Jag är en person som alltid tror det bästa om folk. Om jag har blivit kompis med någon och den sedan börjar säga massa konstiga saker så ser jag bara förbi det. Man ska inte döma folk av första ögonkastet men hur långt ska dom få gå?

Jag släpper in personer väldigt lätt. Jag har precis gått in i ett nytt förhållande med en kille som btw är helt underbar. Men det är så svårt att veta om jag liksom gjort "rätt" val. Finns det ens ett "rätt" eller "fel" val? Han kanske kommer såra mig men jag tror ju verkligen inte det för han är underbar på alla sätt och vis. Men jag trodde heller inte det om de andra, men då hade jag fel. Tänk om jag är fel om den här killen också? Jag är så rädd att bli sårad för när jag älskar någon, då gör jag verkligen det.

Jag bara önskar jag kunde se in i framtiden och inte vara så osäker på mina val hela tiden. Jag vill inte vara rädd för att göra fel när det kommer till det här för kärlek är verkligen så känsligt för mig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag upplever att det är så viktigt vad man drömmer om i livet. Det finns nästan rätt och fel drömmar.

Skulle jag säga att jag vill bli youtuber eller fotograf så skulle ju inte mina far-och morföräldrar förstå sig på mig. Sånt som jag finner otroligt kul anses inte vara ett riktigt yrke. Om jag säger att jag vill bli läkare ger folk nästan upp på mig. Jag kommer inte orka studera klart och ifall jag gör det kommer mitt liv kretsa kring mitt yrke. Det är inte ett "vanligt" liv. Men om det är något jag verkligen vill varför kan folk inte bara tro på det? Om jag säger att jag vill bli advokat, bo i Täby med en man som är mäklare och ha två barn, ja då blir dom nöjda.

Det är mina drömmar. Jag säger till mig själv varje kväll att aldrig någonsin glömma det, ingen annan ska påverka dina drömmar.

Likes

Comments

Det är så ofta skulden läggs på offret i olika situationer och det gör mig så arg. När jag tänker på detta tänker jag på det främst i sexuella sammanhang och därför tänker jag ta upp just det.

Varje dag blir kvinnor utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns inte exakta siffror för mörkertalet är så stort. Många kvinnor är rädda. Mannen försöker skylla på att hon hade "utmanade" kläder eller gav tecken osv. Om han kunde förstå hennes så kallade "tecken", varför förstod han inte när hon sa nej? De försöker lägga skulden på oss som är utsatta. Det värsta är hur vi tjejer till slut går med på det. Hur man tillslut börjar tänka att killen har rätt och på allt man skulle gjort annorlunda. Jag tror inte jag är den enda om dom tankarna.

Det är ju inte vårt fel, men ändå får killen åter igen makten och får dig att tro på hans ord. Det är hemskt och otroligt fel. Jag är trött på det gamla vanliga mönstret att skulden läggs på offret istället för förövaren.


Likes

Comments

När jag var mindre handlade allt om status och jag strävade efter att vara den "coola". Du behövde vara fin, rik och göra tuffa grejer för att passa in.

Helt plötsligt kunde allt ske, den töntiga bli cool och den snygga bli utesluten. Man kommer till en punkt då man inser att en person är så mycket mer än det man ser. Hur någon ser ut, vad någon gör och hur mycket pengar någon har visar inte vem personen är. Jag kom till den punkten tidigt medans vissa i min omgivning inte har gjort det än. För mig är det en viktig sak att ha med sig i livet.

Don't judge my story by the chapter you walked in on.

Likes

Comments

Att hoppa ut i det okända är alltid förenat med risker. Ställ dig frågan, är det värt det?

Svara inte nej på frågan pågrund av rädsla, vem vet vad du kanske missar. Frågan var ju trots allt Är det värt det? och inte Vågar du? Vägen till ditt mål kommer inte alltid vara rät och man måste ge sig in i situationer som skrämmer en. Det är otroligt läskigt då, men tänk hur du kommer känna efter. Stolt över dig själv borde du iallafall vara.

Låt inte rädslan stoppa dig allt för mycket.

Likes

Comments

Prestationsångesten är duktighetens skugga, dess missnöjda tvillingsyskon. Den som aldrig låter en vila, andas åt, glädjas åt de positiva eller bara vara. Prestationsångesten är påminnelsen om att det du åstadkommit inte är perfekt.

Det är inte en hemlighet hur mycket alla tänker på det negativa i saker och ting. Det är inget vi valt, det bara finns där som ett eksem. Jag stör mig på min och andras prestationsångest så grovt mycket. Kan man inte bara glädjas åt allt det jag gjort bra istället för att påpeka minsta felsägning eller stavfel. Oavsett hur hårt man kämpar känner man alltid dess kalla andedräkt i nacken.

Hur löser man sånt som bara finns och man aldrig riktigt valt medvetet?

Likes

Comments

Jag tycker det är häftigt när människor vågar vara sårbara. Det är fett inspirerande.

Även om man är asglad eller asnere är det fint att visa känslor. Om man öppnar upp sig gör ofta andra också det. Man behöver inte ha en hård fasad för att vara cool. Visst ska man ha ett självförtroende och ha en fasad för skit och negativa kommentarer, men att våga visa sina känslor är också styrka.

Ibland är inte styrka vad man tror, tolka ordet ytterligare och tänk längre än vanligt.

Likes

Comments

Jag är så glad! Och jag är dessutom glad för att jag är glad. Det har varit en väldigt jobbig tid för mig på det senaste men just nu mår jag bra. Såklart ligger saker kvar men jag känner ändå att jag är på topp just nu.

Vädret är otroligt och man kan hänga ute hela kvällarna. Jag har jätte roliga dagar med världens bästa personer och jag har skit mycket kul planerat. Igår hade jag en fantastisk kväll med min absoluta favvo person. Fan alltså, jag älskade det! Det bara går bra för mig nu. Jag vill inte "skryta" eller sånt men liksom, detta är så kul för mig.

YOLO

Likes

Comments

Ni som någon gång gått i skolan eller gör det just nu, ni vet hur sjukt det kan vara. Speciellt nu mot slutet är det så sinnessjukt mycket med skolan.

Det är inte det att jag är äckligt nervös. Såklart finns nervositeten där men jag är smart och bra i skolan. Jag är duktig och kan saker så det är inte själva proven som är det jobbiga för mig. Det jobbiga är allt kring det. Hur alla vill att de ska få högsta betyg och sedan när de får det också. Jag är bra, men inte bäst. Det är alltid någon bättre än mig i varenda ämne. När folk säger "Amen du måste ju vara bäst i klassen!", "Blir många A nu va?" osv. Nej! Jag är inte bäst och jag kommer inte få A i allt. Kan inte alla bara inse hur jobbigt det är och hur mycket press som läggs på mig. Även av lärare.

Det ända som verkligen får mig fortsätta kämpa gällande skolan är att det snart är sommarlov (!!!).

Likes

Comments

Samhället idag är så skruvat så jag mår illa. En av de skevaste sakerna är att alla inte anses vara lika värda av vissa. Detta är bara ett av alla problem men det här är fel och det gör mig så frustrerad.

Har ni tänkt på hur man ofta ställer frågan "Vart kommer du ifrån?" när man möter en med mörkare hudfärg. Man, eller iallafall jag, menar det absolut inte på ett oartigt vis och frågar av ren nyfikenhet. Jag läste en intressant artikel häromdagen och började tänka på det hela i ett annat perspektiv. Att hela tiden bli frågad om sitt ursprung och inte om saker som sina intressen kan ju inte vara speciellt kul. Vita människor måste ju inte förklara sin existens, sitt utseende, sitt hår, sitt ursprung. Varför ska då mörka behöva det? I dont blame folk som gör det för jag vet att många tycker det är intressant, precis som jag. Men det kan ju också vara jobbigt att hela tiden behöva gå runt och se sig själv utifrån och rättfärdiga sin existens.

Det är 2017. Kan inte folk bara vara okej med att alla är olika, för dom är ju människor precis som du.

Likes

Comments