Fegis.

Det är vad jag är.

En riktig jävla FEGIS. Och jag hatar det.

Jag vill verkligen våga släppa taget men jag är rädd för hur det kommer att sluta, vilka konflikter som kommer att uppstå och vilka personer jag kommer att mista.

Såhär har jag känt ett bra tag tyvärr, för länge för mitt eget bästa. Jag känner inte igen mig själv längre, jag har glömt vem jag var. Den värsta känslan i hela världen.

Jag känner mig som en tickande bomb som inte vet när och var den kommer att explodera. En bomb som kommer att strunta i vem och vad som kommer att förstöras, även den person som står mig närmast. Förlåt.


Likes

Comments