Som rubriken säger så försöker jag bara kämpa på oberoende hur dåligt jag än mår nu. Måst ju säga att det är nog mycket bättre nu än senast jag skrev men det känns inte nära på bra än, men man får ju vara nöjd såhär långt.

Måndag och tisdag var det jobb som vanligt å i på tisdag kväll blev det utgång. Finland blev ju 100 på onsdagen så man måsta ju fira för sitt hemland. Idag var det tillbaks på jobb och när jag kom hem låg jag i sängen i typ 5 timmar, sen gjorde jag lite annat på kvällen tills bilfan började fucka med batteriet.. så kan inte köra på jobb imorgon för måst föra in den nånstans så den kan kollas.. sånt här ger mig mega massor med ångest, att behöva göra nått, så är skit otaggad på det men iallafall är det helg sen. Hade tänkt skriva en massa om hur det är att leva med adhd men har inte ro för att göra det nu så fick bli ett lite onödigt inlägg, men de är väl bra att skriva lite så ni vet att jag lever ännu. Ska iallafall lägga mig nu och se vart mardrömmarna för mig inatt, ush så jävla obehagligt när man har massa mardrömmar varje jävla natt. Men så får det helt enkelt bara vara ett tag, nu ska jag iallfall sova, gonatt!


Bloggaa matkapuhelimesta - Nouw:lla on ehkä Suomen paras blogi-sovellus - Napsauta tästä

Likes

Comments

Det är riktigt illa hur känslig jag blivit på senaste veckorna. Och hemskt att de hur dåligt jag mår igen, haft sämre perioder men nu känns det värre än vanigt. Mådde såhär dåligt nästan 1 år sen.

Igår gick bra, trodde idag fredg också skulle göra det med tanke på att jag fick så mycket ångest härom dan, brukar lätta i några dar när man flippat ur. Men nähe, gick skit bra på jobbet idag, var jätte trött med tanke på hur några timmar jag sov inatt. Vägen hem kändes sämre och sämre, var på kaffe med Louise och Natalie men fick sån jävla panikattack efter en stund då jag kom hem. Började bara med att jag föll ihop rakt innanför dörren och bara grät, massor. Sen gick jag i duschen och trodde allting skulle gå över. Men då tappade jag kontrollen, har ej haft panikattack på så länge så klarade tydligen ej av att hantera den. Allting blev bara värre när jag tänkte på allt som skitit sig senaste veckorna och dagarna. Gjorde nått jag absolut inte får göra, men det tar jag inte nu. Iallfall hoppas jag denna sämsta period är över så jag kan klara av nästa vecka.

Somsagt så är denna jobbvecka slut nu iallafall och december har fått börja. Sitter och andas skit tungt nu efter allting och mina tårar slutar fan inte rinna. Så nu tänker jag sova bort denna smärta och jag hoppas er fredag är bättre än såhär, men får se kanske den hinner bli bättre ikväll!

Likes

Comments

3 senaste dagarna har ju varit, ja hur ska vi säga, sämst på länge. Dagarna går ann men satan hur illa det är på kvällen. Igår tisdag var jag allmänt trött, men jag la mig endå ganska i tid, såklart ångesten kröp fram och jag fick sömn vid 2. Idag sög det ännu mer, klockan är 23 och jag har hust åkt runt i bilen för jag inte vågat komma hem för har så ont av all ångest, tänker på absolut fel saker, ikväll vill jag bara bort.

Det är liksom ordet ångest, det innebär så himla mycket och alla har ju olika. Jag börjar oftast känna i tid att den kommer ta över, ibland kan jag hantera den ibland inte. Igår var en kväll jag inte kunde hantera den och samma lär det vara idag, Hela jävla kroppen börjar värka,darra och du vet fan inte vart du ska vända dig. Du blundar och förösker tänka på annat, nej då kommer det bilder i huvve av de värsta situationerna som man varit med om. Du vänder dig om i sängen du försöker hitta rätt ställe att ligga på så ångesten minskar, men under den lilla tiden hinner ångesten öka mer än du tror. Du spänner knytnäven och känner hur tårarna börjar rinna, hur det drar i ditt bröst och du behöver en trygghet vid dig. Du försöker stiga upp men du ramlar ner på golvet, du slår i marken och försöker skrika ut nånting, bara ord. Men det enda som man hör sig själv viska är ``varför finns jag här`` ``varför ska jag behöva göra dethär`` du hinner inte så mycket längre och då är golvet blött av tårar och du ligger där alldeles medvetslös känns det som, du kan knappt röra dig, det enda som rör sig är tårarna som fortsätter rinna. Du lugnar dig och försöker ta djupa andetag men det går fan inte heller. Efter ett bra tag stiger du upp och lägger dig i sängen igen, du stänge ögonen och somnar nästan direkt. Det är så det funkar för mig, blir alldeles svart i hela mitt huvud och ibland vet jag inte ens om jag överlevt eller inte. Blir så himla slut av detta så ingen skillnad vilken tid på dygnet du får det så somnar du. Sår på händerna för du slagit omkring. Förut ledde ofast detta till att jag skärde mig, men har gått i Mars 2018 ett år sen jag skärde mig senast. Så det är nånting man får vara riktigt stolt över.

Nu kommer jag lägga några bilder hit som jag får själv ångest av att se på, det har varit dom värsta stunderna och hur dett sett ut efter jag skärt mig. Gonatt!!

Likes

Comments

Senaste dagarna har typ gått ut på att tänka för mycket, vara full och ha massa ångest. Nämen alltså helgen var tung faktist, det är då ångesten började lätta men näe igår på söndag väntade jag bara på måndag för ville bara att helgen skulle vara över, hade ju hur kul som helst men direkt jag kommer hem fick jag så för många tankar, tänker inte gå in på hurdana tankar det är om för det är inte ens kul att höra. Men såna perioder är då och då. Iallfall är det måndag idag och det känns väl endå lite slött fast jag väntade på detta. Började jobba lite tidigare och slutade lite senare, efter det hängde vi hos mig med Nicolina och jag vilade i typ 2 timmar. Vi var ute en stund men fick igen massa tankar och är inte alls koncentrerad på att lyssna vad den andra säger när jag själv tänker. Så jag kom hem, tog på mig träningskläderna och var å sprang i ca 1 ´h, sen gjorde jag lite träning hemma, tog en dusch och nu sitter jag i sängen och skriver. Trodde verkligen ångesten och tankarna skulle förvsinna när jag gjorde något tungt en stund med full volym &bästa musiken i öronen. Men nej här sitter jag med samma känslor fast lite tröttare än tidigare. Somande igår 20.45 så får hoppas man somnar helt okej tidigt idag också. Har akupunktur imorgon och efter det ska jag träffa Natalie. Så kanske morgondagen blir lite bättre än idag! Nu ska jag iallfall lägga på en film och försöka somna. Gonatt!!

Likes

Comments

Tänkte idag skriva lite varför och när jag får ångest. Det finns ju alltid inte en orsak att ångesten kommer men vissa stunder som att behöva gör nått eller ringa någon kan vara en grej som ger mig ångest.

Att orka ta sig nånstans

Oftast har jag mycket ångest när jag skall nånstans och behöver göra saker, tex när jag skall åka till psykologen, akupunkturen då är det som att jag inte vill röra mig, är rädd vad dom kommer säga, tycker det slösar på min tid att åka dit och är räddatt jag missar något undertiden jag är där. Men efter att jag åkt dit känns det jätte bra! Ibland har jag ångest för att åka på jobb, som att jag är rädd för att göra något fel fast det kan hända alla, och bilvägen är ganska lång ut till Sund så kan ofta vara rädd för att krocka eller liknande. Men den ångesten brukar försvinna när jag kommer fram till jobbet. Hade ett jobb som var efter kl 18 på kvällen och jag bara inte klarade av det, ångesten bröjade bli värre och tillsist måsta jag sluta det för hur jag än försökte så hade jag ångest varje gång före jag skulle åka dit. Att åka till butiken och handla eller sköta ett ärende på stan kan också vara riktigt jobbigt ibland, är inte rädd för något som kan hända där utan är bara som att jag verkligen inte orkar, inte för att jag är lat men för att ångesten kommer fram. Därför kan det ibland ta upp till 2 veckor för mig att fixa nånting, det är ett stort besvär för mig, för tex mamma försöker påminna mig om det mesta och då blir jag bara irriterad. När jag ska åka hem till fastlandet är det också ångesten som tar över, när jag kommer fram så är det tillbaka resan som ger mig ångest.


Varför har jag ångest när jag är hemma

Har ofta ångest på kvällarna och på morgonen, så på kvällarna är jag ganska tidig hemma på veckorna för att kunna ta mig igenom kvällsångesten innan jag ska sova. Det är då jag ligger och funderar på varför mitt liv ser ut såhär, självmordstankar är också nått som blivit psykiskt i huvet. Direkt nått går fel eller jag blir arg och lessen då är tankarna ungefär ``varför har jag ej dött ännu, orkar inte längre, finns inget att leva för osv``. Det är ju hemskt att man sitter ens och funderar sådär, jag vet att jag inte heller är den enda som gör det, värsta av allt är ju att dom tankarna kan komma flera gånger till dagen. Det är så att jag endå till sist tänker att familjen är värld att leva för. Helgerna går ganska bra med tanke på att jag oftast är igång helatiden då, är inte trött när man fått sova ut så orkar vara ute längre och hålla på.


Att vara känslig och att överreagera

Är ju så himla känslig också, direkt när något litet går fel eller jag bråkar lite med någon så går mitt humör och jag sitter och funderar på det länge. Överreagerar också jätte mycket, och när jag överreagerar blir jag arg eller lessen och båda slutar med att gråta. Det är endå nått jag får hjälp med. Blir endel riktigt riktigt lessen eller så blir jag så jävla arg att jag börjar darra och blir helt borta, det finns inget där emellan, å de suger, för vill verkligen kunna hantera saker ordetnligt. Men de flesta som umgås med mig vet hur jag är och det är bara att låta mig va en stund så har jag lugnat mig. Ofta ångrar jag mig vad jag sagt när ja blivit arg eller lessen och förut sa jag förlåt till allting men nu orkar jag inte ens det mer för vet själv att jag överregerar så då säger jag bara att jag överreagerde iställer för förlåt, det är endå nånting någon har sagt som inte ska sägas i mina öron. Men får mycket ångest och sitter å funderar på detta helatiden. Hur ens man kan överreagera så mycket. Men det är som det är och så får det va.


Helg!

Iallfall är det lördag ``morgon`` nu och jag sitter med ångest och vet inte orsaken till det, eller ja vet gör jag väl men massa onödiga tankar om en viss person. Ska iallfall snart iväg och hälsa på min kompis till sjukhuset och efter det på middag med en annan! Sen får man se vad som häner ikväll, ha det bra hörni!







Likes

Comments

Hej, stelt dehär hur jag ska börja! Men som många andra behöver jag också skriva ut vad jag känner, vad jag gör eller vad än jag känner för att skriva. Ingen aning hur ofta jag kommer skriva eller om jag överhuvudtaget kommer skriva. Börjar iallfall med att berätta vem jag är vilket jag tror dom flesta som kommer läsa detta gör redan, iallfall heter jag då Kaisa Väisänen, är 19 år gammal och bosatt på Åland sen typ 4 år sen tillbaks? min familj är kvar i Borgå där jag kommer ifrån. Jag lever med depression, adhd och har grova läs och skriv svårigheter. Ångest är min vardag men än idag står jag på mina egna ben fast det varit för jobbigt ibland. Jag får hjälp för min aggression, depression, koncentrationssvårigheterna och för min negativitet & allmänt för att må bättre.

Mitt liv just nu!

Måndag till fredag jobbar jag som de felsta andra, men jobbar 52% pga att jag inte klarar av att jobba längre dagar, men med tiden får man väl börja öka timmarna! Jobbar som personlig assistent och trivs himla bra där! Efter jobb är det vanligtvis sängen som väntar, för är så himla slut av att göra nånting, sen brukar jag väl vara med kompisar och helgerna står just nu ut av att dricka, dansa och bara ha kul.

Har en sämre period just nu, och känner bara på att den kommer bli ännu värre, men så har det varit i 4-5 år så jag vet att bättre tider kommer. Varför jag mår dåligt just nu är väl mestadels för att det bröjar bli mörkt, jag har värk i kroppen från morgon till kväll kännns det som, försöker vara mycket ute med vänner, men kommer hem vid 21 för då börjar jag känna ångesten stiga och då vill jag bara vara ensam. Sen ha mycket dåligt mående berott på en ``kompis`` som kom in i mitt liv och måste säga att den gjorde det inte annat än ett helvete för mig, men ingen kotnakt med personer som får en att må dåligt är ju så de ska va, men var för jävla svårt att släppa taget. Sen hann jag inte ens fundera ut vad jag ville innan jag föll för typ världens underbaraste kille, alltså en som det verkligen kändes med som att det skulle kunna funka och som brydde sig och faktist fick mig att skratta när jag ``ville vara negativ en stund``. Kunde verkligen vara mig själv för engångs skull. Men såklart skulle vi bara vara vänner. Grät som fan i 1 timme och var skit arg, sen försökte jag allt att inte tänka på det men nu har dom tankarna kommit tillbaks. Tänker på personen från morgon till kväll och det enda jag önskar när jag får en händelse på mobilen är att om det är han som skrivit. Men med ångesten vaknar jag och den försvinner när jag kommer på jobb, men såklart klumpen i halsen kommer när man slutar. Iallfall lär det nog lugna sig snart för har blivit sårad tillräckligt med många gånger så tyvärr vet man nuförtiden hur dagarna framöver ungefär ser ut! Sorgsna låtar dessa mörka och dåliga dagar är det bästa. + har så fina vänner som verkligen bryr sig och får en på bättre humör!!


Men nu får det räcka för idag, ska lägga mig snart och försöka jobba fredagen ännu sen får jag vila. här är lite bilder från senaste!

Likes

Comments