Header

Hej kompis!
En uppdatering från Kalmar. Vi lämnade storstan och drog till svärföräldrarna i kalmar i lördags för att fira jul. Jag blir bortskämd som vanligt när vi är här - jag mår också bra som vanligt när vi är här. Jag vet inte om det är lugnet i en mindre stad eller om det är ledigheten i sig som talar men bättre det mår jag.

Innan vi åkte hann jag med ett läkarbesök där vi bestämde att jag skall höja den nya medicinen litegrann, det ska inte ge några vidare biverkningar med den höjningen vilket jag är tacksam för. Jag är livrädd för att börja må sämre igen. När jag första gången kom till denna läkare så ifrågasatte hon medicineringen som jag stod på, den var inte en typisk behandling för depression. Det var flera olika sorters mediciner varav en stämningstabiliserande som vanligtvis inte ges vid depression utan mer vid bipolär sjukdom osv. Den medicinen är nu uttrappad och helt ute ur bilden vilket jag är oerhört glad för (den gjorde mig sååååå trött).

Med den nya medicinen och uttrappningen av en av de gamla så står jag lite stadigare på jorden, jag tror att vi äntligen har hittat en medicin som fungerar, vi fortsätter hålla tummarna!

Vad har du gjort i jul?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tjoho!

Tack för att du är här och läser, det glädjer mig!

Låt oss prata om tyngdtäcket som levererades i går. Ett tyngdtäcke är ett täcke med vikter i sig, det kan vara kedjor, bollar eller fiber som väger. Man kan få det utskrivet om man lider av ångest, sömnproblem och oro bl.a. då det ska vara lugnande av den anledning att en känner sig ”kramad”. Varför det lugnar vet jag inte dock tycker jag att det fungerar.

Jag har testat att sova med det första gången i natt, jag valde ett fibertäcke som väger 10kg. I går kröp jag ner under täcket för att sova och jag upplevde att insomningen gick snabbare än vanligt - men vad varmt det blev snabbt! De senaste kvällarna har jag legat och frusit tills John blund kommit på besök. I går var jag varm från det att jag la mig i sängen tills att väckarklockan ringde i morse. Jag stängde av elementet i dag och hoppas på att det känns bättre till natten som kommer!

Vill du läsa mer om tyngdtäcken kan du göra det här: http://hjalpmedelstockholm.se/hjalpmedelsoversikt/adl/tyngdtacke/

Något annat glädjande är att det är årets mörkaste dag idag, det betyder att vi från och med nu går mot ljusare tider. Visst det dröjer innan man märker av det, jag vet, dock inger det ett visst hopp som jag behöver just nu.


Likes

Comments

Denna trötthet tar kol på mig.

Jag är så otroligt trött fortfarande, jag bara sover och sover. I går somnade jag vid 22:00 och jag vaknade 13:00 idag, tydligen har jag stängt av klockan i sömnen och fortsatt att sova på i lugn och ro. Har du något tips på vad jag ska skall göra för att bli piggare? (eller bara mindre trött i alla fall).

I de flesta fall när jag mår dåligt, känner något eller upplever något obehag, vill jag förstå. Jag vill förstå i så stor utsträckning som möjligt varför jag upplever obehaget, mår dåligt eller känner det jag känner. Det behöver inte vara en sanning eller ett exakt svar bara det ger mig en förklaring.

Jag tänker på tröttheten som vägrar släppa greppet om mig, jag vill förstå den. Jag tänker att tröttheten kan vara en själslig bakfylla för den galet intensiva sommar och höst som jag har haft. Det har inte varit intensivt i saker att göra snarare i kampen om att överleva. För så var det under sommaren, jag överlevde bara och det är jobbigare än att leva. När varje dag är en enda lång kamp så tryter orken tillslut, en går på helspänn hela tiden. Nu när den värsta stormen har lagt sig och kroppen kan slappna av, ja då släpper alla spänningar och kroppen faller ner i en återhämtnings period utan dess like.

Jag visualiserar mig den bägare (som jag har använt som metafor många gånger förut) som fylls på av olika saker i livet. I min bägare finns det många olika trauman, en trasslig uppväxt och dåliga relationer som varje liten del inte tar så mycket plats men tillsammans fyller dem glaset till bredden. Det är ytspänning på innehållet i bägaren och minsta lilla vindpust får det att rinna över. I våras var det som att någon gjorde bomben rakt ner i min bägare så det rann inte bara över lite grann det fullkomligt öste ur min illa sargade bägare som dessutom gick sönder. Med min trasiga bägare står jag och kliar mig i huvudet, vad hände och varför?

Nu när det har gått en tid, jag har varit inlagd två gånger, testat varenda medicin som finns och besökt psykologen extra intensivt har vissa sprickor i i bägaren fått tejp på sig. Den kommer nog aldrig bli riktigt hel (jag föddes nog med en lite annorlunda bägare) men kanske kan den lagas någorlunda i alla fall. Tyvärr måste jag betala med min energi just nu, vilket jag fortfarande på något vis vägrar acceptera.

Är det någon annan som lider utav en obotlig trötthet just nu?


Likes

Comments

Hallå vännen, vad kul att du är inne och läser trots mina något sporadiska uppdateringar!

På senare tid har jag varit ganska nere och känt mig trött vilket har börjat vända. Alltså inte tröttheten men att vara nere, eller kanske inte att vara nere heller snarare att den värsta paniken, oron och ångesten är borta. Det är lite läskigt att skriva det, känns som att jag ska jinxa det på något vis. Hur som haver så är det oavsett på vilket sätt en förbättring som jag är oerhört glad över, det finns fortfarande mycket att jobba på dock är det värsta förbi. Goda nyheter med andra ord.

Anledningen till denna vändning kan vara att jag återigen har lagt till en medicin. Jag har äntligen fått en ”egen” läkare som skall följa upp mig under en långtid. Hon tyckte att medicineringen de satt in under den senaste sjukhus vistelsen var något konstig och ville återgå till SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) preparat istället för den humörstabaliserande som jag äter idag. Just nu lägger vi till den nya och sakta fasar ut de gamla, vilket får ta sin tid.

Tröttheten däremot håller fast om mig likt en sån där ”kardborre boll” som fastnat i håret. Det mer en försöker trassla ut den, desto värre blir det - typ. Jag är så trött att jag inte orkar äta ordentligt, träna ordentligt eller gå ut i solen som jag borde (de få gånger den visar sig) vilket givetvis inte är bra, det blir ju bara värre av att undvika dessa punkter. Problemet är att jag inte heller blir piggare de gånger jag har tvingat i väg mig till gymmet, gått ut eller ätit exemplariskt. Det enda jag känner för är att ligga i soffan och äta godis.

Om jag nu ska välja så är jag hellre trött och ”glad” än pigg och deppig!

Det är förklaringen till de något korta och få inläggen just nu, jag hoppas på att bli piggare och orka mer snart. Tack för att du finns och följer min resa som en kärnfrisk kropp och knopp!

Likes

Comments

I samarbete med www.cykelkraft.se

Jag har fått testa ett par trådlösa hörlurar från www.cykelkraft.se som är över förväntan bra. När jag tränar är det så skönt att slippa sladdar och dessutom uppskattar jag den långa batteritiden, de har nu hållit i en vecka utan att jag har behövt ladda dem. Den lilla klämman som håller sladden på plats är en praktisk detalj som jag har saknat hos andra lurar.

Rekommenderas starkt, cykelkrafts utbud av hörlurar hittar du här: http://www.cykelkraft.se/cykeltillbehor/cykeldatorer-gps-pulsmatare/horlurar?p=1

Likes

Comments

Hej kompis!

Nu var det länge sedan jag skrev - det har varit mycket på senaste. Eller mycket och mycket.. Jag har varit extremt trött helt enkelt. Jag tänker att tröttheten beror på den mörka årstid vi befinner oss i men även att jag har lagt till nya mediciner. När man sätter in nya mediciner kan man börja må sämre i början och uppenbarligen också bli väldigt väldigt trött.

Mitt sömnbehov har varit enormt stort på senaste och det innebär att den vakna tiden på dygnet minimeras. När jag har så lite vaken tid behöver jag prioritera vad som är viktigast att hinna med och jag har valt att prioritera skolan, även om det känns kämpigt. Jag önskar att det räckte med 6-8 timmars sömn per natt för mig, då skulle jag hinna allt jag vill hinna. Jag vill hinna, träna, blogga, plugga, städa och umgås med vänner men det är fysiskt omöjligt nu när jag sover snarare 10-12 timmar per natt. Jag sörjer att jag sover bort så mycket av mitt liv dock har jag äntligen förstått att jag just nu behöver sova och min kropp behöver vila. Det är svårt att lyssna och ta till sig av vad kroppen säger, den skriker åt mig dagligen att ta det lugnt och varva ner men aldrig har jag lyssnat. Likt ett lok tuffar jag bara på, biter ihop och kör. Så har jag alltid gjort men nu har jag både börjat förstå och känna att jag behöver vila så vila det gör jag numera!

Så vad händer nu?
Jag hoppas på att fortsätta må bättre av den nya medicinen, skall tillbaka till läkaren i morgon och utvärdera. Det kommer bli en heldel plugg och julstök här närmast, jag skall också försöka träna regelbundet och det viktigaste av allt: jag ska fortsätta skriva då det är det mest terapeutiska för mig.

Håll nu tummar och tår att den nya medicinen fungerar för mig och att jag snart blir lite piggare!

Likes

Comments

Hej vännen

En liten uppdatering om läget; jag har som bekant klarat av en resa kollektivt med mycket folk och stillastående utan att få panik och idag stannade tåget i en tunnel, jag fick inte panik. Tankarna är där hela tiden och surrar i huvudet på mig men jag har klarat det ett par gånger nu bör jag inte klara det flera gånger då tänker jag. Jag ska ta mig igenom detta, jag ska komma ut på andra sidan och jag ska en dag må så bra att denna bloggen inte behövs något mer. Frågan är när - inte om.

Ibland tänker jag att det är onödigt att jag skriver ”det är väll ingen som vill läsa detta” tänker jag och en gnutta skam väller över mig. Jag har så många gånger fått det berättat för mig, att jag inte ska tro att jag är något och att jag tror att hela världen kretsar kring mig osv. Det ligger till grund för att jag alltid har haft svårt för att ta plats och våga säga vad som händer i mig; jag har trott att det inte är viktigt eller snarare att det är mindre viktigt än ändra personers åsikter och känslor. Det är känslor som jag fortfarande brottas med. Känslorna är inte eviga och det går att förändra dem eller i alla fall att byta ut dem mot behagligare och snällare känslor. Det är någonting jag övar på svin mycket varje dag, vissa dagar mer än andra dock pågår det en ständig kamp inom mig. Orden ekar i mitt huvud ständigt och skammen väller över mig igen, varför gör jag det här frågar jag mig själv igen. Jag skriver den här bloggen för att jag mår bättre av det och för att det är en skara läsare som kikar in varje dag. Jag tycker det är märkligt att jag tror att ingen vill läsa eller bryr sig när jag varje kväll kollar på statistiken och ser att det är många som har knappat in för att se om ett nytt inlägg är uppe.

Ibland vinner han, djävulen på högra axeln. Han som hela tiden viskar i mitt öra att jag inte duger, att jag inte är bra och att ingen vill läsa min blogg. I de stunderna har jag tänkt att jag ska lägga ner och sluta tro att någon vill läsa om mitt liv, i just de stunderna har jag mött någon som har berömt bloggen. Jag tänker att på min andra axel sitter en fin liten ängel, han är inte lika verbal som motståndaren på andra axeln. Ängeln håller en låg profil till vardags men jag är helt säker på att det är för att han samlar kraft för att skicka en impuls till personer i min närhet att säga någonting positivt om mitt skrivande. Varje gång någon har sagt att det är kul att läsa eller att de följer min blogg blir jag rörd och glad och känner en glädje att fortsätta. Tack alla finingar som läser, skriver och peppar - ni är absolut bäst!


Vad vill du se mer av på bloggen, dagliga uppdateringar (lite kortare) eller längre mastigare inlägg (mer sällan)? lämna gärna en kommentar nedan!


Likes

Comments

Att vara anhörig till en person som lider av depression eller annan ångestsjukdom är inte alltid så lätt, man vill hjälpa men man vet inte hur. Jag frågade över hundra personer med depression vad de vill att omgivningen skall veta om sjukdomen och sammanställde det i en lista.

  1. Vi vet inte alltid varför vi mår dåligt, så tvinga oss inte att sätta ord på det
  2. Vi kan skratta och se glada ut även om depressionen fortfarande är ett faktum
  3. Vi kan vara dåliga på att höra av oss när vi är på botten. Fortsätt att ringa ändå
  4. Vi menar inte alltid det vi säger, ibland är det depressionen som talar
  5. Vi vill oftast men ibland KAN vi bara inte (tex följa med på fest eller gå till gymmet osv)
  6. Vi kan inte ”bara” sova om sömnlösheten infinner sig, äta om matlusten är borta, träna när vi inte orkar eller tänka positivt när tankarna är mörka. Det är inte ”bara att” för oss.
  7. Vi är trötta jämt, det spelar ingen roll hur mycket vi sover och det har ingenting med lathet att göra
  8. Vi kan ha svårt att hänga med när det händer mycket samtidigt tex ett samtal med många personer
  9. Vi har ofta svårt att minnas saker eftersom att hjärnan går på högvarv, det betyder inte att vi är mindre intelligenta
  10. Vi som mår dåligt vill inte ha "tycka synd om mig" kommentarer, då vi redan känner oss som en belastning.


Glöm inte att trycka på like nedan och att följa mig på instagram

Likes

Comments

Vet du vad? Idag funkade det, jag åkte i rusningstrafik, satt fast på pendeltåg och blev i hopklämd i folkmassan utan att få panik. Det fanns en liten oro för att paniken skulle komma, vilket den aldrig gjorde. Tror du att det har vänt nu? Vågar en hoppas på det?

Med risk för att låta naiv så tror jag verkligen att det kan vända nu, jag menar kom det över en natt så borde det väll kunna försvinna över en natt också. Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det är nu det vänder, som jag skrev för någon dag sedan - det är min tur nu!

Jag har tänkt mycket på varför jag fick panikångest från ingenstans mycket på senaste. Jag tänker att det kanske inte är så konstigt med tanke på alla trauman jag blivit utsatt för dock kräver jag en djupare förståelse för mitt beteende än så för att kunna slappna av. Tillsammans med min psykolog har vi försökt förstå paniken, bena ut, vända och vrida för att sedan gå till botten med när fröet såddes. Vi backar bandet lite; jag har som bekant alltid haft en dåligt självkänsla vilket har lett till att jag inte har tagit för mig så mycket. Jag var alltid den tysta tillbakadragna och konflikträdda lilla tjejen. Min erfarenhet av att uttrycka min åsikt eller känsla är att bli i ifrågasatt eller hyschad vilket har lett till en känsla av att det är fel att tycka någonting. Jag har nyligen kommit på och satt ord på att det är så här jag har upplevt min barndom och det var grunden för att jag skulle komma fram till att jag har alltid trott att jag inte får ha en åsikt om saker.

Jag har ju alltid trott att jag inte får ha åsikter och nu när jag har börjat ta plats i mitt eget liv samt ställa (minimala) krav på mina relationer så attackerar jag mig själv inifrån. Alltså jag tror att mitt undermedvetna skapar en panik ångestattack som ett straff inifrån eftersom att kroppen har inte hängt med i utveckligen. Hjärnan förstår men kroppen har inte förstått de nya spelreglerna ännu och agerar på det enda sätt den kan - panikångestattack.

varför de dyker upp i just på pendeltåg och andra trånga utrymmen vet jag inte, men det kan jag klura på till nästa gång!

Likes

Comments