vi hade tur som hittade denna nya.

Och snart firar jag och Pontuz ett år ihop. Fan vad ett år går fort! Det känns som typ några månader och så har det gått ett år ! Helt sjukt! Tiden går väldigt fort, så mycket har hänt och kommer hända. Men jag har hittat rätt här i livet, och jag känner att jag har gjort ett bra val eller flera bra val under detta året. Och så lycklig som jag är nu som jag aldrig har varit i hela mitt liv.

Hoppas att ni vill läsa och veta mer om mitt liv som gravid och som mamma. Och om mitt och Pontuz liv tillsammans. Ni får ha det så bra tills nästa gång.



Likes

Comments

ojdå asså jag är verk.igen skit dåligt på att blogga..


men hej på er ! hur är det med er ? med mej är det är bara bra. har väldigt mycket i tankarna bara...

som ni som har läst mitt första inlägg så har jag två bröder som har/ och har haft cancer. och för någon vecka sen fick vi veta att den minsta av dom har fått ett återfall.. det är samma som innan men jag blir så jävla orolig ändå. han har klarat det en gång tidigare och då tycker iallafall jag att han inte ska gå genom det igen ! för det är inte bara cancer som man får, man får en jävla massa, vad ska man kalla de.. "bieffekter" som ifrån förra gången är han sen med talet, och har ett stort hål på skuldran. jag är så jävla rädd för vad det kommer bli denna gången, svårigheter med att gå? med balansen? jag vet inte. men jag vet hur folk fungerar, man tycker inte om folk som inte är som alla andra... jag har kriga som ett djur för min bröder. bråka med unga vuxna m.m.

som tur väl är att jag har någon i mitt liv som försöker hjälpa mej på alla sätt han kan. men jag har så jävla dåligt samvetet för jag låter det jag känner gå ut över han. men jag försöker verkligen göra mitt bästa men det blir inte alltid bra ändå..


nu fick ni veta lite om vad jag tycker, precis som denna bloggen är till för.

ha det bäst så hörs vi !

Likes

Comments